Vad kan man göra en gång men som har stor inverkan på livet och livskvaliteten?

Vardagsekonomi
65

Haha - hade satt en påminnelse på @nhb inlägg för att säkra att jag skulle komma tillbaka till det! Så JA, det här är min hemmabana. Och jag… tja, jag har ju på många vis gjort slut med förväntningar ärligt talat. De är ett ypperligt sätt att hålla sig på nånslags noll-summe-spel… OM något lever upp till mina förväntningar så kan jag rycka på axlarna och säga Jamen jag förväntade ju mig det faktiskt och om något fallerar att leva upp till dem… ja, då är det definitivt nedanför strecket liksom.

Inspirerad är jag av Steve Chandler, en amerikansk coach och författare med den mest dryga sydstats-dialekten man kan tänka sig… som inte e så himla dum ändå alltså. (Han är löjligt trevlig i levandes livet och mycket duktig på det han gör, vilket jag har personlig erfarenhet av.) Han snackar om skillnaden mellan förväntningar och överenskommelser i en ‘privat podinspelning’, och jag har bloggat åtskilliga gånger om det (se dold lista med länkar nedan, för den nyfikne.)

Otaliga blogginlägg på tema förväntningar, huller-om-buller

https://tankespjarn.com/podcasts/doing-gentle-46-expectations-vs-agreements/
Upp till bevis | HERO – the coach
Förväntan, förhoppning och Dag Hammarskjölds skål! | HERO – the coach
#blogg100 – Icke uppfyllda förväntningar. | HERO – the coach
Förväntning mot Förhoppning | HERO – the coach
Synar förväntningarna | HERO – the coach

Extra intressant att se att jag också bloggat om hur besviken jag blev på att elever som jag hade i en kurs i kvalitets- och miljöledningssystem hade så LÅGA förväntningar på mig att det gjorde mig frustrerad… så onekligen har jag flippat i mina tankar här!

I korthet går mina tankar ut på att jag HAR förväntningar, för de dyker upp med jämna mellanrum. Men när de gör det försöker jag uppgradera dem endera till ÖVERENSKOMMELSER - om något är så pass viktigt för mig,s å vill jag hellre skaka tass med den eller de som min förväntan riktar sig mot, och faktiskt komma överens om vad som gäller. För alla parter. ELLER så uppgraderar jag dem till FÖRHOPPNINGAR - som har en annan typ av energi i mig än förväntningar. Förhoppning är mer champagne-bubbel-feeling liksom, medan förväntningar, som sagt ovan, har förmåga att sänka mig. En förhoppning lever jag på hoppet kring, medan en förväntan VÄNTAR jag mig. Så inträffar den inte blir jag besviken.

Så jag håller med dig i detta Nils:

om än att jag skruvat lite på det och gör om ‘höga förväntningar till överenskommelser’ (om det går! Men om det INTE går, gissa om jag hade gått på pumpen i sådana fall när förväntan INTE slagit in, vilket den ju inte hade gjort!) och ‘låga till förhoppningar’ typ.

För ja, du har rätt här! Så är det ju. Men frågan är om detta verkligen stämmer:

För jag kan ärligt säga att min livskvalitet blivit bra mycket bättre sen jag ställdes inför det tankespjärn som Chandler gav mig om förväntningar! Se det som en utmaning. :wink:

Så. Fem cent från mig!

2 gillningar
66

Oh, detta skulle jag vilja höra mer om! Vill du utveckla dina tankar?

1 gillning
67

Istället för att sänka kanske du ska tänka att man behåller sina förväntningar från studietiden?

Lever man kvar i studiefasan med dess lycka för det lilla istället för att skruva upp förväntningarna med ökad ekonomisk standard skulle jag tro man är lyckligare i livet.

2 gillningar
68

Oj, gud var svårt att formulera detta i ord som annars mest bara lever inuti min skalle :smiley: Jag tänker att jag pratar först om ordval, sedan om allmän filosofi och till sist lite konkreta exempel :slight_smile:

Ordval
Först så vill jag bara nämna att det är lätt att använda orden förhoppning/förväntning ganska synonymt trots jag förstår din definition av dem. En förhoppning som inte faller in kan också svida och därmed, för att göra det enklare rent språkmässigt så ser jag lite att de är samma trots att en förhoppning antagligen beskrivs mer som “en känsla inför någonting”.

