Framåt vet man aldrig men historiskt sett har det inte funnits någon alternativkostnad med att äga sitt boende i Stockholmsregionen, det har tvärtom lönat sig bättre än arbete. Betydligt bättre. Som inflyttad på 90-talet har jag trots överdriven försiktighet med belåningsgraden tjänat miljoner vid varje bostadsförsäljning och i nuvarande fastighet ligger ytterligare flera miljoner av lågbeskattad vinst om jag skulle sälja idag. Mina föräldrars avbetalade villa i icke-Stockholm som kostade 400 tusen på 80-talet har däremot inte bidragit ett smack till deras förmögenhet eftersom den knappt ger pengarna tillbaka inflation inräknat. Det är alltid bättre att äga sitt boende i en tillväxtregion, mindre bra i en avfolkningsbygd och den utvecklingen har givetvis stärkts under lågränteperioden.
Absolut, men under t.ex. 1980-talet låg bolåneräntorna oftast över inflationen. Då var det sällan en vinstaffär (realt) att äga sin bostad. 2022-2023 var en så kort period och en direkt följd av pandemin så svårt att säga något alls utifrån. Jag hävdar nog fortfarande att ska man “lura” systemet och göra en bättre affär än grannen måste man låna mycket och ha tur med att låsa räntan på en nivå under inflationen.
Sen finns det ju också massor av tillfälliga-/engångsfaktorer som komplicerar jämförelser.
Jag har alltid haft nära till jobbet å framför allt senaste 30 åren då varit egen företagare å haft jobbet hemma…
Tycker att pendla är ganska mycke slöseri av tid som antingen kan användas till att jobba, eller ha fritid speciellt i Stockholm…
Håller inte me dig riktigt där…
Vet att inflationen va ganska hög på 80- å 90- talet å hur tack vara pengars värde sjönk å löner samt värdet på hus steg…
På 10 år kunde jag amortera bort lånen på huset, å under samma tid vart lönen de dubbla, räntorna de samma å värdet på huset typ 3-4 gånger högre…
Man kan göra hur mycket mental gymnastik man vill med räntor, inflation, hävstång och reallöner. Faktumet att vi inte blir ett dugg rikare av att sälja ungefär samma fastighetsbestånd för allt högre priser till varandra kvarstår.
Problemet eller det man glömmer är att man måste lägga både tid och pengar på att upprätthålla värdet på sin bostad.
Äger du ett hus gäller det badrum, tak, dränering, etc. Detta håller inte för evigt utan behöver göras om . Räknar man in de kostnaderna blir den förväntade avkastningen dålig.
Att ta ett stort lån, ex 5 ggr din årsinkomst är en stor risk.
Jämför detta med att ha pengar i aktiemarknaden där man rekommenderar att välja en bred global aktiefond för att få en bra riskspridning.
En bostad kan bli exponerad för massa risker, man bygger väg med massa buller. grannen bygger ett hus och förstör din utsikt, han kanske skiljer sig och tvingas sälja till lägre pris än förväntat som påverkar värdet på ditt boende, inflation med ränte elkostnader etc…
Du låser in massa kapital, skiljer du dig bli begränsad av sjukdom är det skönt att ha pengar på ett aktiekonto eller bankkonto, ett långsiktigt sparande om du går tidigt i pension, fire etc.
Däremot är det ägda boenden en bra investering om man vill bo bra, kan avsätta pengar till en buffert och ett långsiktigt sparande om man inte har TJP typ…
Den ända investeringen i hus för mig är trivsel investering…
Att binda kapital i sitt hus är inge problem, hellre pengar i huset än någon annanstans då… Att typ kolla pengarna på kontot blir man inte lyckligare av om de jämförs i att bo i hus…
Alternativkostnaden är inge jag bryr mig om när de gäller boendet, för de slår så mycke högre i trivsel…
Att sköta om sitt hus är inte heller ett problem kostnads mässigt…
Vissa delar av landet så påverkas inte värdet av mindre underhåll utan värdet stiger mycke ändå…
Hur kan det finnas en alternativkostnad om det inte är ett alternativ? Att det är dyrare att bo på ställen där folk vill bo i gemen än alternativet - är det ett alternativ?
Om man vänder på frågan - hur stor är alternativkostnaden att bo i en småstad. Makes no sense.