Har två småbarn och sen de föddes har det varit regelbunden vabb ungefär var tredje vecka. Det börjar ta på mig och mitt psyke, jag mår bäst när jag får jobba, har precis fått en ny tjänst på jobbet som jag känner att jag inte riktigt kan sköta. Det känns som jag sitter i fängelse, inlåst utan möjlighet att hitta på någonting.
Därav till tråden, har/hade ni det likadant med småbarn?
Har ni några tips på roliga aktiviteter hemma för underhållning?
Barnen växer snart upp och sedan flyttar de hemifrån.
Småbarnsåren är jobbiga men i efterhand ovärderliga.
Att ta hand om sitt/sina barn ska inte vara ett fängelse. Det ska vara en underbar känsla. De är ju hälften dig och hälften den du älskar, kan väl inte bli bättre än så? Om du jobbar som en tok kommer du ångra sen när barnen är äldre att du inte var mer närvarande när de var små.
För tips på aktiviteter är det bäst om du nämner åldrarna. Man gör inte samma sak med en 1.5 åring som med en 5 åring.
Jag brukar estimera att jag förlorar 10% av min nettolön till VAB. Så nej du är inte ensam att vabba 
Ja snart så, är ju bara år kvar… 
Tja, jag vet inte. Har svårt att se det som underbart att sitta instängd i lägenheten med två barn som hostar och snorar och gråter om vartannat. Och att det är så ofta. Önskar att jag tyckte det var mysigt men det är det ju inte. Men barnen är 5 och 2.
Nja jag tycker inte vabb är något härligt heller. Det kan vara rätt påfrestande. Är föräldraledig just nu och äldsta ungen drar hem all möjlig skit från förskolan så har “vabbat” lika mycket som jag varit själv med den lilla. Klart det är slitigt!
Det är också svårt veta vad man ska göra ibland, särskilt som barnen har begränsad och varierad energi.
Har inge speciella tips men vi gör väl ungefär det vi brukar göra fast i långsammare tempo. Pysslar, blir en del tv, tvättar, går på promenader mm. När jag är hemma hela dagarna med sjuka barn försöker jag göra något när min fru kommer hem ibland. Kanske träna, igår hämtade jag en möbel via Blocket. Kan vara lita själadödande att bara vara hemma. Skönt att bryta av
Det finns ingen lekpark i närheten då? Om man inte vill vara instängd i lägenheten.
På vardagar kl 8-16 har lekparkerna nära oss har bara sjuka barn (eftersom de annars hade varit på dagis). Har man tur är man ensam också.
Har själv två små barn och vi har tack och lov inte haft så mycket vabbande. Två dagar för mig under sommar/höst och 2 dagar för frun.
Kan däremot känna igen det där med att det blir tråkigt mellan varven. Jag är en sån person som inte gillar att leka någon längre stund, inte inomhus i alla fall. 10-15 minuter är okej sen är jag uttråkad och vill göra något “vuxet”. Min fru däremot kan leka i timtal och verka tycka det är jätteskoj. Jag föredrar mer intellektuellt stimulerande aktiviteter, även om jag innerst inne vet att det är nyttigt att bara sitta och skratta och tramsa en stund.
Jag har dessutom tagit mer föräldraledigt med båda barnen än min fru som har pluggat mycket, och med ett barn var det inga större problem att ge sig ut på lite små aktiviteter, men med två barn är det mycket svårare tycker jag, där försöker jag inte ens utan håller mig hemmavid.
Räddningen vid vabbandet är när barnen sover/kollar tv. Då kan jag sitta och läsa lite nyheter, få något gjort i huset/trädgården.
Det är såklart kämpigare ju yngre barnen är, vår 7-åring är nästan helt självgående medans 2-åringen kräver konstant passande, då kan man inte ens gå ut i trädgården/garaget och hämta något.
Mitt tips är att försöka få lite egentid, då kommer det inte kännas som ett “fängelse”, även om jag förstår dig till 100%. Kanske bara gå ut och gå en promenad på kvällen, försöka åka och träna åtminstone en dag i veckan eller kanske få tid nån timme att sitta helt själv och spela datorspel eller vad du nu har för intressen. Det är lätt hänt att hela tillvaron helt översvämmas av barn och förändrasaker och att man glömmer bort sig själv. Prata igenom det hela med din partner, kanske kan ni hitta tider då hen kan ta hand om barnen och du få en stund för dig själv.
Jag och min fru har inte hittat på något helt själva på två år. Inte en kväll, inte en dag. Den lille har vi inte kunnat lämna bort av olika anledningar, och sen kom covid, och de vi känner som vi litar på som kan passa honom och hans syskon en kväll har isolerat sig helt och hållet pga andra sjukdomar/ålder eller att de själva fått barn och varit överhopade med jobb. Vi ska se om det går att få några timmar med min fru och jag helt själva på ett spa nu till helgen, då verkar det som om vi har löst barnpassandet. Hoppas, hoppas…
/H
Nä det är svårt att boka något, vi skulle ha firat 10 år tillsammans förra helgen men barnen vart ju sjuka då med 
Jo det finns ju lekplatser men det dödar ju bara någon timme och sen tänker man ju även att barnen måste bli friska någon gång så det är väl bäst att stanna inne och ta det lugnt
Har barn i samma ålder! Tycker det är extremt tröttsamt att läsa kommentarer som “småbarnsåren är ovärderliga, njut medans du kan”. Som att man inte kan få tycka att vabb är jobbigt nu, bara för att barnen flyttar hemifrån om 20 år.
