Tre-konton-modellen

En annan diskussion om bufferten som pågått på sistone inspirerade mig att öppna mina insikter om hur en kunde strukturera sin konsumtion vs sitt sparande helt praktiskt. Detta är lite fortsättning på mitt inlägg om “Soffpotatisportföljen - hur kan man göra sparandet så lätt som möjligt” (kort: alltid spara 50/50 mellan sparkonto och global indexfond), som @janbolmeson har också lyft till “bästa diskussionerna” sektionen. Tack för det, Jan!

Först och främst tycker jag att bufferten och generellt sparandet är nåt som borde användas endast för oförutsedda kostnader. Alla förutsedda kostnaderna ska man betala inom sin “dag-för-dag konsumtion”. Till exempel en bilservice kan vara inget oförutsett köp. Om du har en bil behöver du ta bilen till service minst en gång per år. Sådana kostnaderna glömmer man ofta när man planerar en budget för sin privatekonomi. Och det är just dom kostnaderna som gör vissa månaderna jättetajta pengamässigt.

Vill man ha en stenkoll på sin ekonomi, bör det finnas ett bra sätt att hantera dom. Å andra sidan, vissa har mindre såna kostnader. Till exempel den som bor ensam i en hyreslägenhet, har ingen bil, sommarstuga osv., har ofta en ganska liten variation i sina månatliga kostnader. Men hen ska också vara redo för att hantera variationerna och undvika stressen som dom svåra månaderna orsakar.

  1. Lite variation i månatliga kostnader

Om dina kostnader varierar väldigt lite behöver du inget annat än ett lönekonto och soffpotatisportföljen som sparandet. Månadsparandet och övriga engångsparanden överför man till soffpotatisportföljen och alla dagliga kostnaderna kan skötas från lönekontot.

Men samtidigt tycker jag att man ska inte röra sparpengarna onödvändigvis för att just “denna månad hade jag mera fakturor än vanligen”. Då kan det vara bra att ha lite extra eller så kallade flex-pengar på kontot. T.ex. jag brukade ha alltid 500€ som “baseline” på mitt lönekonto för att klara mig om det blev lite mera fakturor. Om jag måste använda flex-delen, “betalade jag den tillbaka" från nästa lönen ifall det var mindre fakturor då.

Alltså, på lönedagen har man sin lön + flex-pengarna på lönekontot, allt annat överför man till sparandet. Helt enkelt:

  1. Mycket variation i månatliga kostnader

Har du ett hus, en bil, en sommarplats osv kan dina månatliga kostnaderna variera stort. Och det menar att ibland blir det hemska månader: vatten, el, värmeolja, försäkring, bilservice, besiktning - alla faktureras samtidigt. Dags att använda bufferten? Jag är tveksam. Du borde veta dessa kostnader på förhand, eller hur? Och kanske var förra månaden lite lättare fakturamässigt, men pengarna försvann “in the sauce of life”? :wink:

Lösningen är tre-konton-modellen.

I modellen har man ett extrakonto för förutsedda men icke-omedelbara kostnaderna, som jag kallar “fördröjd konsumtion”. Helt enkelt planerar du en årsbudget för alla dina förutsedda och nödvändiga tjänster och köp. Och sen delar du totala summan med 12 och flyttar den delade summan varje månad till ett separat konto. Detta konto blir din “kortsiktiga vardagsbuffert” som hjälper att jämna ut kostnaderna mellan månaderna - och minskar stress samt din oförsiktiga konsumtion då det är lite mindre fakturor i lådan.

Det är jätteviktigt att vara ärlig när man räknar kostnaderna, t.ex ta hänsyn till periodiska variationerna i elförbrukning, glöm inte julklappor, bildäck osv. Och man måste också vara jättenoga med extrakontot. Pengarna där ska inte användas till nåt annat än dom budgeterade målen. Därför har man inget kort för detta konto heller. :slight_smile:

Hoppas att detta var nyttigt. Jag tror om du följer dessa råd är du igen ett steg framåt på din resa att ha en bättre koll på din ekonomi och ditt sparande - samt leva ett stressfriare liv.

