Så här skriver Skogsstyrelsen om vissa av kraven, som dessutom skiljer sig lite beroende på olika förutsättningar:
Föryngringsavverkning får inte göras innan skogen nått en viss ålder, den så kallade lägsta slutavverkningsåldern. För bestånd som domineras av barrträd varierar lägsta tillåtna åldern mellan 45 och 100 år, beroende på markens produktionsförmåga. Bok får föryngringsavverkas tidigast vid 80 år och ek vid 90 år. Bestånd vars virkesförråd till minst hälften består av björk, asp eller al får avverkas vid 35 år.
På brukningsenheter större än 50 hektar måste den skog som kan föryngringsavverkas ransoneras. På brukningsenheter med upp till 100 hektar får arealen kalmark och skog yngre än 20 år vara högst 50 hektar. På brukningsenheter större än 100 hektar får högst hälften av skogsmarken utgöras av kalmark och skog som är yngre än 20 år. För brukningsenheter större än 1 000 hektar gäller ytterligare regler.
Senaste påfunden/direktiven är att man vid en avverkning måste ta hänsyn till varje enskild INDIVID av vissa skyddade arter. T ex om EN STYCKEN ovanlig fågelindivid har sitt revir där man vill avverka kan det bli stopp. (Återstår att se hur man kommer att tillämpa det i praktiken framöver)
Så det finns en hel del regler omkring skogsbruk, återplantering, avverkning, avsättningar till naturvård osv också som kan påverka ägandet och kostnader förknippade med det.