Ja, det är korrekt. Jag är inte heller expert på detta men jag har förstått att många i USA läser typ en kandidatexamen inom humaniora (historia, konstvetenskap etc.) och sedan en masters inom juridik eller något annat mer arbetslivsinriktat.
Det finns en brist på ”bildning” hos svenskar, särskilt på högre nivåer inom näringslivet. I många andra länder förväntas personer i höga befattningar kunna ”konversera” om olika figurer i antiken och liknande.
Det är också skillnad i kvalitet mellan svenska universitet och bra amerikanska dito. Det finns ett större fokus på riktigt bra undervisning där. I Sverige förväntas man oftare sitta på sitt studentrum och själv läsa tjocka böcker, utan att ha några ”större organiserade övningar” kopplade till innehållet. Idag finns samtidigt väldigt mycket av både föreläsningar och MOOC-kurser på nätet. Den som vill ta del av undervisning med de allra främsta kan alltså göra det relativt enkelt.
Jag har ett gäng vänner som kanske inte har studerat på de absolut mest prestigefyllda universiteten i USA, men likväl högt ansedda. En sak de reflekterade över efter att ha provat både svenskt och amerikanskt är “rapa upp fakta” är något man får väldigt bra betyg för i utlandet, och mycket av examinationerna är ett gäng 1 X 2 frågor. Det samma gäller flertalet internationella studenter från flera olika länder jag träffat/arbetat med/opponerat på. Der märks extra tydligt när tyglarna blir friare och det vankas projekt eller problembaserad undervisning på lite högre nivå. Samtliga har sagt att man lär sig mer och att det är högre krav i Sverige.
Dock är det här högst anekdotiskt från en liten grupp individer.
Lite mer on topic är en annan grej som gör att flera av de jag pratat med är sugna på att flytta till Sverige eller redan har gjort det är allemansrätten. Samt möjligheten att på ett helt annat sätt balansera privat och arbetsliv. Det är två saker som gjort att många från t.ex. Indien och USA blir sugna på att flytta hit mer på heltid. Gäller även många hemvändare som arbetat utomlands under ett gäng år.
Det har sagts andra saker om amerikanska universitet på andra ställen men sannolikt är det skillnad mellan de främsta universiteten och ”flertalet”.
Det du skriver om att balansera privat- och arbetsliv är relevant. Jag ser mig själv som oerhört priviligerad iom att jag kan bo utomlands och ha svenska villkor i allt.
Jag va själv utomlands ett drygt halvår i USA med Tyska villkor, och det är verkligen inte dumt! Jag fick 5 extra semesterdagar per år samt ett fler röda dagar än i Sverige och lite annat. Men oavsett hur det såg ut för mig och mina villkor så såg förväntningarna på när man ska vara tillgänglig och jobba helt olika ut. Ta ut semestern sammanhängande i 2-3veckor för en längre resa va t.ex. väldigt svårt/omöjligt.
Det varierar så klart vilket regelverk man jobbar under men också vilken roll man har och hur arbetskulturen ser ut. En aspekt för många är sannolikt att ”utlandsrollerna” ofta är hierarkiskt högre och då kommer med större ansvar. Detta gäller särskilt i lågkostnadsländer där en expat kostar multum för arbetsgivaren jämfört med en lokalanställd.
Mycket av detta är spot on har jag också hört från vänner som studerat i USA. Att de flesta tentorna var kryssfrågor och blev förvånade över hur svårt det var i Sverige. Universiteten var även väldigt bra.