De flesta gillar väl vackra saker. Men jag behöver inte ha sådana hemma. Kläder ser jag mest funktionellt. Ska se OK ut och fungera bra, lågt pris är en klar fördel. Hellre “noname” billigt än något dyrt skrytmärke. Resa är mest jobbigt. Instrument har jag många men spelar på alla. Dyra restaurangbesök får jag inte ut något av. Dyrt, lite på tallriken, lång väntan. Hellre vanlig husmanskost med kranvatten till. Vackra tavlor behöver jag heller inte ha hemma. Har klippt ut fina bilder från konstkalender och liknande jag fått gratis på jobbet och ramat in. Är bilden OK duger det, något dyrt orginal eller mindre upplaga ser jag inget mervärde i. Har man gått varvet runt på Louvren och liknande så har man sett sig mätt. Resten finns på internet.
Upplevelser kan man få genom att läsa böcker, surfa på nätet och använda fantasin. Funkar lika bra fast man är hemma, i alla fall för mig. Svensk natur och årstidsväxlingar duger bra.
En del behöver inte ”vackra saker” för att känna att livet är bra.
För många skiftar prioriteringarna i samband med barn.
Får jag välja mellan en fisketur (kostnad nära noll) eller en ”vacker tavla” så är valet enkelt.
En del ser en Rolexklocka och tänker ”aha, framgång och känsla för stil och elegans”. Andra tänker ”där går en påfågel med dålig karaktär”.
Haha, alltid kommer detta upp när man pratar om att man gillar vackra saker. Håller fullständigt med dig om rolexklocka att man kan vara en påfågel med dålig karaktär.
Skrev jag inte att det är intressant att vi tycker så olika. Jag tycker om estetiska saker och har alltid gjort det. Man kanske t.ex. köper fina kläder som har bra kvalitet som sitter snyggt på en där inte märket syns, för att man faktiskt gillar kläder, och att man köper det för sig själv, tro det eller ej!
Jag sprätter också ”onödigt mycket” på saker som jag värdesätter. Äger bl a fyra par RM Williams boots, tre Weber-grillar och fyra olika rätt dyra hörlurar….
Men skulle inte betala många kronor extra för fyra ringar i grillen på min bil, om VW gjorde jobbet bra nog.
Gällande just armbandsur skulle jag mycket väl kunna nörd-köpa en dyr sådan, men jag hade troligen köpt något från JLC, Langhe eller AP bara för att folk inte vet vad det är…
Ok det är väl jättebra iså fall. Inget är rätt eller fel…eller jo förresten, köper man det bara för sig själv för att man själv gillar det så det är nog mer rätt än att köpa för att imponera på andra.
Bil är jag heller inte alls intresserad av, så hade nog blivit en enkel golf om jag hade köpt en idag. För mig är dyra bilar bara en skrytsak. Klockor har samma problem att det lätt blir en skrytsak på handleden…kan väl inte riktigt hålla med dig om AP, den har väl blivit nr 1 av skrytklocka bland personer med tvivelaktig smak sista åren.
Ok, det är väl jättebra att du tycker så, det är ju härligt att vi kan vara olika. Måste bara svara på några saker för kliar i fingrarna.
Kläder är nog mitt största intresse…och nej jag är ingen påfågel, tvärtom jag har väldigt tidslösa disktreta kläder men gillar att köpa måttsytt och köpa bra kvalitet och färre plagg. Så inga dyra skrytmärken, inga logotyper så långt ögat finns och i diskreta färger. Finns inte alltid bara de två extremerna, billigt no name och dyrt skrytmärke. Finns rätt okända aktörer med bra kvalitet som håller länge.
Restauranger: håller med, provat några dyra avsmakningsmenyer på stjärnkrogar och där jag kan hålla med dig. Det finns ju dock faktiskt bra restauranger med rätt mkt mat, vällagat och trevlig service också. Med bra restauranger behöver man inte mena Frantzen direkt.
Tavlor: för det första behöver inte vackra tavlor vara så extremt dyrt. Du kan få väldigt fina för mellan 2-8 tkr av lokala konstnärer och jättemånga behöver man inte. Men har man inte intresset ska man ju verkligen inte lägga pengar på det. Louvren var jag i för inte så längesen…det kanske inte riktigt är tavlor från franska revolutionen jag vill ha hemma.
Älskar att läsa böcker och springa i skogen också, men jag tycker ändå att resa är bland det bästa som finns och uppleva andra saker än bara sverige.
Tror du har en poäng där, ingen på mitt jobb har några “skrytgrejer” även fast alla tjänar riktigt bra med pengar. Skulle kännas pinsamt och glida in med en Rolex på jobbet.
Inte för att jag är det minsta sugen på en, alla funktioner som finns i min Garmin saknas ju
Annars försök med att testa en tjänst som kräver 100-200 resdagar per år inklusive middag representation. Efter ett tag så uppskattar man att vara hemma och äta sin egen hemlagad mat , speciellt med tanke på att min frun också har haft liknande tjänst.
