Kände eller var det faktiskt så att du inte hade råd? Att du inte riktigt fått klarhet i frågan förstår jag eftersom det är FOMO a.k.a gift.
Och det är just det jag säger denna drivkraft ni pratar om har inget med att få pengar att göra. Man kommer inte få högre drivkraft av att inte få pengar. Har man drivkraft så har det ingen betydelse om man får pengar eller inte. Sen kan ens driv ändras med tiden men att drivkraften skulle försvinna av att få pengar tror jag är något ni hittat på.
Angående rika som slösar upp arv då är frågan gör de det i större utsträckning än folk i allmänhet? Eller är det bara det sticker ut när det handlar om mycket pengar? Det är inte ovanligt att vanliga personer som ärver en liten summa super upp allt direkt varför skulle just rika skilja sig på den punkten? Skulle snarare tro att det är färre som bränner arvet bland dessa än hos allmänheten i övrigt.
1 gillning
Jag tänker att om man kan borde man maxxa, men kanske inte att barnen får allt direkt när 18, utan man har lite koll på hur ansvarsfulla de är och i vilken situation i livet de befinner sig.
Har själv 2 barn och sparar nog relativt lite. 300kr per barn i månaden som skrivs upp med ca 2% per år, uppe i 333kr per månad detta år. Plus gåvor.
Inget speciellt ändamål eller målsumma, bara att de ska få en lagom slant när lämpligt.
Äldsta är 5 år och dennes sparande är uppe i 60k just nu.
Sparar i kapitalförsäkring i mitt namn med sambo och därefter barnen som förmånstagare.
Vill ha kontroll på när de får pengarna så de inte automatiskt får när 18 och då eventuellt är i en tillfällig “svacka” i livet.
1 gillning
Det uppfattningen kan man absolut ha. Jag önskar dig lycka till med den.
1 gillning
Maxa utan tvekan!
Drivet tror jag inte påverkas speciellt mycket, antingen har de den personligheten eller så har de den inte (eller snarare, den lockas fram/dämpas inte endast med pengar sparade av föräldrarna).
Har själv haft turen att komma in på bostadsmarknaden då den var nykraschad, kunde då med de pengar mina föräldrar sparat åt mig betala ca 50% kontant och resten fick jag ta som lån med föräldrarna som medlåntagare. Min partner hade inget lån alls på första bostaden pga föräldrarnas sparande. Det innebär att vi båda så här långt kunnat ta oss fram utan att någonsin behöva oroa oss över boendet - jag önskar att våra barn ska få samma läge.
Min tanke är att barnen kommer ha betydligt svårare med att få fasta arbeten med rejäla tjänstepensioner och god löneutveckling än vad jag och min partner haft och att de därför behöver all stöttning de kan få då det gäller bostadssituationen för att kunna hålla levnadskostnaden nere från början. Därför har vi under åren, såvitt jag kan minnas i alla fall, alltid sparat hela barnbidraget och till det har gåvor från tidigare generationen lagts. Inledningsvis var vi dumma nog att lägga pengarna på ISKer i ungarnas eget namn, men kom lyckligtvis på hur tokigt det var innan summorna blev för stora.
Vi har alltid talat om för dem att vi sparar åt dem och att det är tänkt till bostad och inget annat. (Off topic: vi kommer dessutom se till att pengarna förs över med ett gåvobrev som där det står att det rör sig om enskild egendom så att eventuella framtida förhållanden som havererar inte gör att det går sämre än nödvändigt för dem rent ekonomiskt). Pengarna kommer, förutsatt att bostadspriserna och börsen följer samma spår, teoretiskt räcka till en mindre bostad (kanske inte i storstadsregionerna) utan lån.
De é la GAIS!
2 gillningar
Din slutsats är lika påhittad som ”vår”.
Det är allmänt känt inom psykologi och historia att ett bortskämt barn inte har samma drivkraft som ett barn ur fattigdomen som får möjligheten. Hela poängen med den amerikanska drömmen är just det.
Men det innebär inte att pengar är den enda faktorn. Det finns många fattiga som kvarstår som fattiga i många generationer, även i ett land som Sverige där möjligheter finns.
Du hänger upp dig på detaljen om pengar eller inte pengar.
Jag tror de flesta är eniga om att uppfostran med vägledning, stöd, kärlek etc är det bästa receptet för ett lyckligt vuxet liv. Om barnet får pengar eller inte är inte lika viktigt som uppfostran. Där stämmer din poäng.
Det jag och många andra menar är att barnet lättare lär sig hur pengar fungerar och hur man tjänar pengar, genom att vägleda och stötta med pengar på rätt sätt. Det är inte lika lärorikt för barnet att få en klumpsumma när hen är 18 år. Det kan snarare döda drivkraften mot ett mål.
Ponera att ett barn vill ha körkort.
Alt 1:
När barnet är 18 år så köper du körkortet till hen på en gång.
Alt 2:
Vid 15 års ålder så säger du till barnet att om hen sommarjobbar varje sommar och sparar pengar tills hen blir 18 år så hjälper du hen med resterande pengar för ett körkort.
Vilket av alternativen lär barnet hur man tjänar pengar, hur man uppskattar grejer och hur man tar ansvar för sitt liv? Men framförallt, vilket av alternativen kommer ge barnet mest tillfredsställelse av att ta körkortet?
Jag tror på alternativ 2. Så resonerar jag och många andra. Vill du köra på alternativ 1, så varsågod 
1 gillning
Sluta hitta på grejer, du anger ju inte en enda källa.
