Jag fyllde 18 gör några år sedan och fick en summa pengar som mina föräldrar sparat ihop, det var inte alls en miljon och jag känner mig faktiskt ganska lättad över det.
I 9:an fick jag första jobbet som gav regelbunden inkomst då jag jobbade vissa helger och skoldagar, och högre inkomster under somrarna och övriga lov. Varenda krona åkte in på banken då jag gillade sparande, idag är de med och bygger förutsättningarna för en framtida bostad.
Idag när jag studerar till ingenjör sparar jag majoriteten av CSN i fonder, tack vare prisvärt korridosboende, välplanerad hemlagad mat, inget festande och ett jobb på samma universitet som jag pluggar på.
Miljonen är i sikte! Dock tror jag inte att sparande hade blivit den hobby det är idag ifall jag visste att miljonen skulle komma serverad på 18-årsdagen. Inte heller tror jag att min motivation till sparande hade varit lika stor.
När gick på dagis hamnade pengarna från cafet jag hade på gatan och teckningarna jag sålde i sparbössan, när summorna blev större från jultidningsförsäljning la föräldrarna det på ett allkonto i mitt namn. Allkontot blev ett sparkonto, som till slut blev aktier och fonder. Jag har alltid varit driven att tjäna pengar, och allt jag har lärt mig när jag sparat pengarna har gett mig ovärderliga kunskaper.
Sen kan en större summa pengar på 18-årsdagen ha sina fördelar. För min del hade det gett en större trygghet för framtiden, och jag hade också kanske lagt mindre pengar på sparande varje månad och mer pengar på lärorika mekanikprojekt och ett och annat restaurangbesök så jag kan lägga mindre tid på matlagning. Att redan ha handpenningen säkrad till en lägenhet hade kanske också gjort så jag kunnat bo i en bättre lägenhet än nu.
Summa summarum, allt jag sina för- och nackdelar. Jag fick dock inte alls en miljon av mina föräldrar, men jag är jättetacksam för deras ekonomiska bidrag.
Kör på magkänslan är mitt råd! Alla har vi olika erfarenheter och är olika som personer, det finns inget one size fits all på något här i världen.
Lycka till! 