Spara och investera för att göra en klassresa?

Jag tycker det här är en spännande resa som jag har pratat en del om med mina vänner. Jag upplever att det är uppdelat i ett par olika läger:

  • Det som det blir - man får se vad som blir över och det ges sedan bort. Det som är ganska normalt.

  • Jag ska ta slut på mina pengar själv - har några kompisar som inte ser något värde alls i att ge bort saker, utan tänker sikta på att dö med noll på kontot, typ.

  • Stiftelse - jag har en vän som håller på att starta en stiftelse med syfte att förvalta förmögenheten för goda ändamål. Så majoriteten av pengarna kommer inte hamna hos barnen.

  • 1000-års företag - en anna vän har som uttalat mål att ha ett företag som kommer finnas i 1 000 år. Det blir en slags oändlig generational wealth. Är mycket nyfiken på hur det kommer bli.

Jag själv hamnar i lägret att jag kommer ge bort en summa pengar. Det är lite ofrånkomligt, men jag har inga förväntningar på barnen om varken förvaltning eller användning. Jag har sett på nära håll hur det tar bort rikedom.

Ett tydligt exempel är en kompis som fick skog för många miljoner i sjätte generationen. Innebär i princip bara problem i hennes liv. Man kan inte sälja den och vara länken som bröt kedjan, man får ta hand om den och man tjänar inga pengar på den löpande (eller marginellt) i förhållande till energiförlusten.

Min upplevelse är att dessa många gånger löser det med lösningar i form av stiftelser och trust-fonds för att just förhindra det som du skriver längre ned i tråden att 70 % av förmögenheten försvinner i generation två och typ 90 % i generation 3.

1 gillning

Har du något exempel på vad som finns i riktig överklass musiksamling? Är det gammal klassisk musik eller ska det vara Sir Mick Jagger?

Jag tycker nog att “riktig” överklass struntar i om de har rätt skivor eller böcker eftersom de vet att de ändå står över alla andra!

1 gillning

Sedan har jag absolut tänkt på att vi har klass i Sverige. Jag själv upplever att jag har gjort en ganska stor klassresa från invandrade föräldrar på 80-talet som kom utan någonting. Pappa gick från arbetare till tjänsteman och mamma har varit lärare i alla år.

Min egen genom att utbilda mig och genom karriären som företagare (ej bloggare). Men jag märker också att i vissa sammanhang att jag inte är uppväxt med det. Det vill säga att man kan komma till säg nivå 8 av 10, därefter når man (jag) ett glastak genom vilket man inte kommer om man inte har det från barnsben eller har ett stort intresse. Jag själv känner att jag är nöjd och har accepterat min plats, då det ändå är mer än jag någonsin kunnat hoppas på.

Sedan kan man ju ha åsikter om det borde vara så eller ej, men jag upplever det väldigt tydligt.

3 gillningar

Jag har personligen inget behov av att göra en klassresa. Är född i medelklass och stannar gärna i den klassen.

Vi har valt att bo i ett område som många tror är ett “utanförskap område”. Det är det säkert på många sätt men området är stort och det har stor betydelse var i området man bor. Vi har hört skottlossning från våran uteplats men känner oss helt säkra.

Rent ekonomiskt har vi det mycket bättre än de flesta som bor i området och trots min i “rikatillsammans sammanhang” ganska låga lön tillhör jag förmodligen de med högst inkomst i området. Jag bor mycket hellre här och är rik i hemlighet än flyttar till ett finare område och framstår som rikare än vad jag egentligen är.

Jag kan föra mig i rikare sammanhang när det behövs och gör gärna av med mycket pengar på fina resor där jag kan leva överklassliv i några veckor men till vardags har jag inte det behovet.

4 gillningar

Exakt det som varit familjen Wallenbergs lösning också för att undgå “Värvaren, Ärvaren, Fördärvaren” mönstret.

Är inte talesättet: Förvärva, förvalta, fördärva.

Iaf det man talade om för Karl X, XI och XII :slight_smile:

Finns säkert bägge. Men med just Karl XII så känns det lite elakt eftersom att han bara ärvde alla krig :sweat_smile:

1 gillning

Hela diskussionen om klassresa framstår för mig som lätt bakvänd. Många människor kommer från enklare förhållanden. Med det menar jag, i lätt fördomsfull mening, en värld av mindre orter där man jobbar på “bruket”, dansar dansband, läser romaner av Sidney Sheldon eller Jan Guillou och går klädd i fleectröja och/eller cowboyhatt. Jag förstår att det här exemplet låter Åsanisse-betonat men jag har ändå själv besökt vissa orter som haft lite sådan prägel. Ofta har det handlat om platser som haft sin ekonomiska framtid bakom sig och som är på dekis.