Well, det blev ett långt inlägg igen, tack för att du läste det!

16 gillningar

image
Intressant. Vi gör något liknande, vi har styrt flödena på ett lite annorlunda sätt som vi tycker passar oss bättre. Jag och min partner har ett varsitt konto som vi kallar för lönefond dit respektive persons löneutbetalningar och andra transfereringar går. Från det kontot matar vi sedan underkonton i kategorierna fasta kostnader, rörliga kostnader och sparande. Det fina i kråksången är att det inte är inkomsten som styr utan budgeten, på så sätt måste man aktivt välja att budgetera om när man (förhoppningsvis) får en löneförhöjning.
Vi har också inbyggd buffert i respektive persons “lönefond”, från början var det en “hold back” på 10% tills buffertmålet var uppnått, nu är det i stället endast en mindre pott som ska täcka det inkomstbortfall som sker vid kortare sjukskrivning / VAB etc etc (resterande går till sparandet).

Fördelen för oss med det här upplägget är att bufferten nu fungerar som en egen A-kassa, försäkringskassa utan att vardagsekonomin påverkas på kort sikt av försenad handläggning av VAB och så vidare.

För att det här ska fungera kräver det dock att man har en välunderbyggd budget, precis som du skriver ovan, och tillämpar den fullt ut.

2 gillningar

Moi Eric,

vilken fin och genomtänkt model har ni. Värt att kolla på, absolut.

Jag själv har försökt att komma upp med en model som är så enkel som möjligt och passar nästan alla oberoende på hur mycket en har pengar. Lite samma som med “Soffpotatisportföljen”. Enkelt är vackert.

Ha en fin vecka!

1 gillning

I somras ledsnade jag lite på de stora årliga räkningarna och att det kändes fel att alltid ta från mitt vanliga buffertkonto till dessa. Så jag startade ett till sparkonto som jag kallar för Periodisering, listade alla stora räkningar som inte kommer varje månad i ett Excel-ark och fick fram ett månadsbelopp. Jag satte sedan upp en stående överföring till periodiseringskontot i slutet av varje månad. När en av dessa stora räkningar ramlar in och ska läggas in för betalning, så lägger jag även upp en överföring från periodiseringskontot till transaktionskontot.

Kanske lite krångligt, men ger väldigt mycket sinnesfrid och det vanliga buffertkontot blir inte lika regelbundet utsatt för “kupper”.

3 gillningar

Klockrent!

Vi använder din 2a av exakt samma skäl.

Eftersom vi ändrar rätt mycket på vårt leverne så har jag upptäckt fler förutsägbara utgifter som jag inte hade förutsätt. Så jag känner igen din kommentar att det är lätt att missa en del utgifter, speciellt de årliga :wink:

Din princip borde bli ”best practice” inom RT för hur man hanterar lönekonto och buffert :grinning::+1:

1 gillning

Har själv börjat med något liknande för större utgifter som kommer en gång per år, eller ännu mer sällan. Har flera konton på banken med namn som “bilskatt”, “glasögon” o.s.v. Sätter varje månad in 100 kronor till dessa. Sedan när bilskatten kommer blir inte den utgiften lika kännbar.

Egentligen hade jag kunnat haft dessa pengar i en vanlig buffert. Men så simpelt att veta exakt var dessa pengar ska gå. Samt att de inte får användas till något annat.

2 gillningar

Tack, JFB, för din feedback! Mr Bolmeson, please act accordingly. :smiley:

TLDR: Hur definierar man skillnaden mellan förutsägbara och oförutsägbara kostnader?

