Intressant att det finns någon koncensus att få pengar skulle sabba drivkraften. Finns det något stöd bakom eller är det bara en uppfattning ni har?
1 gillning
Vi började faktiskt med separata ISK för olika ändamål. Alla hade samma innehav, så jag fann separeringen mest att vara onödig mental gymnastik.
Jag har också låg tilltro till “7% avkastning över tid” framgent för att det varit så historiskt. Går börsen skit vill jag inte ge en hundring och säga “det räcker till en kebabrulle”. Och går marknaden fantastiskt vill jag inte ge tillräckligt för en fyra på Östermalm. Därför har vi ingen specifik summa, utan istället bara planerar för att hjälpa till med första boendet.
2 gillningar
Instämmer, det är helt klart ett lyxproblem. Nä bostadsmarknaden kan ju stå hur som, särskilt om man vill plugga i ex Stockholm, då lär ju det behövas en del.
Bra inspel. Det som är funderingarna är lite om vi skulle ha en summa eller ett tydligare mål.
Bra fråga!
Utan källhänvisning så är det något jag uppfattat, behöver inte vara pengar bara, utan mer att om allt bara kommer till dig så tappar du till viss del förmågan att lösa det själv. Om någon alltid städar upp/betalar eller vad det nu är så ställs du aldrig inför situationer att lösa (lite hårdraget) om du inte har utvecklat den inre motivation för det.
Sen helt bara byggt på iakttagelser, barn/ungdomar som jag sett fått mkt gratis förväntar sig ofta att det ska fortsätta serveras, men i det finns såklart flera faktorer som uppfostran etc.
Nu var det inte mig du citerade, men tar mig friheten att svara utifrån min synpunkt.
Jag själv fick pengar i handen när jag fyllde 18. De användes till fest, sprit, droger, resor m.m. Problemet var att ingen hade pratat med mig om pengar på det sättet för att få en bredare syn kring ekonomi. Jag förstod inte vikten av att spara och vara långsiktig kring bostad, buffert, pension eller sådant.
Jag vill inte att mina barn ska gå ut i vuxenlivet med samma syn som jag och jag försöker att implementera ett visst tankesätt, konsekvenser kring olika val, att man får unna sig och samtidigt spara, att tryggheten är viktig.
Det är alltså inte pengarna i sig som jag tror är problemet, utan tankesättet kring saker&ting.
Precis som att jag kommer uppmuntra ”om du dammsuger hemmet, så kan du få den 100-lappen du efterfrågar” så kommer jag också att vara där och erbjuda hjälp vid flytt, bostad, körkort m.m
Det jag inte vill däremot, är att barnen bara ska förvänta sig att få pengar, utan att det är upp till dom att göra jobbet och ta sig själva dit de vill i livet.
Det är alltså således det pedagogiska bakom besluten jag eftersträvar 
5 gillningar
Så båda är överens om att det inte är pengarna som är problemet. Det handlar istället om uppfostran och personliga egenskaper. Så tycker det är konstigt att man ändå hävdar att det skulle påverka drivkraften. Personligen fick jag en ganska bra summa redan innan jag fyllde 18 och har inte problem med ”drivkraft” och inte heller brände jag pengarna, men jag fick ganska mycket kunskap om ekonomi under uppväxten.
3 gillningar
För min del symboliserar det att ta mitt ansvar och göra mina barn så redo de kan bli för vuxenvärlden. Drivkraft däremot har jag inte nämnt.
3 gillningar
Jag tänker att det är svårt att veta innan man är framme 
Jag tycker vi gör ett fullgott jobb här hemma med att fostra för att ha drivkraft etc, men sen kan massa hända. Jag tänker att det är en kombination.
Det kan ju ses som att jag inte litar på mitt barns förmåga, men snarare är det nog min egen förmåga att skapa de förutsättningarna. Står jag där med en 18 åring som visar sig vara den mest ekonomiskt rationella så kan jag säkert dänga ut allt direkt
2 gillningar
Jag fick också pengarna när jag var 18 men rörde dem inte på 5 år. Ingen kunskap om ekonomi alls. Ingen i min släkt (vad jag vet) sysslade med aktier så dit hittade jag på egen väg. Jobbade heller aldrig några sommarjobb före 18 års ålder utan njöt av sommarloven med vännerna.