Om barnen är sjuka och verkligen måste sitta hemma så kan jag tipsa om att försöka få med dom (lättare med 5 åringen såklart) på allt man behöver göra hemma. Typ städa, tvätta. Sen baka är ju en klassiker.
Om barnen är friska nog, åk till en 4h gård, med djur, där dom kan få röra sig fritt. Samt om 2 åringen fixar det, gå ut i skogen och upptäck, det kan få många timmar att gå. Ta med fika, matsäck etc som du förbereder med 5 åringen innan.
Du ska veta iaf, att du inte är ensam om att bli galen på vabb! 
Vi fick vabba otroligt mycket när vår yngsta var liten. Om någon hostade i andra änden av byn fick hon feber… När det var som värst vabbade jag minst en dag varannan vecka.
När man är mitt i den där tiden med småbarn känns det som att det är en evighetslång tid. Men så plötsligt är man förbi den och man inser att det bara var ett ögonblick…
När yngsta börjar förskoleklass börjar successivt ett helt nytt liv. Plötsligt kan man lämna barnen hemma själva en stund framför tv:n medan man tar en promenad efter maten tillsammans, de vabbar sig själva (om någon vuxen kan jobba hemifrån i alla fall), de kan gå till och från skolan…
Gällande aktiviteter under vab kommer jag knappt ihåg vad vi gjorde. Läste förmodligen för jag älskar att läsa för barnen. Lego blev det säkert också. Jag tyckte om att vabba, det blev ett avbrott i en annars tung vardag. Visst var det tungt med det dåliga samvetet gentemot jobbet men på jobbet är man ersättlig, för sina barn oersättlig.
Jag VET! Jag tyckte också det.
Men nu befinner jag mig “på andra sidan”. Mina barn är 8 och 10 och behöver mig inte på samma sätt längre. Och plötsligt undrar jag varför jag blev så upprörd av alla de där små sakerna innan. Varför kunde jag inte bara bita ihop och leka med alla små gubbar en stund trots att det var pisstråkigt? Nu vill ju sonen inte leka mer med mig. Vad hade det kostat mig att bjuda till lite mer? Nu lekte jag, och var mycket med mina barn när de var små men i efterhand ångrar jag att jag inte gjorde ännu mer.
Så se de råden för vad de är, människor som önskar att inte ni ska göra samma misstag som de själva. Samtidigt vet nog alla att det inte hjälper. Men genom att säga att det inte alltid är lika jobbigt kanske man kan ge hopp och ork att klara de där få åren.
Vabba är förfärligt!!!
Jag föredrar att jobba och är inte glad när man måste stanna hemma.
Är de assnoriga kanske man ska undvika att leka med lera, annars är ju lera eller bakning bra.
Att gömma något som de får leta efter, hemma disco eller bygga koja med filtar och läsa bok fungerar också. Köp hem badbomber som ger mycket skum, och låt de hänga i badkar/badbalja ett tag.
Om du kan ta dig till en skog så är det det bästa. Du kan röra dig och barnen kan upptäcka saker. Ta med picknick och de kan vara ute en stund!
Att säga ”det ska va underbart att ta hand om barn” är inte speciellt hjälpsamt.
Om man redan tycker det tär på psyket så gör bara en sådan kommentar att man får mer ångest för att man inte kan vara ”den förälder man borde vara”.
Mitt tips är: Det är okej att det inte känns underbart och kul alltid. Så är det för alla. Var inte för hård mot dig själv. Ingen orkar sitta och leka med en tvååring timme in och timme ut. Planera istället in det. Säg dig själv. Nu ska jag leka i en timme. Lägg bort telefonen och lek en timme, försök att vara närvarande.
Ett annat tips för att få VAB dagarna att dela upp dem i mindre delar sätta upp hållpunkter kring maten, och sen ta dem steg för steg.
Lycka till. Och kom ihåg att när du vabbar, så även om det är tråkigt, så mår nog dina barn som är sjuka ännu sämre:)
Här kommer lite tips:
Tack för tipsen vänner 
Det är ett helvete.
Andra, tex släkt och vänner, kan faktiskt vabba och få ersättning från försäkringskassan. Perfekt om man har nån pensionerad förälder eller så. Köp snabbcovidtest och sen kör du ungarna till mormor på vägen till jobbet. 
Lycka till, och 0-5 år är värst gällande vabb 
Ska dock säga att det är rätt mycket pappersarbete när någon annan ska VABa.
Bygga lego ihop kanske? Kul för både vuxna och barn