Det håller jag med om och det är just därför jag ifrågasätter hur det går till idag med dessa aktiviteter. Sättet det är uppbyggt på gör att många barn hoppar av för det blir för seriöst, föräldrar orkar inte med för det kräver för mycket tid och engagemang, föräldrar som inte har det så ekonomiskt gynnsamt har inte råd osv.
Det måste ju finnas något sätt för barn som inte siktar på att bli nästa Maradona (jag vet jag är gammal) att få kunna få utöva idrott som är lustfylld och inte utgår ifrån föräldrarnas premisser. Det är som att föräldrarna tagit över det här helt och spårat ur… på barnens bekostnad.
Absolut! Fast inte för någon storstad eftersom jag inte bor i någon sådan. Jag gjorde ett litet räkneexempel för innebandy med 25 barn. Hallhyran för föreningar är 250-300 kr per timme. Två timmar i veckan höstterminen (from 1 sep), 3,5 månader eller 14 veckor blir sammanlagt 28 träningar. Kostnaden för hallhyra blir då 28*300= 8400 kr. Det borde bli en kostnad per barn på 336 kronor.
Vad kostar det då? Jo, prislappen är fem gånger högre (1500/barn) för en termin. Man får alltså in 37 500 men har bara kostnader för 8 400 för hallhyran. Man har alltså 29 100 kr till övers och visst, det är fler saker som kostar pengar men nästan 30 000 spänn borde räcka med råge. Trots denna ekonomi så pratas det ändå om hur man ska kunna dra in ännu mer pengar. Jag förstår inte alls varför det skulle behövas. De borde snarare sänka medlemsavgiften till en tredjedel!
Tacksamhet till tränarna som jobbar ideellt, ja! Tacksamhet till föreningen som tar hutlöst betalt, nej! Någonstans försvinner det en jäkla massa pengar. Oklart vart de hamnar. Hade gärna sett att de som ställer som som tränare kan få en slant, men jag tycker inte pengarna ska landa i ett svart hål.
I mina barns föreningar brukar ekonomin redovisas öppet på föräldramöte. I det bredare perspektivet går det att läsa föreningens årsredovisning om man nu orkar det.
Det brukar inte vara särskilt komplicerat.
Det låter lovande och inget jag visste om men det kanske kommer sådan information så småningom från föreningen. Föräldramöte trodde jag bara fanns för skolor. Det var aldrig några sådana möten när jag var barn men även där har väl tiderna förändrats. Hur som helst väldigt positivt om man svart på vitt får se lagets ekonomi!
Alla mina barns olika lag och föreningar i fyra olika sporter som någon av barnen provat (fotboll, frigymnastik, karate och simning) har haft föräldramöten i någon form, plus olika kommunikationskanaler som t ex WhatsApp, email och en kalender i form av SportAdmin- appen. De ”bra” föreningarna har helt klart skött kommunikationen snyggast men om man som förälder lyckas missa något av detta är man rejält oengagerad.
Prova någon annan förening som har lite koll på läget.
Jag/vi är ny hyfsat nya i det här och tänkte testa nu att prova på dessa organiserade idrotter för att se om det är något för oss. Kör den här terminen som ett slags test och funkar det inte får vi hitta på något annat. Annan förening är inte aktuellt då barnet gärna vill vara med i samma lag som sina kompisar. En annan variant hade varit att jag själv engagerar mig och försöker dra ihop en egen förening som är billig, enkel och rolig för barnen. Det är kräver ju dock att man måste konkurrera om de barn som finns i den stora föreningen vilket känns som det skulle bli dålig stämning och ta mycket energi.
Alla föreningar skall ha årsmöte där ekonomin redovisas.
Leta rätt på senaste årsmötesprotokoll och gå igenom ekonomin för att få lite kött på benen.
Gå därefter på nästa årsmöte och ifrågasätt om något verkar konstigt.
Du kan också engagera dig som hjälpledare i dina barns lag för att få mer direkt insikt i det praktiska.
Idrottslivet bärs upp av engagerade ideella krafter.
Själv har både jag och min fru mer än 10 år av nedlagd tid som tränare och ledare på olika håll i flera lag och idrotter.
Det är en unik möjlighet att komma nära barnens verklighet och lära känna deras vänner och i bästa fall vänners föräldrar.
Jepp. Även jag, en notorisk introvert med genuint ointresse av att socialisera mig med fotbollsmorsorna, kan se fördelen med att veta vilka barnen frotterar sig med.
