De är som jag skrev förut… Alla har olika mål med lån, skulder, investeringar …
Att vara skuldfri har varit ett mål för mig för länge sen… I mitt fall, varför ha lån när man har ett bra obelånat boende… Man behöver inte jobba för man har så man klarar sig samt även kan köpa de man vill…
Har flera bilar å även flera motorcyklar för olika ändamål… Segelbåt å motorbåt har jag sålt för de vart för mycke saker å hålla efter samt de tog för mycke tid…
Så varför inte vara skuldfri då??
Absolut, har man nöjt sig och är nöjd med tillvaron så kan det vara så.
Men samtidigt anser jag det farligt att “ha nöjt sig”. Så länge man orkar och har viljan bör man sträva efter att bli bättre eller få en bättre tillvaro, sen om det innebär mer ekonomisk frihet (Som är mitt mål just nu), få mer tid till annat eller viljan att bli en bättre människa är upp till var och en.
Jag blir aldrig nöjd med min tillvaro, och det är också därifrån jag får mitt driv, min vilja att leva och utvecklas på flera sätt.
Tyvärr är väldigt mycket, nästan allt, kopplat till pengar. Världen hade varit bättre om pengar inte fanns.
Just det där med att “kunna köpa vad man vill” är nog det största problemet jag har, ju mer tillgångar jag får desto dyrare leksaker vill jag köpa. För runt 10 år sen köpte jag min då “drömbil” för runt 100’, en Honda Civic Type R, vilket jag hade gnetat och sparat till länge. Det var roligt i något halvår tills jag såg att “Aha, men där är ju en annan leksak jag vill ha som kostar några hundratusen mer”. Den nya bilen jag ville köpa var en Corvette av något slag vill jag minnas, jag köpte aldrig den utan sålde bilen jag hade och omvärderade min ekonomi och bestämde mig för att lägga krut på att bygga upp en förmögenhet först för att sen kunna köpa den leksak jag ville ha. Corvetten som jag aldrig köpte för 500’ byttes ju snabbt ut mot att jag ville ha en Lamborghini för 3 miljoner istället.
I dagsläget hade jag kunna köpa den där Corvetten om jag vill, och även en Lamborghini (Med lån), men har lite omvärderat och prioriterat upplevelser i form av resor de senaste åren, men alltid hållit resorna inom rimliga kostnader så att det inte drabbar mitt andra mål, att bli ekonomiskt fri på sikt.
Men, till nästa sommar har jag bestämt mig för en leksak! Det blir en utdelning från mitt AB för att skaffa mig MC kort och köpa en MC + utrustning. Inte lika dyr som bilarna jag viljat ha genom åren, men tänker att den mättar mig nog en stund under tiden jag befinner mig i Sverige, dessutom för en mer rimlig kostnad!
Tåls att nämnas igen; Jag är 32 och har lång tid på mig. Och är fullt medveten om att ens värderingar ändras ju äldre man blir och ju mer livserfarenhet man får, och är relativt säker på att mina värderingar kommer ändras på sikt också!
Det här håller jag inte alls med om. Jag tror att de som är i en ekonomisk situation där de faktiskt kan ta risker är fullt medvetna om att lån kan bli en hävstång. Dessa personer är jag inte alls orolig över.
Okunskapen finns snarare hos de som tror sig ha råd med allehanda lån bara för att lånet beviljats av banken. Det är dessa personer som jag skulle uppmuntra till att amortera på sina lån, speciellt när de är så pass osäkra att de faktiskt tar sig tiden att ställa frågan i ett öppet och anonymt forum som detta.
För att ta en liknelse som går att relatera till: jag har inga problem att köra 130 km/h på en motorväg men jag skulle aldrig få för mig att som medpassagerare säga till en annan förare att “du kan nog gasa på här”. Den risken anser jag att det är till var och en att själv bedöma.
Äh, CSN och skatt kan man skippa att betala, eller? Så räkna utan det 
Nja, jag vet folk i min närhet/umgängeskrets som har det väldigt bra ställt och inte förstår det. Ett exempel är en vän och hans fru med bra stabila jobb, de har nettoinkomster över 70’/månad ihop. Bor i en villa i bra skick värderad till 5-7 miljoner, och har lån på ungefär 1.75~ miljoner. 2 bilar och utflugna barn och inga som helst bekymmer. Dom har ägt huset i 15 år.
Han är väldigt orolig över deras ekonomiska situation för han tycker att deras lån är så enormt stora och skulle aldrig få för sig att investera sina pengar alls i princip, och absolut inte med belåning.
Just denna specifika situation är lite extrem, men det finns gott om folk som inte förstår hur bra dom har det. Det va väl bara häromveckan någon annan i en liknande sits startade en tråd här på forumet och lät orolig, samtidigt trodde / tyckte andra att det såg ut som en skryt/troll tråd snarare än att någon faktiskt trodde att personen var orolig på riktigt, mig själv inkluderad.
Detta är ett problem helt klart!
Skulle absolut inte säga åt någon att gasa på mer nej 
EDIT: Hittade tråden:
Det du kan göra – vilket jag gissar att du redan gjort – är att lyfta upp din syn på hans ekonomi. Det tycker jag är helt okej, han ska veta att han har det bra! Men det är där ansvaret slutar tror jag; vi kan inte övertala andra att göra något som de inte själva vill. Som man brukar säga, “du kan leda en häst till vattnet men du kan inte få den att dricka.”
Har inte läst tråden men kan förstå att det finns fall av personer som är osäkra på sin egen ekonomiska situation. Men tror att dessa är en på dussinet om inte färre.
Jag har försökt, det biter inte Jag har gett upp det där.
Absolut, han är en av dom få jag faktiskt inte försökt få att spara pengar på börsen i och med att han tycker det är så jobbigt med allt annat!
Andra som jag har försökt (och lyckats) övertala att börja spara på börsen har varit folk i lite sämre ekonomisk sits men som ändå haft ett sparande på ett par tusenlappar varje månad och jag har flikt in “Om du nu sätter undan 2000 i månaden på ett räntekonto så bör du sätta in 500 av det i en indexfond för att börja på snöbollen, du kan tacka mig om 20 år”
Skulle kunna betala av skulden men har valt att ha pengarna på börsen. Än så länge är det billigt att belåna huset. Förhoppningsvis går börsen upp ganska mycket de närmaste åren.
Känns bra att äga varenda spik i huset även om det kunnat ge hävstång på börsen att belåna och investera.
Jag funderade lite på det för något år sedan men det var tur att jag inte gjorde det med facit i hand.
Vilka risker är man beredd att ta och vad är syftet med skuldfrihet.
Kreditvärdigheten är ett bättre mått!
Skuldfrihet innebär risken att man inte kan göra större investeringar för att göra vinst. I varje fall inte med våra nettoinkomster på 140K i månaden.
Utan lån hade jag inte gjort bostadskarriär, från flera hus med start 850000 till 16,5 milj under 25 år.
Gjort 8 milj vinst exkl amorteringar på alla försäljningar tack vare lånade pengar.
Men den dagen jag slutar jobba kommer målsättningen vara skuldfrihet