Frugan kom på den briljanta idén att låta gräset växa fritt på stor det av trädgården.
Vi klipper bara längsmed häck hus typ 1m. Ser inte alls ovårdat ut om man har lite stil på det.
Framsidan är klipp dock, men det handlar bara om några hundra kvadrat.
Det gynnar insekter, kryp bin och humlor som älskar det. Vi har även ett större fat med lite vatten för dom.
Samt så gynnas vi själva med mindre arbete.
16 gillningar
Ja, varför? Bott i hus och villa nu i 27 år och insett att det går mycket mer tid åt att underhålla och klippa gräset etc. än att jag sitter och njuter i bersån. 
Vill du ha mer att göra på din skrala fritid - köp hus och varför inte en sommarstuga också? Åtminstone kan du tillbringa mer tid på byggvaruhusen än tidigare. Administration är ordet! 
Så till frågan: uppsidan? Jo, en aspekt av frihet, en egen täppa och plats för ungar att rasa runt. Du äger något, åtminstone något enstaka rum. Med lite tur en värdestegring över tid. Du kan kalla dig hemmansägare.
5 gillningar
Litet hus + Liten tomt = Liten kostnad = Mer pengar till annat.
2 gillningar
…om man flyttar in i nybyggt ja. Mitt 70-talsområde har fått bra spridning sedan dess.
Jag sparar fläckarna där blommorna trivs bäst och håller mig kompis med bin och fjärilar och får garanterat fruktträden befruktade också. 
Precis - bara uppsidor. Låg volatilitet! 
5 gillningar
Mja, det gynnar också fästingar och ormar. 
Det här är så man brukar säga. Men min erfarenhet är att det är ett kort fönster av år (3-4 år?) då man kan släppa ut dem utan konstant övervakning fram till dess att tomten är tämligen ointressant och de vill längre bort. Samt att det är många månader då trädgården inte används per år. Säger det igen: fritidshus!
Kläder?
Resor?
Jag har koll på om grannens hus och tomt är hyfsat välskött, jag noterar knappt vad de har för bil. Men om man går runt och ”blir stressad” över något slags abstrakta ”krav” från grannskapet på kläder eller resor (hur vet man ens vad grannarna reser nånstans?) så tror jag det är läge med lite arbete med självkänslan.
2 gillningar
Visst. Men om man som jag har tre kids med 3-4 år mellan, då handlar det plötsligt om 10-12 år av väldigt stor nytta av den där tomten.
Svaret är enkelt. Gillar man trädgård och vill odla eller andra aktiviteter där så väljer man villa. Värderar man inte trädgård så skulle jag välja lägenhet.
Vi odlar på halva vår trädgård och spenderar flera timmar där varje dag. Har även kaniner och hönor på tomten. Har man inte detta intresse så ser jag inte meningen…
5 gillningar
Min största anledning till villaliv är - slippa dela ekonomi och gemensamma grejer med grannarna. Tidigare suttit i brf styrelse, och då får man åka med på föreningens dåliga lån, städdagar, nedskräpning, skadegörelse och kostnader för häck- o gräsklipp, snöröjning, ommålning, renoveringar etc. Kommer bo i hus så länge jag kan. Är man bara lite lite händig så lär man sig resten. Dragkrok och skruvdragare är en bra början. Bor i ett standarhus i mellanstor svensk stad, i bra område. Inget extravagant, men funktionellt. Har låg belåning, inga stora stundande renoveringar i närtid och trädgården är lättskött. My cup of tea, men gäller förstås inte alla. Och gällande grannars Mercedes bilar, pool-byggen, solpaneler och mega-trädäck så kunde jag inte bry mig mindre! Sköt dig själv och skit i andra resonerar jag.
6 gillningar
Instämmer med denna. Lägenhet och fritidshus = 
1 gillning
Jag är livrädd för och skyr villalivet av flera av de anledningar som flera lyft här. Men då har jag inte heller barn, vilket nog kan lyftas som ett argument. Har familj där barnen springer fritt mellan tomterna och det är onekligen en fantastisk upplevelse för dem.
Jag köper att status-, hets- och jämförelsefrågan nog i grunden har med självkänsla att göra, men känner iaf igen mig där. Vill inte ha fler områden att behöva jämföra mig på, hellre färre. Vill inte bo i ett sådant område.
