Problemet med att börja göra det är att det därefter kommer att dyka upp påhittade snyfthistorier som läggs upp med syfte att få pengar.
Skänk pengar till någon seriös och etablerad välgörenhetsorganisation istället eller rösta för förändringen du vill se.
Godhjärtade människor blir lurade på pengar varje dag, tyvärr.
Som allmänt svar på tråden:
Nej, jag saknar det inte ett dugg och är väldigt nöjd över att jag kommit långt förbi startpunkten. Det finns andra bitar man kan vara nostalgisk över men inte bristen på pengar.
Jag tror problemet för många är att man med tiden samlar på sig en massa extra ansvar som kan tynga ner ens liv ex man tar en chefsroll man köper ett stort boende med stora lån som behöver underhållas stup i kvarten och man blir genast beroende av sin inkomst på ett helt annat sätt samt blir man mer “rädd” över sina tillgångar och låter dom styra ens liv huset måste dräneras/målas om den nya bilen är man superrädd om och oroar sig för repor varje gång man parkerar den.
Sen när man jagat alla dessa statusprylar så kanske man tappat kontakten med sina vänner man kanske ej hänger på samma sätt så man hela tiden varit upptagen med.arbete och aldrig riktigt fått “leka” av sig.
Vissa tror jag dock trivs med en massa extra ansvar men för många tror jag tar på sig detta då de vill “hänga på” resten och ej stå utanför “gemenskapen” samt att man kanske sökt en bekräftelse att man duger hos andra men påvägen glömt fråga sig själv vad man verkligen vill göra här i livet.
Pengar är en enorm frihet om dom används rätt men kan lika snabbt bli ett fängelse.
Sen brukar jag alltid påminna mig om vilken lyx jag har som faktiskt kan köpa den mat jag vill ha pch aldrig behöva oroa mig för att klara månaden ekonimskt.
I de flesta avseenden är mitt liv anno 2024 mycket bra, men jag kan emellanåt känna saknad över hur spännande det var att resa, åka skidor etc. för 15 år sedan.
Har de finansiella möjligheterna att upptäcka mer, men eftersom jag onekligen redan bockat av en hel del så har påtaglig fatigue infunnit sig…
@Jonna73, välkommen till forumet och fattar att din situation är tuff och att du kämpar. Jag har tyvärr träffat många i liknande situation som du och vet hur tufft det är och hur man kämpar.
Jag tänker framförallt två saker:
Har du varit och träffat kommunens budget och skuldrådgivare?
Har du varit i kontakt med socialtjänsten?
För många gånger kan man få mer hjälp än man tror och i vissa fall behöver man spela lite tufft (även om det är svårt när man känner att man håller på att drunkna) - jag har t.ex. hjälpt en person där jag tydlig sa att vissa räkningar skulle hon sluta betala även om det innebar att kronfogoden blev inblandad så att hon fick pengar över till att köpa hjärtmedicin som hon behövde för att överleva (ja, hon prioriterade räkningar till andra framför hjärtmedicin )
Jag skulle även rekommendera att se följande avsnitt:
Tack för ditt svar
Jag förstår vart du kommer ifrån och att du menar väl och jag tar till mig allt du delar med dig av!
Dock har jag aldrig varit den som bara ger upp, jag är finska och har den finska sisun i blodet och har tagit alla möjligheter att få hjälp, dock utan några större resultat. Jag har bokstavligen ingen inkomst överhuvudtaget, jag har inget att prioritera eller välja på och har landat i att jag fumlar i panik varje månad när det är dags för räkningarna.
Jag har lämnat in en ansökan om sjukersättning vilket kommer att ta mellan 7-12 månader att få svar på men vet inte om jag orkar härda ut, skulderna växer för varje månad och en framtid hos Kronofogden är inget jag strävar efter, jag vet vad det innebär.
Därför tog jag mod till mig och sträckte ut en hand här, ovetandes om vart det skulle ta mig. Jag har klarat mig själv sedan jag var 14 år gammal och hatar verkligen att be om hjälp ” kan själv ” …. Men nu kan jag inte mer … kram J
Jag fattar, och det är inget fel eller skamligt i att be om hjälp då och då. Har du varit i kontakt med kommunens budget och skuldrådgivare? Alla kommuner har en sådan oxdjuret är gratis.
Något proffs som kan hjälpa dig! Typ ett bollplank. En kurator, läkare, skuldrådgivare@kommunen eller (vem som helst) som kan systemet i Sverige och kan vägleda dig vidare.
Du ska inte sitta ensam med din sits.
Be om hjälp. Gråt. Berätta allt.
Dörrar öppnas då… kolla stödet du får här.
Du är inte ensam.
Vad gäller pengar närmaste tiden, be om donationer också. Skriv en tråd på RT vetja.
Jag kan stötta. Säkert några här också.
Gå till kyrkan. Giving people.
Prata med familj eller vänner.
Be om hjälp.
Så får du pengar också.
