Står inför vägval: lämna trygg anställning för konsult/frihet – hur hade ni resonerat?

[Lantisen (B-man)]

Hej alla,

Jag skulle verkligen uppskatta lite kloka perspektiv från er som tänkt mycket kring ekonomi, frihet och livsval. Jag står just nu vid ett vägval som inte i första hand handlar om pengar utan om hur jag vill använda min tid men där ekonomin såklart spelar en avgörande roll.

Kort om läget:

• Jag är cirka 40 år, gift, två barn, tjänar cirka 55kkr per mån efter skatt.
• Min fru jobbar och drar in ca 40 000 kr/mån efter skatt.
• Vi har en investeringsportfölj på ca 11 mkr (ISK).
• Vi har ett buffertkonto på 250 000 kr avsedd för kommande semestrar/upplevelser etc.
  *Vi äger bostad med bolån. **Belåningsgrad på fastigheten är ca 75%, lån 4,5mkr. Lite studielån men inga andra lån på bilar etc.

Rent ekonomiskt är vi alltså ganska trygga, även om vi inte är “klara” i FIRE-bemärkelse.

Problemet:
Jag är extremt less på mitt jobb, det är ingen ny känsla utan något som accelererat över cirka 2 års tid och nu börjar kännas ohållbart. Jag sover dåligt, söndagar är det mikroångest för att helgen är slut.

Jag är inte stressad eller utbränd, utan uttråkad. Det är mycket governance, styrgruppsmöten, PowerPoint och fina ord, väldigt lite konkret värdeskapande. Jag har haft perioder tidigare där jag levererat riktiga lösningar som ingen annan haft kompetens att göra och då trivdes jag. Nu känns det mest tomt, och motivationen är i princip borta. Till och med tre månader till (vilket vore min uppsägningstid) i samma miljö känns tungt.

Jag vill inte tillbaka till den här typen av arbete igen. Det enda jag egentligen kan tänka mig sakna är den månatliga lönen som trillar in “automatiskt”.

Alternativen jag väger:

1. Säga upp mig och satsa på konsultande/uppdragsbaserat arbete, jag har dialoger igång men inget startdatum eller påskrivet ännu. Sannolikt kan jag fakturera cirka 1100 kr per timme ex moms för den typen av uppdrag jag är intresserad av.
2. Säga upp mig utan uppdrag klart och ta en mellanfas:

• träna mer
• gå mer
• lägga tid på intressen och andra verkliga, jordnära saker.
• hämta och lämna barnen varje dag.

3. Vänta kvar i nuvarande jobb tills något är helt klart, trots att det mentalt tär.

Det finns en fallback: jag bedömer att jag relativt sannolikt skulle kunna få en anställning igen (men på en sämre betald position, dock med uppgifter jag bedömner som roligare) om allt skulle skita sig men det kan ta tid, och villkoren kommer inte vara något jag kan diktera (förutom startdatum kanske). Jag är otroligt fri i dagsläget, ingen bryr sig om jag kommer vid 9 och går vid lunch, detta är dock en frihet jag inte gläds över i dagsläget (kanske man gör först när den är borta?).

Jag bedömer att jag kan hantera ovisshet kring inkomst i en ganska lång tid, (kanske något år?) innan det blir mentalt ekonomiskt jobbigt, men frågan är hur klokt det är att utsätta sig för den mentala stressen. Störtdyker börsen samtidigt lär det bli ännu jobbigare.

Min egen ambivalens:

• Å ena sidan: med våra siffror känns det nästan löjligt att sitta kvar och må dåligt “för säkerhets skull”.
• Å andra sidan: det är psykologiskt jobbigt att släppa ett stabilt kassaflöde innan något nytt är etablerat, särskilt i en volatil marknad.

Mina frågor till er:

• Är jag onödigt försiktig givet vår ekonomiska situation?
• Hade ni i mitt läge:
  • väntat tills uppdrag är klart även om det tar tid?
  • eller sagt upp er och skapat utrymme först?
• Hur har ni som lämnat trygga jobb hanterat:
  • rädslan för oregelbundna inkomster?
  • mellanfasen innan nästa kapitel satt sig?
• Finns det något viktigt perspektiv jag missar här ekonomiskt eller mentalt?

