Skåne är ett självständigt land i mina drömmar ![]()

Jag ska ju till Skåne snart… Låter som jag behöver ta med mig passet då? ![]()
Ja, annars söker du visum hos @ac72 som är kungen ![]()
Skåne är ett liv alltså?
Visst kan man då och då drömma tillbaka till svunna tider.
Men, hångla med en 19-åring känns ändå inte så lockande just nu.
Jag tänker ibland att jag har klarat spelet på Normal och låst upp en massa skills. Det hade varit intressant att starta om och se om jag kan göra en speedrun, eller ge mig på Hard. Men det är bara en tanke, jag vill ju inte gå bakåt.
Jag saknar inte dom tiderna då… Kanske möjligen att man hade då livet framför sig då…
Började skolan å visste inte vad tv var, för vi hade ingen… Första cykeln vid 11 års ålder va en begagnad 22" hjulen då… De mesta va begagnade saker…
Fast 500k är ändå mycket, du kan ju till exempel nästan köpa en begagnad Volvo XC60, ifall du tar billån på 150k också…
En reflektion är ju att förr så var ju miljonärer ovanliga. Idag är ju ganska många miljonärer i svenska kronor. Vad får man igentligen för en halv miljon…
men grattis till din resa!
Själv skulle jag vilja ha betydligt mer än en halvmiljon för att känna mig “rik”. Förr var ju en “miljonär” synonymt med att vara rik/ekonomiskt oberoende. Som killen i sportbilen. Idag får man ju inte ens en ny deluxvolvo för en halvmiljon!
Sant.
Men; en halv miljon är NÅGOT och snart EN MILJON ![]()
Sedan två. Tre. Åtta.
25…
För mig, en dröm. Helt osannolikt. Jag förstår inte ens att det är möjligt.
Ja om man skippar att köpa en ny Volvo då… ett tag : ) Sen kan du köpa en på avkastningen only.
En ny Volvo var femte år på din avkastning…
Hehe ![]()
Eller så gör du som jag och skänker bort pengarna och börjar på ruta 0 igen ;D Som i filmen Hurt Locker. Han som åker tillbaka till farliga “war zone” trots riskerna och tar på sig utrustningen igen…
Mkt bra film f.ö.
Precis om samma ämne som ovan. Pain zone.
Love it ![]()
Olle! Jag vill utmana dig till att göra något som du inte längre tror du kan bara för att du nu råkar ha pengar.
Åk på festival och hångla med en riktig pingla!
Packa en väska och lev simpelt i ett nytt land under 3 månader!
Lär dig hur man överlever i öknen/kickboxning/hur man hanterar stora kattdjur eller något helt annat där du börjar som en riktig nybörjare och får kämpa dig in i att långsamt bli bättre!
Utmana dig själv till en punkt att du kommer i anknytning med sånt som får dig att känna dig levande.
Du behöver inte gå på myten av hur tråkig man måste vara bara för att man är i en ekonomisk trygg situation. ![]()
![]()
Mycket bra inspel ![]()
![]()
Accepterar din utmaning.
Skall dock ej kramas med större kattdjur eller björnar för den delen. Men skrev ner tre grejer jag ska göra enligt din lista.
![]()
Är relativt olycklig så. Alltså, uttråkad mm.
Bra ide. Tack < 3
Olof the snowman ![]()
Kan du använda din årliga snittavkastning för att skapa minnen :)? OBS har bara skumma igenom tråden.
Det är mycket pengar! Men 1981 kostade en volvo 245 78000kr. Då fick man alltså 6st nya bilar för en halv miljon!! ![]()
![]()
Nypris för första årsmodellen 1981 var 78 000 kronor i grundutförande. En bit in på modellåret höjdes priset till 80 000 kronor .
Oj vilken pengamaskin du verkar ha byggt!
man får stoppa in många tusenlappar varje månad för att få den avkastningen.