Det går att lösa. 100% säkert. Fan människan landade på månen 1969 och bygger rymdskepp/kolonier på mars inom kort, då kan man nog lösa din sits också…
Jag kan ju såklart inte uttalla mig huruvida du var “fett lycklig” eller inte men här är iaf mina 2 cents.
Man glömmer och man förtränger och minns det förgångna med nån slags nostalgi. Detta är t.ex. en stor anledning varför man skaffar ett barn till efter det första.
Du var yngre då; ganska självklart att livet är enklare då. Du visste inte bättre och din fysik var enklare att ta hand om.
Man vill alltid nåt annat. Övertygad om att du satt där i skolbänken och tänkte om jag bara klarar det här så kommer allt falla på plats. Och sen hittar man nästa berg att bestiga
Vem saknar inte ungdomen Allt var enkelt då. Vaknade upp på sommarlovet och det enda som stod på agendan var “Träffa Carro hela dagen” motsvarande. Dvs. tjejen jag gillade.
Friheten! Ung kärlek. Cykla till stranden i juli och ha en påse med cider på bakhållaren.
Polare o ledighet o bad o beach volleyball. Fest på kvällen.
Holy s–t. Ungdomens dagar. Vilken tid! 1999, 2000, 2001 oh lord.
Vilka år i mitt liv.
Det går säkert att vara ‘fett lycklig’ oavsett ålder.
För den som mår sämre av åldrandet… well!
Jag tror mkt på målsättningar/vision och att arbeta hårt för denna.
Samt ta bra hand om sin hälsa, t.ex. träna på gymmet.
Lyfta lite vikter/eller yoga verkar göra gott för kropp o själ + en åldrande hy.
En stilig och välmående 40+ person är inte helt fel!
Som lyfter och inspirerar andra : )
Finns det något bättre?
@OlleLjungkvist
Yours truly instämmer! Sverige idag torde vara bättre rustat för situationer som damens i fråga men vet av egen erfarenhet att så icke är fallet! Har själv befunnit mig på samhällets botten och vet hur djävulusiskt det är att försöka ta sig upp utan rätt stöd! Önskar att det hade funnits liknande forum på den tiden, det hade besparat mången i min närhet mycket smärta! Blir förskräckt när jag läser vissa inlägg där människorna cyniskt förkastar ditt medlidande och vilja att hjälpa till. Vart är Sverige på väg? Varför är det fel att hjälpa om man har medel för det? Jag personligen är helt på din linje- hjälp flickstackarn! Be om ett kontonummer eller be henne lägga upp en tråd här om hjälp? Vi är fler som står på din sida och vill inget annat än att hjälpa till!
Om du som ung hade haft 10 miljoner på banken, kanske som ett arv eller liknande, hade de dagarna varit sämre då? Om det nu var fattigdomen som var hela grejen.
Det du saknar är att vara ung och fri med hela livet framför dig. Ett socialt sammanhang med många vänner och första riktiga kärleken. Under skoltiden går alla igenom samma saker, man har sommarlov samtidigt, folk är friska och har framtidsambitioner och mål. Och så råkar de flesta ha det väldigt tajt ekonomiskt (om inte föräldrarna curlar alltför mycket).
Du saknar nog inte att vara fattig, du saknar att vara ung i ett ungt sammanhang. Och så en massa nostalgi på det.
@anon12033379 har du talat med tösabiten så att vi vet att hon är den hon utger sig för att vara? Då ställer jag mig bakom ditt förslag om donation och önskar att fler kunde visa lite solidaritet och välvilja och ansluta sig!
Äldre människor är källor till insikt om vad det är att vara människa; en kunskap som måste värnas och nyttjas! Inte kastas bort!
Hej @KaptenButler
Uppskattar ditt stöd massor. Jag funderar lite och återkommer.
Som du skriver - det svåra är att avgöra om personen i fråga verkligen är “legit” dvs. sanningsenlig.
Jag vill också veta mina pengar går till rätt ändamål och rätt person.
I det läget kan jag donera mer också.
Jag ska fundera och återkommer.
Har någon en idé hur man gör i praktiken kring @Jonna73 eller liknande; skriv gärna här.
Min idé var att antingen donera en gång (som nu, typ via swish) eller att t.o.m. kunna skänka en del av sin årliga avkastning % till behövande. Om jag hade ett bra år gjort 14% vinst på min portfölj hade jag utan problem skänkt minst 2-4% till Jonna/andra med behov. Varje år. Resten av mitt sparande går till min familj/barn i framtiden.
Tack igen för ert stöd håller med 101%. Arg på Sveriges usla ledarskap för de sjuka/skadade. Med flera som lider av vår usla politik (jag kritiserar både S-blocket och M-blocket här 100%), det är total idioti hur man behandlar människor i Sverige. Ett land som en gång i tiden var fungerande, ärligt och stod för någonting. Typ solidaritet och medmänsklighet.
Jag stänger den här tråden nu till följd av misstänkt aktivitet. Om du @Jonna73 vill ha mer hjälp så är jag tillgänglig på DM så kan vi ta det därifrån.
)
Hoppas det löser sig 
