När jag var tonåring hade jag ett jobb och betalade för att bo hemma, annars hade mamma inte råd med lägenheten.
Jag förstår inte skillnaden, man lagar mer mat om det finns hemma (och vi har preppat för tre månader). Man kan prata med barnet och fråga om de vill äta, men jag kan förstå att sannolikheten är betydligt större att ett genomsnittligt svenskt barn springer skrikande bort i en sådan situation.
Vem säger att besökande barn måste äta sig mätta när de ska hem och äta ändå?
Det handlar om att erbjuda dem mat när de kommer på besök (om de är intresserade), och så kan man alltid komma överens om något annat vid ett senare tillfälle.
1 gillning
Haha vilken inställning, i det läget så äter man inte själv utan ger sin ”portion” till den som besöker.
3 gillningar
När jag var barn gick man oftast hem om kompisen man besökte skulle äta. Då var det ju vanligtvis snart tid för mat hemma ändå.
Alternativt väntade man 10-15 min på kompisens rum eller i trädgården och sysselsatte sig själv under tiden som kompisen slafsade i sig maten. Ingen big deal. Troligtvis hade man precis ätit hemma själv ändå redan, eftersom de flesta familjer äter på ungefär samma tider plus/minus någon timme.
2 gillningar
Skillnaden är att om jag har bjudit in matgäster har jag köpt ingredienser för fler portioner.
Det är inte så att det inte finns mera mat hemma men att jag pga. att en kompis oväntat ska äta ska laga en rätt till känns faktiskt orimligt.
Är man en lite större familj är ofta inte antalet portioner så exakt, vi gör alltid mat så det blir över till nästa dag med. En mer eller mindre som äter spelar ingen roll i 99% av fallen.
1 gillning
Min äldsta dotter rider häst, och ibland får hennes kompsiar som har mindre pengar och inte “har råd” med ridning följa med på lektionen och hjälpa till med hästen och sen titta på. Tyvärr får man inte rida om man inte är medlem pga försäkringar. Jag får inte heller rida om jag hade velat.
Kompisarna tycker i alla fall det är uppskattat.
/Peppe
4 gillningar
Den här tråden har gett mig några deja vu, bl.a. förstår jag nu varför besöken hos några av mina lekkamrater var “ass tråkiga” och jag inte brytt mig om att besöka dem igen. Man tänker inte över det som nioåring.
Efter att ha reflekterat över det vet jag också säkert att om jag hade fått barn själv så hade jag definitivt inte kunnat leva med ett barn som satt ensamt i barnrummet och att vi satt och åt vid matbordet. Och då vill jag också ha möjlighet att prata med barnet utan att det verkar konstlat påträngande. Skulle nog vilja veta vem mina barn umgås med, för när det inte är “planerat” är det förmodligen en ny lekkamrat.
När jag var barn kunde vi vara upp till 15-20 barn som sprang runt i området och lekte.
Oj, det måste vara en rik klubb som du var med i som hade så bra tillgång till transportmedel.
Är det Island som glidit på kontinentalplattorna till Frankrikes atlantkust?
Intressant karta 
1 gillning
Två skraltiga folkabussar var det. Försumbart i jämförelse med lokalerna som en fotbollsklubb normalt har. Bara ytan för fotbollsplaner kostar ju en del dessutom.
Jag har fått hjälp från andra.
Efter skillsmässan ville jag bo i huset, och i mindre samhället hade jag råd att lösa ut min ex-fru. Det blev knapert, men hanterbart. Däremot det betydde också att budget blev minst sagt begränsad. Prioriteringar var dock klara, barn ska ha det så bra som möjligt. Jag vet helt ärligt inte om klasskompisarnas föräldrar och grannar kände synd om oss - och för gods skull, jag bad om ingenting - men kanske dom ville hjälpa: barn fick mat hos dom (och förstås jag bjöd när kompisar var hos oss), man fick kläder som hade blivit för småa, idrottsgrejer man kunde inte använda, man tog inte emot ersättning för skjuts till aktiviteter, sålde extrabilligt laptop eller telefon osv. Jag i min tur bakade lite extra, och gav grannar och kompisfamilj nybakad rågbröd, för att visa min uppskattning. Jag hade inte råd att köpa eller ge bort saker, men jag kunde betala tillbaka med besväret.
