Det låter osannolikt att den svenska staten skulle göra något sådant. Däremot borde väl handlarna själva kunna nyttja ansiktsigenkänningsmjukvara för att få larm när kända brottslingar kommer på besök, om politikerna inte förbjuder dem att ha ett sådant register.
Precis, idag får de porta personer om det finns saklig grund. Där ingår inte misstanke, så än en gång hamnar butiksägaren i en situation där de inte kan förhindra svinn.
Håller med om att butiksägarens verksamhet ska bära sig själv, inga skattepengar ska gå dit..
Hur är det med t.ex. accesskontroll genom medlemskap? Får butiken godtyckligt kontrollera medlemskap och avvisa om besökaren inte finns med i registret? I så fall skulle väl det vara en idé att så många företag som möjligt går ihop och delar sin medlemsbas (får ju vara någon form av nivå-0-medlemskap där sedan varje företag har egna nivåer för “sina” medlemmar”) för att på så vis få ett verktyg att avvisa mer eller mindre godtyckligt.. men känns lite som ett kryphål..
2 gillningar
Nehe! Så vitt jag vet kan en butik begränsa tillgång för vem som helst så länge grunden inte är diskrimineringsgrund!
Edit: verkar inte ens vara allmän plats. Så strunta i det.
Japp, och utan att diskriminera blir metoden att avvisa tandlös. Eftersom butiksägaren inte kan gå på sin misstanke utan behöver saklig grund (stör ordning, aktivt snattar, drogpåverkad etc.) för att avvisa. Som jag tolkar regler kring diskriminering fungerar det inte att ha en misstanke baserat på “Personen i fråga såg ut som en snattare”.
1 gillning
Det är inte sant. Butiken kan förbjuda vem som helst att komma in på vilken grund som helst förutom diskrimineringsgrunderna. Så avvisa bara/förbjud tillträda och om någon känner sig diskriminerad så måste den personen driva det. Butiksägaren är innocent untill proven guiltym
Det finns ingen legal begränsningar att ha medlemskap/portkod/acesskort.
Det finns ingen rättighet att få gå in i en butik alls då det är en privat plats.
Utöver detta finns det möjlighet att få staten att ge en person tillträdesförbud till en butik. Men detta kräver (rätt så självklart) mer än att butiksägaren inte vill ha en specifik individ där.
3 gillningar
OK jag förstår, jag har egentligen ingen erfarenhet eller hört om butiker som inte kunnat avvisa så i praktiken är det kanske ett icke-problem.
Jag förstår dock inte vilka grunder det finns att avvisa någon som inte är diskriminerande och där personen inte redan gjort sig skyldig till brott/överträdelse?
Det behövs ingen anledning. Det är bara att anledningen får inte vara en av de uppradade diskrimineringsgrunderna.
T.ex. kan jag avvisa någon för att de använde ett svärord. Eller jag bara inte har lust att sälja till just dig.
1 gillning
Undrar varför åtgärder inte är mer utbrett… de kanske har metoder som jag aldrig stöter på som vanlig kund?
Kanske är PR-frågan flaskhalsen?
Än en gång, jag har inte erfarenhet här och läser på allt eftersom, men enligt vad jag läst mig till fungerar avvisning p.g.a. svordom t.ex. om den riktas mot personal. Att däremot avvisa p.g.a avsaknad av lust skulle ses som godtyckligt, sakna saklig grund och därför vara otillåtet enligt diskrimineringslagen.
Vi är ju inne på en helt teoretisk diskussion nu som antagligen inte skulle utspela sig i verkligheten, men jag tycker det är roligt och intressant att dra exemplet till sin spets.
Kan du visa var detta står?
Det låter som du blandar ihop den legala möjlighet att få till vistelseförbud. Vilket är när staten förbjuder en individ att vistas i en butik, då blir det plötsligt brottsligt att vistas i butiken för denna person.
För jag känner inte till någon som helst rättighet att få vistas på en privat plats. Utan den rättigheten så behövs ingen grund för att varken begränsas tillträde eller avvisa.
Här är en butik som vill stoppa någon att handla bara för att de tycker att personen bara lämnar tillbaka:
4 gillningar
Nej du har rätt, diskrimineringslagen syftar till att varor och tjänster ska erbjudas enligt lika rättigheter, frågan om tillträde blir därför en delfråga.
Jag har läst fram och tillbaka i lagtexten kombinerat med både DO:s tolkning och några tillämpningar men jag tycker inte det finns någon tydlig och riktig koppling mellan att butiker inte ska få avvisa på diskriminerande grunder och att de ska inte ska få avvisa utan saklig grund.
Just diskriminering och begreppet “osaklig skillnad i behandling” verkar användas som synonymer, men som du har påtalat är diskriminering en del av det senare uttrycket. Därför finns det som jag tolkar det enligt avtalsfriheten utrymme för att avvisa folk baserad på lust. Tack för upplysningen!
2 gillningar
Jag vet inte vad du umger dig med för “folk i allmänhet” men det kanske är dags att se över detta?
1 gillning
Man kan glömma blippa ett extra paket entrecote.
2 gillningar
Ändå var det så svårt att sätta dit Arga Snattaren, trots att han påståddes ha hållt på i år.
De stjäl från kunderna, inte ägarna.
2 gillningar
Jag håller med om att det tyvärr är osannolikt. Lika osannolikt är det att affärer skulle ges tillåtelse att skydda sig mot brottslingar med ansiktsigenkänningsteknik.
Politikerna sätter i min mening brottslingarnas känslor framför brottsoffren behov.
2 gillningar
I Praktiken verkar det ju dock inte fungera. De flesta vill inte avlöna en vakt att stå vid ingången och leta efter bus.
Det beror på hur man ser på det. Om en enskild butikskedja lyckades minska svinnet skulle rimligtvis det mesta av vinsten därav gå till ägarna. Om alla butikskedjor lyckades skulle rimligtvis det mesta av vinsten därav däremot gå till kunderna.
2 gillningar
Då får de helt enkelt börja med medlemskort, börja sälja allt över disk eller acceptera läget.
Det är på inget sätt rimligt att lasta över detta på skattebetalarna. Det finns möjligheter om butiksägaren vill. Men de kan inte få kakan och äta den med.
Hur många kunder tror du skulle uppskatta att de granskas/behöver lämna uppgifter/logga in för att ens få gå in i en butik?
De skulle nog tappa kunder, så därför vill de inte.
1 gillning