Usch nej.
Haft jobb där det var stiltje eller bara trista uppgifter en lång period. Man lider verkligen. Glor på klockan frekvent på eftermiddagen.
Spelar ingen roll hur hög lönen är. Bara att lämna skeppet innan man ruttnar helt inombords.
Men det är ju inte fråga om att bara gå ner i lön, avvägningen är ju (vanligen) mellan ett jobb med hög lön men mycket stress, arbetstid och ansvar och ett annat med visserligen lägre lön men mindre stress och mer fritid. Ingen väljer väl mellan två likadana jobb där ett betalar mindre…
Man kan definitivt träna om en del av sin smak för pengar mot att smaka på att ha tid och energi att leva istället. (Fast det är ju mycket enklare om man ser till att aldrig få så stor smak för pengar till att börja med.)
2 gillningar
Hur säker är du på detta? 90%? 50%? Många jobb kan vara väldigt annorlunda mot vad man får höra på anställningsintervjuerna.
Det som känns tråkigt eller trist, är det något av det som går att förändra?
Kommer det jobbet kunna leda till roligare och ännu bättre betalda jobb i framtiden?
100% säker. Går inte att förändra. Leder troligen inte till något roligare jobb längre fram, bara högre lön.
Det tråkiga för mig är att det välbetalda jobbet förvisso innebär stort ansvar, men det är väldigt slappt med mycket frihet, men stor stress på grund av tristess. Det andra jobbet innebär mer stress av arbetsuppgifterna, pendlande och liknande, men också ingen eller minimal stress från tristess.
Tack för alla svar!
Om jag läser hela tråden nu så innebär det högre betalda jobbet alltså detta:
- 48 000 kr mer lön, som kommer öka på sikt.
- Fritt att jobba hemifrån 100%, ingen pendling.
- Mycket frihet.
Vad vill du få ut av ditt jobb och din karriär? Skulle du kunna se jobbet som en plikt eller en tjänst du utför som du inte behöver brinna för? Kan du få utmaningar och intressanta saker gjorda utanför jobbet istället?
Är du säker på att liknande jobb kommer vara lika tråkiga?
För många hade det högbetalda jobbet varit ett guldläge. Själv hade jag nog känt att jag kastat bort min potential om jag gått ner 50% i lön, om mitt jobb nu inte var min ultimata passion och livsstil som jag kunnat göra gratis.
1 gillning
Huvudet på spiken. Jag lyckas inte hitta nog med saker utanför som gör det värt att sitta av tristessen.
Jag är säker på att andra erbjudanden framöver kommer vara mer av samma.
jag känner också som du, det känns dumt att kasta bort en sån här chans, men jag har också omöjligt att föreställa mig att jobba på det högre betalda jobbet längre än högst 3 månader. Därför ville jag ha lite resonemang från kollektivet även om det i slutändan är väldigt individuellt.
Om du är så säker på att du inte kan tänka dig mer än 3 mån och att det inte ger andra fördelar i förlägningen är väl saken biff, ta jobbet med lägre lön.
1 gillning
Hur kan ett jobb med 100tkr/mån vara lökigt? Förklara gärna utan att lämna för mycket detaljer 
Från andra som jag har haft samtal med:
- Ger inte längre någon utmaning (tråkigt, inget omväxling, ingen utveckling)
- Innebär mycket resor, borta från familjen, missar barnens uppväxt, missar relation med barn (som en person sa, hade jag jobbat nu, hade jag inte haft möjlighet att följa med min son att köpa skjorta till min pappas begravning )
- Innebär t.ex. rapportering till higher-ups i andra länder
- Kultur som man inte trivs med
- Mycket prestige eller människor man inte gillar
- Man blir indragen i politiska spel och positionering
- Marginalnyttan med mer pengar minskar
Rent generellt uppfyller det inte ens värdering / grundläggande karaktärsdrag / livsintention (det vi pratar på Patreon om just nu). Väldigt vanligt.
8 gillningar
@Rinc - jag förstår funderingarna och har mycket empati med det.
Du är inte ensam. Mer än en gång har jag haft samtal med folk i communityn om detta. Någon beskrev det som golden handcuffs och jag håller med.
Vanliga funderingar kommer ju också kring känslor som t.ex. skam, typ:
Här har jag fått denna chansen, tjänar mer i månaden än vad många tjänar under flera månader och år, och så funderar jag på att tacka nej.
Nästan att det ibland kommer funderingar som: “vem tror man att man är?”.
Frågan som jag brukar ställa i dessa sammanhang (@moad) är egentligen bättre än mig på detta, men är t.ex.
Så vad är marginalnyttan av mer pengar i ditt liv?
Kommer de ytterligare pengarna / karriärsteget innebära något mer i ditt liv som du inte redan har?
Min upplevelse är att man ofta kör “one more year” i 2-3 år från att funderingarna kommer tills dess att man blir less och tar steget. Där verkar du ju redan vara mer inne. Så om jag får kommer vara part i målet:
- Gör de två övningarna kring “värderingar” och “grundläggande karaktärsdrag” samt “livshjulet” som ligger ute i vår patreon-community.
Därefter ställer du beslutet i det rastret, stående i värderingarna så blir det ganska uppenbart vad svaret borde bli. 
Lycka till med ditt beslut - oavsett vilket det blir. Du är varken först eller sist i dina funderingar.
2 gillningar
Jag som större delen av mitt yrkesliv har varit i kollektivtrafikens tjänst har sån respekt för trafikutövarna, speciellt de som framför fordonen. Bara det där med tillgång till toaletten. Jag tror att de flesta kontorsråttorna inte förstår hur det påverkar en psykiskt. Förarnas löner måste höjas rejält, för vem kommer vilja ha ett arbete som kräver att man har ett schema att passa och alltid vara på plats. De flesta inkl jag vill ju sitta hemma i kammaren och filosofiera. =).
4 gillningar
Jag hade tagit jobbet om jag hade känt att det gav mig a) pengar jag villhövde eller b) en skjuts i karriären.
Du kan alltid byta jobb efter ett par år om det visar sig vara trist. Då byter du antagligen till något i samma löneliga.
1 gillning
Mark Twain har fått cred för
Twenty years from now you will be more disappointed by the things you didn’t do than by the ones you did.
4 gillningar
Snacka om lyx till problem, medan här är man knegare och ser fram emot 5,5 kr / timmen i höjning till maj månad
De 3 punkterna stämmer här. Vem är jag som tackar nej till något sånt och pengarna samt karriärsteget innebär i princip ingenting jag inte redan har.
Det har redan blivit några ”one more year”, men nu känns det tufft med ytterligare år. Tack för att du pekade ut de självklarheterna, ibland kan man inte själv komma fram till det.
1 gillning
Ja, det är ju helt förståeligt att tänka så. Min upplevelse är dock att problem ofta upplevs som känslomässigt lika jobbiga för den som har dem, oavsett mängden pengar.
Problemet är att det är inte lika socialt accepterat och okej att ha problem när det gäller mycket pengar. Något jag och @moad pratar om i flera avsnitt, t.ex. problem när pengar inte är ett problem.
Det är ju något vi också tar upp i rikedomstrappan där - något överdrivet alla som är på ett trappsteg under en själv “borde bara skärpa sig” och alla ovanför “bör ju inte klaga för att deras problem kan man lösa med pengar”.
Nu vet jag att det inte var så du menade det @tano, men jag vill bara lyfta det generellt för att försöka skapa en större föreståelse för varandra.
2 gillningar
Det skulle exempelvis kunna vara att man är specialist på jour. Ingenting händer den största delen av tiden, men likväl måste man alltid vara tillgänglig. Det fungerar ju ett år eller två, men i längden?
det finns gott om liknande uppgifter med samma problematik.
2 gillningar
Antar du syftar på specialistläkare då?
Finns det gott om kneg med för hög lön och låga krav?!
1 gillning