Det barnspar jag fick ta över var enligt min uppfattning livsförändrande. …eller snarare det jag gjorde med pengarna. Jag och en kollega sade upp oss och flyttade till Australien (vi var 22 och 24 år gamla). Ett av de bästa besluten jag gjort i mitt liv. Banade senare iväg för en 15 årig karriär utomlands även om själva vistelsen i Australien och Nya Zeeland mest bestod av fest och upplevelser. Vidgade mina vyer rätt så rejält.
Däremot anser jag att 18 år många gånger är för tidigt. Många är inte mogna att ta emot en stor summa pengar i den åldern. Därav sparar jag, till skillnad från mina föräldrar, inte i barnens namn.
3 gillningar
Denna biten håller jag med om men tycker man borde känna sina barn väl nog för att ha en känsla av vad de kommer göra med pengarna. Känner man att de kommer festa upp det, ge inte allt utan ge en delsumma för att se hur det går en ”lekhink” som man uttrycker det här.
2 gillningar
En klok poäng, jag hoppas för egen del att mitt barn kommer vilja resa, festa och göra en del “dumma” saker för en del av pengarna. Tror att dessa upplevelser i många fall är stora investeringar i livet, även om man kanske inte ser detta som det mest rationella att lägga en del av pengarna på. Klart likställbart med en lekhink/upplevelsehink även om det blir ur ett annat perspektiv.
2 gillningar
För min del är det egen erfarenhet. Har själv växt upp fattigt och därifrån kommer mycket av min drivkraft. Sen är det många jag känner som fått just mycket pengar serverat till dem och de har både tappat drivkraft och livsgnista av det.
Strong men creates good times, good times creates weak men, weak men creates bad times, bad times creates strong men.
Finns säkert mycket forskning kring det. Men jag lutar mig mot egen erfarenhet och sunt förnuft 
1 gillning
Låter mer som du vill framhäva dig själv. Jag kröp fram från slummen och tog mig upp hit genom hårt jobb. Lite amerikanska drömmen stuk.
Ditt driv behöver inte ha något med det att göra. De du såg slösa bort det de fått hade antagligen gått samma öde tillmötes även utan pengarna.
På vilket sätt vill jag framhäva mig själv? Förklara gärna vad jag vill och vad min agenda är
Du kanske tänker citatet? Det var inte för att framhäva mig själv 
. Det var för att lyfta ett klassiskt citat som svar på din frågeställning.
Framgång beror på mer än bara pengar. Egen drivkraft, personliga tillgångar (IQ, EQ, fysik och mentalt tillstånd) och mycket annat. Tex så är stöttande och kärleksfulla föräldrar avsevärt mer avgörande än pengar.
Att lägga en klumpsumma framför en 18 åring skadar mer än att göra nytta i min mening. Man kan uppmuntra och motivera ett barn betydligt bättre än så. Det var min poäng. Och det jag ville framhäva.
1 gillning
Det är del av skälen till att vi inte sparar i barnets namn, svårt att veta hur det blir långt fram. Men att test med en del av pengarna är ju en bra väg!
Jag är ganska säker på att uppfostran är den viktigaste delen.
Många kan säkert få en ökad drivkraft av att få ett större belopp. Om man får t.ex. 800tkr kan det finnas en stor drivkraft att få ihop den första miljonen och sparandet kan få en bra skjuts.
Det beror förstås på hur man är, vilket till stor del beror på vilken uppfostran man har fått. Om man gillar att göra av med pengar är det kanske dumt att få för mycket på en gång. Jag tycker att sparandet är minst lika roligt som spenderandet!
1 gillning
Växte upp med 3 syskon. Vi hade alla barnspar.
-89 Min storebror la sin på hög och köpte bostad vid ~30ish
-91 Jag köpte bostad efter pluggen ~25ish
-95 Min lillasyster körde ett år utomlands i USA vilket till stor del bekostades själv, även om värdfamiljen stod för boende.