Jag gillar verkligen den här diskussionen och har själv tänkt mycket på det här. Att oförutsägbara kostnader (buffert) ska separeras från förutsägbara kostnader (periodisering) som i sig ska separeras från den löpande privatekonomin är ett klokt sätt att gå mot total gynnsam privatekonomi. Jag funderar dock på följande:

  1. Hur gör man skillnad på förutsägbara och oförutsägbara kostnader?

Köper jag en mobil idag så kan jag med ganska god grund anta att den kommer att hålla i ca 2 år (lek med tanken i alla fall). Så när den går sönder, borde det vara en förutsägbar kostnad? Eller borde den anses vara oförutsägbar för att jag inte kunde förutspå när den skulle gå sönder annat än gissa utifrån ett allmänt genomsnitt? Eller borde den anses förutsägbar om den går sönder inom ett visst tidsintervall, exempelvis mellan 1,5 och 2,5 år? Samma princip gäller ju i större skala också med dator, husets värmepanna, bil och andra maskiner osv. Så hur drar man egentligen gränsen?

  1. Hur tas hänsyn till tidslängden mellan kostnaderna?

Om man antar att en kostnad uppstår varje år, då känns det som att den borde betraktas som periodisering. Samma sak med alla kostnader som uppstår med kortare mellanrum än 1 år. Men ta mobilen i exemplet ovan, borde den betraktas som periodisering också om den förväntas ersättas vartannat år? Och tänk vidare, tvättmaskinen kanske man kan förvänta sig behöva ersätta var 10e år (vet inte om det är rimligt, men lek med tanken), borde den också betraktas som en periodisering? Så hur tänker man i frågan om tidsavståndet mellan 2 likadana kostnader? Kan man definiera en tidsgräns för att skilja på periodisering och buffert eller oförutsägbart och förutsägbart?

  1. Hur tas hänsyn till dessa periodiseringar i de 4 hinkarna?

Håller man dessa periodiserade kostnader utanför 4 hinkarna med anledningen att de egentligen bara är kostnader som man fördelat jämt över en tidsperiod? Eller borde man ta med dem för att det finns annars stor risk att man har en väldigt stor del på sparkonto som skapar missvisande helhetsbild om de exkluderas?

Som första raden säger, hur definierar man egentligen skillnaden mellan förutsägbara och oförutsägbara kostnader? :slight_smile:

2 gillningar

Kul tråd!

Att strukturera upp privatekonomin kan bli hur simpelt eller hur invecklat som helst. I mitt hushåll har vi strukturerat upp med flera konton för olika syften och med lite olika regler.

I grunden ligger stående överföringar med utgångspunkt i nettolönen. Överföringarna sker till konton där pengarna antingen:

  • KAN nyttjas, och eventuellt outnyttjat överskott den dag ny lön trillar in slussas vidare till besparingar
  • SKA nyttjas för att inte snåltarmen ska leda om alla flöden till sparandet

Storleken på stående månatlig överföring till hushållsutgifter (boende, bil, mat etc.) kommer från en separat “utgiftskalender” med alla förutsägbara utgifter för det kommande året som ses över årligen. På så vis ingår flexandet redan i hushållskontot och det är sällan man behöver nalla ifrån buffert.

OM pengar behöver tas från buffert trots allt finns en liten flexibel sådan hos samma bank som alla konton för vardagen ligger på. Eventuella överföringar därifrån ska återbetalas från kontot som lånat. Den riktiga bufferten för eventuella större och på riktigt oförutsedda utgifter ligger på räntesparkonto som fylls på med stående överföring istället. Uttag därifrån är inte återbetalningsskyldiga på samma sätt.

Allt regleras i ett flödesschema som uppdateras efter behov vid förändringar i lön, småjusteringar i budget för kommande året etc… Säkert för meckigt för många, men fungerar för oss. Fantastiskt verktyg för att ha en plan för balans mellan spendera/spara/investera och samtidigt undvika en alltför stor livsstilsinflation.

Bjuder på ett klipp av flödesschemat med anonymiserade belopp för att visa principen!

6 gillningar

Bra fråga! :slight_smile:

Finns nog inget givet svar dock.

Vi kör med förutsägbar som inom 1 år och saker/räkningar man är bunden till. Födelsedagar är ju oftast årligen :slight_smile: Mobiler är inte årligen (snarare 4-5 år för mig). Man kan såklart även lägga in saker man är bunden till men inte händer årligen tex om man betaler ett arrendet för stugan vart 3e år för det är man bunden till.
Dessa hamnar i det som @JayR kallar fördröjd konsumtions konto.

