Nu handlar den här frågan om barnens fattiga kompisar…. Så mitt svar är felaktig…
Men jag betalar entrébiljetter till nog Sveriges största nöjesattraktion för min och min bästa väns familj varje år.
Kommer fortsätta med det i mångamånga år framåt.
1 gillning
Nja. Är det ens möjligt? Om man tänker på det så finns det två orsaker att ha medborgarskap här som utlänning. Flyktingskäl eller arbetsskäl.
Har man arbete som motiv för att få stanna så ska man väl redan ha jobb? Är man flykting så kommer man från ett grannland med nästan identiska kulturella och religiösa mönster. I båda fall så är man i princip integrerad från dag ett. Dessutom finns SFI, arbetsmarknadsåtgärder, hjälp med bostad, komvux och gratis grundskola redan innan man fått medborgarskapet. Extra säkerhetsåtgärder. Hur kan man inte bli integrerad i det läget?
Det framstår som en teknisk omöjlighet. Om det uppstår enskild fall får man väl täppa till de hålen i systemet.
Vad handlar det här om? Jag tror att om man ska bedöma den här frågan korrekt så bör man främst titta på den stora grupp människor som i olika bemärkelser lever utanför samhället. Det kan handla om att man fått avslag på sin asylansökan eller att man bara flyttat till Sverige för att jobba svart.
Eftersom många rent faktiskt inte är några ”oppositionella hjältar” utan främst fattiga är det inte så konstigt att de får avslag. Fattigdom är inget asylskäl. En annan variant är att man har ansvar för att försörja diverse klanmedlemmar, inom eller utom Sverige.
1 gillning
Men det beror inte på fattigdom utan på att föräldrarna prioriterar fel.
3 gillningar
Mina barn har inga fattiga kompisar då vi lever i ett segregerat medelklassområde. Ganska skönt på sätt och vis eftersom det innebär mindre sociala problem och mindre problem med besvärliga ungar.
3 gillningar
Jag pratar en del om hushållsekonomi i skolan men mina elever är lite små för att ta det till sig när jag som lärare säger det. Viktigast är att föräldrarna pratar om det.
2 gillningar
Vad är din definition av fattigdom?
Då är det soc man bör kontakta istället för att barnens kompisars föräldrar ska pytsa in pengar
1 gillning
Det kan ändå finnas enstaka barn, t.ex. om föräldrarna separerar. Det är nog jobbigare att vara relativt fattig när alla andra har mera pengar.
I ett segregerat medelklassområde förväntas kanske alla ha råd med olika saker. På skolan där jag jobbar nu räknar vi med att alla kan ta med sig cykel, skidor, skridskor, vid enstaka fall matsäck etc. men det mesta finns också att låna på skolan om någon behöver det. Det kan man inte räkna med i fattigare områden.
Förhoppningsvis är soc redan inkopplade i de fallen men barnen kan ju ändå uppskatta att någon som bryr sig bjuder på en glass eller fika på stan.
1 gillning
Skilsmässa är mindre förekommande bland de mer välmående men visst kan det hända och då flyttar de till annat område. Jag vet dock ingen av mina barns kompisars som separerat. Däremot finns det i klassen någon separerad med sämre ekonomi och den ungen är lite småbesvärlig vilket gör att det inte är något kompismaterial. Håller med om att det är lite märkligt att det förväntas att man ska ha skidor och annan utrustning till skolan. Vi orkar inte hålla på att dra på oss en massa utrustning bara för att skolan kräver det några enstaka dagar per år.
Det finns de som väljer att bo kvar efter skilsmässor.
Det är ingen självklarhet att det ser ut så. Jag växte själv upp i (vad som idag är) ett av Stockholms rikaste villaförorter och vi hade det fattigt hemma. Detta var i sin tur en konsekvens av olika omständigheter, varav mina föräldrars skilsmässa var den viktigaste. Det är nog i den kategorin du kan hitta ”fattiga” barn där du bor.
Jag undvek alltid att ta hem kompisar (som jag inte kände väl) eftersom det var så sunkigt hemma. Något problem med mat hade vi inte dock, åtminstone inte i meningen att gå omkring och vara hungrig. Däremot var fiskbullar, levergryta och vad vi nu hade på bordet hemma inte så tjusigt alltid. Jag såg dock inte det som något direkt problem. Det fanns andra aspekter av situationen som var mer jobbiga.
1 gillning
Det gör det säkert men då torde man ha väldigt god ekonomi 
Den kanske är besvärlig för att den skulle behöva bli bjuden på glass ibland! Förstår ändå om den inte är kompismaterial om den är jobbig.
1 gillning
Min erfarenhet, som inte är jättestor, är att de ofta bor kvar i området men flyttar till något mindre.
Det är absolut möjligt att det är problemen hemma som gör ungen besvärlig men det är ju inte direkt mitt/vårt problem. Våra barn ska inte behöva vara kompis med någon elak bara för att vara schysst. Jag vet att det finns sådana tendenser i skolan, typ att man försöker para ihop snälla, fina barn med bråkiga och stökiga barn. För jävligt tycker jag. Gäller att vara på sin vakt där för annars kan skolan komma och utnyttja ens snälla barn.
2 gillningar
Så är det säkert men just här finns det bara villor så man får flytta till ett annat område som ändå ligger i närheten av skolan. Har inte varit med om något sådant för mina barn i alla fall. Alla kompisar bor i villa i närområdet med icke-separerade föräldrar.
Håller absolut med dig för dina barns skull, det är absolut inte ditt problem och ännu mindre dina barns problem.
1 gillning
Vi hade inte god ekonomi och levde rent ekonomiskt under soc-normen. Det var mycket man förväntades ha råd med på den tiden som vi inte hade. Allting förföll gradvis hemma. När badrummet pajade kom en besiktningsman från Försäkringsbolaget hem. Såvitt jag förstår det idag var han snäll och lät skadan täckas av försäkringen trots att den nog inte borde ha gjort det riktigt. Han insåg att han skulle kunna ha utlöst en ekonomisk härdsmälta annars. Det såg bedrövligt ut hemma.
Vi bodde kvar i en dyr villa eftersom det var det mest praktiska. Vi hade också låga driftkostnader med bland annat bergvärme (första generationen) som installerats några år tidigare. Det är varken nu eller då självklart att man ska sälja boendet vid skilsmässa.
1 gillning