Säger detsamma även om vi har ett ”familjens ISK” som antagligen kan komma dem till gagn på ett eller annat sätt.
Tror också som någon skrev ovan att möjligheten att låna ut är en bra medelväg. Jag har själv fått göra det vid ett par/tre tillfällen (bostads- och bilköp) och varit tacksam över dessa.
Barnens barnbidrag (är ofrivillig bidragstagare) går in på KF i mitt namn med dom som förmånstagare. Slänger in lite extra emellanåt när det trillar tex en bra kapitalvinst.
Dom är i lågstadieåldern fortfarande men ränta på ränta och några bra aktieaffärer så har dom redan kontantinsatsen till varsin bostadsrätt.
Jag fick hjälp av mina föräldrar att studera på universitet och vill inte att mina barn ska ha det sämre. Vet aldrig vad som händer, kanske är jag inte i livet när dom ska lämna boet. Då har dom iaf en trygghet.
Den halva av barnens barnbidrag som betalas ut till mig studsar direkt till en ISK med en basportfölj. Sparandet står i mitt namn och jag vet inte riktigt ännu vad det är jag sparar till åt dem, men det går säkert att komma på något att använda pengarna till när den dagen kommer.
Sparar ingenting öronmärkt till barnet (som är knappt ett år gammalt), men har överlag ett högt sparande och i slutändan kommer ju barnen att få pengarna på ena eller andra sättet. Vi har inga planer på FIRE eller något sådant utan räknar med att lämna efter oss ett stort arv om inget galet händer. Sedan får vi hjälpa barnen längs vägen med bostad och sådant, men det är möjligt att de pengarna tex får mellanlanda i ett hus till oss innan barnen får dem. Tänker också att det är bäst om vi bestämmer över pengarna tills vi vet hur barnet blir. Sedan kan ju katastrofer inträffa som gör att vi behöver använda pengarna under barnens uppväxt, så då känns det dumt att ha dem bundna.
Med det sagt så funderar jag på om vi ska sätta upp ett mindre sparande, med slutmål kring 50k i dagens penningvärde, i barnets eget namn och som hon kan göra vad hon vill med. Så kan man använda det till lärande om pengar.
Jag månadssparar till barnen men det känns ganska så meningslöst om jag ska vara ärlig. Sparar ca 10 000-15 000 åt mig själv i månaden men “bara” 300 per barn. Behöver de ekonomisk hjälp i framtiden så kan jag ju ta från mitt eget sparande. När jag tänker efter så tror jag att jag mest har kvar månadssparandet till barnen för att det är nåt jag har gjort så länge och att det av nån dum anledning känns fel att sluta nu.
Du tänker alltså ta en “hyra” även om barnet inte bor hemma? Det är intressant, kan du utveckla det?
Skatteplanering.
5000€ / 3år är gränsen för gåvoskatt här.
Syftet är att spara till sånt som kostar längre fram, för att få en krockkudde i utgifterna när körkort, bostad och sånt dyrt ska pyntas. Även dyrare inköp kan tas från sparandet, t.ex elmoppe eller (gud förbjude) epatraktor/lådbil. Sparandet kommer antagligen inte räcka till allt men lite hjälp kan vara trevligt att få.
/
Har sparat barnbidraget sedan resp barn föddes. Sen har de fått lite smågåvor av far/morföräldrar. Många bäckar små osv.
Tänker att pengarna ska användas som ett filantropikonto när de blir vuxna. Jag skulle vilja resa några månader i Asien för all lära mig om världen eller Jag behöver aktiekapital till mitt företag eller Jag har kommit in på min drömutbildning och behöver möbler etc.
Sparar i mitt eget namn (ISK som jag kallar *Barnspar’) och är inte säker på att jag nån gång ska berätta hur mycket som står på kontot.
Inte allt för mycket, jag vill att barnen ska vara självständiga.
Jag fick själv ~50 tkr när jag fyllde 18, som jag la på öl under studietiden. Tyckte det fungerade rätt bra. 50000/18/12 = 232 kr/månaden. Så 200 kr/mån per barn investerat i fonder är lagom.
Hade mina pengar kastat pengar över mig, betalat hela kontantinsatsen för min första lägenhet osv. så hade jag helt säkert latat mig mer och varit mindre ansvarstagande idag.
Detta är ju det eviga dilemmat, att faktiskt hjälpa barnen i långa loppet så att de kan göra samma sak för barnbarnen osv. Även ordentligt förmögna har detta problem.
Jag tänker att man kan finnas där för att ”boosta” en bra ekonomisk plan, disciplin etc som redan är satt i verket. Ett annat alternativ är att man kanske något av barnen är väldigt familjeorienterad, bildar familj tidigt osv. men har risig ekonomi pga ålder och att man då helt enkelt rakt ut byter ut den osäkra franska bilen mot en ordentlig japansk, skjuter till pengar till hus etc.
