Just nu önskar jag att kunna fatta ett stort beslut men har svårt att veta vilket beslut jag ska fatta.
Det är så att jag råkade ”springa” på min första ungdomskärlek för en tid sedan i ett slumpmässigt möte, inte så att jag aktivt sökt någon annan.
Mitt så kallade problem är att jag är gift, har två stycken hemmaboende tonåringar och ett hus att ta hänsyn till.
När jag mötte, vi kan kalla henne Klara så var det någon sekunds chans att vi skulle missat varandra och sen stod vi och pratade med varandra i ca 20 min och jag blev jätteglad att se henne igen efter så många år, typ 33 år, även om vi hade lite kontakt åren efter sommar-romansen. Tänkte inte jättemycket på det men dagen efter så springer vi på varandra igen (oddsen för det?) och flinar lite och växlar några ord igen.
Tänker på henne lite då och då och ca två veckor efter vi träffats så handlar jag på en butik och där tycker jag mig se ett bekant ansikte och hör dialekten (vi kommer från olika städer från början) på hon i kassan och måste bara fråga henne om det är hon (”Klaras” ungdomskompis som jag träffat några gånger för lika många år sen) står i kassan, berättar att jag mötte ”Klara” för en tid sedan.
Nu börjar jag tycka att det känns lite läskigt och undrar om det är högre makter som försöker säga mig något? Är inte religiös eller troende eller så men nu börjar jag fundera på om ödet vill mig något?
Ytterligare ca två veckor senare så känner jag att jag måste försöka få tag på ”Klara”, jag vill veta mer om hur hennes liv sett ut hittills så jag söker upp henne på sociala medier och vi chattar hela lördagskvällen (var ensam hemma) och det känns jätteroligt och dagen efter vaknar jag med ett leende och känner att det var den bästa lördagen på länge.
Sen har vi fortsatt prata på sociala medier och skickat en del foton och uppmuntrande meddelanden till varandra och så har vi setts på stan för en helt villkorslös träff på neutral mark.
När jag mötte upp henne så stod hon där och jag tänkte ”helvete vad snygg och sexig hon är” och hon är otroligt rolig och charmig, jag blev helt nervös och skakade inombords och vi tycker och känner ungefär samma för varandra.
Hon är singel med ett barn och jag är gift med två barn och vi har utvecklat starka känslor för varandra och det känns både fantastisk och jobbigt på samma gång.
Sen har det varit en del till sammanträffanden men lämnar det.
Mitt förhållande idag går mest på slentrian och är väl okej men inte så mycket mer tyvärr. Och jag känner mig som en vilsen 15-åring om vilket beslut jag ska fatta. Gå isär och satsa på ”Klara” eller stanna kvar och hoppas på bättre tider framöver med min fru?
Jag vet att ingen annan kan svara på det, jag behövde nog bara skriva av mig lite…