Tankar kring när man kan ta riktigt höga risker | Diskussion om vänstra och högra sidan av svanshändelser

Då hade jag köpt så jävla mycket grafikkort. Lagt de på Sergels torg och kört över med en bandtraktor :slight_smile: eller kanske inte.

Nu ignorerar du i princip allt jag har skrivit. Om du inte tänker läsa så är det ingen riktig mening för mig att svara

Tack för en superspännande tråd. Lite sen in i tråden på grund av lite för mycket jobb den senaste veckan, sorry för det. Först och främst tack @Anonym för en bra sammanfattning som jag också ser det som.

Jag tror att det är väldigt vanligt att man tänker på “investerande” som en entydig aktivitet dvs investera pengar för att få avkastning. Problemet är ju att det inte är så entydigt när man tittar under ytan. Det ungefär lika entydigt som att säga att “bli starkare”. Det är två väldigt olika saker för en maratonlöpare och en styrkelyftare.

Jag tänker på det ibland som att en styrkelyftare försöker komma med tips till en maratonlöpare. Det kan gå, men oftast kommer det bli en stor missmatchning.

Jag har funderat mycket på det här. En av mina favoritdeviser är:

  • “Har du vunnit spelet, sluta spela”

Samtidigt så upplever jag att jag med bättre ekonomisk situation unnar mig en högre risk. Jag har det senaste året gjort investeringar som jag inte har gjort tidigare (t.ex. koncentrerad position i onoterat bolag) som jag inte haft möjlighet till tidigare. Anledningen till att jag kan göra det är att jag just har en stabil portfölj med i genomsnitt 50/50 på Lysa och modellportföljerna.

Den stora ironin som jag upplever årerkommer i livet är att ju mindre behov man är av en resurs, desto mer av den får man. Det vill säga att min avkastning har aldrig varit bättre. Jag ska vara helt ärlig att jag från tid till annan kan känna mig villrådig i det.

Läste en intressant sak av Morgan Housel på ämnet:

Paranoia gives your bold bets a fighting chance at surviving long enough to grow into something meaningful.

Kanske ovan är lite off-topic, men jag börjar mer och mer tro på Talebs tankar kring att vara mer i extremerna (“barbell strategi”) än i mitten. Jag har svårt att hitta argument mot en sådan strategi. Så här formulerar Morgan Housel den.

A barbell personality with confidence on one side and paranoia on the other; willing to make bold moves but always within the context of making survival the top priority.

Det vill säga en kombination av det som @Nightowl och @K.et pratar om här. Det vill säga att svaret är inte “antingen eller” utan snarare “både och”. :slightly_smiling_face:

Det vill säga att om @Nightowl och @K.et om ni kan enas om en portfölj, så är jag på. :joy:

6 gillningar

Jag skulle nog vilja utveckla två saker här. Vad jag menar med risk och vad jag menar är “stay rich”/ha tillräckligt.

Jag tror inte det finns någon som helst riskfri metod att ha sitt kapital. Ingen alls. Så för att minimera sin risk så kan man inte bara sätta alla pengarna på bankkonto (även om man äger banken) och vara nöjd. Utan det krävs en omfattande diversifiering och hantering av inflation. Typ PP tänket tillsammans med andra tillgångar så man kan övervintra sitt kapital genom hyperinflation, krig och allt däremellan utan att påverka möjligheten att bevara syftet.

Med att ha tillräckligt menar jag är att kapitalet uppfyller det syfte man har med kapitalet. Om syftet är att kunna leva till en viss nivå på avkastningen utan minskning av realvärdet. Då krävs en viss avkastning, ju mer kapital man har desto lägre avkastning i procent.

Om kapitalet uppfyller syftet (avkastningsnivån) med råge, är det alltid bättre att sänka avkastningen och risken för diverse “left-tail events”/svarta svanar än att öka risken. Notera att man kan inte sänka avkastningen till noll och få noll risk. För då kommer bl.a. inflationen och äter upp kapital. Om man istället vill höja risken med sitt överskott för att få mer avkastning, då har man inte tillräckligt. Kapitalet uppfyller helt enkelt inte behovet. Eller i alla fall inte det behov man tror sig ha (man kan ha flyttat målstolpen längre bort).

2 gillningar

Jag tycker @Nightowl har uteslutande bra poänger där mitt tillägg snarare handlar om ens egna syn på pengar. Jag ser det “ekonomiska racet” mer som en mental inställning än en faktiskt summa värde att äga. Det snabbaste sättet att bli rik är att känna sig rik. Det snabbaste sättet att vara fattig är att jämföra sig mot någon som är rikare.

En person som inte behöver pengar för lycka är rik oavsett om den har 10k/100k/1m/10m/100m.

Därmed, upplever man sig rik med det man redan har så är allt annat bonus. Så absolut, har man ett stort kapitalbehov och lönen inte räcker till livet man vill leva så är alla former av risker onödigt farliga.

2 gillningar