Vårt sparande är mellanskillnaden mellan inkomst och kostnader samt ligger nånstans runt 50% i sparkvot. Men vi har haft samma livstil under bra många år och inte låtit något livsstil creep komma in i vårt liv.
Jag har testat detta, runt 200 dagar resande per år i ungefär 5 år. Efter det gick jag ner i lön för att slippa.
Jag älskar fortfarande att resa med familjen, det är en annan grej än jobbresor tycker jag. Nåt jag fortfarande har svårt för är att bo på hotell, och hotellfrukost är allt annat än lyx för mig.
Just flyg har jag aldrig haft problem med, jag ser det som tid att göra saker jag ofta inte har tid till att göra annars, som att läsa en god bok. Jag har som princip att aldrig försöka jobba på flyg för det är bara ineffektivt. Sen har jag inga problem att sova på flyg oavsett klass heller.
Ok absolut skönt för dig att komma till den insikten. Det kanske har med åldern att göra? (utan att nu trampa någon på tårna). Jag kommer säkert också tycka det är skönt att vara hemma när jag är äldre, men vill inte sitta och ångra att jag inte reste mer i min ungdom som min mamma gör…
Jag skulle verkligen inte vilja resa 200 dagar i tjänsten för att då inte orkar resa privat. Jag kanske reser ca 30 dagar per år i jobbet och det räcker. Dock skulle jag aldrig velat varit utan min och sambos resor till usa, japan, frankrike och italien. Det tillsammans med att göra research på var man hittar bästa maten på varje ställe (både finare restauranger och streetfood) gör mig lycklig. Sedan älskar jag hemlagad mat också såklart.
Tror inte det har så mycket med ålder att göra, min mamma har alltid varit väldigt sparsam men älskat att resa. Vi gjorde mycket resor när jag var liten även fast vi inte hade något överflöd av pengar, och hon reser fortfarande mycket (pensionär). Nu som då var det inga extravaganta resor, men det går att resa till exotiska och spännande platser på en liten budget med.
Jag tycker att 10% är ett lagom minimisparande för alla under de yrkesverksamma åren som bör vara typ 40.
Sparar man 10% av sin nettolön från 25 till 65 så kommer man (förenklat) kunna leva med samma standard från 65 till 85 även om pensionen bara är 70% av nettolönen.
Har man därtill ambitioner om FIRE, bli rik, köpa ett slott eller vad det nu är får man anpassa såväl inkomster som utgifter för att kunna nå dit.
Man kan absolut resa billigt men om man tycker att själva förflyttningen, t.ex. flygningen, är jobbig så underlättar det förstås om man lägger mer pengar på det.
Jag kan verkligen relatera till din frågeställning. Jag har alltid varit ganska snål, i alla fall mot mig själv och har aldrig haft någon period då jag köpt det jag vill. Att spendera på annat än nödvändigheter har alltid varit jobbigt för mig då det för mig är förknippat med så negativa egenskaper.
Till skillnad från många andra i tråden har jag liksom TS en önskan om att få spendera mer på saker som inte är så nödvändiga. I mitt fall främst kläder och resor/upplevelser men även städhjälp och matkasse.
Jag drömmer också om att kunna gå i pension tidigare än normal pensionsålder. Det jag funderar på är hur jag ska vikta dessa önskningar mot varandra. Är det viktigast att gå ett år tidigare i pension? Eller att kunna resa mer med barnen? Eller att få en bekvämare vardag?
Och det handlar i alla fall i mitt fall inte om antingen eller. Det är inte så att jag kommer att låta bli att resa med barnen för att gå tidigare i pension. Snarare handlar det om huruvida vi ska lägga 80 000 kr/år eller 100 000 kr/år på resor/upplever eller om vi ska gå i pension vid 50 eller 52. Ska vi låta våra vardagsutgifter ligga på 32 000 kr/mån eller 35 000 kr/mån? (Obs, exempelsiffror.)
Jag har ännu inte kommit till något svar på detta. Men det är något jag grubblar över.
Jag tror att det där egentligen funkar bäst på de som är ganska ensidiga i sin personlighet. Jag har ett ganska stort antal områden som ger mig energi och som jag gärna skulle vilja utveckla och lägga pengar på, om jag hade den typen av stora pengar över. För mig handlar det inte om att levla upp statusprylar utan mer om att ha det gött på många områden. Jag förstår mig inte på askes, jag tänker att de som lever så i själva verket bara har dålig fantasi.
Så jag gör som man måste, antar jag, jag försöker kompromissa så smart som möjligt.
Går inte att sätta såna regler på ett vettigt sätt, sparkvoten man ju variera enormt mellan olika tillfällen i livet. En barnfamilj där ena föräldern pluggar kan ha extremt olika förutsättningar jämfört med bara några år tidigare när de var DINK:ar som arbetade heltid. Av samma anledning tror jag inte på budgetar.
Köp det du behöver och investera resten tänker jag. Det finns forskning på vilken typ av konsumtion som ger lycka, men finns inget självändamål med att konsumera till förbannelse.
, speciellt med tanke på att min frun också har haft liknande tjänst.
