Jag har en tanke som skulle vara kul att få prövad här på forumet. Det pratas mycket om investeringar och ekonomi här utan att förklara syftet. För mig är ju allt sparande/investerande bara uppskjuten konsumtion med förhoppning om avkastning. Men många gånger glöms det bort att bara för att det kan gå bra kan det även gå dåligt och att all riskspridning sker mellan olika typer av finansiella tillgångar. Varför ser man inte det som att sprida sina risker att köpa mat med lång hållbarhet eller köra hyffsat nya och driftsäkra bilar som är köpta kontant?
Tex köper jag inte räntor så länge jag har lån. Varför skulle jag vilja ta risken i räntepapper när jag istället kan minska risken genom att amortera? När ekonomin har gått bra under några år har jag varit försiktig på börsen. Försökt se till att ha låga lån hög driftsäkerhet och fysiska tillgångar som guld, mat och bra bilar.
När nu elpriset stiger räntorna är på väg upp och aktier sjunker är jag mycket bättre positionerad än om jag skulle kört hävstång låna till allt och inte har driften säkrad i år framöver.
Tänker jag rätt eller har jag missat något som andra ser men inte jag?
Folk kanske inte alltid skriver om syftet när de diskuterar deras investeringar, men vid all “rådgivning” så frågas det efter syftet med investeringen.
Tycker inte det är rimligt att man vid varje inlägg om nyallokering berättar om syftet med pengarna såvida man inte ber om feedback.
Jag skulle förklara det med att pengarna följer marknaden. Om man har pengarna i en bil så är det ju 100% säkert att värdet minskar. Inflationen gör ju att du behöver mer pengar för att köpa samma sak. Investeringen är ju ett sätt att få sitt egna kapital att inte minska(på längre sikt, det är ju det som gör att en robot eller en indexfond är populär.) och med lite tur, ge avkastning.
Man kan ju argumentera för och emot, framförallt med argumentet att man inte kan äta sig mer än mätt. Där kommer fåfängan och tävlingsinstinkten in, man jämför sig själv med andra och är således inte tillfredsställd av att bara vara mätt.
Jag kanske egentligen skulle lagt till att jag anser data från 1970 talet är för kort. Kollar man på tusentals år ser man ju att det finns långa perioder med uppgång. Men även långa perioder med nedgång, perioder som sträcker sig långt över en människaslivstid.
Bara för att inflationen gjort börsen mer attraktiv än bilen behöver det inte betyda att det alltid kommer vara så. Därför jag menar att varför sprider man inte riskerna i fysiska tillgångar med? Är viktigare att inte förlorar än att vinna om jag förstår det rätt.
Alltså varför tar man enbart position på att det kommer tryckas pengar i all evig framtid? Bör inte det spridas med att positionera sig för dess motsatts med?
Det är ju det många gör, framförallt genom att investera i råmaterial. Opti 9 har ju det t.ex. men oxå genom att köpa samlarobjekt, tavlor, bilar, mopeder, handväskor, gitarrer etc
Det som är risken i det fallet är ju att realvärdet på en tavla inte är mer pengar än vad någon vill betala. I en ekonomisk kris så sjunker ju den typen av investeringar först.
Att köpa ett papper som eventuellt ger någon form av ägande på något du inte vet finns är enligt mig inte att köpa fysiska tillgångar. Menar det du kan hålla i handen typ guld, bil, mat osv. Bara för att stå bättre rustad ifall antagandet om evig inflation visar sig felaktigt?
Menar alltså nu inte att det kommer hända bara om man kan se det som riskspridning bort från risken om det sker?
Om man dessutom följer rich dad poor dad principen så är ju en tillgång endast något som genererar pengar. Ett samlarobjekt blir således inte en tillgång då det kräver underhåll och andra kostnader.
Fast det kan man ju inte veta. Är ju ett antangde om att något kommer ge mer pengar. Sen visar framtiden om antagandet var rätt eller fel. Annars kan man ju se alla aktier som gått i konkurs som en icke tillgång?
Om man gör en balansräkning så får man ju koll på det. I ett företag gör man ju avskrivningar på fast egendom, den ska motsvara den förväntade livslängden på detaljen. Det gör ju per say inte att den inte har ett värde efter avskrivningsperioden.