Barnen i familjen har sedan läst på universitetet i någon större stad och rent ekonomiskt lyft sig till en annan nivå. Dock återstår ibland att tvätta bort pannmärket från cowboyhatten och att byta ut Sidney Sheldon/Jan Guillou till något som kan vara mer passande i den nya klassen. På fredagarna har man “i hemorten” åkt skoter, badat bastu och supit sig full med polarna. Nu kanske det är dags att uppgradera till något lite mer städat.

Jag förstår att beskrivningarna ovan framstår som “von oben” och inte så respektfulla men rent krasst finns den där världen, även om de människor som bor där förstås är helt vanliga och inte knäppa eller konstiga på något sätt. Den här klassresan är möjlig att göra. Man kan komma från en lite mossig verklighet och bli insläppt i finrummen i någon bättre villaförort i en storstad. Man kan komma från den där världen och ändå platsa i ett storföretags styrelserum. Man bör förstås lägga sig till med vissa manér, koder och vanor men är man någorlunda smart och världsvan så är det något man kan hantera. Längre än så kommer man dock inte. Här spelar det ingen roll om man kommer från en mossig värld på dekis eller något lite bättre. Dörren till “de verkligt finas värld” är stängd. I den världen måste man födas in. Det spelar ingen roll hur mycket pengar man sparat ihop eller hur kulturellt belevad man blivit. Man kommer ändå att ses som en patetisk uppkomling, om man nu mer på allvar skulle försöka ta sig in i de riktiga salongerna.

Det brukar hävdas i en del artiklar att den svenska eliten inte är särskilt kulturell. Jag tror tyvärr att det ligger en del i det. Det finns säkert undantag men normen är helt klart inte kulturell. Värdet av att vara bra på att jaga är betydligt större än att ha läst många hyllmeter klassiker.

De jag har träffat själv som hört till de finare sammanhangen har jag inte uppfattat som några direkta föredömen. Inte så att de gjort mig något men jag tycker rent allmänt att en mer inkluderande och meritokratisk princip känns mer moraliskt rättvis än att sätta sig i ett luftslott och tro sig vara något särskilt för att man har ett visst efternamn och “har pengar i släkten”.

Om jag nu ska försöka svara på frågan om musik så skulle jag säga att den som är/vill vara “fin på riktigt” sannolikt inte skulle ha några skivor eller böcker alls. Skulle man ha något alls att visa upp skulle det handla om fastigheter, bilar, konst, viner, dyra personliga attiraljer och en arbetsbefriad livsstil med mycket golf, jakt och liknande aktiviteter. Handlar det däremot om den bildade övre medelklassen så är nog det enklaste sättet att markera stil att läsa utländska romaner på originalspråk och lyssna på mer kulturellt inriktad musik från andra europeiska kulturländer. I boken/filmen Vinterviken är en poäng att visa upp klasskillnader. Där lyssnar de fina på Jaqcues Brel. Det finns säkert många andra namn att dra fram men Meatloaf, Charlotte Perelli eller Creedence tror jag inte på.

Begreppet medelklass är lätt utslitet i dagens samhälle. Många som egentligen hör till ganska enkla förhållanden anser sig höra till medelklass. Det finns ingen poäng i att trycka dig folk avseende klasstillhörighet men man kan iallafall konstatera att spännvidden mellan lägre och övre medelklass är stor.

2 gillningar

Man kan också diskutera vilka klasser som finns. Är det underklass, medelklass och överklass? Ska arbetarklass vara med?

Hur mycket handlar det om pengar? Det finns människor med fina titlar som bor på gamla gods men måste jobba stenhårt för att kunna renovera och underhålla sina hus. (Kanske inte i Sverige, jag vet inte.) De tillhör ändå överklass fast de har dåligt med pengar.

Det måste vara här jag loosar i klassresevägen… jag trodde det va vettigare att ha kunskap å erfarenhet än en nobelpristagartät bokhylla… jag som mest sparar på digitala böcker…

2 gillningar

Stora delar av den gamla arbetarklassen (bygg, metall, gruv…) har ekonomiskt redan tagit steget in i medelklassen med högre löner och ägt boende.
Istället har en ny underklass växt fram mestadels med utomeuropeisk invandrarbakgrund.

Min uppfattning är att klass handlar mer om vanor och preferenser än om kronor och ören numera.

