Så svartvitt är det ju inte. Vi sparar i eget namn så inget tillfaller barnen automatiskt. Varken jag eller min man har fått några större summor och planerar inte att barnen ska få det heller, men möjlighet att hjälpa med körkort, startplåt till första borstaden/möblemanget etc känns rimligt.
Rent krasst är det ju inte säkert att jag och min man fortfarande lever ihop då, och jag vill inte hamna i sitsen att en förälder har ekonomisk möjlighet att hjälpa ut i livet och den andra inte. Det var nog min främsta drivkraft att börja spara öronmärkt till barn. Min man tyckte “det har vi väl råd med ändå” och well, kanske. Förhoppningsvis! Men vem vet hur livet ser ut. I så fall får vi väl bjuda våra vuxna kids på en resa så de måste umgås med oss
Jo, jag håller med din man. Det är ju inte direkt så att vi lever i ett u-land. Om ni nu separerar och bränner alla era sparade pengar så kommer ju inte era barn gå under bara för att ni inte kan skjuta till pengar. De kommer klara sig alldeles utmärkt även utan er ekonomiska hjälp såvida de inte är eftersökta av maffian som planerar att hugga av deras hand ifall de inte betalar en skuld. Det är väl typ enda scenariet jag kan komma på där det verkligen skulle vara viktigt att ha pengar till sina vuxna barn.
Kanske uttryckte mig dåligt - jag är inte orolig för barnens del, men förutsätter på goda grunder att min man kommer ha en starkare ekonomi än jag om vi går isär. Av den anledningen är det viktigt för mig att se om mitt eget hus. Att se till att VI kan hjälpa barnen är väl en del i det. Känner inte att vi försakar något på det lilla barnspar vi har (inte hela barnbidragen, vi har som sagt inte för avsikt att ge barnen typ kontantinsatser).
Läste precis den artikeln, och visst har han en poäng, OM man vara kastar en halv miljon i knät på en 18-åring,men de flesta gör ju nog inte det.
Vi har inte sparat ihop sådana summor, men en del. Men det är våra pengar som vi fördelar ut, inget de bara får.
Vi löser dock körkort, mopeder och annat med vårt buffertspar, men på semesterkontot är det lite tunnt, så vi funderar faktiskt på om vi ska ta lite av de pengarna och göra en familheresa medans barnen fortfarande bor hemma.
Själv fick varken jag eller frugan en spänn, och det gick bra det också.
Jag är nybliven förälder iår och har inte funderat på detta sådär jättemycket men vi har startat upp ett sparkonto på lysa avsett till vår lilla son.
Det lilla jag tänkt på detta är att en tumregel skulle kunna vara att vi betalar hälften (tar det då från ‘barnsparet’) och vår son den andra hälften (från eget inarbetade pengar).
Känner dock redan nu att det finns en risk att vi kommer vara ‘blödigare’ och när det väl kommer till kritan så kommer vi betala hela insatsen/körkortet eller vad det nu är.
Han verkar ha noll psykologisk verklighetsförankring om han tror att det generellt fungerar så att bara man är utan pengar så kommer man vara mer benägen att skaffa dem. Har han tittat sig omkring? Finns väl hur många som helst som inte har fått en krona av sina föräldrar som inte har blivit några ”hungriga vargar”. De flesta har inte den tävlingsinstinkten skulle jag säga.
Vill för övrigt bara höja ett varningens finger för de som tänker att de bakar in barnsparandet i sitt egna sparande, det gäller i så fall att ha en mental öronmärkning av pengarna. Har förstått att en del med tonåringar i bekantskapskretsen har nallat av de där barnpengarna under gång tex till längre resor, boende mm. Det verkar alltså kräva en viss disciplin att hålla isär sparandena om man inte har dem på olika konton.
Det bästa man kan göra är att lära barnen spara själva, inte att man ska spara åt dem. Sen kan de förstås få pengar i födelsedagspresent etc. som de då antagligen (om de är upplärda rätt) vill lägga in i sparandet helt eller delvis
Har läst artikeln nu och tycker han missar den vinkeln jag stör mig mest på, nämligen att vi i Sverige, världens mest trygga länder, verkar leva i nån slags idé om att vi fortfarande är ett u-land på 1800-talet. Ett land helt utan skyddsnät där de som inte har pengar direkt hamnar på gatan och svälter ihjäl. Därför har det blivit fullt normalt att familjen ska spara ihop pengar till sina barn så att de kan få ekonomiskt stöd när de hamnar där ute i den farliga världen som vuxna. Det är lite samma sak med tiggeri som har blivit helt legitimt nu. Företrädare för vanliga svenssonsfamiljer som går ut i sociala medier och tigger om pengar och dessutom får pengar av folk, som att det är det enda som kan hjälpa dem att hamna på gatan. Man har liksom helt glömt bort att vi löste de där problemen för ganska länge i samband med uppbyggandet av välfärdssamhället som finansieras av våra skatter. Alla vi skattebetalare betalar redan för det här stödet till utsatta. Det är outsourcat till staten att fixa detta. Vi behöver inte dessutom ha ett en ett u-landssystem där vi ovanpå skatterna ska hjälpa våra medmänniskor ekonomiskt.