På lönekonto är alltså bara vanliga konsumtionen så det ”ska” vara noll vid nästa lön. Det är en bra varningsklocka om man konsumerar för mycket eller förlite för den delen (vilket händer en del i Corona)

Vårt buffertsparande är för helt out of the blue kostnader som man inte alls kan förutse. Tex huset brinner ner och man får bo på hotell och behöver cashflow. Eller som det hände oss, satt fast utomlands när Corona small till. Oförutsägbart på riktigt.

De andra grejerna du pratar om mobil, dator, TV, tvättmaskin, diskmaskin, kylskåp, möbler, etc etc - det har vi i en RT portfölj i Mellanrisk hinken tillsammans med andra större kostnader som är oförutsägbara ”när” de händer men inte ”att” de händer. Tex bostads renoveringar. Man kommer att behöva bygga om badrummet men när vet man inte.
Alla dessa har vi alltså i en RT Portfölj som är dimensionerad för att klara dessa kostnader för evigt (kapitalet kommer att gå ner men avkastningen hjälper oss att stretcha tiden till förväntad livslängd).
Så ja, har får man räkna lite på kostnad/livslängd på grejerna. En dator 10 papp vart 4 år tex. Ett badrum 200 papp vart 15e år tex. Då får man en årskostnad * hur många år man har kvar cirka = kapital.
Fördelen vi ser med RT portföljen i detta sammanhanget är att den är 25% cash på konto så man får ha extrem otur om det inte räcker utan att i panik behövs sälja av de andra delarna vid fel tillfälle :grimacing:

Så tänker vi! :slight_smile:

Wow! Jösses! :star_struck:

Hur har du fått med din partner på detta?

Jag får knappt frun ens att titta på en XLS fil :joy:

2 gillningar

Håller med där. Strukturerat och fint! Jag har ju ett problem där jag ska bestämma hur mycket av likviderna som jag har kvar som ska vara buffert / kontantdelen i en 90/10. De där 10 procenten av det passiva kapitalet. Är snart fullinvesterad.

Måste räkna på riktigt hur stort månadssparandet är.

Va!? Excel är ju stommen i modern elektronik…? :smiley:

Sambon uppskattar också att ha god struktur på saker och ting. Första versionen togs fram för flera år sedan som ett sätt att få samsyn på hur våra ekonomier skulle hänga ihop, vilka delar som är gemensamma och inte etc. Såg helt annorlunda ut då. Därefter har det växt fram och utvecklats med tiden.

Kanske ett grafiskt schema är lite lättare att sälja in än ett excelark? :joy: Schemat är framtaget med gratisapplikation på draw.io, kan rekommenderas för många andra syften också.

2 gillningar

Intressanta frågor om vad som är vad. Tänkte först att det var enkelt, men insåg snabbt med dina exempel att det inte är helt lätt.Men om man tittar på dimensionen på vad man vet om när resp. hur mycket blir det kanske lite enklare. (Eller rörigare :slight_smile: )

En del utgifter vet man vilken månad och hur många tusenlappar som behövs (försäkring som inte betalas månadsvis) medans andra utgifter har man bara en gissning om när och hur mycket (ny mobil eller nya glasögon). Blir kanske en fråga om passiv resp. aktiv utgift också. Där den aktiva är mer flexibel i när och hur mycket. Om diskmaskinen går sönder efter fem år, kanske man kan vänta med ny mobil i ett halvår, men bilförsäkringen går det inte att göra så mycket åt.

En bra grund för att inte bli osams om ekonomi på fel grunder. Om man delar bilden av hur det funkar här och nu, kan man lyfta diskussionen till vad man vill förändra.

1 gillning

Bra tips :slight_smile:

Just nu är det rätt lätt att få samsyn för oss för det är ju bara jag medan hon säger ”ja ja det blir bra” :joy:

Skulle dock gärna ha med henne eftersom man annars till 100% blir halshuggen om något går riktigt åt helsefyr :stuck_out_tongue_closed_eyes:

1 gillning