(The good old pain days....) Vi som saknar de "fattiga åren" och ruta noll.... Att vilja börja om från början igen!

Spara och investera
1

Känner någon igen sig? Att sakna tiden när man började sin resa? Börja om på ruta noll?
Dvs. med absolut ingenting!

The beautiful pain days…

Jag började min sparresa ca sommaren 2016. Detta var via några sparböcker en vän lånade till mig samt ett gäng internetforum (som RT och motsvarande). Har sedan dess harvat strax över > en halv miljon kronor på mitt ISK via vanligt, traditionellt jättetråkigt småsparande. Samt gjort karriär här på sidan. Det går ganska bra nu äntligen!

Detta är inget fenomenalt för en riktigt rik människa motsvarande Bill Gates eller Elon Musk (eller kanske du som läser detta!), men för mig som växte upp i en fattig familj på 90-talet är detta något “otroligt magiskt och sensationellt”. Att vara 50% miljonär idag. Fortsätter resan enligt plan så kommer jag + min lilla familj vara (mång)milj inom några år…

Detta är svårt för mig att förstå!

När jag var liten kunde familjen aldrig t.ex. åka på semester p.g.a. att pappa var utan arbete i flera år och mamma sjukskriven p.g.a. en skada + utmattning. Vår familj hade i princip “ingenting” utöver en liten lägenhet + billig mat och vi barn hade begagnade kläder. Vi hade en tjock-tv med begagnade VHS-kassetter :smiley: Men vi var lyckliga!

En “miljonär” för mig var på den tiden något helt otroligt. Någon lyckligt lottad där ute. Den där unga killen som åkte sportbil förbi vår lägenhet… någon som startat ett framgångsrikt företag! På 90-talet var “miljonären” alltså någonting sensationellt och mycket ovanligt.

Dessa värderingar sitter mångt och mycket kvar!
“Wow, tänk om man kunde leva så…”

Men…
Det slog mig i morse när jag loggade in på banken att jag faktiskt saknar tiden när jag hade “ingenting”. Jag levde på CSN-lån under flera år när jag pluggade t.ex. Då var min månadsinkomst ca 6900 kr /mån. Vissa månader betalade CSN ut 10 000+ och då var det fest.
En bra månad hade jag några hundra över.

Jag hade en studentlägenhet på 19 kvm och duschade kallt (för varmvatten saknades) i ett litet badutrymme på 4 kvm. Jag och min polare käkade tonfisk, soja och ris på fredagskvällen med “lyxen” av några gröna äpplen som dessert. Enkelt, fattigt liv.

Saknar den tiden massor! Sjukt men sant! :slight_smile:

Det slår mig att ju längre man kommer i resan mot sina drömmar/någon sorts framgång… Desto mer önskar jag att jag kunde gå tillbaka till ruta noll. Börja om igen utan någonting! Ungefär som tiden när jag var student och kunde spara 300 kr/mån i en gammal USA-fond via nätbanken ungefär. För jag hade bokstavligt talat inte en krona mer. Mina skor hade hål!

Och jag var fett lycklig.

Nästan så man skulle vilja donera 100% av sitt innehav efter några milj. sek och skänka allt till välgörenhet. Börja om från ruta 0 bara för… well… jag saknar smärtan antar jag! The pain days.
Sjukt men sant!

Känner någon igen sig? Nostalgin i att vara fattig hopplös utanför och duscha kallt i ett litet badutrymme på 4 kvm… leva på nudlar och ketchup! :smiley:

Hälsningar,
Olof the snowman :snowboarder:

13 gillningar
2

Kan absolut relatera till det här. När varje hundralapp man lade in i sparandet spelade roll. Glädjen när man fått en extra peng som man lade in och kollade ränta på ränta räknaren etc.

3 gillningar
3

Jag saknar inte att vända på varenda krona, men jag saknar ibland enkelheten i det livet. Dock tror jag det har mindre att göra med ekonomin och mer att göra med att jag hade mindre ansvar, färre måsten och mer tid att göra vad jag ville med. Detta ska inte förväxlas med att det är bristen på pengar som saknas.