Filosofi
Först vill jag bara nämna att jag vill särskilja vad jag menar från apati. Jag kommer inte att antyda en saknad av känslor

Samtidigt vill jag också propsa mottot “Have you tried caring less?”

Med det som motto menar jag synvinkeln att värdera negativa utfall lägre.

Jag tycker man får/bör ha förväntningar. T.ex om jag lånar ut pengar till en vän så förväntar jag mig att personen betalar tillbaka i enighet med vad vår relation bestämmer. Om personen vägrar av anledningar vi inte kan komma överens om är det ett brott mot vårt “kontrakt” och jag blir besviken på utfallet. Däremot försöker jag att inte låta det påverka mig i större mån.

Jag tycker det är otroligt viktigt att våga förvänta/förhoppa sig om utfall och minns en gammal TED föreläsning om lycka att folk som aldrig tar ut seger i förskott upplever lägre lycka när det väl går bra. Våga fira men våga också bränna dig på elden .

Olika typer av exempel
Med reservation för att allt är enklare sagt än gjort

  • Jag förväntar mig att ställa upp i en tävling
    Slumpen är framme och du kan inte ställa upp. Tex permanent skadad fot inför ett maraton
    Träningen inför tävlingen är/var din identitet och ditt liv. Detta var innan din enda källa till lycka för du var ju en “tävlare”. Det tar tid, men enda vägen framåt är att skapa om din identitet till något som INTE är din hårda definition av att vara en tävlare inom detta. Du är inte en tävlare, du är du. Du är vad du väljer att vara.

  • Jag förväntar mig en lönehöjning på X antal %
    Du har slitit hårt hela året och gjort mirakel på arbetsplatsen men chefen kommer med clichéerna “Men vad skulle dina kollegor säga om du fick mer än dem”, “Budgeten räcker inte till”, “Inflationen är låg”, “Vi har inte pengar pga inflationen”, “tycker du inte om ditt jobb?”.
    Självklart känns det. Du känner att din arbetsinsats inte är värderad och allt bara är ett budget-spel. Du kvittar… Men du är inte din lön. Din arbetsinsats är vad det är oavsett lön. Sen om arbetsgivaren inte vet hur man visar uppskattning är en annan fråga. Bara för att någon värderar dig lågt betyder det inte att du är lågt värderad.

  • Jag förväntar mig att ha en viss lön för att kunna ha råd till mitt liv
    Du förlorar jobbet
    Mycket av det du har i din vardag kanske måste bort. Hejdå abonnemang till 40 olika streamingtjänster. Hejdå till matkasse. Hejdå ryggbiff och Hej havegrynsgröt. Tung omställning. Det är till och med havegrynsgröt gjort på vatten och utan salt. Det är värre att bli av med något än lyckan av att få något. Men om konsumption är det som krävs för din lycka så kan den lätt raseras. Lär díg uppskatta havregrynsgröt.

  • Du har sämst ekonomi av alla dina bekanta och de är karriärsjägare precis som du
    I en evig kamp om högre lön förlorar du alltid. Trots du ligger på +100k/månad är du alltid skit. Du är misslyckad. Varför mäta sig från första början? Varför behöva nå en viss summa pengar? Även att mäta sig i något som lycka är befängt för som jag försöker antyda med mitt perspektiv så är lycka subjektivt.

Som tillägg:
Lycka är subjektiv. Vem kan säga att du är lyckligare än mig eller jag än någon annan? Mitt mål är att vara lycklig i mitt liv som jag delar med min fästmö. Vi kan mäta vår interna lycka men vi kan aldrig jämföra den mot andras lycka.

Det diskuteras mycket materiell lycka här i forumet i omgångar och mycket handlar om att känna att man har good enough med det man har. Varför inte ta det nästa nivå och känna jag är rik? Att känna sig rik är antingen en skapad mentalitet (som ständigt utmanas vid motgångar i livet) eller en köpt känsla. Helt enkelt, definiera din lycka internt och inte av externa variabler som kan skifta utanför din kontroll.