Jag kan lätt säga att jag blev otroligt hungrig efter en uppväxt i fattigdom. Har alltid haft hög respekt för pengar, alltid sparat och aldrig slösat en spänn i onödan. Finns hur många exempel som helst under mina unga år då jag vridit och vänt på varenda slant för att göra stordåd med nästan inga pengar alls. Har möblerat en hel lägenhet helt utan kostnader med saker jag fått eller hittat i soporna. Har även hittat kläder i sopor som använts i åratal tills det bara är trasor kvar. Har aldrig besökt frisören under hela mitt liv, cyklade överallt jag skulle i alla väder och årstider, drack billigaste folkölen och så klart inget på krogen, aldrig prenumererat på en tidning, aldrig köpt en kaffe på stan eller på skolan osv. Inte ens studenten kostade några pengar mer än ett sexpack av de billigaste folkölen som jag drack när klasskompisarna skålade i champagne. Sen jag börjat få jobb och oändligt med pengar (i mina mått mätt) har det varit svårt att ändra om livet till att börja använda pengarna mer och trots att nu är decennier sen jag var fattig så har jag fortfarande problem med att gotta mig i sådant som kostar pengar… även om det så klart är betydligt bättre nu än som ung.
Jag kan iofs inte rekommendera en sådan ekonomiskt skral uppväxt som jag haft, men jag är ganska övertygad om att man får en helt annan inställning till pengar om man får kämpa lite för dem. Det är precis samma sak som allt annat. Det man själv skapat har man mer respekt för än det man inte varit delaktig i på något sätt.
Håller helt med gällande det sociala skyddsnätet, men för ens egna barn ser jag inte det som konstigt att tex stötta med körkort, som kan vara en förutsättning för ett jobb, (utan jobb inga pengar till körkort), eller ev insatts till bostad.
Det är en helt annan bostadsmarknad nu, när vi köpte vårt hus hade vi noll i insats och en av oss var arbetslös, inga som helst problem att få lån på banken till ett hus.
Så ser det inte ut idag längre, hyresrätter är inte lika vanligt som förr, osv.
Men kan hålla med om att det naturligtvis inte är absolut nödvändigt, men lite hjälp kan underlätta mycket
Det viktigaste är absolut att försöka få barnen att förstå grunderna när det gäller ekonomi och sparande; kan de dessutom bli intresserade ser jag det som ett plus.
Vi sparar lite grann i deras namn som de vet om där jag diskuterar med dem hur det placeras etc, och lite mer som de inte vet om där vi kan välja om och när de får.
Japp. Problemet är bara att alla kämpar inte. En del blir usla med pengar och bränner varenda krona de får. En del ger upp. En del försöker hitta smitvägar. Det är inte så enkelt att bara du lever fattigt blir du driven. Rätt ofta tycker jag mig faktiskt se motsatsen, att de som haft pengar blir bra på att göra mer pengar.
Jag tror däremot att det bästa man kan ge en människa är ekonomiskt självförtroende. Men det hänger inte på om man lyckades pytsa ihop till ett körkort under gymnasiet eller inte. Det handlar mer om det dagliga, att kunna hushålla och planera. Pengar ska inte vara något som är traumatiskt.
Jag tycker det var en kul artikel med en del bra poänger. Mina barn är helt klart mkt mer bortskämda än vad jag var men jag skulle inte önska dem min barndom heller så det är ok med mig Rent konkret så har jag ett avsatt sparande för dem så att de kan få hjälp med boende men jag sparar inte i deras namn formellt. Det har jag testat men dels får man en massa problem med att det då krävs en massa pappersarbete varje gång man ska göra transaktioner, dels får man just problemet att det kan bli deras pengar på 18-årsdagen, och jag vill kontrollera hur mogna de är då innan jag ger dem pengar.
Sen håller jag inte på att tradar med det kontot, det ligger i 8 investmentbolagsaktier och cash och utvecklas fint.
Till och med körkortet hjälper staten till med numera då man kan få CSN-lån för körkort. Mina barn står i hyresrättskö ända sedan de var en vecka gamla så bostad är fixat i princip. Annars går det ju att skramla ihop till bostadsrätt. Jag köpte min bostadsrätt med hjälp av 500 000 jag sparat ihop till kontantinsats genom att gneta på ett antal år på mina första jobb (det första med en lön på 18 000 per månad, det andra med en lön på 25 000). Visst, man kan hjälpa till och köpa bostad åt dem, men det ska blir betydligt värre än idag innan jag är ger dem något. I vilket fall som helst behövs inget dedikerat barnspar för att ev bidra med något i framtiden. Jag har ju eget sparande.
Jag kommer fortsätta spara. Jag anser att pengar skapar möjligheter att gå sin egna väg. Det viktigaste är att lära barn att förstå värdet och hur man hanterar pengar.
Jag hade tidigt ett intresse för ekonomi och fick tillgång till mina pengar när jag var 15år. Idag är jag egenföretagare och mitt sparande är mer än 10x så mycket som jag fick när jag var liten.
Samma här. Var väl dock först i sena 20 årsåldern innan jag började fatta att jag faktiskt kunde bli ekonomiskt oberoende, rent av rik, på egen hand. Det är en lärdom jag kan pränta in i ev. kids, jag får känslan av att ge dem en hög med pengar inte är produktivt nödvändigtvis.
Rent konkret så har jag ett avsatt sparande för dem så att de kan få hjälp med boende men jag sparar inte i deras namn formellt. Det har jag testat men dels får man en massa problem med att det då krävs en massa pappersarbete varje gång man ska göra transaktioner, dels får man just problemet att det kan bli deras pengar på 18-årsdagen, och jag vill kontrollera hur mogna de är då innan jag ger dem pengar.