Var anser du att boomers skall bo ?
2 gillningar
Tycker inte frågan går att göra så svart eller vit som % belåningsgrad eller i förhållande till inkomst, även lånets storlek i absoluta tal spelar roll. Med 5 mkr kvar i lån hade jag utan tvekan fortsatt amortera 1-2%
Är precis detta jag gått och grubblat över. För precis som du skriver så i min värld är det inte svart/vitt. Grundregeln med att sluta amortera vid 50% belåningsgrad är i de flesta fall rimlig, och exceluträkningarna säger att det är bäst i längden. Men undantagen från regeln borde bli fler i takt med dagens bostadspriser, eftersom 50% LTV fortfarande är stora summor i takt med att bostadspriserna fortsätter uppåt.
Jag känner lite att grundregeln borde utvecklas mer, typ sluta amortera när du är under 50% belåningsgrad och under typ 2,5 bruttoårslöner. I exemplet från trådstarten skulle det då innebära 3 mkr i lån istället för 5 mkr. Eller något i stil med sluta vid 50 % och sen när kapitalet uppgår till 3ggr lånet så gör en extraamortering av halva lånet.
Problemet är att ingens ekonomi, mål eller preferenser ser lika dan ut som någon annan varvid det blir svårt att hitta generella regler eftersom inget är just svart/vitt.
Ja belåningsgrad lån/fastighetsvärde är ur ett privatekonomiskt perspektiv en kalle anka-siffra, säger i stort sett ingenting. Bostadens värde hjälper dig inte med betalförmåga, tvärtom kan det innebära högre underhållskostnader om man har stort hus. Det går inte heller att minska sin belåning genom att sälja delar av fastigheten.(jämför med ett fastighetsbolag som kan sälja delar av fastightsstocken för att hantera lånen)
Bättre ställa lån mot finansiella tillgångar eller inkomst.
Dock ser jag inte varför exemplet med 15% av budgeten till ränta i trådstarten är så katastrofalt.
Jag tänker att det spelar viss roll vad man gör med de lånade pengarna. För att maximera flexibilitet och prioritera stabilitet är t ex min egen grundregel något i stil med:
Låna så mycket som möjligt utan att det medför några krav på amortering, och spara så stor andel som möjligt av de lånade pengarna på sparkonton med maximal sparränta över tid.
En konsekvens av denna strategi är att jag inte ser någon övre gräns för lånebeloppet om t ex bostadspriserna går uppåt eller amorteringsreglerna skulle ändras. De goda förutsättningarna att över tid få högre sparränta än låneräntan ser jag som en viktig bonus.
Hur mycket likvida medel inkl aktier har du som inte är bundna i huset?
Du får aldrig låna pengar på ditt hus NÄR DU VERKLIGEN BEHÖVER PENGARNA!
Det lär vara suboptimalt att fortsätta amorteringen, om du tror på börsen och tror att räntorna inte skenar.
Jag tycker ni bör ha 1-2 totala årslöner minst i likvida medel innan du amorterar i onödan. Ha gärna mycket av detta i aktier, men tänk på att värdet kan halveras om tråkiga saker inträffar.
Tipset för att undvika försäljning av aktier i en svacka är att just då börja använda aktiebelåning. Säg att du har 2 miljoner i aktier, de halveras till 1 miljon. Då lär du med någorlunda vettiga aktier kunna låna några hundratusen och fortsatt god säkerhet. Först när aktierna faller ner till runt 1/5 av värdet börjar du få problem. Pratar vi om så stora börsnedgångar är privatekonomin ett av de mindre problemen…
Folk och företag underskattar i regel likviditetsproblematik!
De får bo var de vill. Problemet är att innerstadsvillor gör mer nytta om de används än som kapitalplacering för att pengar ska växa för en generation som tror att varje extra krona man tjänar ska in i fastigheter. Pengar kan växa på annat håll. Stryp avkastningskranen på bostäder med skatter så att de används för sitt syfte.
Att bo i
Med andra ord. Varje person inkl boomers bör ha ett boende som motsvarar ens behov av boende. Inte som motsvarar hur mycket pengar man har tjänat i livet. Och har man överskott av pengar ska det finnas alternativ som lockar mycket mer än att köpa fler kvadratmeter och låta dem bli dammiga
1 gillning
Som varande födda på 60-talet, boende i en numera obelånad villa, samt med utflugna barn kände jag att vi var din måltavla.
