Alla fiatvalutor sedan tidernas begynnelse har kraschat, det finns absolut inget stöd för att vårt system skulle hålla för evigt, vad som ersätter vet ingen, men man kan med största säkerhet säga att Dollarn och alla andra fiatvalutor kommer krascha, kalla det “the great reset” eller vad du vill.
Visst, delägande i ett framgångsrikt företag kan vara en hedge mot en systemkrasch, men det finns ju inget som säger att man inte smetar ut alla tillgångar, både kapital, guld, mark, delägande i företag och så vidare på massorna.
Ingen kommer bli utan, men ingen kommer heller vara rik, utom de som fått veta innan vad som kommer förstås.
Kaninhålet har många ingångar, de som inte sätter sig in i historia vet inte heller något om framtiden, historien säger oss att vårt nuvarande fiatsystem med Dollarn som världsvaluta kommer att krascha, vi ser redan tecken på att Kina och Ryssland bygger upp ett parallellt system som möjligen kan ta över, men även det kommer krascha, om man läst sin historia så förstår man det.
Att riksbankerna nu trycker in pengar så snart en nedgång närmar sig -30% är något de bestämt sig för globalt, det har vi också sett, det är kunskap baserad på både historia och nutid.
Vad det leder till vet vi också, det såg vi under/efter Covidåren, med ökad inflation och försämrad köpkraft för vanligt folk.
Jag märker det t.ex på minskad efterfrågan på de varor och tjänster vi säljer, många andra företag likaså - konkurserna har slagit nya rekord senaste åren - så att mer pengar i systemet inte skulle skada för både vanliga arbetare, och små företag stämmer helt enkelt inte.
Jag är helt övertygad om att de kommer försöka med samma lösning nästa gång det blir en krasch, och nästa, kanske dör jag innan det kraschar totalt, men det är oundvikligt att det kommer krascha om man fortsätter på det spåret i alla fall, inflation leder till minskad köpkraft och överföring av kapital till de rika, från de fattiga, och till sist kan det inte sluta på ett bra sätt.
Är man rik, som många i detta forum är, så kanske man gynnas så länge det håller, men som sagt, en vacker dag händer det, så man ska nog inte tro att det går skapa generationsrikedom som är säkrad för all framtid, då har man verkligen gått fel i kaninhålet.
Finns absolut inget stöd för det om man tittar bakåt i alla fall.
Visst, det kanske finns en del av den gamla Adeln kvar i Sverige, men de flesta är nog vanliga Svenssons idag, så inte ens 100 år kan man räkna med, även om systemet håller.
Just därför tycker jag också att de ska unna sig lite lyx, även om det tär på den potentiella utvecklingen om börserna skulle stiga med 7% i all evinnerlig framtid. Man behöver inte vara oförsiktig för det, men inte heller asketisk.
Mina barn tycker att jag ska använda pengarna, de kommer klara sig bra, troligen bättre än de flesta, även om de bara lever på vad de själva kan generera i form av inkomster och företagande, så jag har börjat lyssna på dem, man blir ju inte yngre, så ska man orka unna sig är det dags att börja när man är runt 60 kan jag tycka, det mesta tyder ändå på att det blir en slant över för dem när man lämnar jordelivet.
Senaste 4 åren har det resulterat i nya snöskoter, en ny bil, och en andra ny bil på gång, ett hus i Spanien, och lite dyrare gåvor (både saker och pengar) till barn och barnbarn i samband med födelsedagar och helger.
Jag tär kanske inte nämnvärt på kapitalet, men det växer inte heller nämnvärt.
Jag ock min sambo jobbar fortfarande, efter årsskiftet startar generationsskiftet i företaget, det kommer ta 5 år på ett ungefär, och under den tiden kommer jag få ut det mesta av de kapital som finns bundet i bolaget, så det kommer inte gå någon nöd på oss, allt annat lika. Det finns helt enkelt ingen anledning att snåla, och kan man inte komma på något annat kan man ge pengarna till barnen redan innan man dör.
Om det nu gör dem lyckligare så är det väl bra, men det är absolut ingen garanti för livslång lycka för dem, och risken finns att det stjälper lika gärna som det hjälper.
