Vi behöver en mer rörlig arbetsmarknad om folk ska se till att hålla sina kunskaper aktuella och Sverige ska behålla sin konkurrenskraft. Vi är inte hjälpta av 55+ som krampaktigt håller fast i sina anställningar för att pensionsåldern flyttar sig uppåt och de inser att de är kalla på arbetsmarknaden.
Jag håller nog med dig men så ser inte verkligheten ut. Om man kommer dit krävs det förstås att även äldre kan få jobb annars fungerar det inte att alla jobbar till 70.
Exakt man måste se till att arbetsmarknaden fungerar för det också samtidigt.
Jag har alltid varit en glad skattebetalare. Vill gärna bidra till välfärden. Då anser jag att staten och jag har gjort ett avtal. Jag betalar hög skatt mot att staten ger mig och min familj ett värdigt liv. Nu har jag fått en pension netto på 14000 kr efter 42 års arbete som lärare på högstadiet. Det är skamligt! Vi är lurade! De pensionärer som inte får någon atp får en mycket svår ålderdom. Rekommenderar alla ett eget pensionssparande!
Man läser i tidningarna å nyheterna hur illa de är med låga pensioner å hur illa de är me fatigpensonärer…
Skulle säga att allt har me å göra vilka utgifter man har… Utgifterna är de som gör att de finns inte mycke kvar… Visst är de illa när skillnaden på pensionen är närmare 50% av slutlönen… Men alla kan ju kolla hur mycke man får i pension å sen minska eller försöka minska på utgifterna…
Det som är så sjukt med den höjda riktåldern är att det kommer bli en omfördelning från fattiga lågutbildade arbetare till rika högutbildade tjänstemän. Många arbetare som slitit ut sina kroppar och haft taskiga levnadsvanor kommer hinna dö innan de ens når pensionsåldern. Deras pensionspeng går till dem som lever längre. Det är cyniskt ekonomiskt tänkande.
Tryck den på t-shirt och sälj på marknaden. ![]()
Förutsatt att man inte är höginkomsttagare så är det här det finns saker att göra och lite gör mycket över tid. Det är det som fler borde fattat, eller fått hjälp att fatta, tidigare. Jag pekar inte finger, men här kommer hela grejen med konsumtionssamhället kontra privatekonomin in i bilden. Det är viktigare att förstå hur kreditkort och lån fungerar än hur man panerar och steker en schnitzel. Mer ekonomi i hemskunskapssegmentet!
Jag väljer att se avbetalda lån, gammal bil, solceller, reparerad hemelektronik etc samt generellt använd-det-du-har som pengar jag slipper betala. Lägger jag ihop räntan på lånet jag kunde haft, elen jag kunde behövt betala, bilen jag kunde leasat, tvättmaskinen jag kunde behövt byta ut etc så blir det många tusenlappar i månaden som lätt skulle placera mig i höginkomstfacket.
All denna “mentala prepping” gör ju det lättare när man ser de där siffrorna på minpension.se. Pensionsskräcken infinner sig inte riktigt, även om jag skulle gå i pension långt innan de utlovade 68 (som jag tror var det som påstås gälla för oss Staffan Westerberg-marinerade 70-talister).
Varför är staten inblandad i pensionerna över huvud taget? Varför får man inte välja själv?
Om jag vill gå i pension nu när jag är 61 bör jag väl få göra det ( mina privata och tjänstepensioner får jag dock bestämma över så jag kan ju gå nu)
För att
- en del inte fixar att ta det ansvaret själv.
- arbete behöver utföras i samhället.
Som du säger så kan du ju bestämma själv om du har medel till det. Och det är väl precis lagom för att systemet ska anses fungera?
Jag tycker i grunden att det är positivt att vi själva i viss mån kan styra vår pensionsålder och att vi kan ha en glidande övergång mellan jobb och pension. Det finns en riktålder, men vi kan ta ut den allmänna pensionen tre år innan. Beroende på tjänstpensionsavtal kan vi i vissa fall ta ut tjänstepensionsavtalet från 55.
Personligen tycker jag att införandet av riktålder skedde väl snabbt och slog onödigt hårt. För mig flyttades tidigast uttag av allmän pension från 61 till 64 år på bara några år.
Jag tror och hoppas att arbetsmiljön är bättre idag än på tex 30-talet (som man jämför pensionåldern med) så att folk kan och vill jobba längre. Idag är pensionsåldern 62,4 eller liknande så det ska bli intressant att se vad den blir framöver.
