Spara och investera för att göra en klassresa?

Hur tänker du nu? Arv och gåva är moraliskt samma sak. Om du som individ saknar rätten att ge bort din egendom så har du heller inte äganderätt över egendomen fullt ut.

De flesta väljer att ge bort sina tillgångar till sina barn inför sin kommande död i form av att de låter barnen ärva.

Just Zlatans självbiografi har jag inte läst men däremot kikat på. Den verkar inte alls så tokig faktiskt. Som litteratur finns det mycket sämre saker att läsa. Den är rentav sådan att den kan få mindre läsintresserade att bli mer läsintresserade. Den sortens böcker ska inte avfärdas. Det handlar ju inte om att sitta i någon finkulturell bubbla och se ner på folk utan att uppmuntra alla att ta del av kultur. Man måste börja någonstans och det viktiga är ju vart man är på väg, inte var man för stunden befinner sig…

När det gäller musik finns det nog inga totala rätt eller fel. Som extrem musiknörd är min bild att de flesta genrer har kvalitativa inslag. För många år sedan hade jag en kollega som älskade hiphop. Jag hade och har en rätt fördomsfull bild av hiphop. Han verkade dock ärlig i sitt engagemang och jag tog och snackade lite med honom. Han lät mig lyssna på hans favoritartister. Det handlade om artister jag aldrig hört talas om, inte alls de där stora kommersiella namnen. De var inte alls så tokiga och fick mig att tänka om. Det var inte min grej men ändå med tydliga kvaliteter. Precis som jag själv var han en nörd med bra koll på sin grej. Är man tillräckligt nördig brukar man hitta guldkorn även där det kan vara glest mellan dem.

För många år sedan var jag hemma hos en bekant och tittade i hens musikhylla. Jag minns inte exakt vilka namn som fanns där men jag slogs av att det inte fanns någonting alls som höll “normal kvalitet”. Det var mycket kommersiell underhållning av olika slag, sådan musik som ligger på topplistor och glöms bort sedan. Hen undrade om vi skulle sätta på någon musik men jag avböjde. Det kändes inte riktigt rätt att låtsas gilla något av det där men också svårt att riktigt kommentera. Här handlade det om att personens hela musikaliska världsbild var “snedvriden”, inte att man hade någon enstaka töntig skiva eller inte lyssnade på samma genrer som jag själv. Det här var det mest extrema jag varit med om i den här genren. De flesta brukar ju ändå ha enstaka saker som håller lite klass.

Du har en poäng när det gäller vänstermänniskor. Jag har ett förflutet i den svängen och är nog fortfarande färgad av det. Jag skulle aldrig någonsin göra en poäng av att lyssna på något “progressivt” (i vänstermening) idag men ränderna sitter ändå i lite.

Min poäng var inte att placera någon i samhällsklass kopplat till musiksamling utan mer att se när den i övrigt tjusiga bilden inte riktigt håller. Det är lite som schablonbilden av maffiamän som har en ny Armani-kostym i fel storlek, en dyr rolexklocka men som är orakade och luktar urk. Att sedan inte alla lyssnar på opera kan även jag leva med.

Vilken röd sill… arvsskatt är lika mycket en klassisk liberal ide som en vänsteride.

Avsaknaden av arvsskatt är en konservativ och populistisk ide.

1 gillning

Ja, men poängen är att det moraliskt är förkastligt att ge sina barn många miljoner. Oberoende av om det är när du dör eller innan du dör.

En god start i livet? Visst. Men det är inte rimligt att ge barnen miljoner.

Visst -kan- man göra som man vill, men det gäller ju allt möjligt. Du kan råna en tant också, då får du pengar och blir glad, men andra (…tanten) blir det inte. Du har ett val.

På vilket sätt är det moraliskt förkastligt? Det låter ju helt vansinnigt att påstå det.

Din jämförelse med ett rån är inte det minsta likvärdig. Under ett rån tar du någon annans egendom mot deras vilja. En gåva är när någon ger bort enligt sin egen vilja.