Jag tycker i och för sig att just frågan om man skall köpa mark eller inte påverkas ganska mycket av just hur mycket pengar man har. Fem miljoner är ju inte tillräckligt mycket för att leva på och det ger i Södra Sverige kanske 40 hektar skog, vilket inte ger någon särskilt betydande avkastning alls. Har man väldigt specifika intressen kan det ju vara annorlunda, men annars blir väl t.ex. skog en rimlig investering om man t.ex. har 50 miljoner och vill bevara värde i så många olika framtider som möjligt, utan att försöka maximera avkastningen. Då kan man ha 25 miljoner kvar på marknaden, tillräckligt mycket för att leva på för de flesta av oss och investera 25 i mark, vilket har en helt annan riskprofil. Jag känner till folk som har gjort så. T.ex. någon som sålde en fabrik (vid pensioneringsålder) och köpte skog för mer än hälften att bevara värdet.
Generellt skulle jag inte rekommendera att köpa skog, för det har hittills alltid gett lägre avkastning, åstminstone om man korrigerar med krävd arbetsinsats. Men det tilltalar vissa. Jag är inte objektiv: Jag sitter ju själv och funderar på när jag skall köpa till mer skog. Men det är helt klart så att rimligheten i att köpa skog ändras med storleken på kapitalet. Det blir betydligt rimligare ju mer pengar man har.
Jag (och min sambo) har alltid arbetat hårt, dels på jobbet, dels med hemmet, och dels med att starta upp och utveckla mitt företag.
Våra två barn är väldigt arbetsamma också, om det beror på vad jag gjort, eller generna vet man väl inte säkert, men att det finns många rikemansbarn som är odrägliga kan man väl säga rätt säkert, om de inte sett sina föräldrar jobba hårt, och själva fått det till sig med modersmjölken.
Sen finns det säkert undantag åt båda hållen.
Hade man varit rik och inte arbetat så är det mycket osäkert hur ungarna agerat, även på detta sätt avundas jag inte trådstartaren, deras arbetsfria dröm kanske inte är så bra för barnen ändå, även om de får tid att umgås och curla dem hur mycket som helst.
Historien säger oss att valutasystem byts ut då och då, men också att egendom och tillgångar av olika slag behåller sitt värde. Aktier är t.ex. inte en valuta, utan delägande i en rörelse. Världens äldsta existerande företag grundades på 500-talet (i Japan, för all del). Den äldsta fortfarande fungerande banken grundades 1472.
Att ett valutasystem ändras betyder inte alla investeringar blir meningslösa. En valutakollaps är naturligtvis besvärlig och kommer sätta vissa i kläm, men kommer inte omöjliggöra generationsrikedom. Det är bara ett rent feltänk att det skulle vara så.
Det finns naturligtvis möjliga framtider där generationsrikedom kan bli omöjlig att skapa och föra vidare. Ett krig mer förödande än något vi har sett i Europa t.ex. Införande av strikt kommunism skulle också kunna ha den effekten.
För att investering som fastigheter ska ge god och långsiktig avkastning så krävs det kunskap och engagemang som man inte får bara sådär. Ska man ta in hjälp för det så skjuter kostnaderna snabbt iväg. Jag kan tänka mig att det är samma med mark/skog.
Ts har precis fått en stor bunte med pengar och har inte skrivit något om tidigare erfarenheter kring detta och folk lägger fram det som att det bara är att köpa och rulla tummarna.
Jag tror helt ärligt att det bästa för ts är att bli private banking kund och be de investera utifrån deras riskprofil och erfarenhet och ha kontinuerlig kontakt med sin bank för att lära sig mer om vilka möjligheter som finns och att använda banken som ett skydd från att göra allt för många hoppfulla affärer.
Har inte påstått att det säkert kommer omöjliggöra generationsrikedom, bara att det finns väldigt dåligt stöd för det i historien, även om du kan gräva upp två exempel, så skulle det förvåna mig om det är samma familj som driver företagen idag, eller att ens de familjerna som drev dem en gång idag har ättlingar som på något sätt har gynnats av de exempel du tar upp.
Att tro att man kan skapa en rikedom som går i arv i generationer tror jag helt enkelt inte på, lika lite som att ett familjeföretag kan gå bra i generationer, man brukar ju prata om 3 generationer.
1 som skapar och bygger upp
1 som håller det flytande
1 som skjuter allt i sank, inte sällan för att de vuxit upp med guldsked i mun och helt enkelt inte vill eller kan utföra det arbete som krävs för att hålla rikedomen flytande.
Nu är väl tre generationer i och för sig en hel del, trådskaparen kanske inte har större ambitioner, men jag tycker ändå de ska tänka mest på sig själva, jag tror helt enkelt inte man kan styra hur ekonomiskt framgångsrika ens ättlingar blir.
