Har försökt byta jobb dom senaste tre åren men det har av någon anledning jag inte blir klok på visat sig vara mycket svårt.
Jag har en mycket eftertraktad kompetens inom mitt fält och har ca tio års erfarenhet där jag bevisligen har presterat mycket väl, har sökt både exakt samma tjänster på andra företag samt tjänster där jag är både över och under kvalificerad men jag blir nästan aldrig kallad till en andra intervju.
Vid ett fåtal tillfällen har jag blivit kallad till en första intervju med en HR representant men har då blivit bortsorterad därefter.
Jag sitter själv och anställer folk ibland i min nuvarande tjänst, CV och ansökningsformulär håller en mycket bra nivå skulle jag säga. När jag själv anställt andra så är det i regel fullt med språkliga brister i varenda ansökan vi får in, under intervjuerna så tycker jag ofta att man får ganska dåliga svar på frågor. Ändå går dessa kandidater vidare i processen då det inte finns några bättre kandidater att tillgå.
Jag är själv ingen superstjärna på att sälja in mig själv men jag tycker absolut att jag presterar bra på interju med HR avdelninge, speciellt när jag jämför med dom intervjuer jag själv genomför.
Så jag blir verkligen inte klok på vad jag gör för fel!
Dessa har något som du saknar. Kanske är de billigare?
Du säger du är dålig på att sälja in dig själv. Är det en tjänst som kräver att man är bra på att sälja? Då går du kanske bort extra hårt. Oavsett så fundera på om du kan öva upp dig i att sälja in dig själv bättre?
Har du någon aom känner dig via jobbet spm du litar på att ge dig ärlig feedback? Kanske är det något i hur du uppfattas som du själv inte känner till?
Fundera mer på vad de som sköter rekryteringen kan tänkas tycka och mindre på vad du själv tycker.
Har du rätt gällande din kompetens och din prestation så faller det ju rimligen på din.person och dina svar gällande det som är direkt kopplat till arbetet.
Så vilka personer är det som sköter rekryteringen och vad kan de tänkas önska och vilja ha från en person de anställer idag? Tänk även på att hur du säger något, och vad utstrålar är lika viktigt som vad du säger.
Att få feedback från andra som tidigare skribent gav råd om ör ju också en bra idé. Idag finns det väl även tjänster man kan anlita för just de här problemen?’
Ett sätt att få höra svar på den fråga du bär runt på är att helt enkelt kontakta de HR-personer du blivit intervjuad av och be om uppriktig feedback på samtalet.
Det är förstås känsligt och du skulle behöva förklara att det inte handlar om missnöjd behandling i den specifika rekryteringen utan att du vill …förbättra dig.
Ingen annan kan egentligen veta svaret. Det är inte ens säkert att svaret är detsamma i de olika rekryteringsprocesser du varit aktiv i.
Är du bekväm med feedback och har några inom branchen som du litar på?
Det mest effektiva är nog att bara fråga efter feedback när du blir nekad. Själv brukar jag fråga efter feedback i slutet av varje intervju för att ge mig en andra chans om något har uppfattas knasigt från andra sidan.
Det kanske inte vore så dumt att kanske spela in några samtal och lyssna tillbaka och höra hur du låter i en intervju.
Hur CV och svar tas emot är nog ganska subjektivt. När vi anställer folk brukar det alltid vara delade meningar i hur CV och kompetensen tolkas. Däremot brukar attityd vara något som vi alltid kan vara eniga om.
Tackar för alla tips, jag har flera gånger kontaktat dom som hållit i rekryteringen och bett om feedback men det är väldigt sällan man fått något svar, har hänt att man svarat men då har det i regel varit helt generiska svar utan någon nyttig feedback till mig.
Det är helt klart så att jag inte överanstränger mig för att sälja in mig själv, jag är tydlig med vad jag är duktig på men också på vad jag är mindre bra på. Har alltid tänkt att i min bransch är det extremt viktigt med integritet och ärlighet då det är mycket kritiska verksamheter jag arbetar med.
Och så har jag ju ett CV där jag kan visa på att jag genomfört ett antal uppdrag med mycket goda resultat.
Jag blir själv irriterad när man rekryterar och man frågar kandidaten vad den är dålig på eller om den någon gång gjort något misstag och när kandidaten då inte svarar eller kan säga något man är dålig eller mindre bra på så blir mitt intryck att man är omogen, överdrivet försiktig eller inte anstränger sig tillräckligt på jobbet.
Det är klart man ska säga vad man är dålig på men det gäller att välja rätt saker och att uttrycka det på rätt sätt. Skulle säga att det är en av de svåraste frågorna på intervjuer och något jag alltid förbereder mig lite extra på innan intervjun.
En fundering jag har är om lönen kan vara ett hinder? De har en person med lång erfarenhet och med roller och arbetsplatser som troligen ger hög lön. Kan det vara så att de hellre går vidare med en person som kanske har lite sämre kompetens men där bakgrunden tydligt signalerar lägre löneanspråk?
Dvs, hur viktig är potentiella löneanspråk när man väljer ut vilka man vill gå vidare med?
I min bransch, och närliggande, så har jag märkt att det finns 2 typer av rekryteringar.
relations baserade rekryteringar där man anställer folk för att man har en koppling eller erfarenhet av dessa. Alternativt så vill man åt deras nätverk.
föryngrings rekryteringar som syftar att driva ner löner för personal där man är försiktigare med seniora och dyra rekryteringar jämförelsevis med yngre förmågor som jobbar och springer för en lägre peng.
Vissa bolag som jag har kontakter med/mot är mer fokuserad på lönekostnader än kompetenser då det är lättare att byta ut unga, flytta runt dem. Andra satsar mer på bevisad kvalité, med vetskapen om att personen i fråga är duktig och passar in i gruppen.