Anyway… Är lägenhetssmänniska sedan jag flyttade hemifrån för 20+ år sedan men har alltid uppskattat natur. Köpte för några år sedan mitt första fritidshus och ångrar det inte det minsta. Att vara nära naturen är magiskt. MEN, jag har verkligen fått jobba med att hitta ro och fritid på en plats där det alltid finns något att göra. Vissa hanterar det naturligt och gillar genuint att pyssla, nästan oavsett med vad. För min del har det inneburit att lära mig prioritera och förstå vad som är viktigt och inte. Något att vara uppmärksam på tänker jag, annars har man bara köpt sig ännu ett jobb när man trodde man köpte en dröm.
4 gillningar
Hehe mina svätföräldrar är precis så. Gör allt som resten av kvarteret gör, skaffar solpaneler, leasar bil etc för att passa in.
Själv kunde jag inte bry mig mindre om sådant, gör det du vill helt enkelt.
Men vad jag tror vi kan enas om att bostadsformerna är olika och passar olika personer. Jag är driven och rastlös, gillar att mecka, bygga och underhålla, skulle bli knäpp av att sitta instängd i en lägenhet ärligt talat.
2 gillningar
Tror det beror väldigt mycket på person till person.
Jag kan ärligt säga att jag vet inte vad mina grannar två hus ner och vidare har för bilen, färg på huset eller för den delen vad de heter. Jag har liksom ingen naturlig anledning till att träffa dessa personer så varför skulle jag behöva titta på vilka statusmarkörer personerna har?
På en mindre ort är det sannolikt så att det egna området ändå är en del av en större helhet. Det är inte med automatik så att alla i barnens skolor bor i hus som är i samma storleksordning eller större än det egna huset, att deras föräldrar har lika hög lön eller högre än den egna lönen osv. Den egna verkligheten hänger ihop med världen utanför. När man bor i ett finare villaområde i t.ex. Stockholm blir det lätt så att villaområdets verklighet blir helheten. För att i andra roller än som kund träffa någon fattig som bor i hyresrätt så behöver man i princip bo på någon billigare och mindre statusfylld adress i områdets utkant.
När jag själv lämnade den rikemansbubbla som jag växte upp i tyckte jag att det kändes så bra att träffa personer med rikare/bättre bakgrund som kom från mindre orter. De kom från bildade hem och hade ungefär samma referensramar som jag själv men hade inte alls den totala inskränkthet som jag upplevde som väldigt vanlig i rikemansbubblan i Bromma.
3 gillningar
Visst är det så, och jag fattar att samhället är fullt av mentalt omogna individer som aldrig växte ur tonårens fåfänga och behov att jämföra sig med allt och all. Men jag själv är bara intresserad av att mina grannar ska vara skötsamma och vettiga individer, vad de har för bilar skiter jag i. För att inte tala om vilka kläder de har eller vilka semestrar de åker på.
Jag har fullt upp med mitt eget liv och ingen lust att lägga energi på att jämföra mig med, eller försöka imponera på, människor jag knappt känner eller för den delen bryr mig om.
4 gillningar
Hus=frihet. Du kan göra vad du vill utan att bry dig om vad andra tycker.
Har du insynskydd i trädgården så kan frun sola topless och du gå runt i kalsonger och spetsa mördarsniglar.
6 gillningar
Jag är folkilsken. Som en galen hund med folk runtomkring mig. Har bott i lägenhet. Jag hatade grannarna och grannarna hatade mig.
Är nattmänniska och spelar trummor. Helst full - och på natten. Dessutom gillar jag att snickra, köra med vinkelslip, skjuta med mina vapen, köra fyrhjuling på fyllan, supa på vardagar och somna till opera eller metal på högsta volym.
Kort sagt - hus med en liten bit mark på lagom avstånd från resten av världen är enda alternativet.
18 gillningar
3 gillningar
Vad gör du på forumet, du verkar ha mycket roligare saker att göra
Fördelen med villa är att man slipper alla dårarna i bostadsrättsföreningen som riskerar stjälpa allt. Istället har man max en eller två dårar till grannar. Managerbart.
När vi bodde i BR hade vi en koloniträdgård inom promenadavstånd. Innan dess tänkte jag inte mig villa, men jag har alltid velat ha verkstad och annat bös. Men det får vänta tills vi flyttar ut i skogen så man kan ha ekonomibyggnader. Jag odlar en del. Riktigt skoj.
2 gillningar