Man kan köpa guld på costco om man vill hålla i det, men det är ju andra bekymmer med det, t.ex att sälja det när man behöver.
Ett papper med råvaror är, utan att ha faktakollat det, mer värt än att försöka sälja en produkt själv. Detta då värdepappret handlar på rätt marknad, som vi privatpersoner har omöjligt att komma åt.
Vi köper som regel dyrt och säljer som regel billigt. Finns säkert undantag, men min logik pekar mig i den riktningen.
Håller med dig i det du säger. Bara att det är ett antagande om att det i framtiden kommer fungera så med. Och jag funderar på tänker jag rätt som vill ta en position om att det antagandet skulle kunna visa sig vara felaktigt? Eller är det bara att köra yolo och maxa alla lån.
Ja, det är ju upp till var och en, men jag har valt att inte ha skulder frånsett bolån och en belåningsgrad på ca 30%. Men jag ser inte min bostad, bil eller båt som en tillgång. Det kostar ju mig en hög med pengar att driva runt det.
Men det är ju en trygghet att ha saker som går att sälja när det behövs.
Problematiken, enl. Mig, är att vi har samma köpare på marknaden oavsett konjunktur.
George Soros ändrade ju den spelplanen 1992 då kronan och räntan släpptes fri. Han kom ju in som en ny spelare och skapade ett kaos som många svenskar fick betala för.
Det är ju ett exempel på problem. Sen har du rysslands intångande i Ukraina eller ett kärnvapen krig osv osv. Finns många saker som inte har skett på länge men det betyder inte att de inte kan hända igen.
Jag anser ju att alla potentiella möjligheter kommer ske om nog mycket tid ges. Och därför kan det vara klokt att positionera sig för alla? Man kommer aldrig vara den största vinnaren men samtidigt aldrig förlora. Och är väl det som är viktigare att inte göra förlust än att göra vinst?
Menar självklart att man ska ha aktier osv med. Bara att risken bör vara sprid till så många saker som möjligt. Anser att bara ha räntor och aktier är en ganska smal position. Bör man då vara breddare ellee täcker det upp nog många potentiella händelseutvecklingar?
Oj, ja, det är en fråga som är oändlig. Det går ju att diversifiera sig i oändlighet. Jag tror på fokus och att om man ska vara aktiv i sitt sparande så ska man bestämma sig för ett antal marknader som man lär sig och kan ordentligt. Att bli spretig för med sig en typ av risk att man inte kan något när en marknad drabbas och att man då handlar i panik utan att förstå varför.
geografisk
aktier
fonder
obligationer
råvaror
valutor
krypto
Under varje gren kan man ju oxå se undergrenar.
Fokus brukar vara grunden i min strategi. Lite som att en maraton löpare inte ger sig på sprint distans eller att ett lag inte kan ha 11st Messi på planen.
Men jag tror att det är viktigt att man gör en strategi för sig själv Utifrån sin egen situation.
Vad gäller tryggheten är det främst en buffert, framtida hus, barnens körkort m.m
Vad gäller Pension är det just Pension. Sen om jag kan och vill gå i pension vid 50 eller 70, spelar ingen roll, pengarna är till att jag ska pensionera mig när jag känner att jag vill det.
Stämmer bra in på mig också. Jag har prioriterat skuldfrihet och en stor buffert av just de skälen. Då har jag maximal trygghet för mig och min familj.
Först därefter “har man råd” att vara på börsen. Jag fattar att man kan skynda på processen att bli skuldfri genom att vara på just börsen men det innebär samtidigt ett risktagande, så det blir en balansgång.
Trygghet är det bara buffert? Är det inte trygghet att köpt allt du kan tänkas behöva för det närmaste året? Pengar på banken har en motpartsrisk trottsallt. Det har inte pasta i skafferiet på samma sätt.
Pension kan väl även vara att inte ha lån tex? Minska utgifterna så pengarna inte behövs från första början?
Men låter som att jag är lite ensam om att tycka motpartsrisken i det finansiella systemet bör hanteras?