Tror man att de kan förvalta ett arv ska man inte vänta tills man dör på att lämna över heller.
Att vänta till döden är att säga åt dem att man inte litar på dem att förvalta kapitalet på ett bra sätt.
Nu har jag inte sagt att någon ska/bör investera i skog eller fastigheter, bara att det blir en mer realistisk möjlighet om man har ett större kapital.
Sen finns det lite underhållningsvärde i att du verkar tycka det är problematiskt att man behöver betala för hjälp för att sedan rekommendera Private Banking…
En annan sak man kan se gå i generationer är snålhet.
Har ett par exempel på det i mina bekantskapskrets, kanske delvis hos mig själv också.
Om man blir lyckligare av att vara snål är tveksamt, om man samtidigt anser att familj, vänner och upplevelser är det som gör livet rikare, som de flesta nog ändå gör.
Min filosofi har under livet haft ett antal perioder:
18-25 år: Jobba hårt och tjäna bra, sätta sprätt på vartenda öre. Eran avslutades med en jordenruntresa på 6 månader.
25-45 år: Jobba hårt och tjäna bra, betala av på lånen och se till att det fanns en buffert för oförutsedda kostnader. (Träffa sambo, skaffa hus, barn och sånt)
45-55: Jobba hårt och bygga upp ett företag som genererar mer än ett lönearbete kan göra. (gjordes parallellt med mitt jobb på fabriken under 4 år, sedan på heltid. 4 första åren innebar det långa dagar, som regel kanske 12-15 timmar de dagar jag jobbade på båda jobben)
55 till idag: Jobba mindre, unna mig mer, dela med mig mer till både familj och vänner, just nu är det det som jag fokuserar på, jobbar ca 3-6 timmar/dag, men kanske 260 dagar/år. Kan jobba både på kontoret, hemma eller i huset i Spanien. Jobbet sköts primärt via telefon, dator och e-post.
Idag och framåt: Har ingen direkt plan, men så länge man får vara frisk så blir det väl fortsätta i samma spår, tror inte jag kommer sluta jobba så länge jag kan bidra och sonen vill att jag hjälper till. Man behöver ha något att göra också.
För mig och många låter det säkert bra, men nackdelen är förstås att man aldrig kan vara helt ledig när man driver ett företag, då går det åt pipan fort.
Min familj och mina vänner förstår förstås att jag får lov att gå undan ibland, både vardag och helg, när det behövs, och jag själv tycker det är OK, och så länge man tycker det är det ju bra.
Har hela tiden varit snål eller “eknomisk” som vissa väljer att kalla det.
De första åren var jag snål som jobbade alla chanser jag fick till övertid och extra skift, sedan var man snål så man kunde köpa det som behövdes för att skapa en familj, köpa hus, och utveckla det.
Att starta företaget var nog också en släng av snålhet eller girighet, ska det bli mer än vad en lön kan ge måste man våga prova något som har potentialen att skapa större flöden och överskott.
Nu är jag väl snål så tillvida att jag inte vill se sparkapitalet minska, även om jag unnar mig mer idag än för 5 år sedan.
Det man vill är ju att vara både ekonomisk och generös, och i den bästa av världar lämna över lite till barnen när man är klar, även om man inte är död.
Den som lever får se hur det går.
Så har placerar i alla fall superinvesterarna hos Avanza.
De 4 första fondalternativen är väl det jag skulle rekommendera andra.
Och en skaplig summa vid sidan av så man inte riskerar fara allt för illa om det kraschar.
Det som förvånar mig en aning är att superinvesterare väljer Avanza Zero, men tanke på relativt få bolag (30 st). Förmodar att den icke existerande avgiften lockar.
Riskjusterat borde väl PLUS Allabolag Sverige Index (330 bolag) vara en bättre alternativ, trots sin avgift.
Men å andra sidan så har superinvesterarna hittils gjort rätt och Nisse1 mindre rätt.
Alla fiatvalutor sedan tidernas begynnelse har kraschat, det finns absolut inget stöd för att vårt system skulle hålla för evigt, vad som ersätter vet ingen, men man kan med största säkerhet säga att Dollarn och alla andra fiatvalutor kommer krascha, kalla det “the great reset” eller vad du vill.
Vad pratar du om? Alla fiatvalutor har inte kraschat då vi har mängder med fiatvalutor som används idag som inte kraschat på hundratals år. Men visst, givet en tillräckligt lång tidshorisont, säg 10 000 år så kommer förmodligen många av dagens valutor se annorlunda ut.