Jag levde på bidragsdelen (som då var ca 2000 kronor) och plockade ut strax under en tusenlapp till från tonårssparandet. Detta hankade jag mig fram på under studieåren och då delade jag ändå en lägenhet med en kompis och köpte all mat själv. Men som sagt, det är andra saker än den ekonomiska tumskruven jag saknar.

Det roliga är att det är precis det du skriver om som så många kritiker rackar ner på FIRE-aktivister för. Snåla, lev enkelt, gör nå’t av det du har etc. Där har du ett tankespjärn att fundera kring. :smiley:

19 gillningar
4

Precis så här. Jag älskade studentlivet, förutom den ekonomiska situationen.

4 gillningar
5

Man blir lite feg också när man äger för mycket samt portföljen växt till sig. Man drar sig för att använda extrem belåning och hoppas på det bästa. Vad är det värsta som kan hända om man bor i en kommunal hyresrätt och egentligen inte äger något, skuldsanering i några år? So what liksom.

Optimalt för mig vore nog att skifta ut allt till barnen när man kommit upp i ~2-3 miljoner, sedan börja om på ny kula och repetera.

3 gillningar
6

Först & främst får man gratulera dig till en fin ekonomisk sits (vi är ju ändå ett ekonomiforum…:slight_smile: ). Kan ändå relatera till mycket du nämner gällande din uppväxt, ska inte gå in närmare på det men det visar ändå på en styrka i den “Svenska Modellen” att alla förutsättningar finns där för att lyckas. Och kudos till dig som tog tillvara på chansen som gavs.

Det finns såklart en lite skönmålad bild kring de “enklare” tiderna. Tänker också tillbaka på min egen studietid, pengar fanns inte i överflöd men ändå en väldigt lycklig period.
Tror mycket av detta hänger ihop med att man umgicks & omgavs sig med mycket folk. Hitta på roliga saker, alla var ändå i ungefär samma ekonomiska situation så minsta gemensama nämnare var ändå aktiviteter som inte kostade en förmögenhet.
Utekväll på något ställe, mat & öl samt roliga och intressant diskussioner. Mycket skratt etc. Ekonomin hamnade någonstans i skymundan.
Allt var ju såklart inte lätt & roligt då heller, men man tänker ändå tillbaka på det stora hela med glädje.

Nu är det annat, med familj & barn. Mer fokus på ekonomi, boende etc. Allt kostar pengar och allt kretsar mycket mer kring ekonomi. Har mycket mer pengar nu än då, men vettetusan om man verkligen är genomsnittligt mycket lyckligare…

Mvh,

3 gillningar
7

Fundering.
Är du ‘fett lycklig’ nu? Eller ‘lycklig fast på annat vis’? Hur mycket är det nostalgin som målar rosenrött skimmer runt the good old days - som kanske, som @angaudlinn är inne på, handlar mer om enkelheten i livet, mindre ‘bagage’ i olika form?

För mig låter det som du skulle vara väldigt behjälpt av att ta del av @janbolmeson:s Rika Tillsammansprogram 2024 om du inte redan gått 2023. Att fundera över vad det eg är för liv/utövade värderingar/känslor du nostalgiskt längtar tillbaka till är del av vad programmet syftar till.

Och, det är ju inte så att du är den enda som funderar åt detta hållet.
I forumet har du t ex små inlägg som jag tror kan ge ytterligare lite tankesåjärn kring vad det egentligen är du upplever saknas:

och

3 gillningar
8

Du kan swisha dina pengar till mig och börja om, jag kan ta smällen, inga problem. :relieved:

9 gillningar
9

Fina @tankespjarn

Bra fråga.

Jag tror inte jag någonsin kommer vara lycklig faktiskt. Haha. Jag tror jag är lagt åt det hållet helt enkelt. Söker något som alla där ute antar jag.

Lycka för mig är typ
Kalldusch 19 min huttra massor
Bli varm efteråt bästa känslan
Ta en kopp kaffe eller te :smiley:
Läsa en bra bok eller jobba med ngt kul
Lära mig av människor, lyssna mm
Gillar människor o höra deras livsberättelser!
Samt vara utomhus o röra mig. Natur mm.
Tänkte skaffa en schäfer nån gång
Älskar hundar.

Har du tips tar jag gärna emot dem!