Inkomstpensionen är ett fördelningssystem så det krävs att det kommer in nya skattepengar för att kunna betala ut våra pensioner och där är det ett större problem. Vi blir fler och fler i Sverige, men över 13% i arbetsför ålder tillhör IVAS-gruppen, dvs individer som varken arbetar eller studerar. För att få systemet att hålla behöver vi få den gruppen i arbete så att de bidrar med inkomstskatt.
Min oro är att att grundskyddet inte kommer att hålla. Redan idag har 2/3 av dagens pensionärer någon form av bidrag, vilket i mitt tycke tyder på att inbetalningarna/värdetillväxten och utbetalningarna av livsinkomstfördelningen av pensionssystemet ligger på en för låg nivå.
Var kan jag läsa mer om detta? Sökte lite snabbt och hittade endast info om att 1/20 svenskfödda pensionärer får inkomstpension till någon del subventionerad via garantipension (1/3 för utrikes födda) samt att cirka 1/10 hade bostadstillägg. Spontant låter 2/3 extremt högt så det vore intressant att förstå hur man kommit fram till denna siffra?
Varför? Vi har världens mest stabila pensionssystem. Det är riktigt bra. Du har helt enkelt fel. Det är otroligt kostnadseffektivt med bra utfall. Problemet är dock tvåfaldig. Nummer ett: sossarna har förstärkt garantipensionen så att de som inte jobbat får allt för mkt i pension jämfört med de som gjort så. Nummer två: allt för få människor har fattat att du måste spara själv. En liten slant från första lönen…
ATP? Om du är född 1954 eller senare har det systemet ingen bäring alls. O tur är det. Ett dyrt pyramidspel som hade ruinerat oss skattebetalare om det hade funnits kvar.
Åh, tror det var Ole Settergren från Pensionmyndigheten som sa det i samband med någon föreläsning/podd i vintras. Jag ska se om jag kan hitta den igen. Här är lite blandade siffror från Pensionsmyndigheten, men säg att 58% har inkomstpensionstillägg. Så just för stunden har jag inte konkret belägg för skillnaden mellan 58 och 66%, utan bara hörsägen. ![]()
Inte nödvändigt att hitta den, när jag fick reda på mer om definitionen av bidrag så kan jag mycket väl förstå att det kan uppgå till närmare 2/3. Inkomstpensionstillägget enbart träffar ju extremt brett för att vara en sån relativt begränsad utgift i statsbudgeten om man räknar in alla som får någon krona per månad (där 600 kr är max och ger idealt några procent extra i pension).
källa
Tittar man på budgetposten om ekonomisk trygghet vid ålderdom så är den delen knappt 10% (och beräknas minska, speciellt realt eftersom den inte indexeras och gränsernas förflyttas något) till skillnad från garantipension och bostadstillägg som tillsammans står för nästan 75%. Så viktar vi för faktisk kostnad för statsbudgeten så är effektivt antal bidragstagare snarare mellan 1-2 på 10 istället för 6-7 på 10.
källa
Det där tror jag är vår stora utmaning framöver, för misstänker att det går åt fel håll snarare än rätt håll där.
Om du och andra känner sig osäkra på förmågan att sköta era liv själva kan man kanske låta er välja ett statsråddat alternativ.
Dessutom anser jag att det är omoraliskt att ta frukterna av folks strävanden och lova att de skall få tillbaks dem om 40-60 år att då leva på.
Ingen vet hur det ser ut om 50 år och om pengarna, Sverige, Eu eller planeten finns.
Känner igen mig😀 Det börjar faktiskt lätta när dom passerat 10. Och dessutom kan man ju jobba mot att barnen får samma fritidsintressen som en själv😄
Jag känner mig inte ett dugg osäker på det. Dessutom klarar jag av att uttrycka mig civiliserat gentemot forumkamrater.
Skärp dig.
p.s. er, inte sig.
Jag har länge räknat på att jobba till minst 70. Jag har turen att ha ett trevligt jobb som dessutom ger vissa förmåner för den som närmar sig pensionsåldern så jag tror nog jag kommer orka förutsatt att jag får vara frisk. Jag förstår inte riktigt synen på äldre här? När jag jobbade i sjukvården befolkades sjukhuset på somrarna av glada pensionerade ssk och läkare som var fantastiska! Jobbade på Socialtjänsten med en kollega på 70 tidigare och hon var väldigt skärpt. Båda mina föräldrar jobbar i nån mån ännu, de är födda -46 och -48 och de jobbar för att de vill och för extra inkomst såklart, men de måste inte jobba för att klara sig. Pappa får massor med jobb i firman och mamma har i flera år jobbat extra på sin gamla arbetsplats. Tydligen har de ännu nåt att komma med.