Jag kan garantera att sådana små saker hade stor betydelse för mig, och hjälpte oss gå genom vardagen. Jag är fortfarande tacksam - utan dom livet hade varit svårare.
Nu när barn är lite större jag har donerat saker till Fritidsbanken, kanske nu är min tur att hjälpa andra.
20 gillningar
Värt att tänka på för alla. En liten uppoffring för någon kan ha stor betydelse för någon annan.
4 gillningar
Vi skickade med en extra frukt till sonens kompis i flera år. Det tog ett tag innan jag frågade varför han alltid tog två frukter med sig, jag tog för givet att han åt båda själv, och då berättade han att kompisen aldrig hade någon med sig. Vet inte om de var fattiga.
7 gillningar
Det gjorde min mamma back in the days och blev uppringde och utskälld av barnets föräldrar. 
Det kanske beror på vad du menar med fattig väldigt få/ingen dör väll utav törst/svält i sverige antar jag.
Men vi har barn där ute som kanske ej får ordentliga skor att gå i får gå hungriga väldigt ofta.
Ofta är ju en bakomliggande orsak föräldrar som kanske själva har psykisk ohälsa eller liknande.
Det man kan göra dock är att vara den trygga punkten för barnet.
I min skola så visste de som jobbade i köket i skolan vilka som kanske ej fick mat hemma och gav de barnen en lite käk för senare på.dagen etc.
Bland min fotbollsklubb så fanns det eldsjälar till tränare etc som hjälpte barnen med skjuts till matcher etc och såg till att de alltid fick vara med i gemenskapen.
Detta kan dock vara svårt att greppa om man ej sett det på nära håll.
Jag fick själv vittna när vissa barn var “hemma och sjuka” när vi då en gång skulle möta upp den från hemmet då vi förstod att något ej stod rätt till så låg mamman helt påverkad i soffan pappan fanns ej med i bilden väldigt tuff sits för ett barn att befinna sig i det var nog ej så frtt för honom.
Denna kille gick jämt runt i trasiga kläder ä/mager etc och han var långt ifrån ensam vi hade en handfull med såna barn i vårat fotbollslag.
3 gillningar
Mina föräldrar lät oss barn ta med vänner på semester när vi var i tonåren. Var nog mest för att vi skulle tycka det var roligt att hänga med på semester då. Några år mellan oss barn så var alltid en extra unge med på våra familjesemester. Vet att mina föräldrar la ut pengarna mest för att det var deras idé att vi skulle ta med en kompis. Vet att nån av de som var med hade det tight med pengar hemma.
Mina föräldrar tjänade typ som medelsnitt eller lite över men kunde lägga stor del pengar på Årliga semesterresan. Båda jobbade mycket och semester var viktigt för dem.
3 gillningar
I min klass har jag ett par barn som ofta har en extra frukt och säger att de har det ifall det är något barn som inte har. Det är inga “fattiga” barn i klassen men det kan glömmas bort ändå.
I skolan får vi inte ha “fruktstund” som de har i förskolan och alla får frukt men vi får uppmuntra föräldrarna att skicka med frukt som de får äta på rasten. Om vi hade haft “fattiga” barn hade jag fixat så att det alltid fanns frukt de kunde få.
2 gillningar
Japp! Bjuder med barn till ensamstående mamma, där ekonomin är mycket snäv, på bio t ex. Hjälper till så de barnen också t ex kan sälja jultidningar, Panda och tjäna lite egna slantar. Stödet hemifrån till detta saknas. Tar med kidsen på roliga utfykter tillsammans med andra vänners barn. Då får de betala biljetter/inträde själva, men resor och boende blir gratis. Det är viktigt att de själva får stå för en viss del, för självkänslan inte minst. Bara att erbjuda skjuts kan betyda såå mycket. Det är dyrt att vara fattig…
Bjuda på mat, glass, pizza nån gång kan vara lyxen i deras liv. Värt så mycket mer än pengarna det kostar. Det är en bonus att kunna bjuda. Det kan verkligen göra skillnad i ett barns liv. Det blir inte så ensamt, får mer att kunna dela med jämnåriga. 
11 gillningar
Bra! Du är som jag skulle vilja vara om jag var förälder!
1 gillning