Alla tankar, erfarenheter och “så här gjorde jag”-berättelser tas tacksamt emot.
Jag vill fatta ett genomtänkt beslut inte ett panikbeslut, men heller inte fastna i ett liv som redan mentalt är avslutat.. Inser att det kan uppfattas som ett lyxproblem och i många aspekter är det ju objektivt så men för mig personligen så tär det väldigt och behöver göra något åt situationen.

Tack på förhand

[Kanske (> Lugn hoppjerka <)]

Hur tänker du kring ett fjärde alternativ: Fråga/utmana nuvarande arbetsgivare om möjligheterna att komma närmare det du önskar inom ramen för existerande anställning?

[Lantisen (B-man)]

Tack! Önskar att det vore en möjlighet, lönen jag har nu är kopplad till en ganska senior roll där jag inte längre kan grotta i tekniska detaljer. Idag kretsar mina dagar mycket governance, stakeholder management och business process management - precis sådant som gett bra lön men nu stor tristess tyvärr.

[993cup]

Varför inte snacka med några konsultmäklare och se vad dom ser för möjligheter?

[Lantisen (B-man)]

Funderat på detta men får då acceptera att kliva ner cirka 20kkr i lön (före skatt) om dom skall skaffa uppdragen åt mig eller anställa mig. Tanken kändes mer lockande att testa på få ungefär lika mycket i plånboken (via egenkonsult) som nu fast med de roligare uppgifterna så att säga.

[pelpet]

Jag kör eget som konsult på heltid sedan ett år tillbaka. Jag ingår som partner i ett mindre bolag med andra konsulter. Vi hjälps åt med gemensam marknadföring och har trevligt tillsammans.

Att vara egen är slitsammare än att vara anställd på många sätt, men det öppnar också upp för en helt annan frihet. Här är de friheter jag noterat.

• Man får bestämma över sitt företag själv. Kan köpa vilken IT-utrustning jag vill t.ex, åka på de konferenser jag vill, bo på vilka hotell jag vill när jag reser osv.

• Inga diskussioner med någon chef om när man får vara ledig. Inte för att jag är ledig så mycket men jag bestämmer själv. Det blir lättare att organisera livet efter egna premisser.

• Lönsamt och smidigt att köra förmånsbil jämfört med att äga motsvarande bil själv.

• Det byggs upp en del pengar i företaget när jag jobbar hårt. Jag är inte ens 50 ännu men det öppnar upp för en frihet senare att trappa ner mot pension om jag vill. Det kan bli så att jag kanske går ner från 100% arbetstid till ~2 lediga dagar i veckan till 3 -4 lediga dagar i veckan framöver. Särskilt när jag kan kombinera det med pension. Pengar i bolaget kan tas ut som lön eller utdelning senare.

• Entusiam över uppsidan! Om jag gör mitt jobb bra så finns det möjlighet att tjäna stora pengar.

Med 11 miljoner i en ISK och en fru som tjänar bra så tänker jag att ni har en väldigt bra situation. Och ni är bara 40! Fixa ett uppdrag och byt jobb, prioritera välmående framför den extra upplevda trygghet ett jobb ger.

[pelpet]

Angående konsultmäklare så anställer de inte dig, de skär emellan några procent på din timpenning i ersättning för kundaccess och administration. Du behöver inte gå ner i lön, man tjänar bra som egen även om man går genom konsultmäklare.

[Lantisen (B-man)]

Ah tack (för båda dina inspel) - jag missuppfattade detta. Det är min tanke, de företag jag vill försöka in på har ramavtal med ett antal konsultfirmor, för att komma in måste jag gå via dessa, har hört att dom tar allt mellan 5-12% för detta.

[pelpet]

Olika konsultbolag och mäklare tar olika mycket och det fungerar på olika sätt.

Konsultmäklare såsom Keyman, Ework, ITC Network mfl tar några få procent och har ofta stora ramavtal. Man behöver göra huvuddelen av försäljningen själv.

Konsultbolag som Kvadrat gör väldigt mycket försäljningsarbete men tar 17,5%. Det blir lite som att vara anställd fast du tjänar mycket bättre och är friare.

