Ja, vi har olika åsikt i frågan som vi konstaterat i andra FIRE-trådar. Jag är ju mer en ”lev lite mer här och nu, skapa minnen istället för att sikta på en dag med mycket pengar som kanske inte händer”. Det är ju bara olika.
4 gillningar
Själv så har jag lyckats göra båda delarna och kan nu välja att sluta jobba många år förtidigt. Så det ena utesluter inte det andra.
Men utan pensionssparande hade det inte varit möjligt.
6 gillningar
Jag har också gjort och gör båda delarna. The power of and!
Reste, ströjobbade, studerade, samlade erfarenheter och minnen fram till ca 30 år. Sen dess jobbar jag “på riktigt jobb”, skaffat barn och köpt hus.
Nu sparar och investerar jag/vi långsiktigt för att kunna återgå till att mer förfoga över egen tid innan 60 års ålder.
4 gillningar
Vad gör pengar icke lättillgängliga med ett privat pensionssparande?
1 gillning
Exakt, det ena utesluter inte det andra. Medvetenhet ger mening.
Jag tror faktiskt även att många som inte är drivna mot FIRE eller inte har någon speciell plan med livet gör “varken eller” 
De flesta vågar aldrig lämna boxen. Dvs de lägger lite extra på dyrt hus, lite extra på dyr bil, jobbar för mycket men missar själva livet Det har med nån slags komfortzon att göra också. Vissa tar i lite för mycket för att passa in och göra rätt, men då blir det lite mindre livserfarenhet, lite mindre självkännedom och svårare att hitta sin egen väg kanske.
3 gillningar
jag har för mig att man måste ha nått en viss ålder för att kunna ta ut dem
1 gillning
Det är nog bara en begreppsförvirring. Vissa tänker på privat pensionssparande som konton typ IPS där pengarna är låsta till 55 men du sätter in oskattade pengar. Förr kunde ju alla göra det, men numer bara för egenföretagare och de som saknar tjänstepension.
Men eftersom det inte finns något speciellt pensionssparande för de allra flesta numera, så menar många med “pensionssparande” bara ett vanligt sparande (på typ ISK) som är tänkt att leva på när man slutar jobba.
6 gillningar
Jag har mitt sparande på vanliga ISK, så om jag ångrar mig i framtiden, om livets ändras. Så tar jag ut pengarna och har dom inom ett par dagar.
Skulle själv undvika att låsa ett större sparande.
2 gillningar
Bra insikt!
Grundläggande är att det är obehagligt att räkna med sin egen dödlighet. Det är ju att ta ett ganska agressivt bet på ett långt liv att pensionsspara från tidig ålder.
Känns ju mer tilltalande att spendera i unga friska år, blir livet kort är det en win, blir livet långt får man jobba ett år till. Man agerar bara på tillgänglig information istället för prognoser, superbra.
Den som redan i unga år känner att de behöver en tidig exit bör gör ALLT för att trivas bättre i yrkeslivet, snarare än att maxa pensionssparandet.
2 gillningar
Håller med till 100%. Jag ser nu Netflixdokumentärserien ”Läkarna på Lenox hill”. Finns två säsonger. Där följer man kirurger i sitt dagliga arbete, samt patienter. Där skildras livsöden som slutar väl, men också mycket tragik.
Det har faktiskt satt djupa spår i mej att försöka hitta ett sätt att just leva här och nu.
Serien har gett mej en knuff ännu längre framåt, i att leva ett liv som du inte vill ta semester eller ledigt ifrån.
5 gillningar
Klart tänkvärt. Personligen gjorde vi så att vi utöver en rimlig buffert sparade inget när barnen var 0 till ca 20 år. När dom flyttade och därefter Sparade vi rejält. Detta för att kunna dra ner succesivt från 60 och sluta helt vid 64. Då började vi resa och elda pension och lite sparpengar . Sista minuten till varma platser på vintern mm. Det handlar om härad 2 månader minst på resande fot vinterhalvåret. Dvs att fundera över kan vara följande optimering om man har bra löner och/eller lyckas bra med aktiefonder mm.
- familj med barn hemma. Spendera pengarna på familjen och jobba inte för mycket.
- Utflugna barn. Spara ordentligt i ca 15 år och bädda för lägre utgifter framöver om möjligt.
