Precis som med aktier. Går det bra är man skicklig. Går det dåligt har man otur. Hur som helst är det alltid bra med besparingar för oförutsedda utgifter som elräkningen.
1 gillning
Nu överdriver du väl en aning.
Aktiemarknaden går upp och ner, men trenden är alltid uppåt. Vad gäller räntemarknaden har vi i Sverige haft de lägsta räntorna någonsin sedan den industriella revolutionen, det vill säga 150 (!) år.
Att räntorna skulle gå upp var därför ingen överraskning, frågan var bara när. Med en “tunn” ekonomi var det tämligen naturligt att binda räntan på en del av lånen.
1 gillning
Det är klart att jag överdriver. Försöker till och med skämta om aktieägare som berättar om hur duktiga de är. När det går dåligt har de otur.
1 gillning
Gammal tråd, men tänkte ändå lägga till detta @janbolmeson nu när jag tittade på ett gammalt mail i förmiddags, med ett gammalt erbjudande från mitt dåvarande elbolag:
Trygghetsavtal, vattenkraft
Bindningstid: 24 mån.
Pris: spot-pris+ marginal 0,79 c/kWh
Månadsavgift: 2,95 €/mån.
Pristak: 4,90 €/mån.Trygghetsavtalet garanterar att du alltid får el till marknadspris, vilket på sikt är den förmånligaste avtalsformen. Pristaket, som gäller hela bindningstiden, garanterar att ditt pris inte överstiger 22,81 c/kWh.
Detta är alltså i elområde FI. Där och då (28:e februari) kändes det väl nog som att pristaket var för högt för att det skulle kännas relevant, men så här i efterhand kan jag nog ångra mig en hel del… 
Så här har börspriserna sett ut senaste månaderna:
- Juni: 17.37 c/kWh
- Juli: 22.83 c/kWh
- Augusti: 32.42 c/kWh.
Är väl osannolikt att de kommer gå under 30 c/kWh i vinter (gissning från min sida) så det låter ju som att man gjorde världens miss när man inte hoppade på det där i våras… 
Verkar ju ändå rätt bra i och med att man hade kunnat behålla fördelen med börspriset, dvs. att man följer med när priser vänder nedåt.
Kört med kvartalspriser nu under sommaren som varit helt ok (13,2 c/kWh, dvs lägre än börspriserna). Just nu på väg att byta till det regionala elbolaget inom några veckor, där priset kommer ligga på 29,90 c/kWh, oktober-december. Jag gamblar lite grann i förhoppningen att man kanske, kanske kommer införa någon form av rabatt för det egna elnätets kunder nu under hösten/vintern… (regionala elbolaget ägs till 99,9% av grannkommunen)
1 gillning
Såg och såg… Man kanske inte vet när, men alla vet väl att saker inte kan gå på högvarv hur länge som helst. Någon gång måste räntan stiga, och någon gång blir det prisfall på hus om man bor i ett land vars bostadspriser stiger i rekordfart jämfört med övriga världen.
Jag har uppmanats att belåna hela (helägda) huset för att spara, att köpa svindyra hus för att tjäna ännu mer. Jag har fått höra att jag är tramsig som tycker att det var onödigt att ta lån för att renovera något som bara var lite gammaldags (inte utslitet) i huset. Personen menade att jag var löjlig och pratade om “gamla tider som inte finns mer” när jag sade att räntan kan stiga och att den låg på 15 % eller så när jag var 20 år.
Nu säger dessa personer inget mer. Jag har dessutom sjukpension, så jag har ungefär samma inkomst som 2006 när jag fick den, kanske 200 kr mer per månad. 10 000 kr före skatt (det är högre än garantipension för sjukersatta). Så för min del är hela situationen bara bra. Pensionen kommer att öka p.g.a. inflationen, och det allmänna indragandet på lyx gör gapet mindre. Jag som brukar bli hånad för att vara “snål” som inte fikar för 150 kr varje dag och aldrig har haft 25 grader inne. Jag har inte det minsta problem med att leva snålt.
P.g.a. ofrånkomliga cykler, så undrar jag om det verkligen kan vara en allmänt lönsam strategi att låna för att investera (om man inte är mycket ung och har 40 års sparhorisont). Eller om de som lyckas mer har tur och kan prata om det när det går bra (samtidigt som personer som det inte gick så bra för, inte kommer att prata om det). De senaste personerna som pratade om dessa smarta investeringar, och gjorde dem ganska nyligen, blev rätt så brända nu.
P.g.a. dåligt omdöme klev jag ur bostadsmarknaden precis innan den började stiga på 90-talet, och kan ju nu enbart känna förväntan över om det kommer att bli möjligt för mig att köpa något snart. Detsamma känner mina barn som är unga vuxna.
Beroende på hur länge ett högre ränteläge kommer att råda, så är ju frågan om det är värt att “låna för att investera” för folk över 50 och som kanske vill börja leva på avkastning.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så här trygg och upprymd över en situation som den idag. Trots att mina fonder har backat. De kommer igen, och jag har ju såklart buffert (varför skulle det vara konstigt, man har väl inte 100 % av alla tillgångar i aktiefonder). Buffert både i räntefonder, räntekonton samt extrabuffert för eventuella akuta veterinärbesök eller liknande direkt på transaktionskontot.
Varför skulle någon som har sparat flera miljoner inte ens ha tiotusentals kronor i buffert?
3 gillningar