Som akademiker i universitetsvärlden är det helt andra koder än pengar som ger status. Där märker man en skillnad, inte minst i självförtroende, mellan dem som har en högre akademikerbakgrund med belästa föräldrar med avancerade karriärer och de som inte har det. Ändå skulle alla sorteras in i medelklassen.

Jag tycker att det är intressant när någon upplevelse väcker klassoro inombords. Jag tror att många är mycket mer styrda av vad det än man tror. Vissa saker upplever man som tacky, andra upplever man som för snobbiga. Det är väldigt små och godtyckliga nyanser ibland.

6 gillningar

Det var mycket det jag tänkte på när jag ställde den frågan. T.ex. svetsare är väl ett typiskt arbetarklassyrke som kan ge en väldigt hög lön om man är specialiserad. Tillhör man då arbetarklass pga. yrket eller gör man inte det om man tjänar mycket?

För att vara elak så vad detta exempel betyder är att man anser sina föräldrars åsikter är viktigare än sina framtida barns välbefinnande.

Generellt skulle man önska att vi skulle tänka tvärtom att de yngre generationernas välbefinnande är viktigare än de äldres generationernas önskan från dödsbädden.

3 gillningar

Varför?
Jag har så svårt att förstå varför man hänger kvar i ett område där kulorna viner.

2 gillningar

Inkomst har egentligen rätt lite med klassfrågan att göra.

Jag känner folk som jobbar på oljeriggar och tjänar BRA. Lik förbaskat är det Öl av typen Kung 7,2, semester till Ullared och radhusets fredagsunderhållning består av tacos framför Idol.
Man läser Aftonbladet som att det skulle stå riktiga nyheter däri, och man röstar på sossarna utan att egentligen veta varför, båda föräldrarna gjorde ju det.

2 gillningar

Tack, kunde inte skrivit det bättre själv. :pray::+1:

Absolut! Och jag tror du skulle bli förvånad hur ofta det dyker upp. Om jag träffar någon som har ärvt en förmögenhet så är det så här i majoriteten av fallen. Jag har för mig att det är en oerhört vanligt förekommande fråga hos @MoaD:s klienter och att jon jobbar med just dessa frågeställningar.

Ett inspel till tråden som jag tänkte på efter att jag skrivit förra inlägget. Notera att det intressanta heller inte är att förhålla sig till det ena som bättre eller sämre än det andra.

Själv sätter jag mycket värde i att kunna hänga med alla - oavsett om det handlar att gå in på golvet på en verkstad eller sitta i ett styrelsemöte eller finare middag på ett slott. Men jag inser också att det är ovanligt och att det inte är supermånga i min omgivning som tycker det är kul, givande eller har förmågan.

Förmodligen ett resultat av min rädsla för att inte få vara med och mitt behov av att vara omtyckt. :thinking:

4 gillningar

För att svara på din inledande fråga/frågor. Jag är en av dem som inte har som mål att bli så rik som möjligt. Det har har aldrig varit målet, utan mer att skapa en ekonomisk trygghet och större oberoende från staten och arbetsgivare. Men också att ha möjlighet att stötta barnen rent ekonomiskt så att de ska i större utsträckning kunna göra livsval efter intressen och inte hindras av det ekonomiska.

Det där med klass är för mig helt irrelevant, kanske för att jag har svårt att förhålla mig till det. Vad är en klassresa?

Sen att vissa människor hat ett behov av att visa upp sig, umgås i visa kretsar, ha rätt jobb/titel osv kommer alltid finnas. Det tragiska är att många mår inte bra av hetsen att passa in.

5 gillningar

Nu är jag iof vad ni i denna tråd definierar som underklass men jag förstår inte varför man ens vill göra en klassresa?

Jag anser Idol är markant mycket bättre underhållning för mig än baletten Svansjön eller Operan Valkyrian.
Jag lyssnar mycket ellre på musik jag gillas så som credence än Jaqcues Brel.
Jag shoppar mycket ellre på Ullared än Champs Elysées.
Jag läser mycket ellre en Fantasy book än en nobelprisvinnare.
Jag åker ellre skoter och dricker öl än sitta på en vinprovning.

Jag har provat på mycket men jag tycker fortfarande mest om att leva enligt min underklass bakgrund och skulle aldrig försöka göra en klassresa.

Mycket möjligt, förstår det är svårt då jag har jobbat länge med svärmor gällande att hon ska göra saker som gör henne själv lycklig istället för att spara pengar till sina barn och barnbarn men har inte lyckats än.

3 gillningar