- Välj att dra ner på jobb efter 60 kanske och gör möjligt att spendera rejält med pension och sparpengar på kul saker på er bucketlist i säg 10 år när ni “orkar” med sånt som bäst.
4 gillningar
1 gillning
Kloka tankar även om jag inte lockas alls av tanken av att sluta jobba. Jobba annorlunda från de ”sextio:ish” ja, men inte sluta jobba.
Där är en fjärde fas, innan barnen. Man kan oftast spara 20 % av inkomsten då för att lägga grunden till senare i livet. Ränta på ränta betyder som sagt en hel del.
Har funderat lite över det här med när jag ska sluta jobba som det ser ut nu kanske jag drar ur pluggen vid 35 års åldern senast 40 år.
Men jag vill fortfarande syselsätta mig men har en liten fantasi om o köpa liten plätt mark där jag kanske föder upp lite djur etc o försöker bli självförsörjande (mest som ett roligt projekt för o sysselsätta mig)
Annars är jag lite inne på Jan Bolmessons spår att man bör satsa mer på att skapa ett liv man ej behöver sukta efter pensionen utan där man får leva bra redan nu (och jag vet att det är en lyx att kunna säga det och som är svårare för andra att uppnå)
2 gillningar
Om man också är kapabel och önskvärd på arbetsmarknaden, ja. Pension är ju en slags inkomstförsäkring när ens humankapital tar slut. Bara för att man lever längre så är det ju inte säkert att ens humankapital också håller längre? På de flesta arbetsplatser (skulle vara typ pilot då) är det ju inte på grund av risken för dödliga hjärtattacker som man undviker att anställa människor över en viss ålder.
För övrigt så har jag en väldigt pessimistisk syn på Sveriges framtid och tillskriver en icke försumbar risk att jag inte kommer få ett öre mer i pension än vad jag privat sparat till. Jag har inte läst någon av Pensionsmyndigheternas rapporter, men jag antar att de inte modellerar för risken för foliehattscenarion i dessa, eller? Således måste man, om man har en dyster framtidssyn, justera för detta själv i ens beräkningar (vilket såklart är rätt svårt). Så för min egna del blir ett privat pensionssparande nödvändigt.
1 gillning
Vad är exempel på “foliehattscenarion”?
Ja, jag ska inte gå in på det för det känns som att det ligger utanför trådens ämne. Men jag pratar alltså inte om saker som att räntan eller arbetslösheten flyttas några procentenheter hit och dit vilket jag antar är det som Pensionsmyndigheten fokuserar på i sina rapporter. Och jag benämnde det bara lite skämtsamt som “foliehattsscenarion” för att visa på att jag är medveten om att det är tankar som många skulle anse som helt knasiga/osannolika och därför inte låta ingå i deras beräkningar på något sätt heller. (Men jag pratar inte om faktiska foliehattsscenarion som typ att utomjordiska ödlor skulle ta över FN.)
Fortfarande osäker på om de pessimistiska scenarion som man studerat (låga födslotal, negativ nettoinvandring, väldigt låg reell avkastning och reell löneökning, ingen höjd pensionsålder, hög förväntad livslängd) uppfyller dina krav på “foliehattsscenarion”. Speciellt om det verkligen finns ett scenario som är 1) mycket mer pessimistiskt än det man redan tittat på, 2) ens i närheten av möjligt, OCH 3) där privat sparande faktiskt hjälper (min gissning är att de fall du tänker på är det stor risk att allt ditt sparande går till 0 också).
Men du kan laborera själv med Pensionsmodellen om du är intresserad:
Agneta besöker oss på Patreon i höst, så om vi kan hjälpas att formulera några bra frågor så kan jag ta dem med henne.
Upplever dock inte att det är rationellt att räkna på foliehatt scenarion personligen eftersom då behöver man ju ta i beaktande att vi är kompetenta och anpassningsbara att lösa problem också. Det är ju inte att människor i andra länder svälter ihjäl för att de går i pension.
Dvs min poäng är att om man bör ta hänsyn till edgecase så har en förmåga att lösa dessa situationer också. Se tex på Ukraina och att de flesta människor har anpassat sig till en vardag otänkbar bara för 1.5 år sedan.
3 gillningar
Ska skriva ner de funderingar jag har!
Troligen fler som är i samma eller liknande sits som mig och behöver hjälp att tänka! 
1 gillning