Blir det FIRE för min del så tänker jag mig lika olika titlar beroende på om jag vill slippa tjafs, vara ärlig eller dryg:
slippa tjafs - musiker
ärlighet - investerare
dryg - upplyst
4 gillningar
Den blir intressant på festen.
- Vad gör du nu för tiden?
- Jag är upplyst.
- Jag har en bekant som också är buddhist? Men vadå, gör du det här på heltid? …ska du bli munk alltså?
4 gillningar
Ja vet inte. Kanske inte så konstigt i ett land där ens existensberättigande verkar vara kopplat till arbete. Typ, jag arbetar därför finns jag 
5 gillningar
Exakt. Lagom drygt och man kan själv styra det till politik, religion, filosofi, ekonomi eller vad man känner är ämnet för dagen i ens upplysta och fria tillvaro. 
2 gillningar
Ett säkert bett för att inte trigga frågor är kanske pensionsförsäkringsförmedlare. Borde göra att 99% lämnar en ifred. Men kanske blir lite ensamt
9 gillningar
Tänkte ett varv till och måste ju bara undra hur man ens kommer i närheten av FIRE om man samtidigt är så ängslig över vad man ska kalla sig i interaktionen med andra människor?
Den absolut största fördelen med FIRE är ju att man kan kalla sig precis vad man vill, och låta ”folk” tro och tycka precis vad de vill, utan några som helst konsekvenser. För inte bryr väl vi vuxna oss om vad någon råkar ha för synpunkter på vår sysselsättning?
1 gillning
Jag tänker nu osökt på en kille på min skola som kom till en Halloweenfest som kronofogde. Snacka om att vara läskigast på festen. 
8 gillningar
Nu tror jag inte det är ängslighet det handlar om utan snarare att på 5 sekunder säga vad det är, ett epitet, för i Sverige hänger vi upp så mycket på ”vad” man är än ”vem” man är.
Alltså för att förenkla livet 
5 gillningar
Mm, en gång gick jag på en temafest Religion som djävulen. Blev ganska ensamt så blev rätt packad där själv i baren. Låg ju rollens natur att vara allmänt jobbig 
3 gillningar
Dagdrivare, lösdrivare, vagabond?
2 gillningar
Men om det är avkastningen på en spekulationsmarknad då? Vad kallar vi det? Inte ränta väl? “avkastare”?
3 gillningar
Haha det är sant, kanske är skillnad om man har en 100% aktieportfölj och lever av utdelningen?
1 gillning
Nej, det är nog tyvärr inget att förvånas över.
Vi skolas in i en bild av att ens värde som person till stor del bestäms av vad man “gör” och även vilka saker man har.
Vore väl trevligt om fokus låg mer på hur man är, tex. snäll, omtänksam, hjälpsam, rättvis, ärlig, osv.
6 gillningar
När mina barn, som små, frågade mig vad jag tyckte de skulle bli svarade jag konsekvent: “Lycklig”. Det gör jag fortfarande.
6 gillningar
Tjänstledig till pensionen kanske?
Eller finns det något annat som motsvarar sabbatsår?
3 gillningar
Vi vill kanske ha ett ord som beskriver en livssituation motsvarande det Romarna kallade för Otium
begreppet otium stod för all sorts frihet från plikter och uppbundenhet; ett idealtillstånd som möjliggjorde bildning, konstnärskap och njutning – alltså sysselsättningar utan materiell vinning som mål.
Ordet finns i SAOB
14 gillningar
Folk lär undra vad du menar om du säger “jag njuter av mitt otium” eller liknande uttryck 
2 gillningar
Lysande ju! Då bidrar man ju till ökad allmänbildning oxå ju!
3 gillningar
Jag lägger snart arbetskläderna på hyllan utan att vara varken arbetslös, arbetssökande eller pensionär. Jag lutar åt att beskriva mitt tillstånd som filantrop. För det är lite så min sysselsättning kommer att se ut, något jag gör för att hjälpa andra utan betalning. Bara för att jag mår jag av det och förhoppningsvis gör jag andra glada.
6 gillningar