2 gillningar

Jodå.
Hur exakt försöker du lösa världens problem?

Hur försöker du lösa världens problem?

Du har en väldigt negativ attityd.

Jadu, det går att argumentera från alla möjliga håll.

T.ex. utifrån ett utilitaristiskt perspektiv är det nog rätt uppenbart vad som är rätt och fel.

Att blanda in viljor känns olyckligt, och funkar inte heller särskilt väl här. De du kunde ge pengarna till vill förmodligen ha pengarna mycket mer än tanten inte vill bli rånad. Varför är deras viljor värda mindre än tantens?

Jag tycker det är precis lika vansinnigt att anse att någons vilja alltid trumfar konsekvenserna av handlingarna som utförs.

Du ÄR dina barn, precis som att du ÄR dina förfäder. Precis som att du har fått verktyg för välstånd är det ditt ansvar att lämna över samhället i bättre skick än du fick det av dina förfäder.

Sen håller vi säkert med varandra att bara kasta pengar på sina barn utan att ge dem någon riktning eller utbildning inte är rätt väg.

2 gillningar

Den formen av utilitarism är inte kompatibel med äganderätt. Äganderätt kan man mena är en fundamental rättighet som är moraliskt nödvändig.

Därför att tanten är en individ med rättigheter som står över summan av andras lycka.

Ingen som har påstått detta heller. Så det är en halmgubbe.

1 gillning

Precis! Genom att t.ex. effektivt fördela ut de resurser du skapat, så att samhället blir bättre och friare och varje individ kan hitta sin egen lycka med samma spelregler.

Precis, det är libertariansk tanke, som man absolut kan ha om man vill. Den faller dock ihop totalt om du försöker bygga ett samhälle på det.

Jag upplevde det som implicerat.

“Därför att tanten är en individ med rättigheter som står över summan av andras lycka.” som du sa senare, det betyder däremot precis det.

Så mänskliga rättigheter i den form definerade av FN är en libertariansk tanke som man inte kan bygga ett samhälle på?

Du förstår att du låter som en kommunist va?

Nej det betyder det inte. Det är en ren halmgubbe.

Bara för att det finns någon okränkbar rättighet betyder det inte att alla viljor är uteslutande okränkbara rättigheter.

Jag gör mitt allra bästa för att bli den bästa varianten av mig själv, och att ge mina barn en vettig uppfostran. I den ingår att inte skuldbelägga dem för att vi inte är fattiga.

2 gillningar

Blir tyvärr ofta i sådana här diskussioner att “jag har rätt och du har fel”.
Alla försöker väl vara så bra som möjligt tänker jag och har man bra argument för att dels ge alla pengar man har till sina barn eller dels inget alls kan väl det vara lika rätt om det grundas i sunda värderingar?

Att försöka göra en klassresa själv genom att spara och investera tycker jag är förkastligt, hoppas det kom fram på mitt första inlägg. Däremot att lämna kvar pengar till sina barn den dagen jag dör tycker jag inte är lika illa. Funderar en del på detta vad som är bra och inte bra. Jag vet att Jan sparade till sina barn och efter samtal med barnpsykolog kom fram till det kanske inte är en så bra tanke ändå att göra sina barn miljonärer.

Jag tror det absolut viktigaste är att uppfostra sina barn till att vara trevlig och vettiga varelser med sunda värderingar. Att sedan ge dom möjligheter i livet som jag aldrig fick av mina föräldrar tycker jag inte är något fel på. De få jag känner som fått/kommer få ärva rätt mkt pengar är bland de trevligaste personer jag känner. Minst skrytsamma, nedtonade och väldigt artiga. Tvärtemot finns det en del också i min närhet som helt öppet kritiserar och hånar dessa rika personer (som inte är i samma ekonomiska sits) och är rätt otrevliga emellanåt. Avundsjuka och bitterhet såklart.

