Mycket av fattigdomen i Sverige handlar egentligen inte om “riktig” fattigdom utan om förväntningar om att kunna göra samma saker som andra gör. (Se tråden om blancolån för semester.)
Ni som har råd, stöttar ni på något sätt era barns fattigare kompisar? Jag förstår att det är ett känsligt ämne och att man absolut inte vill få någon att känna sig underlägsen, speciellt inte barnens kompisar, men man kan ju göra det på ett diskret och respektfullt sätt.
Någon som brukar göra det? Det behöver inte betyda att man bjuder med kompisar på dyra resor men kanske passar ni på att äta glass när barnen har kompisar hemma?
Ni som stöttar, hur får ni ens inblick i andra föräldras ekonomier? Folk tenderar att ha ekonomiska fasader så man kan inte enbart gå på dem. Kompisen i märkeskläder kan i själva verket vara finansierad av djupt skuldsatta föräldrar. Se bara på Lyxfällan.
Bor man i ett fint villaområde någon mil ifrån centrum kanske ens barn dessutom är avskärmade från den typ fattigdom man läser om i tidningen. Dvs, den som är mer utbredd i landets utsatta områden. Växte själv upp i ett sådant villaområde.
Det här har inte varit aktuellt för oss än men det kanske kan bli det. Jag ska ha det i åtanke. Vi har plats för en till i bilen och att plocka med en fattig kusin till barnen kanske kunde vara ett lovvärt initiativ. Det skulle då bli till att bidra med mat till ett barn till men det behöver ju inte vara hela världen.
Jag har nog aldrig tänkt att jag stöttar “fattiga” kompisar, barn som vuxna. Men är någon på besök hemma hos oss är de våra gäster som vi vill ta väl hand om. Äter vi till exempel blir gästen erbjuden att äta med oss. Vill de inte äta får de vara med och delta runt bordet. Har vi inte förberett tillräckligt så blir det lite improvisation och så får alla vara med och dela.
Jag skulle aldrig tveka att köpa glass eller mellis till barnens kompisar om de leker ihop utomhus. Men bara om kompisarnas föräldrar inte är med.
Har som standard att bjuda in vänner och familj som kanske inte har råd eller kan prioritera vissa saker.
Inte för att jag vill stötta någon utan för att jag tycker om att umgås med våra vänner och deras barn.
Förra sommaren så hyrde jag en stuga vid havet i Bohuslän i några veckor. Hade vänner med barn och familj samt barn på besök och sedan en vecka med bara oss för lite egentid. Tycker det är trevligt att umgås och ha gäster, och de som kan och vill bjuder tillbaka efter förmåga. Dem som inte har ekonomin till det bjuder igen på andra vis, tex en middag för familjerna att umgås över. jag vet att jag har högre inkomst än många vänner av våra vänner. Men känner mig ganska ödmjuk över pengar och försöker aldrig föreslå något dyrt till vänner som jag vet har lite mindre marginaler. Bättre att bjuda in till saker som man kan ta bussen för att komma till eller bilen, så kan de själva avgöra hur länge/mycket som det får kosta. När jag har folk över så bjuder jag såklart på mat och dryck och de aktiviteter som jag planerar är sådant som har med natur och upplevelser att göra men inte kosta pengar. Vill någon betala för mat eller ta med sig extra dryck att bjuda på så får de göra det, men jag förväntar mig aldrig nått utan gör det tydligt att allt är ordnat. Och vill gästerna planera in en utflykt till t.ex en djurpark/Leos lekland eller bara ta det lugnt och hänga i stugan/bada så får de bara säga till. Mina planer när jag bjuder med är enbart umgänge mellan familjerna och inget som kostar något.
Tror det är viktigt att man inte gör planer som kostar utan att man är tydlig med att man vill umgås och att gästerna får säga till om de får myror i byxorna och vill ut och hitta på nått annat som man gärna följer med på om de inte vill ha egentid.
Min bästa vän dog för ett par år sedan i en bilolycka. Det var svårt för hans fru och barn, såklart. Har hjälpt dom till och från, både med pengar men också med barnpassning.
Deras ekonomi var under kontroll när min kompis levde, men blev väldigt ansträngd efter, vilket inte är så konstigt, när det hände så plötsligt.
Älskar att jag har det så pass bra ställt så man kan göra skillnad i någon annans liv. Jag gör mitt bästa för att finnas där för familjen, när det behövs.
Det beror väl på hur gamla de är? Har man tonåringar kan det vara väldigt tydligt, inte minst kring hur generösa föräldrarna är med olika ”nödvändigheter” som busskort och mobilabonnemang. Vi hade en situation ett tag med en tonåring som en av mina tonåringar dejtade och hens föräldrar hade det väldigt knapert, tex hur övningskörningen hemma skulle finansieras (detta låg på tonåringen, inkl delfinansiering av bilen). Nu tog det slut men jag hade tex kunnat tänka mig att övningsköra med hen för att stötta.
Jag hade en väns pappa som stöttade en kille i min umgängeskrets som hade det svårt (ensamstående white trash morsa)
Han hjälpte dock ej alltid med pengar men med support vad gäller kontakter för sommarjobb och liknande eller skjuts till träningar när vi blev 15 så fick killen arbeta hos honom för o få in pengar etc.