-99 Lillbrorsan drog till Asien och alperna och gissningsvis söp bort majoriteten.
Samma uppväxt, olika genom uppväxten i livet. Nog var mor å far rika nog när jag blev stor, även om de vände på varenda krona när jag var <10.
Vi gjorde ofta jobb i hemmet för timpeng och motiverades att jobba för att köpa det vi ville ha.
Har själv (snart) 2 barn. Barnsparar 400SEK sedan de dubbla röda strecken på pinnen.
Sparar i KF i mitt namn med dem som arvtagare. - Vilket innebär att jag styr över pengarna, men skulle det hända något så skulle det vara tydligt att det är ämnat åt dem.
Har inga planer på att undanhålla att vi sparat för dem, men det betyder inte att de behöver veta hur mycket.
Blandade indexfonder likt RT’s generella upplägg.
Bör landa på ca 155k när de är 20ish. Inte en förmögenhet, men tillräckligt för att hjälpa med en handpenning kanske.
Sparar separat för vardera barn (3 års skillnad) och ser det inte som något annat än “that’s life” om det skiljer sig. Skulle det vara överdrivet stor skillnad pga en bankkollaps lite innan kanske man skjuter till något bara för att jämna ut det lite.
Tror på att promota att börja jobba (lite) i tidig ålder. Allting från hemmet till sommarjobb. Att motivera och visa värdet samt hur man hanterar pengar.
Har även en tanke som jag inte helt fått i klarhet i; Lite av die with zero och njuta av den åldern man har. Jag bodde i storstad under plugget, men kände inte att jag hade råd att gå på konserter tex. Sånt skulle jag vilja stödja med. Jag vill inte att mina barn ska bränna bort de bästa åren för att de måste knöga, om de kan ha ett alternativ. Kanske går lite pengar dit då. Eller från egen kassa. De kanske kan se det som ett “lån” från framtiden?
2 gillningar
Någon har inte läst @janbolmesons bok 
För mig är det erfarenhet genom att ha studerat omgivningen och logik. Sedan finns det amerikanska studier på att förmögenheter (men då talar vi om helt andra belopp) är borta efter andra generationen i 75% av fallen och efter tredje generationen i 90% av fallen eller något i den stilen.
Jag har många syskon, vi har fått i princip identisk uppfostran - vi är otroligt olika både gällande ekonomi men även på andra områden. Så att det gick bra för dig innebär inte att det är en bra idé…
En del kan gå direkt till en 1200 kubik MC utan att ens ha suttit på en moped tidigare utan problem, men det är inget jag skulle rekommendera som en generell regel. På samma vis behöver man växa in i sitt kapital, få ihop sina första 100k på egen hand och kunna känna att det är mycket pengar. När man sedan lärt sig hur det fungerar och kommer upp i någon miljon så gör det inget om det dimper ner någon eller några miljoner till eftersom man redan har bollen i rullning.
Det här är nog väldigt olika hushåll till hushåll. Men i vårt hushåll så har vi ingen klar slutsumma som vi sparar mot, utan vi har en månadspott som vi avsätter till barnen i en global indexfond (allt under våra namn).
Det enda som är klart för tillfället är summan per månad och tiden. Vi tänker långsiktigt här så sparhorisonten är 18 år.
Därefter slutar vi nog att peta in pengar, utan då får kapitalet komma till användning. Tanken är att pengarna skall främst finnas som support för bostad vid t.ex. utbildning. Jag vill inte att mina barn ska behöva ha samma problematik som jag hade med bostad vid ev. universitetsstudier.
Vi har inga planer på att avslöja detta sparande till barnen, då det är en ansenlig summa. Utan vi finns där i bakgrunden som ekonomiskt stöd.
Viktigt i allt detta är deras egna drivkraft, att visa framfötterna & ha en sund ekonomisk grund att stå på. Ingen klumpsumma kommer att lämnas över, då jag anser att man vid 18-års ålder inte är kapabel till att hantera detta.
Mvh,
1 gillning