PS: Ursäkta om jag flummar iväg och kanske inte lyckas formulera mig. Summa summarum tror jag starkt på att man ska lära sig vara lycklig med det minsta som finns. Allt annat är extra rikedom. Det är ok att bli besviken av oönskade utfall. Men livet går bara frammåt, varför inte försöka haka på och släppa dåliga saker? :slight_smile:

Have you tried caring less?

eller för att parafrasera veckans intervju i en flummigare mening:
Om något går emot förväntningarna (aka misslyckas) så måste du separera ditt mentala jag ifrån jag:et i nuet.

7 gillningar
Blogg: Min resa till att bli företagare [Företag startat! Följ det!]
69

Man talar om svikna förväntningar och grusade förhoppningar och det är ingen tillfällighet. För mig är en grusad förhoppning mycket lättare att bära.

Man ska också passa sig för att förväxla låga förväntningar med apati. I min värld har de inget med varandra att göra.

2 gillningar
70

Att läsa en god bok med en kelen katt i knät är rikedom för mig. :smiling_face_with_three_hearts:

6 gillningar
71

Du låter onekligen rik :slightly_smiling_face::+1: skitskoj att höra!

1 gillning
72

Jag håller faktist med om detta som strategi, men jag tror man kan säga det med lite mer positiv betoning :grinning: jag har fått kritik för att vara negativ.

Hope for the best, plan for the worst!

Dvs man behöver inte sänka några förväntningar egentligen. Bara det att man på förhand funderat igenom (och kanske snackat om) worst case och har en plan B som också innebär nått bra gör nog att man lätt tar (förutsedda) motgångar.

73

Påbörjade nedan inlägg igår men hann inte skriva klart. Ser att diskussionen tagit en annan riktning sedan dess men publicerar ändå mitt inlägg som svar på ursprungsfrågan:

Med risk för att verka tjatig eftersom jag redan har skrivit liknande inlägg i tråden tidigare men jag tycker att de flesta snarare har nämnt bra vanor än engångssaker.

De flesta av oss har säkert försökt skaffa oss goda vanor någon gång i livet men misslyckats hålla i dem. Så då är min fråga till alla som pratat om vanor i tråden: är det någon ENGÅNGSHÄNDELSE som gjort att du senare lyckats hålla i de goda vanorna?

Tex skaffat gymkort på ett ställe där man verkligen trivs, köpt en receptbok med fantastiskt goda och nyttiga recept som inspirerade till bättre kosthållning, bestämt med en kompis att vi skulle promenera varje morgon så vi peppar varandra, ställt iordning en meditationshörna, köpt en dagbok och lagt på sängbordet…

Engångssaker i stort och smått som jag själv gjort (eller jag och min man tillsammans) som förbättrat mitt liv är:

  • köpt robotgräsklippare (bonuseffekter: ansvaret övergick plötsligt till maken att sköta den eftersom det var en rolig teknikpryl och barnen städar självmant trädgården på leksaker så att inte “Gräsis” äter upp dem)

  • köpt robotdammsugare (bonuseffekt: vi är bättre på att plocka upp saker på golvet så att inte “Städis” äter upp dem)

  • renovering av kök vilket gav utrymme för diskmaskin och bänkytor. Överlag tycker jag att flera av våra renoveringar gett ökad livskvalitet då ytorna förbättrats eller bara gjorts vackrare, vårt stora fina uterum ger tex ökad livskvalitet

  • inköp av pizzasten till grillen (hälsomässigt inte en fördel kanske men definitivt livskvalitetsmässigt)

  • inköp av träningsklocka (helt plötsligt tycker jag att det är roligt att springa, belöningen är att få komma hem och titta på träningsresultatet i mobilen, jag som alltid hatat att springa)

  • sagt upp oss från en destruktiva arbetsplatser

  • köpt ny, större tvättmaskin vilket halverat antalet maskinen vi behöver köra i veckan (grovt uppskattat)

  • köpt en säng som är så fantastisk att lägga sig i att man längtar efter att få gå och lägga sig

  • hittat till RikaTillsammans och startat ett långsiktigt sparande vilket lett till en helt annan ekonomisk situation idag jämfört med tidigare (bonuseffekt: förbättrat förhållande pga mer gemensamma mål i livet)

  • kom på att mina hemplockade svarta vinbär passade utmärkt i morgonmüslin, oh what a treat varje morgon!

