Stort engångsbelopp, betala av boendelån?

Det är alltså ett ganska stort lån. Jag har mina aningar om att er ränta är väldigt låg. Amorteringarna är definitivt bara DCA av det du funderar på.

Om jag utgår från att ni betraktar er som i get rich fasen så känner jag en liten doft. Känner inte du också det? Jag tror visst det luktar lite marknadstajming? :wink:

Om ni har nåt tillräckligt med kapital för att leva på avkastningen (med hänsyn till dagens marknadsläge och kommande förväntad avkastning då antagligen 4% regeln inte räcker). Alltså att ni nått stay rich. Köp Teslan, sätt allt i RT portföljen och anställ en till för att driva bloggen. Tid är det absolut dyraste tillgången ni har.

Är detta två ytterligheter? Absolut. Finns det nån poäng i att se det så svart och vitt? Kanske. Baserat på mina förutfattade meningar och det jag sett på bloggen tror jag inte ni riktigt är hela vägen i stay rich ännu. Men det vet jag ju såklart inte.

3 gillningar

Alltså det viktigaste är väl att man trivs med livet och tillvaron. Matematik, logik och forskning har inget svar på frågan om det bästa för dig/er är om du ska amortera eller ej.

Nope, stämmer. Skulle inte säga att vi är i “stay rich” och kan leva på 4 procents avkastning än. I alla fall inte med de marginaler som jag skulle önska i en sådan situation. Lånet är på ca 5 Mkr.

Nej, faktiskt inte. Det är snarare att det är pengar som är “oväntade” i form av att de inte ingick i planen. Nu är de ju heller inte på kontot än, så jag ska inte ta ut saker i förskott. Men brukar tänka att det är bra att tänka efter före.

Håller med om att det inte är svart eller vitt. Det handlar snarare om att balansera fler staplar i livet än bara den ekonomiska. Jag tänker även, jag fyller 40 år i höst, det betyder att jag har minst 25-30 år kvar att jobba, och då kommer jag ha mer glädje under tiden av pengarna nu än att få ytterligare X pengar i framtiden. Kommer högst sannolikt också vara en av dem här i forumet som kommer dö med mer pengar än jag hinner göra av med.

Haha, ja, det är ju då man kan fundera och filosofera i fred och rumstera i forumet. :slightly_smiling_face:

Tack för att jag får dela med mig och fundera högt. Forumet är ju lika viktigt för mig på det sättet och jag uppskattar era tankar, feedback och funderingar.

1 gillning

Om du vill förbättra likviditeten så kan du ju likaväl sälja av x% (x litet tal) av dina tillgångar varje månad eller minska nysparandet i aktier om du har sådant. Det är ju bättre likviditet att ha pengar på bankkonto än låsta i ett avbetalt lån. Känns ändå som du lurar dig själv med att amortering är en kostnad. Vad ska du göra med de extra pengarna varje månad, köpa aktier?

Det som kan vara svårt mentalt är att ta från bufferten om man har större utgifter än inkomster i kassaflödet vissa månader?

2 gillningar

Du når en milstolpe. Efter 40 börjar man fundera över det man har åstadkommit hittills.

Man ska inte underskatta känslan ”fan vad skönt att ha huset avbetalt”. Skuldfri osv. Men försöker man ta bort känslan så handlar det att du flyttar tillgångar från passiva/lekhinken till mellanriskhinken.

Eftersom det handlar om kassaflöde så undrar jag om du inte ska satsa på Samma strategi som petrusko, dividend carpetbomber. Månadsutdelning och allt sånt går till extra amortering av huslånet.

Rent ekonomiskt är det inte värt att betala av huset. Det har du skrivit om i många artiklar och inlägg. Dels så minskar din belåningsgrad varje gång du värderar om huset (5år) och risken är att din mellanriskhink blir överfylld.

2 gillningar

Tack för kloka (som alltid) repliker. :pray::heart:

Ytterligare en sak som talar för att behålla lånen är ju inflationen. Just nu belönar vi ju dem som har lån, inte minst när inflationen är högre än räntan. Dvs att huset med lån är en av de bättre inflationsskydden, särskilt om man binder räntan. Något vi också pratat om tidigare. Ja, det är inte helt enkelt. :thinking:

2 gillningar

Det är det emotionella som talar hos dig nu. Jag menar du har ju barn och tanken kanske finns hos dig att du låter de ta över det du och Caroline har kämpat ihop. När det är dags för de att flyga ut så kanske det inte är så bra att låta tillgångarna vara låsta i huset. Du kanske behöver sponsra med en lägenhetsköp. Då kanske du och Caroline har slutat jobba och lever ett FIRE-liv. Då blir det svårare att få lån.

Om inflationen är på 2% och din boränta är på 1%. Då bör man ju inte betala en kr mer än nödvändigt.

Att betala av huset sänker ju också risken för din familj. Speciellt om du tar det du har vunnit på lekhinken och dumpar det i huset :wink:

2 gillningar

Jag brukar aldrig tänka i pengar utan enbart tid…

Mitt Huslån är idagsläget 4 års sparande sen kommer frågan om känslan att vara skuldfri är värd 4 år… Grubblar fortfarande om det är värt 4 års sparande att betala av idag eller om man ska låta amortering avsluta lånet inom 15 år.

