Tror det beror lite på vart man är i livet. När jag inte hade fru och barn jobbade jag mycket, trivdes med det för jag hade ändå massvis med tid till mina egna aktiviteter. Nu med fru och två barn finns det i princip ingen eller lite tid till egna aktiviteter, allt måste stämmas av och kontrolleras (du, är det okej om jag går en liten kvällspromenad nu, det är ju en halvtimme till barnen ska läggas… osv osv). Nu känns det bara som om jobbet är något som ont som ändå måste göras för att dra in slantar, men jag hade hemskt gärna stannat hemma för att få tid till mina aktiviteter som har legat på hyllan i 8 år nu. Kanske har man mer tid när barnen flyttar hemifrån men då är jag runt 55 år gammal, vem vet hur kropp och sinne mår då? Planen är att ta FIRE om några år, så att tid frigörs till allt det där andra roliga som jag inte har haft tid med. Sen när barnen flyttar hemifrån kanske jag börjar jobba igen, men vem vill anställa en 55-årig programmerare som inte har kodat något på säg 8 år? Känns som man bör hitta något annat kneg.
Det är av flera anledningar, men primärt för att man inte har råd till annat. (bortsett från att det har en annan syn på att äldre är nyttiga och bör bidra där de kan). Alla behöver leva, så får man inte tillräcklig pension o.s.v. så fortsätter man arbeta med det man tillåts arbeta med.
I mina beräkningar så blir det för mig vid 68 år, men kanske lika väl blir 72 med de stadiga förändringar som görs.
Men för mig som har delvis sjukersättning, så innebär den höjda pensionsåldern också att jag får fler år med sjukersättning. Om jag fattat rätt.
Sen är sjukersättning absolut ingen dans på rosor, men min pension är ungefär hälften av det jag får ut idag. Så ett par år extra med möjlighet att lägga undan lite extra till pensionssparandet är en fördel för mig.
Men sen så får man se hur länge man lever, vill inte spara mer än rimligt, om jag trillar av pinn innan det är dags för pensionsåldern.
Det är inte bara pensionsåldern som höjs det gäller även skatten som blir högre. Detta för att om man går helt i pension och inte jobbar vidare så får man inte förhöjt grundavdrag. För födda år 1957 kommer det att betyda lägre skatt först det år man fyller 67år. Tidigare årskullar fick det från 66 år. Skatteorättvisa som kommer kosta ca 25000 kr mer i skatt år 2023. Detta sker på liknande sätt för födda 58 och 59. Det gäller då pensionsålder höjs.
Vi borde kräva att pensionssystemet görs om. Det känns fel att ha betalat in mycket till pensionssystemet och inte få ut den summan. Kanske ett låst konto med uppräkning med prisbasbelopp eller liknande vore bra för pensionen. Nu har vi ingen kontroll över “våra” pensionspengar. Mycket försvinner i administrations kostnader.
Vi borde också kunna flytta våra pengar även efter att uttag påbörjats. Annars blir man fast med en förvaltare som man kanske inte är nöjd med.
Jag är för att vi tar bort allmän pension helt, låt allt vara ppm och tjänstepension. Det man har betalat in får man ut, fullständig rättvisa i systemet med andra ord. Sen får man hitta på någon speciallösning för de som p.g.a. sjukdom eller skada inte kan arbeta.
Vore kanske bra men floran av förvaltare och regler är inte bra idagsläget. Det här är en omfattande fråga. Vi vill inte att pengarna försvinner i administrations kostnader.
Blir det någon större skillnad då? “problemet” är ju fortfarande de som inte jobbat in tillräckligt. Tas inte deras pension från pensionssystemet så måste den ju komma någon annanstans ifrån.
Från det att vårt första allmänna pensionssystem trädde i kraft 1914 och fram till 1976 var den allmänna pensionsåldern 67 år, och därefter sänktes den till 65 år. Pensionsåldern var sedan oförändrad tills att pensionsreformen 1994/98 genomfördes.
En del har ju ändå hänt vad gäller arbetsmiljö även vad gäller tunga arbeten under de här åren, så att man slits ut lika fort håller jag spontant inte med om. Samtidigt kan man ju argumentera för att pensionsåldern var för hög även 1976-19xx, frågan blir då kanske mer när (om någonsin) den var helt rätt.
Men att pensionsåldern höjs under ens mandatperiod måste ju vara varje finansministers våta dröm.
Jag påverkas inte så mycket av detta, kommer endast ha garantipension tror jag och kommer nog ta ut min privata pension när jag fyller 55 (måste dock först sätta mig in i vad man får och inte får göra vid sidan om när det gäller löner och utdelningar).
När det gäller de stora penseldragen så kommer det att bli spännande att se hur allt spelar ut sig. Vi har förhållandevis hög arbetslöshet i Sverige samtidigt som det är brist inom många områden - från låg- till högkvalificerade yrken, vi har en vilja från en del håll att minska arbetstiden till 4 dagars vecka, vi har stora teknologiska framsteg, med mera med mera.
Vad allt detta landar i om 5-10-20 år är svårt att sia om, och därmed vad som är realistiskt när det gäller pensionsålder.
Har flera I min organisation som närmar sig pension (65 mental pensionsålder), mycket fokus på just detta och många har mentalt checkat ut.
Jag har försökt uppmuntra flera att kanske redan nu trappa ner, jobba 75%, ta ut längre semester etc och snarare se att de kan jobba ytterligare några år och inte köra in i kaklet och checka ut till 100%. Visst det kanske inte alltid är den mest drivande och motiverande individerna i en arbetsgrupp, men många sitter på erfarenhet och kan sinna arbetsuppgifter. Det är också värdefullt i en arbetsgrupp.
Att det sedan finns de som har tyngre jobb är ju så klart sant. Vill dock tro att det hänt saker inom de flesta jobben. Ergonomin inom vården har förändrats senaste 40 åren, bättre utrustning, säkrare lyft, industrin de samma. Inte ser man någon sopgubbe lyfta 200 sopsäckar om dagen längre, utan det ska vara ergonomiska kärl som är framdragna till vägkanten. Självklart mer krävande än många admi istrativa jobb, men någon som börjar jobba som sopgubbe idag mot en som började för 40 år sedan kommer ha helt olika förutsättningar den dagen den personen går i pension.
Hur man tar hand om kroppen är också viktigt, men kanske borde ligga på staten också. 5 timmars träning i veckan under övervakning av den nya myndigheten, Träningsverket!
Vi kan fortfarande ha kvar allmän pension, men se till att pengarna fonderas på ett konto som tillför personen själv istället för att hamna i ett socialistiskt pensionssystem där pengarna betalas ut till nuvarande pensionärer utifrån hur många ”pensionspoäng” de har samlat in. Ett sorts tvångssparande helt enkelt.
Vill man ha mer pengar som pensionär än man tjänat in så för man spara extra själv.
Om man har ganska normal inkomst kan det var skattemässigt smart att ta ut den privata pension fram tills man når riktåldern och får “normal skatt” på sin allmänna pension?
Om man sparar flitigt kan man gå tidigt om man vill förstås. Jag sparade mest mellan 50 och 60 års ålder. Jag började dra ner gradvis vid 60. Slutar helt innan 65.
