För egen del så känns detta som en väldigt knepig situation, min uppfattning är att det är så många olika parametrar som kan komma att spela roll framöver.
Vad händer t.ex. om ditt ex tvärvänder i vissa frågor? Att hon t.ex. helt plötsligt menar på att hon egentligen aldrig ville köpa en så dyr bostad?
Samtidigt får man hoppas att det är två vuxna & förnuftiga människor som nu arbetar tillsammans för att minimera ev. skador med tanke på att det är barn med i bilden.
Det första man kanske kan göra är att testa marknaden, ta in en mäklare som värdera bostaden. Kan ev. vara så också att mäklaren har spekulater i sitt register som är intresserade av området/husen & därmed möjlighet till en bra affär.
Lita inte till fullo på Boolis siffror, utan gör ett försök till att få fram data från riktiga spekulater om vad bostaden ev. kan vara värd.
När man har detta klart blir det kanske lite lättare att titta på en lösning, förhoppningsvis så har inte värdet på bostaden sjunkit så drastiskt som du menar på när du jämför med Boolis siffror.
Ja, men personen har ju i mitt typexempel inte tagit någon större risk för att man kommit överens innan om att man går in med lika mycket kontantinsats. Alltså att den ena lånar upp till sin del av kontantinsatsen och sedan ska dessa pengar tillbaka, oavsett om man fått mer eller mindre än vad man gått in med. Nu i TS fall blir det ju knivigt då det inte verkar finnas vare sig skuldebrev eller samboavtal och då kan ju den som betalt minst bara säga att "jag äger xx % och ska således bara betala xx % av förlusten eller liknande.
Men det är därför man gör upp allt sånt här innan och låt det bli en läxa för nästa relation att prata om sånt här när man är glada och kära istället för att ta upp sånt här när man ska gå isär.
men jag tycker ändå i detta fallet att dom bara ska ta minskningen och dela i två. Sen om den andra som har mest pengar kanske är snäll så kan den väl i sin tur ge personen x pengar men det ska ju inte vara ett krav… Har man barn ihop och man vill att barnet ska ha det bra så kan man väl göra så att dom har någonstans att bo iaf och därmed kunna betala viss del av kontantinsats på nytt boende om det annars inte skulle gå.
Ja alltså vi är båda förnuftiga människor som förstår gränsen mellan rätt och fel, så jag kan inte tänka mig att det skulle bli en sådan typ av konflikt.
Ingen av oss vill ha en situation där vi inte kan prata med varandra längre.
Kommer en mäklare på onsdag, får se vad han säger, hoppas att bergvärmen och det nyrenoverade taket höjer värdet något.
När vi köpte huset i juni prutade vi 700 000, så vi fick det ju relativt billigt om man jämför med 2-3 månader tidigare då liknande hus såldes runt 8 milj +/- några hundra tusen.
Absolut, men mina exempel baseras inte på om någon gör det av välvilja då jag antar att just separation generellt inte fungerar med välvilja. Utan med girighet då det ändå handlar om pengar.
Rent juridiskt ja, förutsatt att bostaden köptes för att bo i gemensamt. I fall där man önskar en annan fördelning är det en bra idé att skriva ett samboavtal i samband med köp/inflytt.
Sambolagen måste göras om. Även om du äger lägenheten till 100% och du står själv på alla lån så kan du ändå bli av med halva lägenheten. Inklusive den kontantinsats du har lagt in. Varför har man gjort så?
Ja jo visst, antar att det har att göra med att skydda båda parter så att ingen blir lämnad helt lottlös om man går isär. I vissa fall påverkar det ju innan har barn också.
Som tur är går det ju rätt enkelt att avtala bort och ändra om man har lite framförhållning.
Det här är ju en lite tråkig (men på andra sätt sund) förutsättning i Sverige att du förväntas veta vilka lagar som gäller och som du ska förhålla dig till. Ett sätt är ju att varje person innan man flyttar ihop, gifter sig, skiljer sig eller på andra sätt förändrar i denna typ av relationer sätter sig in i vad detta innebär rent legalt. Ett visst ansvar måste ändå hamna på individen. Sen är det alltid tråkigt när människor av olika skäl hamnar i kläm eller får problem på grund av detta.
Rent legalt äger du ju faktiskt inte detta till 100 % (under vissa förutsättningar inte sant) när du blir sambo. Detta är ju som tidigare påpekat helt OK att förhandla bort i ett samboavtal. Men det krassa svaret på din fråga är att det är ditt ansvar att veta / ta reda på detta.
Om vi vänder på det - är det rimligt att staten eller någon annan ska informera alla som flyttar ihop, gifter sig eller skiljer sig varje gång om vilka legala förutsättningar detta innebär?