Ska kika på dina länkar… thx.
Olof

1 gillning
10

Fast:

Det låter inte så svårt att följa det receptet, tänker jag. :thinking:

4 gillningar
11

Bättre ung och fattig - än gammal och rik.
Jag känner igen mig i detta. Som ung - fattig men sorglös… Livet låg framför och inte bakom. Minns att med mitt första banklån (300,000) att jag blev mer orolig, sov sämre och kände ett tungt ansvar.
Med barnen kom mer ansvar, även för ekonomin. Det blev viktigare att se till så pengarna räckte. Hade buffert för oförutsedda kostnader…
Idag ( gammal) har jag ett överflöd som jag inte vet vad jag ska göra med.

8 gillningar
12

Borde du inte ägna din tid åt detta då om det är det som gör dig lycklig?

5 gillningar
13

Nostalgin var bättre förr.

16 gillningar
14

Jag var 19 år, kär i en tjej i klassen och hade typ ingenting… jo min 19 kvm lägenhet då.
Och ett XBOX (första versionen).
Sen fick jag faktiskt ett extrajobb och fick några tusen extra på kontot/mån.

Tjejen där och jag gick på bio efter fyra år och så fick jag hångla :smiley: Nykär och ung.

Fasen vad jag saknar denna tiden.

19 år, fattig, ung, utanför, hopplös, tveklöst förälskad och en naiv idiot!
Önskar nästan man kunde åka tillbaka i tiden och säga = Hörrö pappskalle njut av detta nu.
Det blir inte jättemkt bättre efter 30 etc. ENJOY LIFE DUMB*SS.

Thx för era svar!! :slight_smile:
Olof

15

En reflektion är ju att förr så var ju miljonärer ovanliga. Idag är ju ganska många miljonärer i svenska kronor. Vad får man igentligen för en halv miljon… :slightly_smiling_face: men grattis till din resa! :star_struck: Själv skulle jag vilja ha betydligt mer än en halvmiljon för att känna mig “rik”. Förr var ju en “miljonär” synonymt med att vara rik/ekonomiskt oberoende. Som killen i sportbilen. Idag får man ju inte ens en ny deluxvolvo för en halvmiljon!

16

Känner igen mig rejält i att uppbyggnadsfasen var mycket mer rolig o spännande än “jag ser att jag kommer nå målet fasen”.
Frukten var lägre hängande i början och den procentuella skillnaden större när man lyckades få in 10tkr i portföljen. Nu är känslan mer att aja jag kommer ju nå målet oavsett om jag sätter in de där 10tkr eller bränner dem, kommer bara förskjuta tiden lite och jag har inte bråttom.

Kanske delvis är att ett stort intresse/driv/mål stegvis uppfyllts men samtidigt tas lite ifrån en samtidigt.

Hitta roliga investeringar ser jag som bra tips för att fortsätta mot målet men ha lite kul med det samtidigt. Kanske investera i batterilager eller nån hektar skog som exempel för att gynna miljön och lite annorlunda inv.

Lycka till

17

Nä jag känner inte igen mig det minsta.
Jag lever ganska enkelt i förhållande till min förmögenhet men inte vill jag leva studentliv igen så här 30 år senare. Absolut inte.

Jag blir bara gladare ju mer förmögenheten växer. Den ger mig valfrihet i livet. Att vara fri och oberoende är bland det viktigaste i livet för mig.

4 gillningar
18

NEJ!!!

Däremot kan jag sakna den tiden då ganska lite pengar kunde göra att jag kände mig rik! Första gången jag hade 100000, för att inte tala om 300000! Nu är det inte så mycket pengar längre.

Jag längtar nog egentligen inte ens tillbaka till tiden då jag var ung men om det gick att bli 20 år igen och få behålla de erfarenheter och den kunskap jag har nu skulle jag absolut vilja det.

1 gillning
19

Tror ibland att det är minnena man saknar från en viss tid.

Jag älskar och saknar skåne. Men det vore inte samma sak att flytta ner igen, nu som det var när jag lämnade. Vänner har lämnat, staden är annorlunda, livet är annorlunda.

Minnena är antagligen det jag dras till och saknar.

7 gillningar
20

Fast i just det fallet har du fel. Det finns alltid skäl att sakna Skåne. Kom på fika!

Sedan hälsar :policeman: att Skåne inte är en stad utan ett landskap. :wink:

2 gillningar