Stämmer!
10 teckeb
Varför ska du cementera att det finns en monetär vinning i att skiljas? Det låter ju som att be om skilsmässa?
Det är så många skiljsmässor redan.
Kanske ska vänta ett tag med att gifta er?
Tänk om några år om hon säger: “Jag har träffat en annan och vill skiljas.” så måste du ge henne halva din fömögenhet?! Och eftersom ni har barn måste du väl träffa henne lycklig med sin nya man.
Herregud. Gör inte detta. Vill hon inte gifta sig utan äktenskapsförord så är det ju knappast för känslorna ni är tillsammans.
Puh! Tur man är singel! 
Äh, är det inte lite omodernt att gifta sig?
Skriv samboavtal, prata om ekonomiska mål en gång om året och lev livet bara. Om ni känner att ni behöver trygga upp varandra mer kan man alltid välja att göra det senare i livet.
1 gillning
Tycker du att det är konstigt att hon ska ha hälften av allt om hon varit otrogen under hela relationen och sedan väljer att ta ut skilsmässa? Vill du henne inte väl?
Du borde inte skriva när du inte har koll på hur fördelningen sker vid kort äktenskap.
Kort sagt det Du påstår är helt fel.
Var och en behåller sitt om äktenskapet är max 2 år.
Har inte läst hela tråden, men vill flika in att jag och maken hade en liknande situation när vi skulle gifta oss. Jag hade ett arv (på kanske 1M), han hade högre lön (även om skillnaden inte var så stor som för er) och mer studieskuld.
Jag var helt inställd på att vi skulle ha äktenskapsförord men sen orkade jag inte med administrationen 
. Så vi har inget… ännu? för man kan upprätta ett när man vill.
Vi har nu varit gifta i fyra år, mitt arv är låst i vår gemensamma bostad och löneskillnaden har ökat (inte bara för att jag jobbar deltid). Jag räknar kallt med att om vi håller ihop livet ut så kommer det vara jag som gjort en ekonomisk vinst…
Ja, jag tycker det är konstigt om hon ska ha hälften av allt som mestadels trådstartaren dragit in.
Är det konstigt? 
1 gillning
Om det inte blir så då? Statistiken säger att 50% av alla äktenskap slutar i skiljsmässa.
Tja, beroende på hur länge vi håller ihop får vi väl hitta en lösning som känns rimlig då. Vi har barn ihop och ingen av oss har intresse av att sätta den andra på pottkanten… Inser att jag låter kär&dum men är egentligen ganska cynisk. Jag hade känt min man i typ fyra år innan vi ens blev ett par och tänkte redan då “han är vettig, om det går åt skogen kommer vi att kunna lösa det som vuxna människor.”
1 gillning
Skriv du äktenskapsförord, men gör det då fullt ut. Alternativt att allt upp till den nivån som den tjänar som tjänar minst ska vara gemensamt, men resten enskilt…
Sen kan ni ju riva förorden om det känns aktuellt och köpa ut varandra.
För guds skull, du offrar din föräldraledighet för att hon ska ha det gött (som far till vuxna barn är mitt enda råd: ta ut din egen föräldraledighet själv)!
6 gillningar
Jag kan bara instämma om föräldrarledigheten. 
Jag har tagit ut mycket längre föräldraledighet än min partner på båda mina barn (för att jag har råd och för att jag vill). Det har varit bästa tiden i mitt liv. 
Du får problem om du har gemensamma barn och inte är gift. För det är bara ett giftemål där den överlevande partnern kan ha orubbat bo. Annars måste barnen får ut sitt arv och har man inte en massa miljoner utöver den ägda bostaden så blir det svårt att lösa ut barnen utan att sälja bostaden.
1 gillning
Läst på lite och det är precis som du säger att det är upp till sambos att själva ansvara för juridiken och vilket skydd man vill ha.
Dock så tycker jag att vuxna med hygglig inkomst som levt sambo många år bör ha samlat på sig tillräckligt med eget kapital genom sparande/investeringar och inte leva över tillgångar så att man är rustad för att klara en shit-hits-the-fan-situation. Det behöver inte ens handla om dödsfall. Om man till exempel inte längre tycker att det passar att leva ihop behöver man ju ha råd att flytta isär utan att allt rasar ihop ekonomiskt. Sån är jag i alla fall.
1 gillning
Jag har en kompis med samma erfarenhet, hon läste till läkare och han finansierade henne under tiden. När hon var klar med utbildningen var det tack å hej. Surt på så många plan.
3 gillningar
Jag tänker likadant, och ser på saken som så att det är bättre att ordna upp så sakerna blir bra för båda medan man står på god fot med varandra. Slår det slint och man blir bitter kan man nog lätt bli en rätt egoistisk typ.
6 gillningar
Håller med fullständigt. Inte lika lätt att vara lika sansad om man blir bedragen, dumpad och sen avkrävd på 50%.
7 gillningar
Jag fattar inte poängen med att gifta sig om man inte vill dela alla tillgångar och skulder rakt av. Är det inte därför man gör det?
Vill man dela ekonomin på olika sätt är det väl bättre att vara sambo och skriva diverse juridiska avtal för olika situationer i livet. Vad är fördelen med att vara gift med äktenskapsförord jämfört med att vara sambo med samboavtal?
2 gillningar
Jag tror du underskattar löftet, ceremonin, ring(arna) och traditionen… samt i fler fall än folk vill erkänna, välsignelsen från ”högre ort”.
De rent tekniska fördelarna finns bl a i nästa inlägg nedan.
1 gillning
Möjlighet att leva i orubbat bo om man har gemensamma barn. Det är endast om du är gift som gör att du har den lyxen. Jag har äktenskapsförord och om jag och frugan får för oss att gå isär så slipper vi bråket kring pengar. Jag slipper kriga om saker som hon har ärvt, tex den där fina vasen som betyder absolut noll för mig, men jag blir bitter och säger att jag ska absolut ha den så jag kan slänga den i tippen.
Tänk också att skilsmässa och arvstvist tar fram det värsta ur människan. Få lyckliga separationer (anektodiskt killgissning). Därför vill jag skydda mig själv och henne från sådana tråkigheter som bråk om pengar och tillgångar.
5 gillningar
Har man redan nu tänkt tanken så antar jag att det inte kommer bli något ställningstagande med ett förord enligt hennes önskemål.