Men ingen av oss lever då och det finns gott om tid för att anpassa sig till en ny verklighet när den uppkommer så det finns ingen mening i att spekulera hurvida dollarn eller kronan kommer bli värdelös.
Med ditt resonemang så är det ändå ingen idé att bry sig eftersom allt rent ekonomiskt eller materiellt kan tas ifrån dig i en “great reset” eller vad du nu kallar det så det finns ingen anledning att ens försöka skydda sig.
Det är stor skillnad mellan kostnaden att få hjälp med att driva, underhålla eller förädla en fastighet och private banking.
Beroende på vad man ber om för tjänster så behöver private banking inte vara mycket dyrare än lysa, då betalar man främst för att ha en person som justerar risken åt en istället för formuläret i appen. Samt att det kan kännas tryggare att ha pengarna i en ”riktig bank” än i en ”mobil app” (förenklat sagt).
Bara i modern tid har vi ju haft tulpanlökar, spanska valutan, den brittiska och Dollarn som världsvaluta, det finns inget som talar för att Dollarn kommer hålla särskilt länge, vad som tar över, och hur man bygger förtroende för nästa fiatvalutan är oklart.
Jag påstår inte att allt kommer gå åt pipan, men med så mycket pengar att förlora kanske man ska sprida riskerna lite mer än om man bara har någon enstaka miljon, och vara beredd på att man kan förlora mycket av kapitalet både om man har allt i en korg, eller om man försöker diversifiera.
Kan man leva upp delar av pengarna, och få glädje, lycka och upplevelser som ett resultat av det ska man inte snåla för mycket heller.
För mig känns det huvudlöst att tänka sig att det enda man ska ändra på är att man ska sluta jobba, med så mycket pengar ska man unna sig mycket också.
De är dessutom i en ålder där de skulle kunna starta ett företag som bygger på något intresse eller hobby som de har.
De behöver ju inte tjäna en massa pengar, men något vettigt att göra behöver de flesta ändå.
Och, med tryggheten av kapitalet i ryggen skulle det inte förvåna mig om de kunde starta någon form av framgångsrik verksamhet.
Detta är ju såklart bara en gissning om hur en evt. “reset” skulle gå till. Att förändringar kommer, som det alltid gör, håller jag med om. Men att försöka förutspå vilka får ändå anses som en grov gissning.
Med en sådan summa är kalkylen enkel att förstå och ta till sig. Ni kommer med lätthet kunna täcka era kostnader om ni slutar jobba så länge ni inte helt inkompetenta med era investeringar och håller er till lågrisklösningar. Punkt.
Den stora utmaningen blir hur detta kommer påverka ert förhållande och era barns utveckling när allt blir betalt utan ansträngning. Många vittnar om meningslöshet med vardagen och identitetskris efter stora arv, dynamiken med bekanta i och utanför familjen kan komma att ändras till det sämre. Misstänksamhet, rädslan att förlora guldägget är inte heller att föringa. Även personlig säkerhet ett kapitel att läsa in sig på då ni blir måltavlor för utpressning när ryktet om ert arv på ett eller annat sätt sipprar ut.
Fick själv ett stort arv som plötsligt gjorde mig ekonomiskt oberoende. Såhär några år senare så är livet inte speciellt annorlunda än tidigare. Kapitalet ligger investerat som tidigare i aktiefonder och räntor och även om det är fler nollor så är min upplevelse av ”rikedom” nästan obefintlig. Livet rullar på ungefär som vanligt helt enkelt.
Gör det inte krångligare än det behöver vara.
Investeringsbeloppet delar ni upp det på tre olika portföljer med olika risknivå och placeringshorisonter:
Sparande på kort sikt: Närmsta åren, räntesparande på räntekonto alt. räntefonder med låg risk. Pengar som skall användas och vara likvida för utgifter närmsta åren.
Sparande på mellan sikt: Portfölj med placering ca 5-6 år, portfölj med 50 % aktier / 50 % räntor.
Sparande på lång sikt: Portfölj med placering på 10 år och mer, tänk pension, stötta era barn med bostad etc. Portfölj med 70 % aktier / 30 % räntor.
Som riktmärke kan man säga att huvuddelen (ca 80 %) av sparandet skall ligga på lång sikt, med god avkastning och riskspridning.
Vi har läst på lite mer och tänkte boka möte med några oberoende rådgivare. Någon som sitter på nått bra tips på sådan? Vi ses gärna fysiskt och då är Stockholm med omnejd aktuellt.