Jag hade först sett till att arvet blir enskild egendom och efter det tagit diskussionen men min man om denna fråga om bidrag till stugan. Är dina föräldrar i livet är det ju inga problem annars ta hjälp av jurist. Det finns alldeles för många fall där den ena tar för givet att arv är giftorättsgods men jag skulle aldrig tänka tanken. Det är gamla regler o borde förnyas till moderna som de har i Danmark.
5 gillningar
Om dina föräldrar lever så ska du be dem att skriva ett testamente där det framgår att ditt arv ska vara enskild egendom. Då är pengarna endast dina och skyddade i en ev skilsmässa från din man.
Utöver det så får du säga nej så att du inte blir utnyttjad till att använda ditt arv på annat sätt än vad som passar dig. (Säg att du skänkt bort allt till välgörenhet om så behövs.)
4 gillningar
Det beror lite på hur övrig familjesituation ser ut. Finns det fler arvingar till svärföräldrarnas stuga?
Du skulle också kunna erbjuda dig att köpa in dig i stugan och på så sätt bidra med pengar till underhåll av stugan.
Vilken skitgubbe, säg bara NEJ.
9 gillningar
Skriv på äktenskapsförråd.
Arv bör inte nödvändigtvis delas med partner hursomhelst.
1 gillning
Ajaj, det är därför man håller tyst om man får bra ekonomi. 
Skojigt det där…
Är man gift finns inte “ditt och mitt” det finns bara “vårt”.
Tänker man “mitt” eller “ditt” ska man nog se över sitt äktenskap, eller i alla fall sitt äktenskapsförord.
1 gillning
Intressant det här med att du som bröstarvinge får ut arv efter dina föräldrar. Du är gift, Där ni har valt gemensam ekonomi, men har man som gift ingen integritet kring vad som är gemensamma omkostnader, men får du en bonus på jobbet så läggs det till matkontot men att ställa sig själv i ett äktenskap utan privat ekonomisk säkerhet. I detta samhälle där familjer i oerhört många fall splittras efter dödsfall då man helt tappar värderingar och egot framträder hos vardera man som grönlysande demoner. Kärlek & Respekt på lika villkor. Papper på överenskomna avtal ,på lika villkor. Sätt dig å kom fram till vad dina innersta funderingar varit med arvet. Diskutera fram vad funderingarna går kring stugan .hyra ell icke ,lägga dina pengar på deras stuga å tex du betalar deras renovering!!! Men är du på riktigt intresserad av att investera i det projektet? Din insats mot 25-50 % ägaravtal.Bättre hyra för en överenskommen summa . På lika summa som andra. Om nu det är vad du vill. Med den mentaliteten i nom fam & förväntningar kring dina pengar. Nej
Välkommen hit!
Din man borde hantera frågan kring vad ni kan behöva skjuta till för att kostnader vs användning av stugan så det blir rättvist inom hans familj. Du borde peka på honom, att han sköter det.
Du och din man behöver sedan såklart komma överens om hur ni hanterar det internt i er familj.
Såklart beror komplexiteten på om och hur många syskon han har. Jag kan samtidigt tycka det inte är riktigt rättvist att svärföräldrarna ska hålla med stuga utan att barnen och deras familjer bidrar. Sen kanske dina svärföräldrar skött det osnyggt men de kanske har pengaproblem så det kan ju vara i lite desperation om man ska tolka det lite välvilligt.
Tänk också på att om stugan sköts så blir ju den en dag ett arv till din man med sannolikt högre värde. Alltså det kan ju vara hjälp till självhjälp med en stuga som betingar ett högre värde i framtiden.
Att du oroar dig för detta redan, trots att dina föräldrar lever och storleken på ditt arv är högst oklart, samt att dina svärföräldrar inte bett om pengar rakt ut, säger mig att du nog generellt sett behöver öva dig på att säga nej på ett ”bra” sätt.
Om du kommer till mycket pengar så riskerar du att behöva hantera fler situationer där folk kan komma och ”tigga”. Jag hade satsat på att bli bättre på att säga nej vilket jag också fick öva på lite, inte minst pga arv och syskon med taskig ekonomi.