Vi har snart bott i samma hus i 30 år och jag frågar mig på vilket sätt vi har villan som kapitalplacering och inte som boende ?
4 gillningar
Vill man ha en räntedel i sitt sparande kan man räkna amorteringar som räntesparande och köra 100% aktier i sitt vanliga sparande.
Då er inkomst räcker till så är den stora faktorn att börsens avkastning efter kapitalskatt högst troligt över tid är högre än räntekostnad efter ränteavdrag. Det som ändras med en utgift på 14k i månaden är lämplig buffert. Med det sagt, vad som än ger god nattvila och sinnesro 
Det finns individer, mina föräldrar inkluderade, som har allt sitt sparat kapital i bostäder. De har lärt sig genom livet att fastigheter är en bra investering för pengarna växer och det är en trygg investering.
Problemet är när tillräckligt många gör detta, och blir tillräckligt rika, så har man så många kvadratmeter “på kontot” att de inte hinner använda dem.
Mina päron bor 2 pers på 300 kvadrat centralt i en av Sveriges 10 största städer. Det finns många som dem.
“Vi bor ju så billigt här” - säger de. Låga löpande kostnader och avbetalat hus.
Jo, men de räknar ju inte på att de har åtskilliga miljoner låsta i väggarna. Om de frigör dem och sätter i en räntefond ser de den riktiga kostnaden av att bo kvar i avkastningen.
Samtidigt bor jag med barn i en 70 kvadrat lägenhet för det är det enda vi har råd med om jag vill ha cykelavstånd till jobbet och dagis samtidigt. Vill vi ha hus måste vi flytta utanför stan eller belåna oss så vi betalar tiotusenlappar i ränta varje månad.
Att bostäder blev en så pass attraktiv kapitalplacering och så högt värderade från att man tog bort fastighetsskatten i mitten av 2000 talet är inte sunt för samhället.
Jag menar att pengar bör investeras där de kan vara produktiva. Bostäder producerar ingenting. Visst om du hyr ut dem utnyttjas kvadratmetrarna. Men för de flesta stoppar vi in miljoner för ingenting. De pengarna kunde investerats i ett företag som producerar något så att pengarna kommer tillbaka i innovation och ökad livskvalitet eller liknande. Börsen/räntor är mycket bättre för de flesta.
Fastighetsskatten hade ett syfte. Den lägger en blöt filt över värdeökningar och håller värderingar till en mer rimlig nivå och bromsar spekulation.
Spekulation i bostäder gynnar inte samhället. Det gynnar enskilda individer som stod först i kön (i.e boomers som var på rätt plats vid rätt tillfälle)
Utan spekulation i bostäder skulle folk betala vad de tyckte det var värt att bo i en bostad. Inte vad de tror att de kan tjäna i längden på att ha pengarna där
Intressant ämne och tycker helt klart beloppet är det viktigaste förutsatt att det inte finns amorteringskrav.
Har ändrat helt inställning efter jag passerade 50 år, skilsmässa och tonårsbarn. När jag var yngre var inställningen att man kommer tjäna mer för varje år men det gäller inte generellt efter 55 år då många förlorar jobbet och har det då svårare att få ett nytt välbetalt arbete, kan komma sjukdomar, skilsmässor etc Något jag inte gillar men jobbar med rekrytering och pratar med kandidater/vänner väldigt ofta som bekräftar detta och många har varit chefer på mycket hög nivå.
Jag har gått så långt att jag är belånad på 2 miljoner och har ett hus värderat till runt 15-17 miljoner och känner mig nu rätt safe då jag borde kunna dra runt det även om det händer något som företagare ex konkurs och arbetslös även om mina planer just nu är att växa bolaget.
Har dock blivit taggad av detta forum att vara mer offensiv men vill av någon anledning satsa pengar som jag kan klara mig utan. Det kan komma en ny covid och mycket annat som händer i livet och kan då inte räkna med att banken är snäll mot ett gammal trogen kund, de skulle inte bry sig mindre. Jag märker hur min banktjänsteman lider när jag tar utdelning och amorterar en miljon i stöten.