Hej. Jag (27) och min sambo (30) lever tillsammans sedan ett par år. Vi har delad ekonomi för tillfället. Vi kommer från helt olika bakgrunder där jag kommer från en familj som levt mer spartanskt och inte unnat oss varken vardags- eller helglyx. Det har varit stort fokus på pengar, och mina föräldrar har verkligen försökt att förklara värdet av pengar. Mina föräldrar har varit förvärvsarbetare och haft en relativt låg lön, men alltid varit sparsamma. Jag har samtidigt fått allt det jag någonsin behövt är inte bitter över hur jag haft det. Min sambo kommer från en familj där man tänker och pratar lite om pengar men där det varit viktigt med gåvor och presenter och hon har oftast fått det hon velat få. Hennes föräldrar har drivit ett framgångsriks mindre företag och har därmed en god ekonomisk situation. Min sambo kommer att ärva tillräckligt med pengar för att kunna sluta arbeta och leva på avkastningen. Nu är det många år bort iofs. Jag vet att jag inte får någon som helst tillgång till arvet även om vi skulle gifta oss.
I dagsläget bor vi tillsammans i hennes lägenhet som hon köpt med hjälp av sina föräldrar. Jag betalar hälften av kostnaden förutom amortering.
I dagsläget tjänar vi lika mycket men jag kommer inom en snart framtid att tjäna lite mer än henne. I dagsläget sparar jag ca 40% av min disponibla inkomst. Jag har ett litet sparande sen innan men har en dröm om att kunna leva gott på investerade medel i framtiden. Jag önskar kunna gå ner i arbetstid och resa mer.
Min sambo uttrycker ofta att jag är tråkig som vill spara mina pengar och vill samtidigt att jag tar ett större ekonomiskt ansvar i hushållet och t.ex låna ut pengar för renoveringar trots att jag inte äger lägenheten. Vilket är ett rimligt antagande då jag kommer att tjäna mer och att hon har svårt att spara ihop pengar själv till större investeringar.
Min fråga är egentligen om hur man kan prata om dessa skillnader i ekonomiska förutsättningar. Jag har kortsiktigt en bättre prognos än henne, men hon har en situation där hon egentligen inte behöver spara en endaste krona långsiktigt. Jag önskar kunna bygga upp ett eget sparande som där jag på sikt kan leva på avkastningen vilket står i konflikt med min sambos syn på vardagskonsumtion och lyx.
Är det rimligt att räkna med framtida arv i en långsiktig ekonomisk kalkyl för att rättfärdiga att jag har ett ökat sparbehov i förhållande till min sambo? Är det rimligt att jag ska låna ut pengar för att bekosta hennes lägenhet vilket innebär att jag gör ett avkall från min sparplan när hon egentligen (åtminstone på sikt) har en avsevärt bättre ekonomisk situation?
Hoppas någon kan dela med sig av egna erfarenheter eller skapa klarhet i detta på något annat vis. Tack!
Det var flera olika frågor i det här, ger min syn på några iaf:
Ja, jag tycker det är rimligt att kunna ha med ett stort framtida arv i beräkningen. Hade jag vetat att jag skulle få 10mnkr inom 20 år skulle det påverka min sparnivå idag (även om man såklart aldrig kan vara säker på något).
Du måste se till din situation och spara därefter. Om hon tycker du är tråkig står det ju henne fritt att bekosta din del av eventuella resor och dylikt.
Gällande lägenheten förstår jag det som att du inte äger något av denna. Betalar du 50% av ränta och driftkostnader tycker jag det är tillräckligt. Eventuella renoveringar betalar ägaren och du betalar hälften av den extra räntekostnaden.
Däremot tycker jag inte att du ska betala mindre pga att hon har ett större arv att vänta. Men som jag förstår det så delar ni lika på allt men du har kvar mer i månadens slut som du då sparar.
Bra att dessa frågor kommer upp nu, blir värre om/när barn kommer in i bilden och man inte har samma bild.
Situationen om vi skulle få barn ändras väl i anseendet att våra gemensamma kostnader går upp generellt.
Vår situation vid giftermål förändras inte även om vi får barn. Arvet är testamenterat som enskild egendom.
Förstår att detta är något som behöver pratas om, men jag har svårt att lyfta det. Jag känner mig cynisk och bitter som väger in hennes föräldrars egendom i hur jag bör tänka. Men kan å andra sidan inte bortse från att det ser ut på detta vis.
”Jag har en ambition att sluta jobba när jag är X år gammal. För att kunna göra det behöver jag spara Y kr per månad och det är därför jag inte vill lägga mer pengar än nödvändigt på Z.”
Det är ju egentligen frikopplat från hennes framtida arv utan samma problem flera här i forumet säkert känner igen sig i.
Ja, jag håller med dig. Problemet uppstår ju när hon har andra referenser och krav på levnadsstandard som ej går att upprätthålla med nuvarande sparkvot.
Och jag vet med mig om att jag har en osund syn på sparande. Jag har inga problem att bortse från saker som andra skulle bedöma som viktiga. Exemelvis nya kläder, resor, presenter och annat.
Jag vill bli bättre på att spendera mina pengar och dela med mig på rätt sätt, men jag behöver också spara mina pengar för att öht komma i närheten av drömmen.
Ja säkerligen, Vi har en bra relation, det är väl mer kutym att skriva denna typen av testamenten när det är stora summor pengar inblandade. De har gissningsvis blivit rekommenderade av sina bankrådgivare. Men jag tror inte att de kommer skriva om testamentet. Eventuellt att min sambo delar med sig av det i framtiden. Men det känns bräckligt att förlita sig på även om jag tror och önskar att vi håller ihop tills vi blir gamla.
