Oj, gud var svårt att formulera detta i ord som annars mest bara lever inuti min skalle 
Jag tänker att jag pratar först om ordval, sedan om allmän filosofi och till sist lite konkreta exempel 
Ordval
Först så vill jag bara nämna att det är lätt att använda orden förhoppning/förväntning ganska synonymt trots jag förstår din definition av dem. En förhoppning som inte faller in kan också svida och därmed, för att göra det enklare rent språkmässigt så ser jag lite att de är samma trots att en förhoppning antagligen beskrivs mer som “en känsla inför någonting”.
Filosofi
Först vill jag bara nämna att jag vill särskilja vad jag menar från apati. Jag kommer inte att antyda en saknad av känslor
Samtidigt vill jag också propsa mottot “Have you tried caring less?”
Med det som motto menar jag synvinkeln att värdera negativa utfall lägre.
Jag tycker man får/bör ha förväntningar. T.ex om jag lånar ut pengar till en vän så förväntar jag mig att personen betalar tillbaka i enighet med vad vår relation bestämmer. Om personen vägrar av anledningar vi inte kan komma överens om är det ett brott mot vårt “kontrakt” och jag blir besviken på utfallet. Däremot försöker jag att inte låta det påverka mig i större mån.
Jag tycker det är otroligt viktigt att våga förvänta/förhoppa sig om utfall och minns en gammal TED föreläsning om lycka att folk som aldrig tar ut seger i förskott upplever lägre lycka när det väl går bra. Våga fira men våga också bränna dig på elden .
Olika typer av exempel
Med reservation för att allt är enklare sagt än gjort
-
Jag förväntar mig att ställa upp i en tävling
Slumpen är framme och du kan inte ställa upp. Tex permanent skadad fot inför ett maraton
Träningen inför tävlingen är/var din identitet och ditt liv. Detta var innan din enda källa till lycka för du var ju en “tävlare”. Det tar tid, men enda vägen framåt är att skapa om din identitet till något som INTE är din hårda definition av att vara en tävlare inom detta. Du är inte en tävlare, du är du. Du är vad du väljer att vara. -
Jag förväntar mig en lönehöjning på X antal %
Du har slitit hårt hela året och gjort mirakel på arbetsplatsen men chefen kommer med clichéerna “Men vad skulle dina kollegor säga om du fick mer än dem”, “Budgeten räcker inte till”, “Inflationen är låg”, “Vi har inte pengar pga inflationen”, “tycker du inte om ditt jobb?”.
Självklart känns det. Du känner att din arbetsinsats inte är värderad och allt bara är ett budget-spel. Du kvittar… Men du är inte din lön. Din arbetsinsats är vad det är oavsett lön. Sen om arbetsgivaren inte vet hur man visar uppskattning är en annan fråga. Bara för att någon värderar dig lågt betyder det inte att du är lågt värderad. -
Jag förväntar mig att ha en viss lön för att kunna ha råd till mitt liv
Du förlorar jobbet
Mycket av det du har i din vardag kanske måste bort. Hejdå abonnemang till 40 olika streamingtjänster. Hejdå till matkasse. Hejdå ryggbiff och Hej havegrynsgröt. Tung omställning. Det är till och med havegrynsgröt gjort på vatten och utan salt. Det är värre att bli av med något än lyckan av att få något. Men om konsumption är det som krävs för din lycka så kan den lätt raseras. Lär díg uppskatta havregrynsgröt. -
Du har sämst ekonomi av alla dina bekanta och de är karriärsjägare precis som du
I en evig kamp om högre lön förlorar du alltid. Trots du ligger på +100k/månad är du alltid skit. Du är misslyckad. Varför mäta sig från första början? Varför behöva nå en viss summa pengar? Även att mäta sig i något som lycka är befängt för som jag försöker antyda med mitt perspektiv så är lycka subjektivt.
Som tillägg:
Lycka är subjektiv. Vem kan säga att du är lyckligare än mig eller jag än någon annan? Mitt mål är att vara lycklig i mitt liv som jag delar med min fästmö. Vi kan mäta vår interna lycka men vi kan aldrig jämföra den mot andras lycka.
Det diskuteras mycket materiell lycka här i forumet i omgångar och mycket handlar om att känna att man har good enough med det man har. Varför inte ta det nästa nivå och känna jag är rik? Att känna sig rik är antingen en skapad mentalitet (som ständigt utmanas vid motgångar i livet) eller en köpt känsla. Helt enkelt, definiera din lycka internt och inte av externa variabler som kan skifta utanför din kontroll.
PS: Ursäkta om jag flummar iväg och kanske inte lyckas formulera mig. Summa summarum tror jag starkt på att man ska lära sig vara lycklig med det minsta som finns. Allt annat är extra rikedom. Det är ok att bli besviken av oönskade utfall. Men livet går bara frammåt, varför inte försöka haka på och släppa dåliga saker?
Have you tried caring less?
eller för att parafrasera veckans intervju i en flummigare mening:
Om något går emot förväntningarna (aka misslyckas) så måste du separera ditt mentala jag ifrån jag:et i nuet.