Det kan krävas fler försök, olika sporter och vid olika tillfällen för att barnen ska fastna. Och det spelar egentligen inte så stor roll om telningen gillar innebandy, fotboll eller orientering bara det stimulerar till rörelse.
Men det är sååååå värt det när de väl fastnar.
Alla de där skjutsningarna eller bingolotteförsäljningarna bleknar när det mångdubblar sannolikheten för att ens barn blir rörligt, icke överviktigt, lär sig funka i grupp, får mängder av vänner och dessutom inte orkar eller hinner hänga på stan och hitta på skit i tonåren.
En svårslagen investering helt enkelt.
Detta måste ju vara en av de absolut största vinsterna, att inte ungarna blir ostimulerade och hittar på skit med vänner på kvällarna istället. Bättre att planera in massa aktiviteter för sina ungar så de inte hinner tänka och inte blir rastlösa.
Tänka får väl kidsen göra, men jag tror benhårt på tesen att man blir som man umgås. Det begriper inte en tonåring, men det är vårt uppdrag som föräldrar att orka styra upp det där.
Jag kommer försöka lotsa min avkomma till aktiviteter och utbildning som i möjligaste mån är fritt från idioter. Sport är ju inte en intellektuell övning, särskilt inte fotboll, men det är ändå svårt att hänga utanför McDonalds samtidigt som man ska ha träning.
Vadå seriöst, det är som det varit alltid. Nu dyker ungar inte upp på träningar osv för de har så mycket annat, eller föräldrarna har det så de hinner inte med. Kanske många barn har för MÅNGA aktiviteter, det kan stämma men att aktiviteterna är för mycekt håller jag inte med om.
Skolarbetet är helt klart mer krävande märker jag och tar mer tid.
När jag höll på med ungdomsidrott var det fler träningar i veckan. Så fort de kommer upp en bit och man börjar tävla så blir det många träningspass, det är inget nytt. Jag försökte ett tag med 2-3 idrotter men det blev varken hackat eller malet med 2 pass per idrott i veckan. Jag höll på så högstadiet ut.
Ja, ekonomin ska jag absolut kolla upp på något sätt, särskilt om försöker krama ur ännu mer pengar i form av diverse ideella insatser. Jag har sedan barnsben en ganska negativ inställning till föreningsidrott för barn och det verkar inte blivit bättre, snarare tvärtom. Kommer nog ha svårt för att engagera mig i något där jag är på ett helt annat plan. Frågan är snarare hur länge vi barn och föräldrar kommer stå ut.
Mina barn gillar att leka och gärna ute med kompisar. De är sociala och bangar aldrig på att leka om någon kompis knackar på. Problemet är ju dock att nu efter sommaren så har allt dessa aktiviteter dykt upp så de flesta kompisarna ska släpas kors och tvärs på planerade aktiviteter så det finns väldigt lite möjlighet att leka. Så där har du rätt. Proppar man inte schemat fullt med aktiviteter under vintern blir det svårt med rörelse. Mina barn är dock inte sådär jätteintresserade av idrott och särskilt inte när det kommer till den där idrottsjargonen där det är mer handlar om att tävla, köra över varandra, armbågas och göra mål snarare än att ha leka och ha kul. Ju mer sådant desto mindre sannolikhet att barnen kommer fastna för idrott. Därför tycker jag det är så trist att det inte finns alternativ där det är mer avslappnat, fritt och lustfyllt.
Bara en sån sak att redan från årskurs ett ska barnen delas upp i pojkar och flickor. Varför det? Låt dem ha kul tillsammans! Nej, det går inte. De ska veta sin plats och att det är VM de ska sikta på. Inget annat!
Jag har inget emot att de som ställer upp får en slant, men det behövs inte en hel armada av människor. Om det inte är någon som ställer så är det fine för mig också. Nästan bara bättre om de inte är några sådana här aktiviteter alls för då kommer det finnas fler barn som vill leka på kvällarna istället för att flänga runt i idrottshallar hela tiden.
Jag pratar främst om små barn nu, men även bland större barn tycker jag alltid det varit onödigt tävlingsinriktat vilket tog död på mitt intresse för föreningsidrott ungefär där i högstadiet. Varför kan det inte bara få vara en rolig fritidssyssla? Varför kan man inte få idrotta för att få träffa sina vänner och ha lite kul? Varför måste fokus vara VM?