  • skaffat en låda för omaka strumpor i väntan på makan så att dessa inte simmar runt i de vanliga lådorna

  • flyttat tillbaka till hemorten och lämnat storstaden

  • gift oss (att träffas var naturligtvis större än giftemålet men det låg mer slump och tur i att vi träffades så det är ju svårt att se som något man aktivt kan välja att göra)

  • beslutat oss för att skaffa barn (och sedan haft turen att det gick)

  • opererat ögonen så att jag inte längre behöver glasögon eller linser

  • köpt hus och sluppit ifrån den instängdhet som jag tyckte det innebar att bo i lägenhet

  • läste boken “5-sekunders regeln” vilket gav mig den sista push jag behövde för att byta jobb

  • åkte till fjällen på skidsemester och hittade en ny “mening med livet” för hela familjen, skidsemester är nu något vi årligen ser framemot

  • fick en studsmatta som gett oss så många timmar av barnvakt de senaste 8 åren, för att inte tala om hur mycket kul barnen har haft

  • gått en ledarskapsutbildning

  • gått ner i tid

  • läst boken “Konsten att städa” av Marie Kondo och implementerat en del av hennes tänk hemma

  • läst boken “Getting things done” av David Allen och tillsammans med min man implementerat en del av det tänket

Min egen reflektion är att förvånansvärt många av ovanstående saker går att köpa för pengar. Kanske är det lättare att se en tydlig engångshändelse kring inköp? Andra saker blir kanske mer diffusa och därmed svårare att sätta fingret på. En annan notering är att många av sakerna är sådana att de frigör tid och därmed ger mig möjlighet att göra mer av det som gör mig lycklig, som att läsa för mina barn istället för att diska tex.

18 gillningar
74

NU kommer jag tillbaka till det här, har haft det som en påminnelse!

Ja, visst är det fascinerande! Tackar dig för att du gav dig (och mig) gåvan att ge dig an detta! Tycker du gör ett bra jobb.

…får mig att tänka på Michael Neill och hans TEDxTalk Why aren’t we awesomer? OCH säga att jag är helt med dig på denna. Jag gör mitt bästa för att leva mitt liv utifrån devisen att jag inte måste tro på mina tankar, vilket, i stort, nog landar i ungefär samma plats som den du pekar på.

Ah!
Jamen du, det har du ju helt rätt i. Tack för den, den har jag glömt, men den passar ju väldigt väl in i mitt sätt att använda de två begreppen.

TOTALT med dig på den!!

1 gillning
75

Ett rent praktiskt engångs tips om man tänker bo i Sverige: bygg en bastu :grinning: Vi hade sett andra som använt den i början och att det sen blivit förråd, så vi var lite osäkra.

Men jag kan säga att det är det skönaste som finns, och bra för hälsan också. Vi kör fortfarande minst varannan kväll på vintern. Nu är det många år sen vi byggde.

7 gillningar
76

Amen. En bastu några gånger i veckan höjer livskvaliteten rejält. Man blir lugn och harmonisk och sover så bra.

1 gillning
77

Lära sig ett till språk.

7 gillningar
78

Ska man vara petnoga är väl det mesta av det där inte heller engångshändelser utan snarare att du påbörjat processer som behöver regelbunden handpåläggning för att fortsätta att skänka glädje.

Det är få ”problem” som går att lösa för alltid med en enda åtgärd. Operera ögonen är väl ett riktigt bra exempel.

1 gillning
79

Mina tre största än så länge i livet:

Sluta dricka
Sluta röka
Skilja mig

Sen är det ju bara sluta röka som jag rekommenderar alla. Har man inte problem med alkohol eller sin partner kan man ju gott hänga kvar vid dem.

12 gillningar
80

Minimalisering. Gjorde mig av med en massa skit för en tid sedan och mår mycket bättre nu. Många teknikprylar, kläder, pynt och skit fick säljas/slängas.

17 gillningar
81

Har du hört podden the minimalists?

82

Nej. Den är säkert bra men jag har andra prioriteringar om dagarna än att sitta och lyssna på podcasts och att multitaska i jobbet känns inget vidare heller när man borde fokusera på det man gör.

Edit: Menade inget negativt med det jag skrev (Ser nu att det kan uppfattas lite fel).

83

Ett par år utomlands ger dig ett helt nytt perspektiv på livet och förhoppningsvis också ett extra språk.

3 gillningar
84

Släppa projektet ”Självförverkligande” och istället fokusera på saker utanför dig själv.

3 gillningar