Vi är precis igång med att skriva samboavtal. Vi skulle gjort det för länge sedan egentligen men det har inte blivit av. Varför undrar du?
Båda är viktiga, och jag tror inte de utesluter varandra. Därav vill jag diskutera det med andra och förhoppningsvis få vägledning i hur jag kan prata och resonera kring detta med min sambo.
Är medveten om att mina egna grundantaganden sannolikt inte är helt och hållet förankrade i någon sorts rimlighet. Jag önskar klarhet i vilka käpphästar jag ska hålla fast vid och vilka som bör utmanas.
Ärligt talat vet jag inte hur mycket som spenderas. Det kanske är på sin plats att i första hand sätta sig ner och se över våra utgifter och göra en budget tillsammans.
Jag tror jag fastnat lite i de “stora, abstrakta och avlägsna frågorna” och inte tittat på hur det faktiskt ser ut här och nu…
Tack för intressanta inlägg och relevanta frågeställningar.
Jag tror tyvärr ni kommer behöva bita i det sura äpplet och tröska genom dessa frågeställningar för att skapa samsyn. Sedan blir det också naturligt ju längre man är ihop.
Jag och Caroline hade i början väldigt olika syn (och har det fortfarande till viss del) men det är något som man behöver prata om. Tricket är att inte göra det anklagande utan tvärtom nyfiket. Att börja med öppna frågor och lita på att man egentligen ofta vill samma sak.
T.ex. för ett par som jag coachade med en Slösa och en Spara. Väldigt olika och ganska mycket konflikt, tills de båda insåg att målet för båda var:
Att ha ett så rikt liv som möjligt.
För spara innebar ett rikt liv “att spara så att man är trygg, har möjligheter att göra saker i framtiden.” För Slösa innebar det: “att använda pengarna så att man har ett rikt liv både nu och i framtiden.”. Det vill egentligen samma sak men hade bara två olika perspektiv.
Det andra problemet är att man ofta drar åt två motsatta håll i en relation. När den ena är spara så är den stolen upptagen. Dvs. den andra blir mer än slösa och vice versa. Så man behöver också ha tillit till att man inte är svart och vit utan att man tar olika roller. Dvs. ha tillit till att Spara kan slösa och slösa kan spara, men man driver olika agendor - som till syvende och sist är samma.
Här är ett avsnitt på temat vi gjorde för länge sedan:
Om ni vill så kan vi boka in ett coachsamtal och prata om det. Men då måste ni båda vilja och vara okej med det. Blir aldrig bra om den ena parten ska “övertygas”.
Livserfarenheten (även om den nu inte är lika lång som för många andra här…) har lärt mig och många i min närhet att ingenting är säkert. Hur mycket man än tror på hur framtiden ska bli så finns inga garantier.
Vad händer om arvet som ni idag är säkra på kommer finnas om 30 år inte finns? Det finns ju faktiskt ändå flera oväntade saker som skulle kunna inträffa efter vägen (även fast det kanske inte är så sannolikt) och som gör att arvet inte alls blir lika stort.
Vad händer om ni tex separerar i framtiden och du har lagt dina pengar på renovering av hennes lägenhet istället för ett eget tex pensionssparande eller likvärdigt sparande (för en ”tryggare” framtid)? Känns det okej ändå (det kanske det gör, det kanske går att kombinera), men kanske är bra för dig att tänka igenom.
Kom ihåg att det är bra att prata i ”jag-form”, utgå från de egna känslorna, tankarna etc och förklara dom - istället för att prata i ”du-form”, som lätt tas för ett ”anklagande” och den defensiva sidan brukar komma som ett brev på posten.
Hoppas ni kan lyssna på varandra och lösa det tillsammans
Jag tycker att din sambo rimligtvis borde förstå att ditt behov av att spara är mycket större än hennes givet din bakgrund. Du måste klara dig själv, hon har stort arv och lägenhet hon fått hjälp att köpa.
Att ha koll på hur man spenderar pengarna är viktigt för att kunna prioritera. Förhoppningsvis kan ni snåla på saker som inte är så viktigt för någon av er, och lägga mer pengar på saker som betyder något.
Kanske kommer du också känna dig mer ekonomiskt trygg i takt med att din portfölj växer och du ökar din lön?
När jag började arbeta efter universitet motsvarande det inte alls mina förväntningar, och jag satte som mål att bli FIRE. Men i takt med att jag blev bättre på det jag gjorde blev också jobbet roligare och nu känns FIRE mindre viktigt.
Prata inte om och tänk inte ens på att hon ska få ett arv någon gång i framtiden. Det blir helt snevridet. Det är hennes trygghet. Du behöver bygga din egen trygghet naturligtvis men prata då om den istället. Blanda inte in ett framtida arv i dina tankar.
Det är osmakligt om jag ska vara helt ärlig om du har en önskan om att få ta del av ett framtida arv.
Hur kan du bli en roligare sambo och samtidigt kunna spara lagom till din framtid? Det är en fråga att fundera på.
Din sambo kan fundera på att hon kan behöva möta dig i en ekonomi som är mindre än vad hon önskar sig. D v s hon kan åka på dyra resor med sina vänner och billigare med dig t ex. Eller så får hon bekosta det dyra om du ens vill följa med.
Nej, du ska inte låna ut eller bekosta reparationer i hennes lägenhet.
Jag tycker inte att ni någonsin ska blanda ihop er ekonomi helt. Ha varsin ekonomi och lägg in lika mycket till gemensamma räkningar m m.