I ganska många fall så är det tyvärr så att en position i praktiken redan är tillsatt (man har redan ett tilltänkt namn, internt eller utifrån), och verksamheten behöver ta in fler intervjuer enbart för att följa praxis.
Vet inte om det har hänt dig eller om det är vanligt i din branch, men jag vet att det händer och jag tror att det är relativt vanligt.
Kan också vara så att du är för dyr. Men det bygger ju på att löneanspråk har diskuterats vid första intervjun.
Tror inte du i första hand ska tänka att det är din personlighet det är fel på, eller att du är dålig på intervjuer.
Om du är i ca 35-40 års åldern borde du vara attraktiv om det är en verksamhet där man presterar mer/bättre med erfarenhet. I många yrken börjar man inte plana ut som utförare förrän efter klart längre tid än så. Jag tyckte själv att jag fungerade bäst som utförare och seniort stöd till yngre kollegor när jag nått 45-50. Beror på yrkesområdet förstås.
Blev du bortvald redan innan lön diskuterats?.
En typ av svar som kan förstöra möjligheter om man sökt inom sitt område är exempelvis om man försöker lösa en speciellt typ av kompetens och kapacitet man har brist på. En sökande som har hyfsad kunskap och erfarenhet inom området men som hellre pratar om andra områden OCH lite överdrivet på frågan om var man ser sig arbeta med om 5 år pratar sig varm för att projektleda eller bli gruppchef kanske och visar mindre intresse för sitt eget expertområde dessutom kan vara ett stort minus.
Det betyder att den sökande kanske kan passa för företaget på sikt men inte löser rekryteringsmålet bra för utlyst tjänst.
Jag har inte haft det problemet själv som tur är. Jag blev headhuntad vid senaste AG bytet. Detta efter att ha druckit på tok för mycket whisky tillsammans med en av grundarna för bolaget på en tillverkares event utomlands.
Det som jag ser är i våra leverantörs- och distributionsled samt till viss del kring de konsulter som sitter ute hos kunderna, det är att dem byts ut för yngre och billigare förmågor vid diverse omstruktureringar.
Det kan man tycka vad man vill om, men det är tyvärr en trend med hög personalomsättning som jag ser det i min värld.
I sak så håller jag med dig om att man skall hålla sig till den roll som sökes, utveckling till andra roller kan man med fördel ta när man väl har jobbat där nått år.
Som fler har frågat - vilket löneanspråk anger du i förhållande till markanden/din branch/nisch?
Jag sökte ett arbete för länge sedan där jag av en slump fick reda på namnet på en av intervjuarna (som alltså inte var officiellt angivet) innan intervjuen.
Jag gjorde research på personen som dök upp i resultatlistor i fäktning(!). Läste på allt jag kunde om fäktning och under intervjun kom jag helt slumpmässigt in på att av mina kommande privata projekt var att lära mig fäktas.
Jag arbetade där i 4 år och blev god vän med fäktaren. Det blev aldrig någon fäktning för min del.
Jo, men det var i OS-tider och hade skrivits (i papperstidningarna!) om någon svensk som hade viss framgång, så jag kunde rida på den vågen om jag kommer ihåg allt korrekt.
Du behöver inte göra något fel alls. Det kan vara så att det du upplevt är resultatet av att bara kall-söka utan kontakter eller referenser på företaget där du söker jobb.
Så mitt tips är väl att odla nätverket så att du har kontakter på olika företag så du kan få draghjälp tex genom att HR kan kontakta någon på egna företaget för att få några ord om dig.
Införsäljningen till HR för jobbet är i min mening meningslös. Införsäljningen eller rykte inom sitt nätverk behöver ske före man söker jobb.
Kanske ett lite obekvämt svar, men: om du är säker på att du har rätt kompetens, och regelbundet får gå på intervjuer men inte kommer vidare, så finns möjligheten att du inte ger ett bra intryck i en intervjusituation. Och det är helt okej.
Jag har en väldigt hög tilltro till min kapacitet som yrkesperson. Jag är högpresterande, jobbar hårt, har en löneutveckling långt över genomsnittet, tidigare chefer brukar försöka rekrytera mig till nya arbetsplatser osv. Däremot vet jag att jag inte är särskilt bra vid intervjuer. Jag är lite obekväm med nya människor och jag avskyr småprat, så jag framstår säkert som något av en kuf.
Jag har lärt mig att det bästa sättet för mig att leta jobb är via kontakter. Jag upprätthåller kontakten med gamla chefer, kollegor och leverantörer. Folk som jobbat med mig och vet vad jag gör. När jag är sugen på att göra något nytt, lägger jag ut lite krokar via dem. Hittills har det löst sig väldigt bra varje gång.
Nu varierar det nog en del per bransch men jag upplever att arbetsmarknaden förändrats kraftigt de senaste åren. För egen del har jag tidigare alltid väldigt snabbt kommit till intervju p.g.a. bred kompetens i ett nischat område. De senaste åren har det helt förändrats, rekrytering verkar ha blivit en massmarknad där “alla” annonser ligger på LinkedIn och får hundratals sökande med AI-optimerade CV som utvärderas av rekryterarnas AI-verktyg innan nån människa ser dem. Ofta får man inte ens automatsvar eller nån återkoppling alls på ansökningar.
Jag såg nyligen ett inlägg från någon som rekryterar till roller inom forskningsvärlden som i stort sett kräver dubbla masters för att klara, även de drunknar i ansökningar och om jag minns rätt kunde de ha över 100 intervjuvärdiga kandidater varav kanske 25 var av typen helt enastående som garanterat hade fått jobbet förr om åren.
Allt har bara blivit ett enda stort lotteri även om du är en toppkandidat till en roll.