Det absolut svåraste som ensamkonsult är försäljningen och att hitta uppdrag så det är verkligen värt att betala för accessen.

[SNS]

@Lantisen

• Jag är cirka 40 år, gift, två barn, tjänar cirka 55kkr per mån efter skatt.
• Min fru jobbar och drar in ca 40 000 kr/mån efter skatt

Ni drar in 95 000/månad efter skatt. Hur stora utgifter har ni per månad ?

[Lantisen (B-man)]

Vi levde länge väldigt sparsamt i hyresrätt och sparade en signifikant del av våra inkomster, dessa har med stor tur utvecklats till det kapital vi idag har tillgängligt (inget arv etc). Men i dagsläget sparar vi inget av våra inkomster, allt går till att inreda/renovera vårt relativt nyinköpta hem (mest ytskick etc, inga omfattande större engångskostnader), resor, upplevelser etc.

Önskar jag hade en bättre nedbrytning av kostnaderna men ungefär såhär ser det ut.

[Molnbygden]

Jag tycker att ni har alldeles för mycket pengar för att vaska så mycket värdefull tid. Skulle förmodligen tycka likadant även om ni bara hade 10% av ert kapital, så det kanske säger något om hur viktigt jag anser trivsel i tillvaron är. Att vara uttråkad och vantrivas är förgörande för livsanden. Nästan oavsett vilket alternativ du till slut landar i så är noll-alternativet att stanna kvar i nuvarande position utesluten i mina ögon.

Själv letar jag just nu efter ett mer lockade jobb, både åt det mer seniora hållet med högre lön och ett steg åt sidan i en mer junior roll med betydligt lägre lön.

[Lantisen (B-man)]

Stort tack, det är precis dom inspel jag fått här idag jag känner att jag behöver. För varje kommentar så bottnar jag mer och mer i att hur jag borde göra

[Walion]

@Lantisen

Är jag onödigt försiktig givet vår ekonomiska situation?

Ja!!

Både jag och min fru har, var sin gång, sagt upp oss utan någon ny anställning klar. Fem respektive nio månader utan jobb blev det. I båda fallen gav det välbehövliga perspektiv och en mer hållbar riktning framåt sedan. Första gången hade vi kanske en miljon i sparande utanför bostaden, andra gången ca fem.

Förmodligen kommer ni inte ens gå back.

[hunter1]

Jag rekommenderar alternativ 2.

Barnen är små under en väldigt kort period i livet. Den tiden går inte att ta igen senare. Jobb och uppdrag finns alltid kvar. Hoppar du in i alternativ 1 kommer du antagligen att jobba mera snarare än mindre i uppstartsfasen.

Ser man krasst på siffrorna har du redan tillräckligt med pengar. Då handlar det mer om trygghetskänsla än om faktisk risk.

Jag är i princip i samma ekonomiska sits om man inkluderar tjänstepensionen. För mig gjorde det att jag vågade acceptera en överenskommelse på jobbet och kliva av. Jag lämnade ett jobb jag inte trivdes i och har istället lagt tiden på träning, hälsa och familj.

Det har gjort stor skillnad. Jag mår bättre, sover bättre och är mer närvarande hemma.

Samtidigt har jag insett att jag inte är klar med arbetslivet. Jag kommer också börja konsulta. Skillnaden är att jag gör det senare. Just nu har jag valt att ta en paus, helt utan jobb, för att landa ordentligt innan nästa steg. Lite också för att testa om FIRE är ett mål jag vill uppnå eller om jag ändå vill jobba i någon form när barnen blir äldre. När ekonomin redan är på plats är tiden med barnen det som faktiskt är den begränsade resursen i mitt liv.

Jobb går att byta, småbarnsåren kommer inte tillbaka. Och jag pallar inte skaffa flera barn

[Lantisen (B-man)]

Tack för ditt inspel, kloka tankar. Det där med barnen är något jag verkligen kämpat med senaste åren, att på riktigt inse det alla hela tiden har sagt (dom växer upp så fort!). Logiskt har man vetat om det hela tiden men emotionellt har det tagit tid att inse detta.

Tiden med dem är något jag värderar över allt annat så att höra dina tankar om det hjälper verkligen tack!

