Jag har bara bott i bostadsrätt, men funderar på om villa kan vara något att sikta på om några år. Samtidigt uppskattar jag det problemfria och förutsägbara livet i bostadsrätt. Med villa ser jag framför mig Arga snickaren, enorma underhållskostnader, ogräs och gräsmatta som kräver lie för att komma fram, vatten i källaren m.m.
Men… det finns en uppsida gissar jag. Så ge mig alla era bästa argument för att köpa och bo i villa.
Ingen delad vägg/golv/tak med en granne om man har en fristående villa
Blir det då bättre ju längre bort närmaste granne är? Många stadsvillor ligger ganska tight.
Man kan göra lite som man vill. Vissa vill hålla på och renovera hela tiden, byta kök och badrum så fort grannarna gör det etc. Eller så kan man chilla och bara göra det som man själv tycker är nödvändigt. Det är den senare nivån som jag tillämpar. Typ takbyte när det behövs men inte för att grannarna gör det för att grannarna gör det…
Historiskt har det även varit en bra investering. Som värdeökningen varit senaste åren har jag bott gratis, givet om jag skulle sälja till ungefär motsvarande prisnivå eller högre.
Men är det verkligen en investering om du inte säljer och flyttar till hyresrätt? Du behöver ju bo tänker jag. Men går att hyra ut också.
Mitt ideal är att hemmet ska ha “guldkant” samt kännas lite som fritidsboende - äta på trädäcket, leka i poolen, plocka frukt och bär, ha utekatt och höns, garage, etc. Då är villa/radhus perfekt. Är man mer av en all-inclusive hotellglidare så är kanske lägenhet att föredra?
Det är en investering men jag vet inte vad som händer i framtiden. Jag kan ju flytta till hyresrätt och hyra ut villan, eller sälja den. Det är en investering på så sätt att värdet ökat enormt mycket sedan jag köpte. Jag har ingen direkt nytta av värdet idag, men samtidigt har jag ganska låga månadskostnader. Skulle jag tänka om skulle jag även kunna plocka ut några miljoner i lån och investera på börsen i ett läge där börsen vänder och börjar rusa uppåt igen. Man kan säga att investeringen öppnar upp för många olika möjligheter.
Gräsmattan löser man snabbt med en robotgräsklippare. Sen har man jättestor uteplats för en badmintonbana, eller en stor studsmatta, eller en gunga, ett stort växthus, eller en överdrivet stor grill.
Jämför med en bostadsrätt där man knappt får plats att sitta ner på balkongen. Och det roligaste man kan ha är en ful liten elgrill och odla basilika.
Trädgård.
Fruktträd.
Plats för fotbollsmål och studsmatta till damp-avkomman.
Stort trädäck i söderläge med plats för grill stor som en Fiat.
Uterum med braskamin.
Egen uppfart med plats för 3-4 bilar och ett dubbelgarage med plats för all skit man behöver.
Plats för hemmagym.
Plats för hemmakontor.
Inga bostadsrättsföreningsmuppar med möten och stadgar.
Avstånd till grannar.
Avstånd till grannar.
Avstånd till grannar.
Och avstånd till grannar.
Jag är uppvuxen i hus och vid en viss ålder verkar många vilja leva så som man växte upp. Det är fritt och du bestämmer själv.
Jag bor i ett 100-årigt hus och uppskattar kvalitén och de gamla genuina materialen. Trägolv överallt och målningar på hallväggarna. Inte mycket plast här. Gamla fina buckliga fönsterglas. Jag uppskattar sådant.
Vi har en stor parkliknande tomt med stora träd, häckar och rumsindelningar. Detta är mitt gym och det håller mig i god form.
Det är nog mest besvär med hus om man inte gillar löpande underhåll (småsaker som alltid måste kollas upp) och “arbete” i trädgården. Även om man väljer hus med liten trädgård måste den ändå skötas. Gillar man inte sådant utan köper in de tjänsterna, är man nog mer en lägenhetsmänniska.
Trädgård och möjlighet att bli självförsörjande på grönsaker, bär och frukt.
Plats för att låta barnen leka av sig med gräsmatta, bandy osv.
Avstånd till grannen.
Tystnad
Ha skog och natur precis utanför tomtgränsen.
Min högst personliga åsikt är att om man köper villorna i stadsmiljö med tomt på under 500 kvm så kan man lika gärna bo i en lägenhet. Vart och tittar på såna hus och när man inte ens kan sätta upp en studsmatta försvinner mycket av fördelarna med villa.
