Jag har aldrig sagt att det behövs utan det är din personliga värdering. Jag pratar om när det passar sig. Jag tycker fortfarande inte att något du skriver går emot vad jag har skrivit.
Rätta mig gärna om jag uttrycker mig dåligt. Jag har enbart skrivit om när det är lämpligt.
Jag ändrade för övrigt titeln då den löd “När man ta höga risker, RIKTIGT höga risker” och lade in “När man kan ta höga risker”. Jag tror inte det var källan till dina inlägg, men det var slarvigt skrivet från min sida.
Jag argumenterar inte för att man måste ta högre risk, jag argumenterar för när man KAN ta högre risk utan att kompromissa på sina mål. Du missförstår mig.
Nej, du missförstår. Det finns inga situationer över huvud taget då man kan ta högre risk utan att kompromissa med sina mål. Givet att man har uppnått sina mål.
Anledningen är att det finns inga helt säkra sätt att skydda sitt kapital, det finns alltid någon risk att du förlorar det du har på ett eller annat sätt.
Således kan man alltid minska sin risk att förlora det man har.
Då tror jag att förstår dig lite bättre i hur du tänker. Som jag förstår det är det isåfall en “filosofisk” ideologi (I brist på bättre ord) som är vår största skillnad.
Detta är det som jag tycker är kärnpunkten i skillnaden mellan våra förhållningssätt och tycker att det förtjänar en egen tråd. Behöver man alltid mer pengar så är man självklart aldrig “färdig” med sparandet och mer är alltid bättre samt ju större kostnader man drar på sig ju bättre är det såklart med mer pengar.
Jag ser det som att det snabbaste sättet att bli rik snabbt är att ha så litet behov av pengar som möjligt.
Jag känner att du förstår mig rätt och tror även du förstår Nightowl, men det får den personen svara för själv.
Jag använder riskbedömmandet ur perspektivet att man
-Utfalls-spannet ser redan bra ut och man har pengar över
eller
-Man redan har uppnått sitt mål och har pengar över
Där jag personligen tror är den stora skillnaden mellan oss är vad vi definierar som “rik” eller att “ha tillräckligt”. Jag tror att en av de viktigaste emotionella utvecklingarna man kan göra i livet är bland annat att inte ha ett behov av pengar för sin egna lycka och därmed blir alla ekonomiska mål otroligt mycket enklare att uppnå.
Absolut! Detta är lekhinks-risktagande! Rätta mig gärna om jag uppfattas fel men jag försöker vara väldigt tydligt med att man inte ska riskera pengar som man behöver. För att återanvända termer som används på RikaTillsammans bloggen så är det här för pengar som inte behövs för get-rich fasen.
Om det är pengar du inte behöver så rekommenderar jag att du ger dem till välgörenhet istället. Det finns människor vars liv kan förbättras med hjälp av de pengarna.
Helt rätt! Det finns så mycket lidande här på jorden, så det borde inte vara något större problem med att hitta bra ändamål för sitt överflöd (istället för att bara vaska det).
Jag instämmer om att det finns mycket skillnad att göra i världen! Jag vill dock att ni ska själva ifrågasätta vad ni definierar som “behov”. Jag lever på mindre än vad man får i socialbidrag per månad och om ni själva “behöver” pengar så är det för att ni prioriterar er konsumtion och levnads-standard över att donera pengar. Minimera era utgifter, maximera era inkomster och donera allting är enda sättet att inte prioritera sin egna vardag över att donera pengar.
Sen tror jag ni missade att jag personligen har som mål att starta en stiftelse åt välgörande organisationer.
Wow, vilket intressant ämne. Tänker att ma har hamnat i något liknande tänk kring risktagande. Alla är olika och det finns nog inget rätt eller fel. Det man får tänka på är ditt förhållande till pengar. Skulle min familj klara av en nedgång på 99% av tillgångarna? För mig är svaret ja. Cashflowen på nyckeln för min del. Har bil, radhus och har väl inga större utgifter på G.
Men skulle jag flippa allt jag äger på Crypto? Nja, förmodligen inte.
Beundransvärt, men jag fokuserar hellre på mina egna. Min egen familj. Behöver ge sonen så mycket edge som möjligt inför den hårda värld han har framför sig.
Jag är lite sen in i tråden, men tycker att det är en intressant fråga att ställa sig. Jag ser det egentligen som olika varianter på hink tänket. Har du ett stort sparande så kan ett vägval vara att minska risken, då du ändå kommer att ha så det räcker. Det andra vägvalet är att öka risken för att ha en möjlighet till ännu mer val i framtiden. Jag tror inte att det finns rätt eller fel här utan alla måste göra sin egen hemläxa och ta sitt eget beslut.
Jag kan som anekdot redogöra för ett eget case. Jag satte en mindre summa i en förhoppningsaktie, den har nu ökat 200 %. Enligt min strategi borde jag gå ur och obalanserad till indexfonder. Jag väljer dock att ligga kvar. Caset är att den har potential på 15x om den når dit så har jag gjort en super deal och kan använda pengarna till ett skogsskifte jag vill ha men absolut inte behöver. Konkar bolaget så har jag förlorat pengar jag inte står och faller med.
Tycker att det är en intressant tanke att på det viset dela upp sitt sparande i olika Potter, även om det i slutändan bara är mentalbokföring. Men håller med i grundantagandet att ju bättre definierade dina mål och din plan är, desto bättre förutsättningar har du att managera din risk på ett för dig optimalt sätt.
I förlängningen kan ju detta leda till att man styr sina hinkar vi insättning istället för storlek i förhållande till varandra.