“Risken” att inte stå med något uppdrag över sommaren och ta ett “sommarlov” med dem känns oerhört lockande

[yxceqnxs]

@Lantisen

Funderat på detta men får då acceptera att kliva ner cirka 20kkr i lön (före skatt

Ni har 95k EFTER skatt nu? Och 11 miljoner i ISK?

Ni borde överleva på att “bara” ha 75k efter skatt…

[AK_N]

Intressant tråd, jag befinner mig i en liknande situation och har liknande tankar. Just när barnen är små känns det dock enklast att ha en anställning och kunna vabba etc utan att riskera att förlora uppdrag, så det jag har landat i är att fortsätta vara anställd fram till skolåldern. Kanske är det en skyddsmekanism för att slippa ta beslut nu?

Det är svårt att ta steget för det känns så oåterkalleligt, när jag var yngre kunde jag ta betydligt större risker och ändra mitt liv hur som helst, men nu med hus, bolån, småbarn etc så är det svårare att våga.

[Trimmy]

För tre år sedan satt jag i en liknande sits. Var på ett jobb som inte funkade alls pga både vilka som jobbade där och hur det hela var organiserat. Så jag tog steget som jag funderat på länge att starta eget. Då hade jag 3 miljoner på mitt ISK, tillräckligt får att ge den trygghet jag behövde i fall det skulle gå trögt att få uppdrag. Jag började med att ta ett halvårs sabbat innan jag startade bolaget. Sen gick det ca fyra månade innan jag hade uppdrag.

Jag kör som underkonsult och “överkonsultfirman“ tar 10%. Vilket är ganska mitt i mellan. När jag började tänkte jag att jag skulle ha stor frihet att jobba så mycket jag ville och få mycket flexibilitet, samt mer pengar. Pengarna har helt klart varit det största pluset. Friheten och flexibiliteten är har inte blivit så bra som jag fantiserade om. Jag har full uppdrag och långtidskontrakt. Visst kan jag vara ledig lite som jag känner för det. Men jag vet vad varje dag som ledig kostar och så har jag en projektledare som ojar sig över hur mycket det är att göra varje gång jag frågar om ledighet.

Men det kändes ändå bra inför julledigheterna när man snackade med folk om hur mycket de skulle vara lediga så var det vissa som inte hade några “dagar kvar“. Det kändes bra att bara kunna ta fullt ut fram till kristi flygare utan att fundera.

Rent jobbmässigt sitter jag inte på en roll som passar mig men jag känner att jag behöver bita ihop och jobba på för att få in mina pengar. Som konsult kan man även ha svårt att säga nej när chefen tycker att man ska göra något skitjobb som man inte vill egentligen.

Det blir en större osäkerhet, speciellt innan man har fått första uppdraget. Men även att man vet att det man har kan ta slut när som helst. Det kräver att man har ett något robust psyke. Men jag ångrar mig absolut inte, har fått frågan om jag vill bli anställd (det finns nån lag om att man måste bli tillfrågad efter 2 år, det gäller iofs inte de som är egenanställda, men det hade inte min chef koll på) men tackat nej. Dels för att jag inte vill bli anställd men även för att om jag ville bli anställd inte skulle söka jobb på det ställe jag har uppdrag på nu, det är absolut inte något jag skulle vilja jobba med som anställd.

Så summa summarum. Framförallt tjänar man mer, annars är det som alla andra jobb en massa skit man måste stå ut med. Och lite mer fri känner jag mig faktiskt.

[AndreasJohanss]

Intressant! Var själv i liknande sits för ett par år sen. Var uttråkad och understimulerad i kombination med låg frihetsgrad. Kombinerat med dröm sedan länge om ökad frihet gjorde det att jag tillslut tog mod och sa upp mig utan att ha något annat klart (mer än ett nystartat bolag utan kunder).

Utan att ha hoppat fallskärm minns jag att kände att känslan var åt det hållet. Detta trots fina finanser och goda möjligheter till både konsultuppdrag och andra anställningar.

Nu två år senare kan jag bara sammanfatta med succe, helt klart ett av de bättre beslutet i livet.

Skicka gärna DM så bollar vi vidare.