Mina ”ups”:
Ingen vägg i vägg (=hög musik när jag vill)
Gott om plats (=allt jox får plats)
Plats att röra sig (vid dåligt väder, hemmaträning etc)
Inget matos i trappen
Fri parkering
Slippa dela tvättstuga, soprum etc
Trädgård och avskildhet i densamma
Inget fyllestök utanför fönstret
Stabilare grannmiljö
Kort väg från bil till kök vid storhandling
Plats för projekt (inne och ute)
Möjlighet att vara ifred även när familjen är hemma (hänger iofs på kvadratmeter)
Inga påtvingade gemensamhetsprylar (gårdsstädning, fiberavtal etc)
Makt över renoveringar o dyl (som solceller)
Inga föreningsstämmor
Ingen oro över om styrelsen sköter sig
Inga uteliggare i trappen
Inga spyor i trappen
Inga ungar som lever jävel i trappen
Inga lyhörda väggar där grannar stör mig
Plats över när vänner hälsar på/sover över
Inget brevinkast där skit landar dygnets alla timmar
En sak jag gillar med att ha hus är att jag kan styra mer över månadskostnaden än vad jag kan göra i lägenhet, både hyres- och bostadsrätt.
Alltså; jag har möjligheten att göra investeringar i mitt hus som sänker månadskostnaden, exempelvis byta värmesystem installera solpaneler eller byta fönster.
Och jag gillar tanken att det inte finns en ägare av fastigheten eller en styrelse som kan besluta om att jag ska betala mer i månaden.
I realiteten kanske man inte alltid gör om allt i sitt hus men jag gillar tanken över att jag har möjligheten.
Man kan ju också välja en bostadsrätt som har tomt om man vill ha det.
Slippa cigarettröken.
Egen trädgård nära naturen med gott om utrymme men inte för stort.
Stor uteplats där man kan njuta av fina sommarkvällar med familjen i lugn och ro. Grilla och ta en bärs eller två.
Frihet att kunna göra lite som man vill.
Stor uppfart med plats för ett par bilar.
Garage.
Dessutom bor jag billigt i en relativt nybyggd villa med låga driftskostnader och tror inte jag kan bo billigare med liknande standard.
För mig bara positivt.
Kommer från en Brf-parhus med egen uppfart, carport,gräsmatta och allt det där. När vi köpte hus så värderade vi några saker. Man kan måla och fixa en del själv. Hos en brf så betalar du det via en avgift som du inte kan påverka.
Man får inte rot i en brf, det får du med äganderätt (inte vid nybyggen). Lån blir mer förmånliga med räntebidraget. Brf får inte det.
Det som är bra med brf-områden många gånger är att det ser finare ut, husen är ommålade och dörrarna vaxade osv. En motsvarande gata med äganderätt kan det bli lite hur som helst.
Som sagt,några tankar vi hade. 
Lycka till!
Köp en villa utan stora renoveringsbehov alternativt bygg nytt. Många renoverar bort barn och fru/man äktenskap.
Håll det till tapeter och färg eller hyr snickare för renovering osv.
Skönt att ha plats, trädgård, garage.
Du borde överväga att bo i radhus om du har det här tankesättet. Inte så att det givet skulle vara bättre men det kan ses som ett mellanting mellan lägenhet och villa. Jag bor själv i ett radhus av “villastorlek” och har inga planer på att flytta. Jag är uppvuxen i en äldre villa så den biten känner jag mig hyggligt hemma i.
Radhus finns i bostadsrättsform men också som äganderätt. Äganderätt är att föredra, om inte annat av ekonomiska skäl.
Fördelar med radhus framför villa är:
Den främsta nackdelen med radhus är att de är ganska “färdiga” som de är. Någon möjlighet att hitta på massor av kreativa projekt och ägna varje semester åt att bygga ditt och datt finns egentligen inte. Allt som är mer avancerat kräver tillstånd från grannar och det krånglar till det. Någon möjlighet att bygga attefallshus på tomten och hyra ut finns inte heller.
Vet inte om det var riktat till mej, men svarar ändå. Jag tror faktiskt många som väljer villa skulle ha valt radhus/brf eller liknande istället och håller helt med dej.
Själv köpte vi nytt hus för 12år sedan men har byggt mycket själv.
Kommer förmodligen sälja om 5år då några av barnen förmodligen flugit ut.
Efter villan blir det garanterat Brf eller hyresrätt.