Roade mig med att kolla lite lönestatistik. Om vi höftar och antar att folk tjänade 16000kr/mån på 90-talet. 200000kr i årslön. Så motsvarar 500000kr 2,5 årslöner. Idag är väl 500000kr 1 årslön för många. Så 500000kr på 90-talet motsvarar väl 1 250 000kr idag. Väldigt förenklat mellan tummen och pekfingret.
Så för att vara miljonär på 90-talet borde du ha 2.5 miljon idag!
så du har ju igentligen inte uppnått den där drömmen från barndomen. Vänta med att skänka bort dina pengar innan du uppnått målet på riktigt ![]()
Men grattis till ett bra sparande ändå.
Vår familj hade i princip “ingenting” utöver en liten lägenhet + billig mat och vi barn hade begagnade kläder.
Men vi var lyckliga!
Känner igen en del från mitt 60-tal då nästan alla var fattiga men lyckliga för vi visste inget annat och hade massor av tid för varandra, ingen var ensam. Havregrynsgröt, stoppade strumpor, slitläder på armbågarna och begagnade kläder, cyklar och leksaker. Dessutom en tjock-TV i svart/vitt med en enda kanal där Bröderna Cartwright var veckans höjdpunkt om nu inte farsan hade utfärdat TV förbud efter slagsmål på skolgården. Året efter TV köpet blev det dragkamp om farsans lön, telefon för en pratglad mor eller en begagnad VW med delad bakruta? Farsan vann och telefonen fick vänta. Familjens semesterkassa räckte endast till en veckas årlig tältsemester i ett slitet 4-manna tält ända fram till 1968 då det fanns ekonomiskt utrymme till att hyra en liten stuga utanför Rättvik. Fick personligen en kraftfull ekonomisk revansch först från mitten av 80-talet och framåt och lever nu ett fantastiskt bra liv utan den minsta oro för att pengarna inte ska räcka till. Skulle jag vilja göra om samma resa igen? Ja, om jag slapp 70-talet.
Du får gärna swisha mig dina pengar om du vill. ![]()
Nä skämt åsido fast jag känner igen mig i delar av det du skriver. Jag har också gått i trasiga skor fast jag längtar inte det minsta tillbaka till den gamla, onda, fattiga tiden.
Jag tänker i princip varje dag på hur skönt det är att slippa oroa sig för pengar. Kollegor förfasas över priset på tomatpuré och jag spelar med. ![]()
Grattis till en påbörjad resa mot en bättre ekonomi och mer valfrihet i livet! ![]()
Kan nog främst känna igen mig i en längtan efter en enklare tillvaro med större frihet, färre måsten och en oviss framtid där hela världen var ens spelplan (åtminstone i fantasin). Inte bristen på pengar överhuvudtaget.
Sen är tyvärr en miljon inte alls var den var en gång i tiden och som nämnts tidigare i tråden. Bostadsmarknaden har exploderat prismässigt sedan 90-talet, långt utöver inflationstakten. Så inte nog med att 1 000 000 kr år 1990 motsvarar ganska precis det dubbla i dagens penningvärde så har den absolut största utgiften och löpande kostnaden för hushållen (boendet) blivit oproportionerligt mycket dyrare i förhållande till inkomstnivån. Det som på 90-talet räckte till att casha en villa i en Stockholmsförort räcker till knappt till den minsta acceptabla kontantinsatsen (~20%) vid köp av samma villa idag. Så epitetet miljonär har lite förlorat sitt skimmer i skuggan av förändringarna på bostadsmarknaden och inflationen under dryga 30 år, åtminstone i mina ögon.
Bostadsmarknaden har exploderat prismässigt sedan 90-talet, långt utöver inflationstakten. Så inte nog med att 1 000 000 kr år 1990 motsvarar ganska precis det dubbla i dagens penningvärde
Hus som kostade 1 miljon typ 1990 i vissa områden säljs idag för närmare 15 miljoner istället..