Köpte mig en ny bil för ett tag sen även om det matematisk är pengarslöseri, men hur mitt perspektiv så var det värt 10 månaders sparande att få ett mer beskymers fritt bilägande.

3 gillningar

Ett viktigt argument för att betala av lånen är vad som händer om ena parten i en relation skulle avlida. Eller om båda blir långvarigt arbetslösa. Det går visserligen ofta, men inte alltid, att lösa med livförsäkringar också men det är viktigt att tänka till innan det oförutsedda händer.

Med risk för att vara alltför psykologiserande och ha helt fel: vill ni verkligen bo i villa? Är man lite ekonomiskt lagd kan det enligt min erfarenhet som tidigare villaägare vara lite irriterande med villa i storstadsområden. Så mycket kostnader, uppvärmning, dyr försäkring och dessutom högt inköpspris.

Ska man verkligen trivas med det måste man vara känna sig genuint nöjd med sitt hus. Annars är jag en varm förespråkare av kombon lägenhet mitt i stan plus sommarstuga. Helt klart det bästa av två världar. Även om man har barn.

Bara som en alternativ tanke innan du trycker in ännu mer pengar i villan.:grin:

Snyggt fångat. Svaret är nej. :slightly_smiling_face: men vi har konstaterat att vi bor kvar ett par år till då det är perfekt för barnen. Men när de blir större lär det bli lägenhet med stor balkong.

1 gillning

Kan rekommendera följande video med Dave Ramsey. Tror man ibland måste ta hänsyn till att vi är Homo Sapiens, inte Homo Economicus. Ibland är känsla mer viktigt än logik.

edit; haha såg att någon redan länkat videon :upside_down_face: :upside_down_face:

3 gillningar

Jag kan hålla med Ramsey. Äger du ditt boende har du livets bästa fundament att stå på. Då är du och hela din familj immun mot det mesta. Kanske inte det mest logiska men den logiken kommer med ett pris. Att slippa risken att få betala det priset är mycket värt.

1 gillning

Är man ekonomisk lagt bör man väl hålla sig så långt bort från storstäderna som möjligt oavsett bostadsform? :blush:

För mig så är det en skillnad på runt 150 ksek per år mellan nuvarande bostadsort samt Stockholm, har inte klarat av att motivera en flytt ännu.

Kommer ihåg för flera år sedan när jag för första gången hörde nämnas att bostad var ingen investering… I samma veva så köpte jag mig en bostadsrätt för 10 000 som sänkte månadskostnaden med 2000 kr/månaden, ser fortfarande det som en av mina bästa investeringar :sweat_smile:.

Vi har förresten gjort tvärtom, har en villa på landsbygden som vi bor i samt en lägenhet i en utlänsk stor stad… Lägenheten betalar våra hyresgäster av lånet på…

1 gillning

Blir det en stor eller liten Tesla? :wink:

1 gillning

Haha, ja, det beror ju på hur framgångsrik blankningen blir eller inte. :grin::rofl:

@janbolmeson vi är inne på en liknande resa som ni är. Vi valde att betala av våra CSN-lån i förtid (CSN-lånen är ju bland de mest förmånliga man kan ha) men det är ändå en utgift som binder kapital från flödena. När vi inte behövde betala de där tusenlapparna varje månad så kunde vi styra om flödet till något som gjorde mer nytta för oss.

När det gäller huset så har vi gått från 85% till 50% till 70% till 85% belåning. Vi tyckte att det var okej att ha 50% belåning medan 85% av den högre värderingen inte känns bra alls. Vi har därför lagt upp en femårsplan där vi i slutet av planen kommer att vara helt skuldfria (vi är det redan nu i balansräkningen). Reaktionerna på detta beslut har varit väldigt blandade, en del säger: gud vad skönt det skulle vara att vara skuldfria, andra ser det som en kritik mot deras egna val.

Vi har lyssnat rätt mycket på Dave Ramsey genom åren och har många bekanta i USA som liksom oss fastnat för mycket av hans budskap. Det intressanta är att vi träffade alla dessa genom andra intressen “livsstil” som låg utanför ekonomiområdet. Det kom dock fram med tiden att de har gjort / gör samma resa.

Vi har varit “debt-free, except for the house” i lite mer än två år. Oktober 2023 löser vi den första delen på huslånet (den som bekostade pool, gym) och Oktober 2025 så löser vi den återstående delen.

Att bli helt skuldfria på huset behöver inte alls vara den bästa lösningen för många. Som jag har skrivit tidigare så ska man akta sig för att bli “house rich, cash poor”. Man minskar ju kraftigt den risken genom att se till att ha fyra välfyllda hinkar i övrigt.

Välmående och nattsömn är ju egentligen överordnat allt annat, mår man bättre av att vara skuldfri så är ju det ett nog så gott skäl.

Slutligen: alla måste bo någonstans. Vi har bekanta i USA som äger ganska många fastigheter som de använder i ett slags hink-system. Deras plan är att fastigheterna antingen kan säljas eller ge dem passiva inkomster. Dock strävar de efter att vara skuldfria där de bor och i sitt privatliv. De är också väldigt duktiga på att skapa alternativa inkomstströmmar.

3 gillningar

Kloka åsikter! Tack!

Särskilt gillade jag ”house rich/cash poor”. Det håller jag helt med om. Exponeringen mot aktiemarknaden bör man absolut ha. :+1:

Tanken har slagit mig. Det är ju det jag brukar rekommendera andra. :joy::+1: