Lönen är en faktor, arbetstiden är en faktor, flexibiliteten är en faktor. Det beror helt enkelt var man är i livet och vilken livssituation/livsstil som man trivs i. Fritiden är något som värderas högre och högre ju äldre man blir har jag märkt. Jag är på jakt ett nytt arbete och jag märker bland annonserna att, visst kan jag tjäna 5k-10k mer, men priset är att då måste jag kunna fakturera kund för alla timmar i veckan. I min nuvarande tjänst så är det mer fritt. Jag styr mina dagar och vad jag vill fokusera på. Jag har förtroende arbetstid. Det är svårt att sätta en prislapp på det, men lönen måste upp bra mycket mer för att det ska vara värt att byta.
Kraven är oftast inte låga, men inte lika tydliga som i andra jobb.
exempel kan vara att få i uppdrag att strukturera om en verksamhet eller process och ge förslag efter 6 månader. I många fall kan man ta det lite halvlugnt hela tiden, men har man inget förslag när tiden gått blir det inte roligt.
Man kan granska kärnkraftverksdokumentation eller andra kritiska verksamheter.
Kraven beror förstås på vilket jobb man har.
Livet är för kort för att i onödan gå och vantrivas i vardagen för pengar man faktiskt inte behöver. Dyrast vanor när man dör vinner faktiskt inte.
Tror man vänjer sig mkt fort vid ändrad standard.
Meningsfullt liv handlar nog för de flesta av oss som bor i ett tryggt land istället till 95% om meningsfulla relationer och vad som försigår i vårt huvud. Dessa ting kan pengar bara påverka marginellt.
Jag jobbar aktivt på att så mkt som möjligt frikoppla min nöjdhet från konsumtion. Det tycker jag är en sundare och mer imponerande ambition. 100 år av företagsdriven hjärntvätt har gjort oss imponerande ha-galna, och folksjälen skulle må bra av en rejäl detox.
Låter otroligt att få 100tkr/mån för det men vad vet man det kanske existerar. Jag landar nog kring ~80tkr/mån i år och om någon visar mig ett lökigt som ger 100tkr är jag på ![]()
Kanske lite kontroversiellt men för mig låter Jobb 1 som en no-brained ”ja tack”
Om du känner att det påverkar hälsan kan du alltid byta. Det är oftast lätt att gå ner i hierarkin och ta ett mer operativt jobb
Jobb 2 låter enligt nedan inte som en dans på rosor heller, och kanske inte heller att du är helt säker på att det är så mycket bättre att det är värt 50% pay cut. Gräset är ofta inte grönare på andra sidan, även om det ibland kan kännas så
Tror du slår huvudet på spiken nedan.
Du är interim så jag hade tagit jobbet och känt på det. Kanske det känns annorlunda när det är ”ditt” och du kanske kan forma det också till något bättre? ![]()
Om du fortfarande tycker det känns helt fel efter 1-2 år eller om hälsan känns i fara så byt då, direkt. Då vet du dessutom att jobb 1 verkligen inte är för dig. Och du är X hundra tusen rikare som plåster på såren.
Så tänker jag åtminstone. Stort lycka till ![]()
Tackar! Jag har redan gjort de 1-2 åren som interim på denna plats för att både ha tjänat de extra pengarna och veta att det inte blir någon förändring i arbetsuppgifter. Nu hamnar jag dock i valet att fortsätta eller byta till något annat.
Du är också rätt ute i att jag söker en mer operativ roll nu och den möjligheten finns ej på det företaget. Jobb 2 är mer operativt.
Risken blir att man byter ner sig till något men sen inser att nästan alla jobb är mer eller mindre ett lidande. Jag skulle inte byta ner mig om det inte handlade om att få typ total frihet i hur jag spenderar min arbetstid, t.ex. vara egenföretagare.
Mitt svar skulle vara att du behöver avväga vad som känns bäst för dig i nuet och vad som passar bäst med din plan. Om din plan är att tjäna mycket pengar och investera för att så snart som möjligt göra en FIRE så kan det bättre betalda jobbet vara det bästa alternativet. Men om du har ett långsiktigt sparande och med det lägre betalda jobbet kan uppfylla dina sparmål så kan det vara det bättre alternativet.
Som kontext så vill jag tillägga att jag arbetar som Arbetsförmedlare och dagligen pratar med personer som har varit tvungna att sjukskriva sig på grund av utbrändhet och sedan aldrig kommit tillbaka till att kunna arbeta i samma utsträckning som förut. Att du redan nu känner dig skeptisk till att du skulle orka med det högre betalda jobbet kan vara en varningssignal.
Det är absolut viktigt att tänka på framtiden, spara, investera och ha en bra inkomst. Men det ska aldrig komma på bekostnad av din hälsa. Och mental hälsa är i långa loppet precis lika viktig som fysisk hälsa.
En inkomst på 50 000 i månaden är fortfarande en bra lön som ligger över medellönen i Sverige.
Glöm inte att du också ska leva i nuet. Exempelvis har det ju diskuterats här på RikaTillsammans att många går i fällan och sparar för mycket och inte tänker på att behovet av pengar ofta minskar med åldern och istället tummar för mycket på sin livskvalitet nu och fokuserar enbart på framtiden.
Nu kanske det låter som att jag rekommenderar dig att ta det lägre betalda jobbet över det högre betalda, men det är inte det jag menar. Mitt råd är, tänk på vad din plan för framtiden är och jämför sparande och nutida livskvalitet.
Jamen då har du ju svaret ![]()
Bra att du “tog tillbaka” lite i alla fall. Med inställningen du först visade till vad som är softa jobb diskvalificerade du dig från att delta i seriösa diskussioner kring arbetsmarknaden, tycker jag.
Stort ansvar, press och psykisk stress kan man dock ha även med en mer normal lön. Är ganska säker på att poliser kan känna alla de sakerna. Som lärare kan det också vara pressande att bli slagen varje dag och även barn kan vara ganska starka när de är arga!
Man borde inte bli slagen av barnen och händer det borde skolan agera med full kraft för att stävja det.
Det kan man absolut tycka men att man tycker det hjälper ju inte, tyvärr.
Nej det som hjälper är rektorer och politiker som slutar gömma sig och börjar göra vad de har betalt för; se till att lärare får vara lärare, att barn som vill och kan lära sig ges trygghet att göra det, och att hänsynslösa barn och föräldrar slutar tillåtas att förstöra för alla andra. Det vore inte ens svårt.
Vi hade obs-klasser av en anledning och den anledningen har inte blivit mindre utan snarare exploderat. Jag är så trött på alla oansvariga pk-”professionella” som offrar barn (och lärare) på sitt godhetsaltare.
Hade varit bättre om det gick att ta anställningen på 98.000 kr i månaden och sen leja bort arbetet för mindre än halva lönen men det går nog inte.
Tänker på en härva där över hundra tidningsbud anställde migranter för halva lönen. Den slutade dock ganska illa vilket ledde till att tidningsbuden inte fick jobba kvar.
Håller med.
Det krävs att politiker, och skattebetalare, är beredda att göra det som krävs.
Superenkelt i teorin men svårare i praktiken.
Jag hör andra prata om ha roligt på jobbet, själv jobbar jag för pengarna. Jag har annat att fylla mina dagar med om jag varit ekonomisk oberoende. (inte snål Fire, möjligen Fat Fire)
Jag värderar hög lön mer än trevlig stämning, med åren (är nu 50 fyllda) så har detta lett till att jag nu har ett “soft” jobb med bra arbetsförhållanden OCH hög lön. Men hade jag blivit tvungen att välja så är det den höga lönen 100%
Till att börja med: bländas inte av summan. 98k är helt enkelt inte så mycket pengar. Man måste upp emot 250k för “ett liv i lyx”. Du kommer till brytpunkten i jobb 2 och därefter.får du skatta bort den största delen i jobb 1. Sedan verkar det ändå finnas skäl att ta jobb 1. Ska du ändå ta jobb 1 för pengarna, så är det endast om du ska spara allt för en FIRE.
Hej,
Mina bröder har höga löner, omkring 80 000 respektive 100 000 kronor i månaden, men lever också med mycket stress.
Som beteendevetare skulle jag säga att svaret på din fråga på ett sätt är enkelt, men samtidigt svårt. Logiskt sett är det enkelt, du känner redan nu att du inte kommer må bra av jobbet, trots den höga lönen.
Därför är svaret egentligen ganska tydligt: att tacka nej till jobbet med 98 000 kronor i lön. Att ha ångest och må dåligt över sitt arbete, oavsett lön, är inte hållbart, varken fysiskt eller psykiskt.
Att istället tacka ja till jobbet med lägre lön kan kännas svårt, särskilt när det handlar om en så stor skillnad. Men om du som det verkar, tror att du kommer må bättre i den rollen, så är det ett val som på sikt är betydligt mer värt än en högre inkomst.
Välmående väger i längden tyngre än lön även om det kan vara svårt att genomföra.
Hopas det löser sig ![]()
Personligen kan jag svara att jag har bytt fyra gång för en job till mer eller mindre likadant, och har fått mindre lön - men har fått någonting annat i stället, och i slutändan, det räknas för mig.
Jag har träffat för många som inte trivs på jobbet.
Pengarna är bra, att må bra är bättre.
För min egen del har hälsan kommit att bli väldigt mycket viktigare. Både det fysiska och psykiska välmåendet måste vägas in. Mår man dåligt på jobbet så kommer det att påverka allting annat också. Det går inte att väga upp med pengar.
Man kan ju dock se det som att jobbet ska vara något man gör för att möjliggöra något annat. Du låter ganska mycket som en karriärmänniska, men du känner dig osäker på vilken karriär du ska göra?
Om du kollar utanför det, vilket av jobben känns som de faktiskt gör ditt jobb rikare på annat än pengar?