Håller med om fördelarna som är listade i tråden och lägger till att allt underhåll kan man betala andra för.
Hört om RUT?
Håller med om fördelarna som är listade i tråden och lägger till att allt underhåll kan man betala andra för.
Hört om RUT?
Jo, det glömde jag att nämna. Våra senaste två boenden har varit brf-radhus. Det är lite som en stadsvilla i miniformat rent boendemässigt, men rent juridiskt en bostadsrätt med mindre ansvar för underhåll osv. Det har varit bra ekonomiskt nu med låga räntor, men när de går upp gissar jag att avgiften kommer höjas. Föreningen ska lägga om ett lån i december och resten under 2023.
Det gör ont att säga det som lägenhetsvurmare men det är fan rätt. I min gamla lägenhet var jag lyckligt ovetandes om hur många balkongrökare som lurar därute.
Men där jag bor nu har jag minst tre kedjerörkare på båda sidorna om lägenheten som lägger en spärreld i skift hela kvällarna. Varav minst en röker braj och den lukten är ganska unken. Och allt kommer in i lägenheten om minsta fönster är öppet, ibland tom via ventilationsintagen. Det är första gången i mitt liv villa ändå lockar lite.
Röstar iaf på det parti som näst förbjuder ballerökning tack.
Ett problem med brf-radhus är att de ofta har tomträtt. I storstadsnära lägen medför det en långsiktig ekonomisk nackdel. Bor själv i äganderättsradhus med friköpt tomt.
Valet av villaområde kan också innebära en medveten socioekonomisk avgränsning med färre sociala problem i närområdet.
Japp. Man köper sina grannar.
Jag har inget större behov av att hela närområdet ska köra Porsche och skicka sina ungar på internat, däremot är det väldigt trevligt att veta att den absoluta majoriteten är skötsamma människor med jobb och någorlunda ordning på livet. Boende i hyresrätt blir som en socioekonomisk tombola.
En fördel med att bo i villa är att man köper sig status. Och till skillnad från andra statusmarkörer så brukar villa inte vara en så dålig investering, om man jämför med en Porsche, stor båt, resa till Maldiverna.
Lite oklart vem som bryr sig om detta, men visst.
Jag är betydligt mer intresserad av att komma tillräckligt långt från grannar för att slippa allt vad statustjafs heter.
Och då passar villa ganska bra.
Jag hade mycket mer med grannarna att göra när jag bodde i villa (i ett bättre område) än i nuvarande brf. På gott och ont. Alltid nån som ville ha medgivande att bryta mot planbestämmelserna eller hade synpunkter på snöskottning eller på gräsklippning. Vissa grannar var jättebra andra not so much. I min brf är det lugnt och skönt. Noll kontakt med grannarna än lite kallprat nån gång. Men det kan ju ändras beroende vem som flyttar in
Min uppfattning är att väldigt många bryr sig om det.
Lösningen är att man i sin egen hjärna automatklassificerar statusjägare som idioter eller helt enkelt människor vars hjärnor inte vuxit färdigt än. Då blir det betydligt lättare att filtrera bort dem.
Beror inte det på vilken villa? Stadsvilla i poppis område med välansad gräsmatta visavi glesbygdsvilla med husvagn på tomten. Personligen skulle jag bli stressad av att leva upp till villaområdets outtalade krav på hus, tomt, bil, kläder, resor m.m.
Bra poänger här. Jag växte själv upp i Höglandet i Bromma. Enligt Stockholms statistikkontor är det den stadsdel i Stockholms stad med högst taxerad medelinkomst. När jag bodde där fanns det en massa uttalade och outtalade krav på att allt skulle vara på ett visst sätt. Man skulle ha en viss nivå på sin bil, en viss nivå på sina kläder, en viss nivå på sin semester osv. Att ha en adress där var någon sorts bas och sedan tillkom allt detta andra jox. När man var i yrkesaktiv ålder och hade barn i skolan och på hockeyträning etc. var allt detta ständigt närvarande.
En del människor är väldigt roade av att hela livet ska vara någon sorts tävling där allt går ut på att jämföra sig med andra. Är man sådan passar det nog perfekt att bo i den typen av miljö. Själv är jag totalt ointresserad och vill helst kunna ägna mig åt mina nördiga hobbies som för en bredare publik inte ger någon status alls. Just därför känns det bra att bo i ett “statusbefriat” område.
I ett statusområde skulle min inkomstnivå och livsstil räcka för att kvalificera mig som “undre medelklass” alt. “normal medelklass”, lite beroende på lokala förhållanden. Att jag skulle riskera att halka ner i “undre medelklass” är mycket för att jag inte alls är intresserad av att lägga stora pengar på en massa ytliga attribut. Jag har hellre 2-3 mkr i aktier än någon tjusig båt, om jag säger så.
Håller med dig, med ett varningens finger för ’hellre 2-3 milj i aktier än att en båt’.
Vad har du tänkt använda aktiepengarna till?
(Köpa båt?
)
Risken är att dö innan man gjort det man vill
Låter som en riktig mardröm. Jag kan förstå att yttre markörer inte är helt betydelselösa när man ska landa en brunett med schyst häck för kvällen, men vem bryr sig om vad Johan 45 år som bor tre hus bort anser om min bil eller kläder? Aldrig förstått mig på det där.
Trygghet? Valfrihet?
Med rätt hus på rätt plats till rätt pris och med rätt grannar kan hus säkert vara toppen. Men jag är inte så förtjust i likriktningen som skapas i villakvarter. Alla måste på ett underligt sätt bete sig så himla lika. Nu är villan såld och vi bor i br i innerstan och känner inte alls av samma tryck på likriktning. Vet inte vad det är med villaområden som gör att de blir så där, kanske att man hela tiden kan se vad andra gör.
Mitt heta tips är därför att stanna i lägenhet och köp ett fritidshus. Bästa av två världar!!
Jag uppfattade inte den här frågan som främst kopplad till grannar utan mer till de sociala sammanhangen. Man skulle gå på föräldramöte, köra barn till träningar och en massa sådant. Det var mycket i de sammanhangen som det här tävlingsmomentet blev tydligt. Sedan var det förstås inte alla som såg tillvaron som en tävling. Jag har dock en känsla av att “elitifieringen” ökat generellt sedan jag flyttade från Bromma för 25 år sedan nu.
Nå’n ska ju vara områdets “outcast” också. Jag satsar på den titeln på min gata genom att vara den som väntar längst mellan gräsklippningarna och som inte tvättat bilen på 20 år nu. ![]()
Jag gömde mig i flera år under en granne som hade ännu lägre svansföring än mig på gräsklippningen, men han gick tyvärr och dog och de som köpte huset planterade “golfgräs” och är pedanter. Men som tur är finns det en gamling till på gatan ännu så länge.
Villamattor som rullas ut är inte min grej. Alla som flyttar in är i samma åldersgrupp och det blir väldigt homogent, på gott och ont.
Jag bor i hus men lägenhet i rätt vädersträck och med balkong eller terass, i kombination med fritidshus är nog inte alls tokigt. Men antagligen skulle jag klättra på lägenhetsväggarna de första åren.