Lycka till 
1 gillning
Jag hade utan problem 
svarat på samma sätt till gubben. D v s mellan raderna gett honom fingret och bett honom dra åt i h-v i frågan, på ett sätt som inte kan misstolkas.
Oerhört provocerande att tigga pengar från någon som befinner sig i sorg (föräldrar som håller på att dö).
Att de upplåter huset till er bör vara för att de älskar sina barn och för att de trivs i ert sällskap.
Sedan tydliggjort för min partner att hen fått ta ett snack med sina päron där hen fått klargöra i klartext av vi tagit väldigt illa upp och är tveksamma om vi vill besöka dem i huset ö h t efter dessa subtila trakasserier.
Om de inte skärper sig efter det är det nog bara att konstatera att de inte är intresserade av ert väl och umgänge utan främst av era pengar.
Näe, och det borde ju svärföräldrarna tänkt på innan de skaffade huset. Behöver de finansiering får de väl hyra ut eller vad dom helst,
1 gillning
Jag håller med och jag och min fru delar allt lika. Jag tycker att om man har valt att dela sitt liv med någon så gör man det fullt ut, att ha enskilda ekonomier och sånt så tror jag att det är större chans till skilsmässa av en massa anledningar.
Men, rådet att prata ut om det är ju bra. Det är ju viktigt att man diskuterar igenom vad båda tycker och hur man ska göra med sånt, gärna tidigt i relationen.
Med arv så har jag och min fru ärvt en större summa (för oss). Vi har valt att inte berätta för någon om det så det är väl egentligen bara en släkting som vet. Men resten tänker vi inte berätta för, inte* bekanta heller egentligen.
När jag började tjäna mycket pengar (lön) så märkte jag ganska snabbt att det kanske var lite dumt att berätta för vissa hur mycket jag tjänar.
Jag hade gjort såhär (lite halvfeg lösning för att slippa konflikt)
- Prata med din man.
- Prata med dina föräldrar så att arvet blir din enskilda egendom.
- Ljug och säg att tyvärr blev det inget över efter dina föräldrar.
- Lyft diskussionen om hur mycket ni och andra som utnyttjar stugan ska bidra ekonomiskt.
2 gillningar
Uttryckte mig otydligt, vi är sambos, inte gifta. Så jag kommer inte själv att ha något ägande i stugan. Ser det som självklart att min sambo kommer att ha nytta av mitt arv på något sätt, men tycker inte att svärföräldrarna har rätt att “festa upp det” och kräva satsningar i något där jag inte äger nåt. I alla fall inget stort.
1 gillning
Men vad är problemet? Det är dina pengar. Hur ska din sambos familj komma åt dem annat än att du ger dem pengarna? Säg nej!
4 gillningar
Drt är mest ett psykologiskt problem. Påtryckningar osv. Och att de tycker att de har “rätt till dem”.
Men hur vet de ens om pengarna?
1 gillning
Ta det med en psykolog så får du bättre hjälp än vad du får här.
Mitt tips är att du kontaktar en psykolog online för kognetiv beteende terapi, kbt.
Du får lära dig om dina tankar och känslor och får en utbildad person att bolla med så att du kan lära dig att sätta sunda gränser.
Det finns inte så mycket vi kan göra för dig här mer än att hänvisa dig vidare.
1 gillning
Jag tycker att det är synnerligen oförskämt att vilja ha del av ett arv redan när föräldrarna lever.
Vi hade en ingift “huggorm” (moster) i släkten. Hon skulle ha och ha från sina gamla svärföräldrar. (Mina morföräldrar.) De lämnade barnen där på somrarna utan att fråga innan eller lämna några pengar. Sen hade de förskingrat alla besparingar mormor hade kvar innan båda avlidit. Förklaringen när vi ställde dem mot väggen var att vi ju skulle ärva våra föräldrar så småningom. Det var inte så jättemycket pengar men dj…ligt dålig stil. Må hon brinna i helv…et.
Alltid bäst att ärva som enskild egendom, spelar ingen roll vilken civilstatus man har då för ingen kan hävda delorätt. Alltså viktigt att giltigt testamente upprättas.
Håller helt med.
Två partner ska absolut vara överens om hur gemensamma tillgångar används.
Vad ni har och vad ni tänker göra är helt eran ensak