Killen valde dock att bli kriminell i slutändan ändå men min polares farsa gjorde mer än vad jag såg att hans egna morsa gjorde för honom.
Jag frågade min polares farsa varför han gjorde allt detta och kom då fram att han sjölv hade en trasig uppväxt och kände att detta var något han verkligen ville göra.
Området jag växte upp i var dock ej det lättaste då många växte upp fattigt och med tvivelaktiga förebilder så.steget var ej långt för någon att börja sälja narkotika för att göra snabba pengar.
Räknar jag bland de jag gick i högstadiet med så gick det snett för cirka 1/4 av killarna (typ dom ni läser om i tidningarna/inga postiva nyheter)
“Fördelen” o växa upp fattig bland andra Fattiga är dock att man ej alltid känner av fattigdomen jämfört med någon som är.fattig i en rik kommun med rika vänner.
Nej jag har inte direkt haft anledning att göra det (ännu iaf) men jag pratade bara för nån vecka sen med min mamma om en gammal klasskompis till mig och mamma berättade då att mina föräldrar och de flesta andra föräldrarna i klassen betalade en klasskompis extragrejer under hela skoltiden. Varenda present till lärare och klassresa eller tripp till skidbacken. Klasskompisen hade ont om pengar men var nog främst egentligen ett försummat barn.
Jag har sponsrat kompisar ibland, helst anonymt. Har postat pengar till ett par vänner några gånger för att de haft väldigt svårt att få ekonomin att gå ihop.
Nu verkar grabbens kompisar ha det rätt bra, så jag har inte behövt fundera på detta. Men spontant känner jag att det viktigaste att göra om det händer är att förmedla vad pengar är och hur man byter till sig dem.
Lite som Kyosakis Rich dad.
Ge dem ett annat mindset än det vanliga och ingjuta hopp och drivkraft att skapa sig nåt bättre själv med tiden.
Inte det lättaste såklart. Men man får ta de tillfällen som dyker upp.
Nu är inte jag i den sitsen, men nej. Det är som att ösa vatten i ett såll. Att jämföra sig med andra blir en evig lifestyle creep. Det finns alltid någon som har det bättre på något sätt. Enough is enough.
Ett praktiskt exempel är några föräldrar i släkten som ville hjälpa sin svärdotter. Hon var djupt skuldsatt efter att ha tagit stora lån åt sitt ex som han köpt bilar och resor för. Ett lyxfällan fall. De stöttade med kontanter varje månad så paret skulle få ihop till hyran, men båda var arbetslösa och brände pengarna på dyra besök hos frisersalonger och dyra osttallrikar. En klippning för flera tusen t.ex. Det slutade med kronofogden och att de fick skaffa sig jobb.
Att ge pengar till någon som är ekonomiskt inkontinent är som att ösa vatten i ett såll, som sagt. Då tror jag mer på att lära ut grunderna i en hushållsekonomi. Men det tror jag få barn skulle orka lyssna på en kompis förälder orera om. @Erik71 Du som är lärare kanske kan köra kortkurser i grundskolan om hushållsekonomi? Varför dyra lån är sämre än billiga o.s.v?
Det finns faktiskt väldigt många som är fattiga i Sverige. Till övervägande del har denna grupp idag ett starkt samband med den urspårade migrationspolitiken. Stora grupper som lever i Sverige har extremt låg utbildningsnivå. Det påverkar möjligheten att få jobb, att förstå hur saker fungerar och att känna sig normal/jämlik. Är man (rent faktiskt) duktig och ambitiös så finns det många möjligheter att förbättra sin situation men många i denna grupp verkar ha svårt att göra något mer fundamentalt åt sin situation. Sannolikt kan det påverka att man på grund av sin allmänna nivå är tydligt religiös och har kulturella mönster som inte riktigt passar in i det sekulära Sverige.
Ovanstående gäller förstås långt ifrån alla med bakgrund i andra länder men tillräckligt många för att rent faktiskt vara ett problem.
Vad det innebär att ”svälta” är ju också relativt. När jag jobbade i kommunal förvaltning med ”utsatta områden” ordnade vi med frukost för gymnasieelever. Många fick inte ordentligt med mat hemma. Tydligen förbättrades både ordning och resultat märkbart av den här åtgärden så alla var nöjda.
Det finns många barn som inte kan äta sig mätt varje dag. Särskilt om föräldrarna har någon typ av missbruk. Och de är ganska många och det syns oftast inte utåt för de brukar vara duktiga på att dölja det för dem som inte står allra närmast. En del överkompenserar när de väl kan vilket kan göra att det uppfattas som de har god ekonomi. Även den som spelar bort alla sina (och andras) pengar vinner ibland.
Sedan har du framförallt en del invandrare som utnyttjas med extremt osjysta arbetsvillkor (svarta löner, eller vita där det ser ok ut på pappret men där de måste betala tillbaka en stor del, vissa får inte skriva upp mer än en del av det de jobbar mm). En del av dem är dock väldigt driftiga och kan ändå erbjuda näringsrik mat men kanske trångbodhet. Deras barn kan dock glömma att föräldrarna har råd med medlemskap i idrottsklubbar, fotbollskor etc.