Jag förstår inte vitsen med att “spara till sitt barn”… Spara bara på och hjälp barnen med det man märker att de behöver hjälp med. Ser ingen vits med att öronmärka pengar till just barnen.
Vårt hushåll är nog en outsider gällande frågan om sparande till barn. Vi lägger undan 6.000kr/månad & barn till ett “barnspar” (global indexfond).
Syftet kan vara brett eller smalt, med det menar jag att vi kommer behöva ta olika beslut längs vägen för detta sparandet. Tanken är inte att vi ska föra över en stor summa pengar till barnen, vi tar beslut baserat på en analys av nuläget och bestämmer oss för vart, hur och i vilken omfattning vi ska hjälpa till ekonomiskt.
Men så som det ser ut idag så är syftet primärt en insats till deras egna första boende.
I dagsläget utgår vi från summan 6.000kr/månad per barn, i 18 år. Vi landade här då vi kände att det var en OK summa, som inte skulle påverka vårat nuvarande liv negativt samt att det är ett tillräckligt stort belopp för att kunna göra skillnad om 18 år för våra barn. Blir ca. 1.3 miljoner per barn (i rent sparande, ej inräknad ränta-på-ränta effekt).
Mvh,
Jag och sambon sparar 500kr/mån tillsammans. Sen sparar svärföräldrarna också 200kr. 100% lf indexnära. Sen blir det lite boostat ibland med några hundralappar vid födelsedag/jul.
Ligger i en kapitalförsäkring hos Avanza.
Mina barn är vuxna men jag har inte sparat till dem, jag har istället lärt dem att spara till sig själva.
Om det skulle finnas behov av att stötta dem kan man ju göra det riktat men jag ser inte vitsen med att öronmärka pengar och spara “åt dem”. Vad lär man dem då? Att “någon annan” alltid täcker upp?
Det är bättre att de lär sig själva att hålla koll på sin ekonomi och lägga undan pengar till större utgifter. Vill man ha mer pengar får man ta ett sommarjobb, dela ut reklam, tidningar eller vad som helst. Är man sparsam blir det även pengar över från studiemedel som man kan spara själv.
Samma med bostad, det är orimligt att kunna äga en dyr bostad direkt efter skolan, man får jobba för det och spara till insatsen, skaffa sig ett bra jobb med bra lön för att bygga upp sin ekonomi. Annars får man lösa det med hyreslägenhet, dela boende med andra etc.
Vi sparar vanligtvis barnbidraget till dem, så med våra fyra barn så sparar vi ca 1500 kr/barn i månaden.
Även om jag bara är 21 år och inte förälder tar jag mig ändå friheten att svara. När jag fyllde 18 år fick jag drygt 700.000 av mina föräldrar eftersom de hade gjort misstaget att spara i mitt namn istället för deras egna namn. Min pappa har definitivt inställningen “desto mer desto bättre” och kan än idag klandra sig för att han sålde av Biotage-aktierna för tidigt, det är nämligen där majoriteten av pengarna kommer ifrån. Pengarna ska gå till en kontantinsats, en bil och en god ekonomisk start i livet. Utöver det kommer de att betala för mitt körkort vilket var en del av vår överenskommelse, dvs att jag inte fick dricka alkohol innan jag fyllde 18 år och då skulle de betala för mitt körkort. Kan tillägga att jag inte visste att jag skulle få en så stor summa utan det var inte förrän jag var runt 16 år som min pappa råkade att försäga sig.
Sparar inte till något av barnen. De får vad de behöver, och hjälp med sina sporter/hobbies/intressen.
Hej
Syftet är att supportera med stora omkostnader (körkort, insats bostad, studier etc) samt att lära dem hantera pengar. Sparar f n ca 3,000kr för två barn. Detta indexeras och ökar därmed varje år.
Målet är ca 800,000kr per barn
De kommer få 10% dvs ca 80,000kr när de fyller 18 för att se om de kan hantera en sådan summa. Det bör användas till körkort samt sparas/investeras. En mindre del ska de ha kul för.
Ytterligare 10% när de fyller 19 samt 20. Men sen är det “stopp”. Allt med syfte att lära dem handskas med större summor pengar. Bara se hur illa det går för de flesta som vinner på lotto tycker jag räcker för att inse att de flesta inte kan hantera en större oförutsedd summa pengar som gåva.
Om de klarar testet dvs har sparat och investerat samt betalat studier, körkort etc. så får de resterande 600,000kr tidigt i livet (ca 25år) men om de inte klarar testet så får de vänta tills senare i livet innan resten betalas ut.
Sätter man in 100 000:- på börsen när ett barn föds har det några 10-tals miljoner när det är 65 år. Om börsen fortsätter ungefär som den gjort de senaste decennierna.
Så gör jag med barnbarnet. Så behöver man inte sätta in något mer.
Upptäcker man att barnet är ansvarslöst får man lägga depån hos en advokat lagom innan 18-årsåldern så att de släpper den till barnet när det fyller 65.