Vi har pratat lite och sagt att vi inte gör något förhastat utan jag flyttar till en kompis som har mycket plats och bor där 2 dagar i stöpet, sen får hon bo hos sina föräldrar 2 dagar så får vi se hur läget är efter sommaren.
Då har jag fått svar om skatten och vet mer vad jag har o röra mig med och kan test sälja om det är så, får vi inte det vi vill får vi väll fortsätta såhär tills vi får det
Funderar på om jag ska ta upp de här med sambo avtal nu när det ändå ligger en bit fram i tiden, tycker ändå den känns relativt rimlig när det handlar om så mycket pengar och vi är påväg isär.
Händer det något på vägen som rör upp känslor vill jag inte behöva oroa mig för det även fast jag inte tror att det är några problem.
Hade det inte varit rimligare om det var tvärt om, att man avtalade sins emellan om man vill ge bort delar av sitt kapital?
Gissningsvis vill de flesta skydda sina tillgångar, då känns det rimligare att det är det som är standarden, inte tvärt om.
Ja, risken är ju bara att hon begär hälften av allt, inklusive din kontantinsats, och hänvisar till att hon har lagen på sin sida. En lag du ska ha tagit hänsyn till när du/ni valde att inte skriva ett samboavtal.
Jo, kanske. Det finns en väldigt bra poäng i det och jag försöker fundera på motivet att man valt att skriva lagtexten som man har gjort. Det bör finnas (?) en vettig tanke varför juristerna valt dessa formuleringar. Min enda rimliga tanke är som andra varit inne på att det ska vara att skydda eventuella barn men detta är ju långt ifrån fallet för alla som är sambos.
Har varit med om en separation på liknande sätt som dig där jag förlorade en del pengar till följd av liknande skäl som du. Så tro mig, jag lider med dig och förstår all din frustration och ibland kanske även uppgivenhet rörande varför detta är designat som det är. Jag trodde precis som du gör i dagsläget att vi båda var överens om hur pengarna skulle fördelas och att vi båda skulle få räkna av de pengar vi gick in med från den försäljning som skedde. När det väl kom till kritan och hon insåg hur mycket pengar hon skulle tappa tog det dock skruv och hon ändrade sig snabbt. Det blev en dyrköpt läxa för mig…
Försök få fram ett avtal som ni båda signerar. Det kommer ge framför allt dig ett lugn och trygghet i vad som gäller framåt. Som jag ser det är det även rätt sak att göra eftersom ni gått in med så olika belopp. Det blir helt klart svårare med barn involverat då som du säger att det indirekt påverkar dig vilka möjligheter hon får med nytt boende och därmed er son. Just detta kan väl vara skäl för att potentiellt skruva om fördelning för en ökad maximal nytta för er, även om det kostar dig en slant initialt.
Jag hoppas för er båda att detta löser sig så gott det kan göra.
Ja den risken finns ju, men den risken finns ju även längre fram, potentiellt mer längre fram om det uppstår fler emotionella konflikter längs vägen.
Jag tänker att nu är hon relativt lugn, skulle hon få reda på att det finns en tjej som jag pratar med och planerar att träffa kanske de blir en annan femma.
Ja nej precis, det finns säkert någon anledning till att det är så, eller så är det bara en gammal lag som skrevs av nån som ville ha hälften av sin sambo
Ok, ja alltså jag har ju som sagt väldigt svårt o se just henne göra en sån grej då hon inte verkar bry sig om pengar över huvud taget.
För henne spelar det förmodligen mycket större roll att vi har en bra relation än att hon tar del av mina pengar, tror hon skulle må skit dåligt över den grejen.
Men som du säger, man vet aldrig, sen skulle de va så att det totalt skiter sig för henne, ja då får ju jag sticka till pengar, de e väll inte mer med de, men i sådana fall vill jag ju att det ska vara på mina villkor.
Kanske att de e ett lån som hon får betala tillbaka när hon ärver pengar av sina föräldrar eller nåt.
Sambolagen är från 2003 så skulle inte säga att den precis är gammal.
I vilket fall när jag var ung så var det många tidningsartiklar kring familjer där kvinnan hade stått för det dagliga och mannan för kapitalvaror inklusive bostad. När dessa par skilde sig så gick kvinnan från förhållandet med 0 och mannen med allt.
Min förståelse var att man ville rädda dessa kvinnor med nuvarande lagstiftning och då råkar tyvärr en annan grupp illa ut.
Vi är ungefär jämngamla och jag minns också denna diskussion. Som kvinna blev jag i skolan (alltså innan sambolagen) varnad för att bli sambo och låta mannen stå på bil och bostad medan jag köpte blomkrukor och gardiner.
Jag kan väl rent generellt tycka att det är bra att default-läget är som det är för att skydda den ekonomiskt svagare parten eftersom det ofta tenderar vara den som dessutom är mest ekonomiskt okunnig.