Ja, jag är 100% ironisk.
1 gillning
Tror faktiskt jag kände att jag inte hade råd. Har hade jobbat varenda sommar sedan jag var 14 typ. Men har man ingen inkomst resten av året, blir man försiktig med det man får in på 1.5 månad. Jag hade säkert 50 papp liggande när jag pluggade. Dessutom gick jag “plus” varje månad med lån och bidrag.
Tror jag är mycket så fortfarande. Är inte snål, men håller gärna på pengarna vill inte lägga ut för mycket. Jag jobbar ganska mycket på att bryta den mentaliteten och att börja våga lägga pengar på det jag gillar. Spara där det går, spendera där du är passionerad (tack RT och @janbolmeson).
2 gillningar
Det finns många olika tillvägagångssätt för att lära sitt barn om pengar och ansvar. En del metoder kommer fungera bättre på vissa individer, andra metoder bättre på andra.
Att som barn behöva jobba “varje sommar” får att ha råd till körkort istället för att kunna delta i andra aktiviteter skulle jag snarare anse begränsar barnet. Barnets vänner kanske istället deltar i sociala aktiviteter såsom resor, åka på läger eller annat som bidrar till deras personliga och sociala utveckling. Det kan vara minst lika viktigt. …om inte ännu viktigare i den åldern.
3 gillningar
Att sälja jordgubbar eller flippa burgare 120 timmar på en sommar gör att det finns en ocean av tid kvar till andra aktiviteter. Det är inte antingen eller.
Skulle inte arbete vara socialt och personligt utvecklande menar du? Tror du gör likhetstecken mellan utvecklande och ”roligt hela tiden”.
1 gillning
Vissa barn kan uppleva att sommarjobbet är tillfredsställande och stimulerande, andra inte. Det beror på. Att ha ett sommarjobb påverkar naturligtvis tiden som är tillgänglig för andra aktiviteter. Att behöva arbeta varje sommar för att spara till körkortet kan skapa tidsbegränsningar och stress för barnet.
Min poäng är inte att det ena tillvägagångssättet är bättre än det andra. Snarare än att det finns fler än en väg till Rom. Att ge ekonomiskt stöd till körkortet och låta barnet spendera sin sommar på andra aktiviteter behöver alltså inte leda till ett sämre utfall. Det kanske till och med blir bättre. Vem vet?
2 gillningar
För min egen del så fick jag varken pengar när jag fyllde 18/20 eller speciellt mycket ekonomi tänk från mina föräldrar. Jag vet att den ena hade mer pengar än den andra men att vi inte hade massa pengar över att strössla omkring oss.
När jag tänker på vad jag hade haft mest nytta av att fått med mig från början så hade det blivit ekonomitänket, fått lära min att hantera pengar på ett vuxet sätt redan från början. Pengar kan man då fixa själv 
Med det sagt så saknade vi aldrig något under uppväxten och det är lite så jag kommer att göra till mina barn med. Jag kommer inte maxa hur mycket jag kan spara åt dom utan jag har ett ungefärligt mål på ca 100’000kr när den äldsta blir ca 20 år, då får han en 1/4 av summan och de resterande barnen får samma summa när dom blir tillräckligt gamla. När den sista fått sin del så får alla dela på det som blir kvar
Det här har diskuterats en del förut i bl a dom här trådarna:
1 gillning
Nu är du inne på ”roligt hela tiden”-spåret igen. Något behöver vare sig upplevas som tillfredsställande eller stimulerande för att vara utvecklande.
Det finns alltid undantag, såsom allvarliga NPF-diagnoser, men för ”normalstörda” ungdomar är några veckors sommarjobb svårslaget. Allt är inte relativt här i världen.
1 gillning
Det håller jag med om men det är inte ett argument för att barn som sommarjobbar utvecklas mer eller på ett bättre sätt än barn som har “roligt hela tiden” under ett sommarlov. Det kan mycket väl vara tvärtom.
1 gillning
Som jag skrev i mitt förra inlägg så är några veckors sommarjobb svårslaget. Så nej, för 99+% är det inte tvärtom.
1 gillning
Det här är dock anekdotisk bevisföring. Om du påstår att 99% får ett bättre utfall så får du nog belägga det på något sätt. Det räcker inte med din personliga upplevelse eller min för den delen. 
Tror inte vi kommer så mycket längre i diskussionen så tycker att vi avslutar den här och låter fler röster komma in.
3 gillningar
Jag tycker att alternativ 2 är bra om man som vuxen vid behov (=om barnet inte kan fixa det själv) kan ordna fram ett jobb. Det finns inte sommarjobb åt alla.
1 gillning
Absolut inte fixa jobb till ungarna. Det måste man lära sig att fixa på egen hand. Jobb finns alltid för dom som vill och kann. Där kommer motivationen att spela in fint.
Vill man ha ett körkort ser man till att jobba in pengar till det.
Alternativ 2 är ju verkligen snällt.
Jag har alltid vuxit upp med alternativ 3 - vill du ha nåt så får du spara ihop till det. Då inser man snart att det går fortare att spara ihop det om jag skaffar ett sidoknäck.
En sak att tänka på är att barn och ungdomar är nyfikna och förr eller senare kan fråga hur mycket pengar det finns. Jag skulle nog ha stannat på de pengar som redan sparats och möjligen fortsätta sparandet på ett annat konto som jag då skulle berätta om först senare. Till exempel vid köp av lgh.
Nej.
Det håller jag däremot med om, för mycket hemmasnickrade snillen-spekulerar-teorier från din sida.
1 gillning