Jag hade kört mitt eget race och skött min egen ekonomi och hon fick sköta sin. Sen kan ni ha ett gemensamt konto och betalkort, ica kort osv.
Till det gemensamma kontot för ni över lika mycket varje månad så det täcket kostnaderna.
Mycket smidigare att göra så och vid ev. separation är allt redan löst.
Du tjänar på det upplägget i långa loppet.
Jag tror du har missuppfattat hur lagstiftningen ser ut. Ett bankkonto i eget namn gör inte pengarna till enskild egendom vid skilsmässa. Läs gärna detta svar från Lawline:
Om ni är gifta så är du redan rökt. Tekniskt sett så funkar ju det så att era konton är era i äktenskapet och först om ni skiljer er så ska en bodelning av giftorättsgodset. Har du inte skrivit något något äktenskapsförord så blir det jobbigt. Även om du har skrivit ett äktenskapsförord där det står att konto xxxxxxx och dess avkastning tillhör dig så får du inte fortsätta fylla den. För då kontaminerar du din enskilda egendom med giftorättsgods. Frågan är komplext.
Ha ett gemensamt konto för gemensamma utgifter. Bostad, bil,räntor, resor, nöjen, en mindre buffert mm.
Pengar ni sätter dit görs i förhållande till era löner.
Inget gemensamt större sparkonto!
Spara till pension mm görs var för sig.
Även dyra hobbys betalar ni själva.
Ok med äktenskapsförord. Varför inte?
Det är ju komplicerat om du inte tar bort giftorättsgodset ur världen i ett äktenskap. Det kommer alltid finnas en risk att kontaminera den enskilda egendomen om man inte skriver bort att all egendom är enskild egendom och dess avkastning oavsett om det har införskaffats före eller under äktenskapet. Då blir ditt ditt och hennes hennes.
Skriv äktenskapsförord men låt var och en böra sina egna skulder också. Hennes förlust. Du har högre intjänandeförmåga, hon kommer förhoppningsvis snart böra barn och vara borta från arbetslivet. Påminn henne om era diskussioner sen när ungarna är 8-12 år och hon lämnar dig för att förverkliga sig själv.
Och skriv in att ingen giftorättsgods ska existera i äktenskapet alls. Faktum var att det var jag som föreslog det för frugan när vi skulle gifta oss. Det vore inte rätt för henne som har betydligt högre potential än jag att jag skulle få behålla mitt, medan det hon tjänar efter äktenskapet ska delas med mig. Hon kommer driva eget bolag i framtiden så då ska hon givetvis behålla det hon drar in.
Hur hanterar man frågan: Vad var mitt och ditt nu igen?
I det läget gäller ju att ha extrem koll och kunna bevisa sitt ägande. Åtminstone dyrgriparna och de käraste ägodelarna. Även 15-20 år in i äktenskapet.
Det enklaste sättet är väl att inte gifta sig alls, utan flytta isär och sitta hemma i sin ensamhet, tryggt förvissad om att man iaf slipper dela något med någon.
Det är ju det som är grejen. Vill man inte krångla så sparar man alla kvitton + bild på prylen i en databas. Bara langa fram den när man skiljer sig.
Arvegods får man be dödsboet skriva intyg att det är ditt och kommer från släkting X. Om du inte vill skriva på, så gift dig inte då. Mitt x ville inte skriva på. Det blev således inget giftemål. Svårare än så är det inte.
Ja och ägodelar som fonder, onoterade bolag, mark och fastigheter finns ju lagrade hos myndigheter. Egentligen är det ju samma problem även om man inte gifter sig.
cirkelargumentet är ju att om du har gemensamma barn och inte gifter dig så måste den överlevande parten lösa ut de gemensamma barnen. Ännu värre om det finns särkullsbarn som får sitt arv direkt om någon av föräldrarna dör.
Ja, särkullsbarn är ju lite speciellt. Jag funderar på att ge tjejen en gåva och en rejäl andel i testamentet. Då kan hon ta hand om huset och leva gott oavsett om jag dör eller vi skiljer oss.
Det trista är ju att man då inte är gift. Men det är ju bara en titel och ett löfte att hålla ihop. Man kan ju tekniskt sett kalla sig gifta efter en ceremoni även om man bara är sambo i juridisk mening.
Det är väl exakt som du tänker som alldeles för många tänker innan man förhastat och förälskat gifter sig. Inte romantiskt etc, sen står de där x antal år senare.
Oj, oj. Om din blivande fru är klok så springer hon bort från dig så fort hon kan. Din inställning stinker. Hon är förhoppningsvis värd någon mindre självupptagen person.