Jag sitter i exakt samma situation. Skuldfri och bor i hyresrätt. Äger alltså inget som kan öka i värde.
För några år sedan har jag börjat belåna min portfölj. Jag förstår hur det fungerar, är medveten om risken med belåning, satt mina egna gränser och har en strategi för det.
Det finns en del som direkt trollar fram citatet “Den som är satt i skuld är icke fri”. Det låter säkert klokt for många men är man skuldfri och har samma förutsättningar som vi har då är det faktiskt berättigat att låna tycker jag. Så länge man gör det långsiktigt och genomtänkt.
Jag varit skuldfri i många år och visst känns det trevligt och “fri”. Samtidigt började det gnaga hos mig att inte jag “hade möjlighet” att ta mer risk i mina investeringar och på så sätt säkerställa en högre extra-pension. Mina kompisar höll glatt på med klippa gräset medan deras mark och bostad omkring dem kunde räknas som investering och potentiell pengamaskin. Själv hade och har jag däremot inget behov att äga bostad. En hyresrätt passar mig och min livsstil.
Det finns andra tråder på forumet där en del har beskrivit hur deras belåning ser ut. Bland annat jag har bidragit lite där. Kolla till exempel här:
Det finns något annat som jag själv har som del av hela min strategi kring belåning. Inte alla förstår syftet med en mellanhink. Det är helt okej men jag har alltså en precis av den här anledningen.
Just nu är det nämligen så att jag inte äger någonting som ökar i värde men det kan ju ändra över tid. Trots att jag inte tror på det så kan det ändå hända att det blir husköp i framtiden och att jag då kommer behöva handpenning. Min mellanhink kommer då fungera som buffert och gör att jag inte tvingas röra min belånade långsiktiga portfölj när det är taskig tajming.
I fall att jag då äger bostad kommer jag trappa ner belåningen i min långsiktiga portfölj och får bolånet ta över den rollen. Eller så kollar jag nyläget, tar en bra funderare och kommer fram till att jag ändå vill ha både och.