Det där med att förmögna familjer är förkastligt är ju intressant. Om jag anstränger mig kan jag såklart se poängen att man ska dela med sig och andra människor behöver pengarna mer, men jag tror iaf inte att världen fungerar så. Självklart ska man hjälpa till och donera, men det kan man ju också göra regelbundet om man har pengar. Ekonomin fungerar ju inte så att det finns en kaka att dela på och om en familj är rik betyder det att en annan bli fattig. Var skulle gränsen gå för att det ska vara förkastligt att vara rik? 10 mkr, 100 mkr, 1 miljard?

Intressant är också att många som kritiserar och är förbannade på rika familjer sitter samtidigt i soffan med en coca cola, tittar på netflix, har en apple dator i knät och tittar på sin samsung tv. Man njuter gärna av produkterna men de som kommit på produkterna som många av oss vill ha ska inte få bli rika. Det blir ett skevt tankesätt.

Ordet nyrik existerar ju för att klass är så mycket mer än pengar och prylar. Andra och tredje generationens pengar har inte hunnit växa upp med filosofin och värderingarna som barnbarnet till femtonde earlen SiAvSå fick som baby.
Du kan emulera klass med pengar, utbildning och vanor, men det gör att du inte passar in i din gamla klass längre, inte att du lurar de gamla pengarna att du är en av dem.

Jag är övertygad om att det bästa man kan ge sina barn förutom självkänsla och bra värderingar är en boendetrygghet som gör att de kan fokusera på studier & arbete istället för att få tak över huvudet. Pengar är för lätta att göra av med för att de ska ge både frihet och trygghet i sig själva.

2 gillningar

Absolut, självklart är det så. Är man fin enligt “gamla pengar” är det något man föds till. Man är ju mer överklass om man har rätt efternamn, gått på samma internat som pappa och farfar, ärvt sin smoking från farfar och kan sociala koderna även om man har 0 kr på bankkontot än någon som har 100 mkr. Det är nog ingen som tror något annat. Fascinerande är ju ändå att det är ganska många som strävar efter att bli mer fina. Solsidan filmen är ju en komiskt exempel på det. Nyrika Mickan lägger nyinköpta badrockar bakom bilen så de ska slitas innan de åker till torekov. Ett överdrivet exempel, men det är ju lite kul hur många som verkligen vill klättra i status.

1 gillning

Om man verkligen vill börja bygga en förmögen familjedynasti tror jag att man ska göra det tillsammans med sina barn under sin livstid. Att enbart ge arv kommer inte att garantera något resultat, det oavsett hur väl man har uppfostrat.

Det är lite som när man tar in riskkapital i en startup, pengarna är bara en liten hjälp jämfört med att ha en kunnig och engagerad styrelse med rätta kontakter.

Har en kusin som äger ett lönsamt företag med många anställda, och där hans favorit (äldsta sonen) valt att flytta till London och göra egen karriär istället för att ta över sin fars förvärv. Yngre brodern är inte lika framgångsrik yrkesmässigt, och eftersom han inte har kunnat göra egen karriär blir han sannolikt den som tar över verksamheten så småningom. Den yngre sonen är inte driftig, lider av dåligt självförtroende och har ofta otur när han tänker. Låter som en banal historia från en kioskroman när jag tänker efter.

Med tanke på den situationen är jag inte alls säker på hur det kommer att sluta. Ena sonen är kompetent men inte villig, den andra sonen inkompetent men har inget val.

2 gillningar

Hade en kollega som kom från en ”Af” familj i Adelskalendern, och han var inte det minsta adlig i sitt sätt. Hans farmor var grevinna, och förmögenheten var för längesen slut. Han hade t o m tagit bort ”Af” i sitt efternamn.

Ja det är ju inte helt ovanligt. Att vara adlig är något en del nästan skäms över idag och tycker inte det tillhör samtiden. Sunt på något sätt.

Jag som enbart använder e-readers då? :nerd_face: