Min ekonomiska livsåskådning är att alla pengar man kan spara ska sparas. Det är inte så att jag börjar spendera mer bara för att jag får mer pengar. Ni planerar ert budgetutrymme och allt som blir kvar utöver det kan ni spara! Vad är det ni “pressar” egentligen? Antingen har ni pengar över eller så har ni det inte.
Jag har några buffertkonton med lägre risk. Om jag hade haft ett målsparande så skulle jag kanske haft något medelriskkonto. Men alla andra pengar åker in i 100/0-konton för pension och konsumtion. Ja, jag har ett konsumtionskonto som är 100/0. Det är pengar som jag anser att jag kan använda om jag får lust men som jag inte kommit på vad jag vill göra med. Vissa hade satt dessa tryggt för att tidshorisonten i och för sig är kort, men jag ser det tvärtom som att det inte gör så mycket om pengarna halveras i en börskrasch eftersom jag ändå inte vet just nu vad jag ska med dem till.
Om det är för hög risk? Inte för mig. Men där har du grejen med risk: Den är personlig! Klarar du av nedsidan av en börskrasch? Kan du intala dig själv att det är lugnt och just det du förväntade dig? Skaffa dig en risknivå som gör att du kan sova gott om natten, det är allra viktigaste. Du ska kunna känna att du kan rida ut en nedgång under flera års tid utan att behöva sälja i panik. När nedgången kommer är det för sent så det gäller att ha den där “rätta” risknivån hela tiden.
Det finns många motpoler till mitt synsätt. Den kände investeraren John Bogle hade en 60/40-portfölj hela livet, på slutet minskade han till 50/50. Detta för att få tryggheten i minskade svängningar. Hans livsåskådning var att portföljen ska sköta sig själv, den behöver varken tankeverksamhet och ångest. Jan Bolmeson har också uppmanat oss unga sprättar att ta det försiktigt med risken, bland annat i det här inlägget:
Det stora felet du gör är att anta att du kommer få en avkastning på 8% om året. Det är klart man kan hoppas men det finns inga garantier. Du borde i snitt tjäna en hel del pengar på din strategi på lång sikt, men kan du leva med dig själv om du inte alls tjänar pengarna? Rätt förväntningar är det viktigaste när det kommer till investeringar. Ha hellre för låga än för höga förväntningar. 8% som du använder är ett snittvärde, det kan lätt gå både sämre och bättre. Du kommer nästan säkert inte ha en miljon kronor om fem år, det är för kort tid att förutspå börsen på. Du kommer sannolikt ligga någonstans i spannet 400t - 1,2 miljoner. Tänk nyktert istället för optimistiskt. Själv brukar jag sätta 5% och tycker att jag räknat med inflationen också (den som får pengar att tappa 2% i värde varje år), men även 5% är mest taget ur luften. Svaret har vi i framtiden.
Sedan kan man peta i detaljerna också. Varför ska ni ha pengarna på ett 60/40-konto de första åren om det ändå är tänkt att sparas i 30+ år sedan? Då kan ni lika gärna köra 100/0 från början. Och varför ska ni ta ett lån till bil i framtiden om ni har pengar sparade? Vill ni betala räntor till någon bank när det finns cash?
I grunden ser jag inget fel med ditt resonemang. Att ha en trygg grundsumma är en lyx som är få människor förunnat! Och det spelar egentligen roll hur stor den där summan är, det viktiga är att den finns. Se till att du har rätt förväntningar bara. Något som talar till din fördel är att du läst om FIRE och ändå inte känner igen dig, du tänker jobba hela livet om du kan. Arbetsglädje kommer ge dig stora rikedomar alldeles oavsett hur du investerar.